Man kan
konstatera att det nu inte finns någon som helst skillnad mellan hur det
fungerade i forma DDR och i dagens Sverige. Stasi hade givetvis olika
avdelningar som ägnade sig åt olika saker och registrerade allt, den som
uttryckte sig fel eller ifrågasatte regimen fängslades eller straffades på
annat sätt. Det var toppstyrning in i minsta detalj med angivare i varje buske.
Medborgarna indoktrinerades för deras egen skull med den information staten
tillhandahöll, inget annat var tillåtet.
Men DDR var demokratiskt, alla fick rösta och man hade allmänna val.
Så har vi Sverige
2013. Den stora skillnaden är internet, som började rubba hela den maktstruktur
och top-down. Tidigare kunde man kontrollera medborgarnas information eftersom
man hade full kontroll på media, tidningar och Public Service. Men med internet
förändrades bilden, och precis som i alla hierarkiska samhällsstrukturer är det
livsfarligt för de som sitter högst i pyramiden när underliggande nivåer börjar
kommunicera och då i synnerhet den lägsta nivån är livsfarligt.
Det var precis
vad som hände när internet kom, och tidningarna ville ge skenet av att de
tillät kommentarer som en form av service. Visst, det fanns rena idioter som
gjorde kommentarer som var direkt förolämpande, rasistiska och på andra sätt
stred mot lagen. Men den absoluta majoriteten var bara relevanta kommentarer på
artiklarna. Genom domstolsbeslut kom man då till slutsatsen att den som hade
någon form av forum där folk fick lämna kommentarer även var ansvariga för dem.
Detta var principiellt direkt felaktigt eftersom ingen bör göras skyldig för
någon annans handlingar. Om jag säljer en kniv är jag inte skyldig till om den
används som mordvapen. Om jag sätter upp en anslagstavla, är jag då ansvarig
för vad som sätts upp på den? Domstolsbeslutet saknade all logik, både
beaktandes den informationsmängd vi pratar om, och vidare grundlogiken – den som
gör något olagligt ska straffas, och det är myndigheternas problem att ta fast
den som gjort den olagliga handlingen.
Men med detta beslut i ryggen, och instruktioner från ovan, d.v.s. de högst upp
i de politiska pyramiden, började en skoningslös censur. Vi som tappert
försökte bemöta idiotiska artiklar eller rena felaktigheter, censurerades bort.
Tidningarna anlitade till och med ett externt företag för detta som sannolikt
än idag täljer guld med fällkniv av de som är naiva nog att tro att det går att
kommentera artiklar. Märk väl att även om man håller sig till de stipulerade
kommenteringsreglerna samt inte skriver något som strider mot lagen, raderas
det. Men genom att ha fält som ”blogglänkar till artikeln” och ”kommentarer”, gav
och ger man skenet av att ha en debatt och yttrandefrihet.
Detta implementerades cirka ett halvår före
valet 2010 och sker än idag. Det var precis efter partipiskan hade vint över
Vellinges kommunalpolitiker (men det har jag skrivit om tidigare). Redan här har man alltså tagit ett direkt
avsteg från yttrandefrihet, men värre skulle det bli och är det.
Men under
våren 2010 steg desperationen och man misslyckades delvis med att låta
medborgarna komma till tas på internet. Internet var så nytt och medborgarna
skapade bloggar, siten Politiskt Inkorrekt fanns och desperationen steg.
Kvittensen på toppstyrningens misslyckande, Stasi-liknande, gällande kontroll över
den information som medborgarna behövde få sig till livs och grunda sina
åsikter på, blev att SD kom in i Riksdagen. Internet och medborgarnas åsikter
kunde helt enkelt inte kontrolleras så enkelt.
Desperationen tilltar, men det
var långt till valet 2014, hösten 2010 och det fundamentala problemet var då hur
man skulle bemöta SD i riksdagen.
Men nu får jag fortsätta i morgon med riktiga
smutsigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar