söndag 29 juli 2012

A day in life, part 2


Så spelar det någon roll om vi pratar om en religion, en politisk övertygelse eller en fix idé? Egentligen inte tycker jag, och man har ju sin övertygelse som antingen en politisk sådan eller baserat på en religion. Skillnaden mellan en religion och en politisk övertygelse är som jag ser det, hårfin. I religionerna finns det ju en ”gud”, lite ospecificerat som man tror på, emedan samma funktion i t.ex. totalitära stater och kommunistiska stater som ledaren och elitskiktet som faktiskt har och har haft i det närmaste funktionen ”gud”. Kim Jong-gänget i Nordkorea, Fidel Castro, Mao, Stalin, Hitler, Tito, och några till kan man alltså betrakta som gud-substitut. 

Jag ser alltså ingen fundamental skillnad mellan religiös tro och politisk sådan. Kanske är det något naivare att tro på en ”gud”, som ingen sett eller kan bevisa dennes existens, gentemot en politisk enväldig ledare som fysiskt finns, men skillnaden är liten, om man accepterar allt utan att ifrågasätta eller vara villig att diskutera baserat på logik och erfarenhet.

Så mot den bakgrunden ställer sig frågan om religioner och politiska system kan samexistera. Det är ingen lätt fråga, och det verkar finnas tre fundamentala saker; för det första måste religionen vara fredlig, d.v.s. inte förespråka våld eller nedvärdering av de som inte är ”troende”. Finns sådana inslag kommer konflikter att uppstå, och någon samexistens blir inte möjlig. Detta gäller både mellan religioner och mellan politiska uppfattningar.

För det andra, får det inte finns några fundamentala skillnader mellan den politiska tron och den religiösa. I ett land kan man bara ha en lag, och finns fundamentala skillnader omöjliggör detta samexistens. Detta är ganska långtgående eftersom ett lands lag måste baseras på den moral och etik som ska gälla. Skillnader kan även uppstå som en följd av utveckling och ett exempel är kvinnliga präster. Om vi drar tillbaka tiden sådär 100år var det en omöjlighet med kvinnliga präster, sedan ändrades synen på kvinnor, med först rösträtt, och andra saker så att det var fullt logiskt med kvinnliga präster eftersom kvinnor ska och skulle ha samma möjligheter som män. Lagarna i detta land ändrades så att jämställdhet skulle gälla, emedan det fanns en massa präster som ansåg att det var emot deras tro med kvinnliga präster. Alltså fick religionen stå tillbaka och idag är det fullt naturligt med kvinnliga präster. Lagen står, och måste stå över allt var religioner eller politiska åsikter stipulerar. Att inte tillåta kvinnliga präster hade varit ett steg tillbaka i utvecklingen, det inser alla.

Det tredje är att religioner i många fall kan utnyttjas av de styrande för sina syften. Speciellt enkelt och effektivt blir detta om religionen inte har konkreta krav, utan tolkningsbara skrifter, så att politikerna kan använda sig av dessa för sina egna syften. Vi ser idag den ”arabiska våren” där ett antal envåldshärskare, eller totalitära system rasar. De som driver dessa revolutioner, ser då givetvis att till att ha koranen i ena handen och hänvisa till den för att på så sätt lura i folk att det man försöker uppnå, d.v.s. makt, är sanktionerat av religionen. I nästa läge kommer man givetvis fortsätta med att stödja sig på sina respektive tolkningar av religionen för att få behålla makten, och kunna styra länderna som det passar. Alla som har invändningar blir alltså otrogna, och är inte politiska kritiker eller motståndare. Demokrati blir ett skämt och åsikter kan tystas men någon flummig religiös bok som helt irrelevant motivering.

Mot den bakgrunden ska vi alltså ställa islam i detta land. Ursäkta, men det finns inte en bokstav rätt. Helt andra värderingsgrunder, straff, kvinnosyn, syn på homosexuella, barnuppfostran, mat, stympning av barn (omskärelse), o.s.v. Det verkar som vi med politikernas goda, och under religionsfriheten tvivelaktiga flagga ska acceptera rena dumheter i vårt samhälle 2012. Logiska argument falerar både vad beträffar muslimerna själva, och vad värre är, från våra politiker. Allt baserat på en bok som skrevs för 1400år sedan. Ursäkta, men detta är rent vansinne.
Vad som står i koranen, bibeln eller någon annan religiös skrift, finner jag helt irrelevant, såvida man inte kan motivera det med logiska argument jag kan acceptera. Att ens anföra eller hänvisa till religiösa skrifter, plockar ner den person som gör det åtskilliga pinnhål på min respektstege.

Nu har vi alltså politiker, ja alla utom SD, som försöker lura i mig att det skulle vara bra för Sverige på något sätt, eller som man kallar det ”berikande”, och att ”det multikulturella samhället är mer spännande”. Jag ska alltså tro på, och rösta på politiker, som för det första inte logiskt kan motivera sig, utan slingrar sig med svammel och nysvenska. Ej heller kan de som är anhängare av islam motivera sig, utan det blir bara hänvisningar och tolkningar av koranen. I många fall står det inte ens något i koranen, utan det är tolkningar av religiösa ”gurus”. Ursäkta, men vart tog all logik vägen och var finns verklighetsförankringen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar