Hur man blir SD

Såg just att SD för drygt 10% av väljarna i Novus väljarbarometer. Vidare är KD och C marginaliserade och hamnar under 4%. FP hamnar på lite drygt 5% och är i mina ögon som alltid ett alternativ för de som inte kan bestämma sig för vilket parti inom Alliansen som de tycker är bäst. Då är FP ett säkert kort, och fortsätter utvecklingen tror jag att de väljare som snart inser att C och KD kommer vara ”bortkastade” röster i valet 2014 kommer i stället rösta på FP som ren nödproviant och i desperation.


Ovanpå detta har vi två fenomen. Det första är att MP och moderaterna gjort en överenskommelse bara för att kunna blockera SD. Man hoppar alltså i säng med ett parti med fundamentalt andra värderingsgrunder bara för att kunna säkerställa en majoritet i riksdagen.

En gång var jag just moderat, men inte medlem eller så, utan bara röstade på dem. Det var långt innan man lanserade ”nya moderaterna”, och transformerades till någon form av socialistparti ”light”. En dag 2006, strax före valet, dök det upp en pamflett från SD i brevlådan. Jag läste igenom den och konstaterade att politiken var klockren, men insåg samtidigt att de inte hade en chans att komma in i riksdagen. Så det blev moderaterna igen.

Men så före valet 2010 hände det lite saker. Mona Sahlin och Maud Olofsson stod sig släta i TV-debatter mot Åkesson, och sent 2009 inträffade vad jag kallar för Lex Vellinge. Moderaternas partisekreterare Schlingman och Billström piskade den lilla kommunen att ta emot s.k. flyktingbarn trots att man inte ville det. Ett rent brott mot grundlagen, eftersom kommunerna har självstyre, men det blundade man för. Jag påtalade saken för KU, men inget hände. KU är ju sammansatt av politiker just från riksdagspartierna. Demokratin och även grundlagen var helt satt ur spel. Frågade någon de som bor i Vellinge om de ville ta emot dessa s.k. flyktingbarn? Nix.

Tidigt 2010 slog DDR-censuren till. Uppenbarligen hade man (vis efter Vellinge), skickat ut dekret till media om att radera kommentarer och blogglänkningar som på något sätt ifrågasatte invandringspolitiken. Sagt och gjort och det gäller än idag, företaget Interaktiv Säkerhet AB i Varberg sitter och granskar allt i form av blogglänkningar och kommentarer. Inte baserat på lagen, utan baserat på det deras uppdragsgivare, pressen säger, och som i sin tur kommer från politikerna. Någon gång vid denna tid blev denna blogg bannad av SvD, och det spelar ingen roll om jag bloggar om Estelles dopklänning eller om färgen på hundskit. Länkningen till bloggen kommer aldrig att visas i SvD. De åsikter jag företräder står jag för, och du får gärna kommentera, men för SvD är de farliga. Till saken hör ju att SvD är beroende av ett stort ”presstöd”, vilket man kan misstänka spelar en viss roll.

Men vid valet 2010 var det inget snack. Jag röstade på SD, både för att de helt enkelt hade och har den bästa politiken, samt i ren ilska över rena DDR-fasoner som jag inte trodde var möjliga i Sverige.

Så nu snackar vi om drygt 10% av väljarna, sannolikt har en del liknande erfarenheter som mina. Andra har genomskådat den vansinniga politiken som förs där sjukvården är kass, skolorna likaså, försvaret ett skämt, äldrevården en katastrof och drygt hälften av BNP genereras inom offentlig sektor, samtidigt som vi har världens näst högsta skatter. Ekvationen har ingen lösning.

Samtidigt tror jag många insett att vi inom SD inte är några rabiata rasister. Det är vi inte. Jag har inget emot andra kulturer eller människor från andra länder. Jag har jobbat inom andra kulturer och har kollegor från skilda kulturer och länder. Jag har inget emot det, och vi har en underbar stämning på jobbet och allt fungerar. Invandring av personer vi behöver och som kommer hit för att ta arbeten vi behöver är bara bra. Men…med en arbetslöshet på runt 10%, och en ungdomsarbetslöshet på 25% är det knappast läge att plocka in personer som kallar sig "flyktingar" och sedan deras anhöriga, i synnerhet som de vanligtvis knappast är högutbildade, kan ett ord svenska eller kan få ett förvärvsarbete de närmaste 5-10åren.
Ärligt talat - är det någon som tror att ett "barn" kan plocka ihop runt 100KSEK för att sedan bli smugglad till Sverige, hundratals mil, och över dussintalet gränser,  och sedan ska vi köpa att personen är "flyktingbarn". Hela historien är bara larvig.

Men i Alliansens Sverige är alla som kan bli smugglade hit välkomna, sedan är det bara att dra en rövarhistoria för Migrationsverket, och när man fått PUT plocka in alla släktingar man kan räkna upp.

För dumt för att vara sant

Hela den här historien är bara för dum för att vara sann. Jag trodde inte något sådant här var möjligt. Det låter som en version 2013 av DDR. Det trodde man ju inte var möjligt under en moderatstyrd regering men tydligen är man så mån om propagandasamhället att man kramar det sista ur snuttefilten.

Men låt oss börja lite historiskt. För flera hundra år sedan fanns feodalsamhällen. Grundstrukturen i dessa var att ha olika nivåer på kunskap och information. När det begav sig var det kritiska att hindra de som befann sig på samma nivå att organisera sig eller kommunicera, vilket var enkelt eftersom infrastukturen var mycket låg. Om de på en nivå var missnöjda kunde de sluta sig samman och utmana den högre nivån på olika sätt. All information och alla dekret var ”top-down” och det vad var hela samhället byggde på. Högst upp var kungen, under honom högadeln, sedan lågadeln, godsherrar, o.s.v. ner till den enkle bonden. Den sistnämnde behövde ingen information utan skulle bara göra sitt jobb och betala skatt samt till kyrkan, om två eller flera bönder slog sig samman och klagade på något var det enkelt att tysta.

Det kritiska var alltså att hindra människor att kommunicera och att utbyta information, bäst var givetvis om de bara fick den utbildning de behövde och intet mer.

På slutet av 1800-talet kom tidningar, men strukturen gällde fortfarande, och att skriva något kritisk om kungen eller de styrande bestraffades omedelbart. Jag hade några tidningar från slutet av 1800-talet som jag skänkte till Nordiska museet och i dessa fanns aldrig ett ord av kritik eller åsikter.

På 1900-talet upptäckte man propaganda. Affischer, slagord, och annat för att påverka människorna, sedan kom film med Leni Reifenstalhl (nazist), och kommunisterna fattade hela grejen och filmen ”Enemy at the gates” beskriver på ett bra sätt hur det fungerade.

Efter kriget vad det givetvis turbulens, men det tog inte många år innan man insåg att det man tillhandahöll till medborgarna måste vara kontrollerat och styrt. Harmlöst nonsens eller den information du behöver lille medborgare. När det begav sig fanns det givetvis bara statskontrollerad TV som berättade för ”Nisse i Hökarängen” vad som han borde veta. Inte ens harmlösa stationer som utmanade den statliga propagandaapparaten accepterades, och Radio Nord tystades. Det var den statliga propagandaapparaten som gällde på 50-70-talen och du blev utbildad och informerad med det de tillhandahöll. Du hade ingen annan information, inget att ifrågasätta., och du tittade på ”Anslagstavlan” med öppna ögon ”för din egen skull”.

Sedan kom satellitkanalerna…huuu, och det var inget man kunde stoppa. Man togs liksom ”på sängen” och fattade inte att detta skulle konkurrera med det som idag heter ”Public Service (PS)”, vilket egentligen bara är ett finare uttryck för statlig propaganda. Snart insåg man att man var rökt och vill ha pangar, och springer till politikerna eftersom Svensson fattar hur lurad han är och har varit. De kanaler Svensson vill ha betalar han för, men när det gäller PS, ska han betala för att han har en ”kanalväljare”. Man digitaliserade TV-nätet, och man tycker då att man enkelt kunde ha fixat en kodning med betalning för de som ville betala för PS, men så inte. Alla bara skulle tvingas betala för PS, och vid försäljning av TV-mottagare gjordes försäljaren skyldig att informera om inköp. Ovanpå denna sanslösa historia väljer SVT att publicera sina verk och skapelser på Internet. Alltså kommer någon (ärthjärna) på att man ska betala för datorinnehav, alternativt internetuppkoppling. Att betala för PS propaganda är ju ett ”måste” som varje datorinnehavare i landet inte får missa. Sannolikt inkluderade företag som har anställda som sitter och njuter av PS-propaganda på arbetstid. Så visst ligger det full logik i att betala TV-licens för ”innehav av dator” för möjligheten att titta på SVT på nätet? Ställ dig frågorna:

1. Om man lägger ut en vara/produkt på nätet gratis – kan man då komma att kräva betalt för ”möjligheten” att komma åt den av alla som har internet eller dator? Varför kräver man inte alla internetuppkopplade över hela världen på pengar? Det har ju möjligheten att se SVT.

2. Grundprincipen för varje sak som erbjuds är att en person ska kunna välja om denne vill ha den eller inte. Det finns idag ett otal system för att betala produkter man vill ha, och vi använder internet för banköverföringar och betalningar. Vad är det som säger att jag vill ha PS bara för att jag har en dator?

Nej, jag tänker inte backa från detta påstående: Att betala för att Public Service själva har valt att publicera sitt utbud på internet är rent vansinne och rena DDR-fasonerna. Sänder de ut det i etern - samma sak.

Jag tänker aldrig betala för något jag inte vill ha men påtvingas.

Länk DN. Länk SvD.

Add. Men det är ju bara att notera: Man tillåter inga blogglänkningar eller kommentarer i tidningarna. Propaganda? Nix, men pressen har sina instruktioner - bara ryggdunkningar och åsikter om Estelles dopklänning publiceras.

Lösningen på ett stort problem

Egentligen hur det fungerar i svensk invandringspolitik är rent vansinnigt, och det verkar inte finns något stopp på dumheterna. Regeringen sitter i knät på ett av de mest verklighetsfrånvända partierna när det gäller migration. Detta gör man för att säkra majoriteten i riksdagen. Man dagtingar alltså med sin politik för att säkra en majoritet. Hur många hade röstat på Alliansen om de vetat att regeringen skulle göra en uppgörelse med MP under mandatperioden? Hypotetisk fråga med det är faktiskt relevant eftersom politik inte handlar om makt, d.v.s. allt man kan för att få vandra i maktens korridorer utan om ansvar inför väljarna att för just den politik man lovat. Vallöften är alltså något man kan dagtinga med för att få vara kvar vid makten.

En gång i tiden gjorde socialdemokraterna en liknande överenskommelse med centerpartiet, och då kallades det för ”kohandel”. Om jag minns rätt hette Centerpartiet då Bondeförbundet och ledaren var Gunnar Hedlund. Överenskommelsen bespottades och skojades med, men idag, när regeringen gör en om än mer idiotisköverenskommelse för att försäkra sig om en riksdagsmajoritet reagerar ingen.

Men till saken; jag blev för några dagar sedan intervjuad av en journalist, och givetvis kom invandring och migrationspolitik upp (vem är förvånad?). Jag talade om att jag tyckte hela migrationspolitiken fungerade rent felaktigt. Saken är ju den att det är kommunerna som vet hur många flyktingar eller invandrare de kan eller vill ta emot. Kommunerna har även självstyre, vilket innebär att varken rikspolitiker eller Migrationsverket har något som helst rätt att partipiska eller skicka en enda människa till en kommun som inte kan eller vill ta emot. Det är så grundlagen är skriven. Kommunerna har enligt grundlagens första paragraf självstyre, och det är därför vi har kommunala val.

Men nu verkar något ha slagit slint eller blivit helt galet, eftersom rikspolitikerna sätter normerna för vilka och hur många invandrare och flyktingar man kan ta emot i detta land. Det ska givetvis vara så att kommunerna berättar för Migrationsverket hur många flyktingar och invandrare de kan och vill ta emot under en viss period framöver, förslagsvis ett år. Sedan är det Migrationsverkets och politikernas sak att anpassa sig till den verkligheten, och inte släppa in en kotte i landet som det inte finns plats för. Vi har kommunalt självstyre i detta land, och det gäller och ska gälla. Varken rikspolitiker eller Migrationsverket ska ha ett dyft att göra med hur många ”flyktingar” eller invandrare en kommun vill eller kan ta emot.

Enkelt eller hur? Och som lagen ska fungera. När jag kom med detta förslag dök journalisten direkt och bytte ämne. Inte en rad blev skriven eftersom frågan och idén var alldeles för kontroversiell. PK ska det vara och inga dumma idéer ska planteras i indoktrinerade människors huvuden. Men artikeln blev OK ändå.

Viks är kul

Viks är en rolig man (länk). Han har ju kört med olika provokationer för att se var gränsen går och acceptansen för vad som är konst och när religiösa åsikter eller trosinriktningar reagerar aggressivt. Så han fortsätter att provocera. Eller egentligen gör han inte det – det är nämligen så att han har rätt att publicera vilka bilder han vill så länge de inte strider mot svensk lag. Han provocerar ingen utan använder sig av den tryck- och yttrandefrihet vi har enligt lagen.

Jag har påtalat det tidigare; problemet är att vissa muslimer anser att deras religion står över svensk lag. Enligt koranen är det givetvis inte accepterbart att ens göra någon form av illustrationer av deras profet, och givetvis än mindre koppla honom med djur muslimer anser som smutsiga som grisar och hundar.

Kopplingen är en gammal skrift som är runt 1400 år gammal och av någon konstig anledning fattar man inte att så gamla skrifter har ingen förankring i dagens västerländska samhälle och än mindre i ett demokratiskt samhälle som fundamentalt bygger på att människor ska ha rätt att uttrycka sina åsikter och att saker ska kunna diskuteras. Allt är en bas för det demokratiska samhället, och härvidlag har vi en direkt kollision med koranen, imamer som ska tolka en skrift från 600-talet och tala om för medborgarna vad som är rätt resp. fel.

Jag tror både du och jag kan se det konstiga resultatet av detta varje dag. Kvinnor som, av sina män eller imamer tvingas gå runt med en viss klädsel för att inte vara utbjudande för män. Till och med den mest extrema form av detta börjar finnas i form av kvinnor som går runt som kringvandrande sopsäckar med titthål.

Jag var med under ”kvinnans frigörelse”. Kvinnor som ville vara hemmafruar skulle tvingas ut i arbetslivet och idag pratar man om kvoteringar till bolagsstyrelser.

Var är ni nu 68-vänsterns barrikadkvinnor, Gudrun Schyman och andra som stod upp för kvinnans rättigheter och jämställdhet? Elda pengar går tydligen bra, men att kvinnor betraktas som ägodel, ska kunna tillrättovisas med våld, och tvingas gå runt enligt männens regelverk och godtycke är tydligen accepterbart i Sverige 2013, eller hur? Gäller inte svensk lag om jämställdhet och diskriminering här?

Vilks provocerar ingen - han följer lagen och den som inte gillar den har kanske problem, men den gäller, och står i alla fall ett tag till förhoppningsvis över extrema muslimers åsikter i detta land.

Vad säger lagen?

Det råder en debatt om att polisen vid biljettkontroller i tunnelbanan jagar "papperslösa". För det första avskyr jag ordet "papperslösa", det handlar om personer som av olika skäl olagligen befinner sig i detta land, de har ingen laglig rätt att befinna sig på svensk mark, och ska avvisas. Vi pratar alltså i praktiken om illegala immigranter.

Anledningen till att de inte får vistas i landet är inte diskuterbar, det är svensk lag. Sedan får Ferm och andra tycka vad de vill, i detta land gäller svensk lag.

Sedan var det diskriminering. Det är en oerhört komplex fråga och polisen försöker säkert bara göra sitt jobb. Man har tydligen inte rätt att kräva legitimation om det inte finns ”misstanke för brott”. Men hur stämmer det överens med hur polisen agerar t.ex. vid midsommar? Man går runt bland ungdomar och kräver att de ska visa legitimation och visa vad de har i sina väskor. Hittar man alkoholhaltiga drycker har man tydligen rätt att hälla ut dem om personen inte kan bevisa att han/hon är över 18 år. En väska är ett transportredskap och om en av mina söner ’av någon anledning’ transporterar en flaska whiskey åt mig anser jag att polisen inte har någon som helst rätt att hälla ut den. Det är inte diskriminering av ungdomar och ej heller integritetskränkande. Bara att befinna sig i en stad en viss tid räcker i det fallet som ”misstanke” uppenbarligen.

Själv är jag nyttjare av nikotin sedan många år. Från att få röka överallt, till att idag tvingas gå ut i snålblåst, kanske 2 x 100m, i minusgrader och sedan få dra några bloss utanför ett visst område är ej heller diskriminering. Givetvis finns det elaka skyltar som säger att det är ”emot lagen” att röka på området. ”Sluta rök då” är en klassisk kommentar alla rökare känner igen, och är lika korkad som den är ”agg mot folkgrupp” avseende folkgruppen rökare.

Det finns massor med exempel på diskriminering i verkligheten, men om polisen försöker göra sitt jobb vilket är att enligt lagen finna illegala immigranter är det någon form av diskriminering. Självklart är det så att en person som ursprungligen kommer från Afrika kan särskiljas från en med svenskt utseende, inte för att det spelar någon roll, men det är givetvis så att andelen illegala immigranter med afrikanskt utseende överväger de med svenskt. Ärligt talat, vilken skulle du misstänka var en illegal immigrant av en blond tjej i 20-årsåldern, resp. en kille med något mörkare hår och hudfärg?

Alltså, om vi nu avser att följa lagen och polisen ska göra sitt jobb. Eller kanske man ska kvotera, så att man av någon idiotisk anledning kolla id på ett representativt antal från de med svenskt resp. de med utländskt utseende?

Så Ullenhag vaknade, givetvis. Maria Ferm åxå. Det grundläggande problemet är att i Sverige gäller svensk lag, och sedan kan man ju diskutera om ett visst etiskt ursprung eller kön har en högre brottsbenägenhet när det gäller ”papperslös” (yeck!). Är så fallet gör polisen bara sitt jobb.

Har polisen rätt att rota i väskorna hos svenska ungdomar vid ett midsommarfirande och kräva legitimation, har de definitivt rätt att begära legitimation om personen i fråga varken pratar svenska eller har svenskt utseende. Diskriminering eller integritetskränkande, men en enkel och logisk bok ska gälla.

Länk DN, och igen

och som lök på taxen SvD

PS. editorn i "blogger" är urkass även när man kör "copy" - "paste" blir det problem med andra typsnitt, färger, centreringar m.m. Sorry. DS. 

I det moderna livet

”Eleverna har genomskådat matematikens betydelse.”, och ” Sluta plåga alla elever med mängder av matematik!”. Det skriver Stellan Welin från Linköpings universitet (länk).

Personligen reagerar jag spontant mot detta. Problemet jag har är att matematiken är den fundamentala grunden för alla naturvetenskaper. Matematik i sig självt kanske inte är speciellt roande, men utan matematik är man totalt låst i troende och tyckande. Man kan inte räkna fram resultat, man vet inte, man måste uppskatta eller jag vet inte vad man ska ägna sig åt. I stort sett i alla yrken behöver man matematik, på olika sätt och med olika svårighetsgrad. Det kan givetvis även handla om privatekonomi, som vad den månatliga kostnaden för ett lån kommer att bli eller hur mycket som blir kvar av en löneökning efter skatt.

Själv var jag väl ingen klippa på matematik när det begav sig, på 70-talet. Men jag insåg med arbetslivserfarenhet och tiden hur fundamentalt ämnet är för både det privata livet och arbetslivet. Nu har jag rätt bra pejling på matematik och statistik dock och tycker det är rentutsagt kul.

Visst, man kan utbilda elever som inte har en aning om matematik. Det slutar väl så här; färgförsäljaren som vill sälja så mycket färg som möjligt, uppskattar mängden färg som behövs för att måla en vägg till 28 liter. Kunden tror på försäljaren och eftersom det bara står lite om ”stryk på färgen till det verkar lagom”, på färgburkarnas etikett. Väl hemkommen och efter färdigmålningen blev det 22 liter över.

Eller vad sägs om en elektriker som inte kan räkna på effekt och säkringar? Lite bränder får man ju räkna med i det ”moderna livet”.
Kanske bröts rattsången på din bil när du försökte svänga kraftigt, för den som tappert försökt räkna ut den klarade inte jobbet, utan gissade bara. Eller du och några tusen patienter fick ett kraftigt överdoserat läkemedel eftersom ingen klarade av att räkna ut hur mycket aktiv substans man skulle tillsätta när man blandade läkemedlet? Oj! Det blev visst en härdsmälta i Barsebäck åxå! Himla otur - men det var så många konstiga siffror att man var tvingad att chansa lite. Bråttom var det dessutom.

Problemet är även att om man inte har med ämnet matematik från början och bygger upp det, får man ett gap och en lucka man inte kan fylla. Det är som en trappa där man måste ta alla steg – gör man inte det står man plötsligt inför ett trappsteg framgent som är två meter högt och man måste backa och lära sig vad man missat. Annars kommer man inte vidare.

Det spelar ingen roll hur mycket man behärskar i Excel, och fixar att göra fin grafik – man måste kunna grunderna i matematik.

Men problemet är att matematik i början är abstrakt. Man kan ju börja med päron och äpplen, sedan plocka upp liknelserna till högre nivåer, men för skolelever blir det fortfarande ganska abstrakt. Först när eleverna inser att många andra ämnen som teknik, fysik och kemi är direkt beroende av just matematik blir allt konkret. Men har man då ett enormt trappsteg för att man ”genomskådat matematikens betydelse”, eller blivit ”trakasserad” med det ett antal år är man rökt.

Även som privatperson. Bankpersonalen som ger dig ett villalån ger dig en gissning på vad det kommer att kosta per månad. De skickar även ut inbetalningsblanketter till dig baserat vad de tror att du ska betala. Och det betalar du givetvis eftersom du inte har en susning om hur det räknats ut, du betalar på ren känsla liksom baserat på vad som känns "lagom".

Flumsamhället är återupplivat! Allt baserat på känsla och tro. Matematik behövs inte. Grattis Stellan Welin!

Men artikelförfattarens sista mening förbryllar mig. Den lyder "Satsa mer på spännande naturvetenskap än att traggla matematik med ointresserade elever."

Ok, jag har nog missat något. Naturvetenskap har alltså ingen koppling till matematik, eller? Men det är klart att om man med "naturvetenskap" menar att man ska lära sig fågelarter, olika blommor,  skillnaden mellan älg och rådjursskit har han ju faktískt rätt. Annars inte, som den professor han uppenbarligen är.

Släpp fångarna loss!

Jasså, de ”korta” fängelsestraffen kan försvinna (länk). Desperationen stiger och man dömer till allt kortare straff, samtidigt som man som regel släpper ut de dömda efter 2/3-delar efter avtjänad tid. Givetvis avräknar man tiden personen suttit häktad och fängelserna är överfulla.

Jag har tidigare avhandlat detta men det var ju ett tag sedan så jag tänkte dra upp mina åsikter rent generellt när det gäller problemställningen.

Det finns tre typer av brott:

1.       Brott där någon eller något kommit till skada, som ett resultat av ett avsiktligt brott.

2.       Förberedelse till brott och oavsiktliga brott där någon/något kommit till skada som följd av oaktsamhet eller försummelse.

3.       Brott där ingen kommit till skada och ingenting egentligen hänt, men kunde ha gjort det.

Ovanpå det har vi problematiken med ”mängdrabatt” för brott, d.v.s. att straffet inte dubbleras om det begångna brottet begåtts två eller flera gånger.

Vad har nu för problem med hur det idag fungerar? Problemet är att avsätter stora resurser för att jaga Svensson för larviga ”brott” som fortkörningar eller rattfylleri emedan de som är notoriska brottslingar och begår våldtäkter och andra, som jag ser det grova brott, släpps ut efter en skrämmande låg strafftid. Visst, det låter knasigt i svenska öron och kräver sin förklaring. Vidare är det så att man en längre tid har prioriterat ”typ 3” av brott, för din egen skull lille medborgare. Hastighetslagarna är nog det mest flagranta exempel på hur det fungerar, för din egen skull spikar man upp hastighetsskyltar som talar om hur fort du får köra. Det är viktigare att titta på hastighetsmätaren än på vägen, du är helt inkompetensförklarad, för din egen skull och nollvisionens flummeri. Det handlar bara om att spara pengar för staten/kommuner och landstingen, inte ett dyft om att storebror är mån om ditt liv. Fast egentligen spelar det mindre roll om du kör ihjäl dig eller dödar någon i trafiken, den stora kostnaden ligger i längre sjukbortfall eller i värsta fall invaliditet, de kostar ”samhället” massor med pengar. Dödsfall är billiga, kanske en ren vinst om en nybliven pensionär kör ihjäl sig, men inte lika bra om en 18-åring gör det.

Men en kritisk parameter är att man inte kan skilja på ”samhälle” kontra stat, kommuner och landsting. Det är en rent socialistisk skådning där man inte kan skilja på dessa saker. För politikerna är samhället de sistnämnda och privatpersoner och företag struntar man i. Detta leder alltså till att man struntar i privatpersoner och företag, eftersom de kan skydda sig med försäkringar. Det finns alltså ingen som helst anledning att ens rapportera ett brott för denna kategori om skadan understiger självrisken på försäkringen. Polisen lär inte röra ett finger om du t.ex. råkar ut för ett bostadsinbrott, det drabbar ju inte ”samhället”, och därför kan man strunta i dem. Detta vet nu alla och därför stiger mörkertalet, då det inte är mödan värt att rapportera t.ex. ett inbrott där saker för några tusen stulits. Och vad är sannolikheten för att polisen ska ta fast gärningsmannen och att du ska få tillbaka det stulna? Ärligt talat – noll.

Men faen tar dig lille medborgare om du på en spikrak väg råkar köra förbi en plåtpolis, en söndagsmorgon på sommaren, med en ny bra bil, det inte finns kotte ute och du kör kanske 150 på en sträcka man skyltat 90. Det är ju värre brott än en grov våldtäkt som det fungerar idag. Men vad har egentligen hänt är frågan du ska ställa dig. Hur många har skadats, vad har skadats, var det uppsåtligt o.s.v. Bevisligen har inget hänt men du straffas värre är en grovt kriminell som avsiktligt skadat någon eller något. Svensk strafflagstifning och logik 2013.

Så något har gått snett av flera orsaker och under många år. Man borde prioritera, inrikta sig på och straffa brott som jag ovan klassat som kategori 1. Men det gör man inte; mönsterdjup på däck, plåtpoliser, blåstester och annat trams spenderas massor med polistid på vilket tydligen ger "poäng", emedan grovt kriminella och notoriska brottslingar har mängdrabatt på straffen och släpps ut i förtid.  

Lamporna var slut

Idag är det nyhetstorka och inga politiska saker att kommentera. Något bostadsföretag hade fört register på sina boende, det är det enda man kan ha åsikter om. Men under hela efterkrigstiden hade HSB satt i system att rapportera personer som inte passade in i det svenska folkhemmet och inte borde får föröka sig, vilket ledde till att man ofta steriliserade dem. På tiden när det begav sig var läkares ord att jämställa med lag och steriliseringslagen gällde till 1975. Sterilisering av kvinnor i samband med abort var regel. Men Medicinalstyrelsens arkiv är givetvis än idag hemligstämplade. De som på senare år kunnat bevisa att de felaktigt tvångssteriliserades har visst på senare år fått någon symbolisk summa, men vad hjälper det? Snacka om rasism går bra idag, men vad gällde under hela efterkrigstiden i Sverige?

Javisst ja, lampor…saken är den att jag bor rätt nära en transformatorstation, och givetvis matar man ut spänning på nätet så att det ska funka för alla på denna slinga. Det innebär att de som bor närmast får relativt hög spänning och de långt bort lägre dito, men man har en ganska vid gräns för vad man tolererar som leverantör, jag vill minnas 230V +/-10%. Alltså, kan de som bor närmast få 250V utan att det ligger utanför gränserna. Sätter man specifikationerna själva är det ju ingen konst att hålla sig inom dem med god marginal. Skulle man inte klara dem kan man ju ändra dem och på så sätt kan man aldrig leverera en undermålig produkt. Ungefär som att bilföraren bestämmer vad som egentligen är ”för fort”, och polisen kan inte fälla någon om de inte just kan bevisa vad ”för fort” innebär. Föraren kanske hade en Maserati och var F1-förare, och det var en fin söndagsmorgon på sommaren med perfekta väg och siktförhållanden Vad är ”för fort” för denne person? Eller vad är ”för fort” för Hulda 95 år med en sliten bil och halvtaskiga däck i en snöstorm? Mitt meddelande är alltså man först sätter en specifikation, sedan ska man hålla sig inom dess gränser.

Problemet är lamptillverkaren Philips, som den lokala affären har lampor ifrån, Man lovar på alla sina förpackningar att en lampa ska hålla ett år, vilket man hastigt omdefinierat till 1000 timmar. Alltså Philips anser att ett år har tusen timmar och inte 8760. Givetvis har man kalkylerat på vad man hittat på är en lampas användningstid ska vara en dryg niodel av ett dygn. Men var en användare har lampan, nätspänning eller var lampan befinner sig i landet har man ingen aning om. Man kan ju ganska lugnt förutsätta att en lampa vintertid i norra Sverige ganska snabbt förbrukar 1000 timmar om lampan finns i ett bostadshus. Sitter den däremot i Skåne i ett utrymme man sällan är i, på sommaren är det en helt annan sak. Men Philips har bestämt att ett år har 1000 timmar. Jag brukade skriva datum när jag installerade lampor och i flera fall höll de intye ens tusen timmar om man räknade på 100% lystid, vilket var fel. Philips frågade lite om artikelnummer m.m. som jag artigt svarade på, men några nya lampor fick jag inte.

Sedan har vi det här med EU. Man har alltså inom EU beslutat att gå över till energisparlampor av ”miljöskäl”. En del av dem är i princip små lysrör med kvicksilver. De har en lång uppstarttid och har man som jag rörelsesensorer är de i praktiken värdelösa. Skulle jag sätta dem i trappen kommer familjen att slå ihjäl sig eftersom lamporna inte hinner tändas innan man tagit de första stegen. Vidare slänger säkert många med mig dessa lampor i soporna så att kvicksilvret kommer ut i naturen. Jag har dessa lampor på en utealtan. Ljuset är pissgult och de har en usel effekt rent ljusmässigt. De kostar dock sådär 40kr/st till skillnad från de gamla glödtrådslamporna som kostade runt 7-10kr/st. Sedan var det energibesparingen…den är i det närmaste noll egentligen eftersom alla lampor som sitter inomhus avger värmeenergin i rummet, och bidrar till värmningen av detsamma. Kanske är argumentet gångbart i Sydeuropa, men inte här. Dessutom är en stor del av den el som produceras från vattenkraft och då faller helt argumentet. El är i detta land en ren energikälla.

Men nu hittade jag de två sista 25W glödtrådslamporna, som jag köpte. Jag brukade köpa 60-75W lampor för några år sedan, så kanske blir det ledljus och pannlampa som gäller hemma. Jag vill inte ha det pissiga ljus som lysrörslamporna har, och ej heller vill jag betala minst 100kr, vilket är minst 10 gånger mer än vad en glödtrådslampa kostar för en LED-lampa. Jag har ingen aning om hur länge den skulle funka, och jag ser ingen miljö eller energibesparing i att köpa en.

Hela historien är ett typexempel på politisk idioti, och EUs storebrorsfasoner.

Men det är klart – kanske ska vi tillbaka till stearinljus snart ”för miljöns skull” eller efter ”ett beslut i EU som vi måste rätta oss efter”. 

Jag blir äcklad

Man blir liksom äcklad. Jag kommer ihåg alla mord, rån och hur oskyldiga sköts för de råkade vara i vägen. Man frågar sig vad konst är och vad som är propaganda, naivitet eller vad man håller på med. Jag läste att ”Tensta konsthall” har någon form av konst som är någon form av hyllning till Ulrike Meinhof.

Jag citerar ett uttalande av henne från Wikipedia, efter att hon hyllat massakern på den Israeliska OS-truppen 1972 av palestinska terrorister:

” How was Auschwitz possible, what was anti-Semitism? It used the hatred of the people of their dependence on money as a medium of exchange, their longing for communism. Auschwitz means that six million Jews were murdered and carted on to the rubbish dumps of Europe for being that which was maintained of them – Money-Jews. What had happened was that finance capital and banks, the hard core of the system of imperialism and capitalism, had diverted the people's hatred of money and exploitation away from themselves and on to the Jews.

Att ens antyda något rasistiskt i detta land är straffbart. Jag är inte rasist, men man undrar ju var gränsdragningarna går. Men att hylla och minneshålla Ulrike Meinhof är inte rasism, eller uppmanande till terrorism. I SvDs artikel kan man läsa; ”Konstnärens porträtt av Meinhof hade texten “Kamrat Ulrike, revolutionen ska hämnas dig”. Intill fanns kistbanden från hennes begravning. Johannesson hade själv letat fram dem från en container på kyrkogården.””, och nu ska det kallas konst…ursäkta, men jag blir äcklad. Ulrike Meinhof var en ren terrorist, mördade, rånade och…är en person vi bara borde lära av just när det gäller extremism och terrorism. Personer som skapar terroristorganisationer, ställer sig ovanför demokrati och hyllar det Hitler gjorde. Kanske idolporträtt på Hitler, Stalin och minnessaker duger som ”konst” härnäst.

Men det är klart att i Tensta konsthall platsar det väl, som det multikulturella spännande samhälle vi lever i. Jaa, i synnerhet då vad beträffar berikarområden som Tensta/Rinkeby, finns det säkert besökare som instämmer i att det just är "konst".

Återkomst

Nejdå, bloggen är inte död eller nerlagd. Grejen är bara den att jag skriver på en bok och fastnade i skrivandet av denna. Man lider ju av en viss skrivklåda, och om du någonsin provat skriva en bok uppstår problemet att man måste koncentrera sig på denna. Visst är det kul att kommentera politiska händelser och skriva i allmänhet, men jag hittade en tråd jag bara var tvingad att dra i. Det blev sådär 30-40 sidor ovanpå de ca 100 jag redan skrivit, och jag är väl halvvägs. De senaste dagarna hittade jag en intressant tråd jag var tvingad att skriva av mig om.

När man skriver funderar man över en hel del över olika saker, och mitt stora problem är att det sannolikt inte kommer finnas något förlag som törs publicera det jag skrivit. Vad är då anledningen till detta frågar du dig säkert. Jag skriver en helt påhittad historia så det borde inte röna några problem ”per se”, men problemet ligger i teknik och underrättelsetjänster. Om bara en liten del av det jag skriver är sant avslöjar det en omfattande underrättelseverksamhet och att man använt ny teknik för att uppnå det man vill. En del saker vet jag är sanna, andra gissar jag, men det är även politisk dynamit och skulle förklara vad som händer idag i Sverige om bara ett uns av det jag skriver är sanning. Jag tror därför ingen kommer våga publicera, sannolikt kommer man få ”Tack, men nej tack”, utan motivering. Om, eller rättare sagt när så blir fallet lägger jag ut den på nätet. Jag skriver inte för att tjäna pengar genom att få en bok publicerad och tjäna pengar på det utan enbart för att jag har en sådan skrivklåda, och en viss aning om dagens teknik.

Men när blir boken klar då? Tja, det vet jag inte. Det beror hur drabbad av skrivklåda jag blir, hur mycket tid jag har, och hur jag prioriterar t.ex. mellan att blogga här och skriva bok. Hittills har jag väl skrivit lite ”till och från” på boken i ett år eller så, vilket krasst räknat borde betyda att den är klar om lika länge om jag är halvvägs.