I paradoxernas förlovade land

Detta måste vara paradoxernas förlovade land. Vi har västvärldens mest vansinniga och liberala immigrationsregler, och de som inte ens klarar av att enligt dessa bli klassad som flykting, befinner sig alltså olagligen i landet. Den riktiga beteckningen är alltså olaglig invandrare som ska avvisas snarast. Men nu tycker ju vissa politiker liksom lite synd om dem, och man har uppfunnit beteckningen ”papperslös”, vilket är lika felaktigt som fjantigt.

Men det är i alla fall polisens jobb att leta upp dessa personer som saknar flyktingsskäl och avvisa dem från landet, allt enligt svensk lag.

Så jag ställer mig frågan hur detta land är tänkt att fungera? Ska vi ha ett lapptäcke av lagar som säger emot varandra, officiella och inofficiella instruktioner till myndigheter, landsting och kommuner, som på något märkligt sätt ska fungera? Detta är inte hållbart, som man enkelt fattar. En lag måste vara absolut, entydig och får inte emotsäga en annan lag. Man kan inte ha olika instruktioner för olika myndigheter som kolliderar och emotsäger varandra.

Just när det gäller illegala invandrare har vi ett antal typexempel; de får inte finnas i landet enligt lagen, men de har rätt till sjukvård, tandvård, och snart hela det sociala skyddsnätet.

Det finns redan en del motsägelsefulla saker i lagen, som t.ex. migrationsverket nu ska kunna tvinga kommunerna att ta emot ”flyktingar” baserat på verkets behov, och detta kommer uppenbarligen att beslutas av migrationsverkets tjänstemän. Men samtidigt står det i första paragrafen i svensk grundlag att kommunerna har självbestämmande. Man kan på regeringens hemsida gällande nya lagar läsa (sida 31-32) 

 ”Ett beslut om anvisning går inte att överklaga. Kommuner som har anvisats ett ensamkommande barn som vårdas i ett hem för vård eller boende med stöd av socialtjänstlagen kommer att få ersättning med ett schablonbelopp i stället för faktiska kostnader.”

Samtidigt har myndigheterna och landstingen enligt politikernas beslut instruktioner om att dessa illegala immigranter ska ha rätt till sjukvård, tandvård, skola och snart även socialt understöd.  Hela historien är så paradoxal att man undrar om det finns olika lagar för varenda myndighet, statligt verk, kommun och landsting?

Och om arbeten. Ullenhag uttalar sig i denna artikel på detta sätt; ”Vi har stora integrationsutmaningar kvar, men de senaste åren har haft rätt utveckling, många av de nya jobben har gått till utrikesfödda, säger Erik Ullenhag.”. Vi har en stor arbetslöshet, och svenska ungdomar flyr landet för att få jobb, framför allt till Norge där man tar skitjobb. Men man prioriterar alltså de utrikesfödda i Sverige.

Vi svenskar är diskriminerade i vårt eget land eftersom det inte finns jobb till oss emedan ”rätt utveckling” är att de utrikesfödda ska ha förtur till de jobb som finns.

Svenska arbetslösa akademiker tvingas till att arbeta som ”praktikanter”, med hot om utebliven ersättning, och får utföra arbetsuppgifter de är mycket överkvalificerade för. Så döljer man alltså arbetslöshet i statistiken, och det kallas ”arbetsmarknadspolitiska åtgärder”.

Detsamma gäller bostadsmarknaden.  Som alla vet råder det stor bostadsbrist, men kommunerna kommer nu tvingas ta emot ”flyktingar” och deras anhöriga. Eftersom migrationsverkets beslut inte kan överklagas, behövs ingen större utredning vilka lediga lägenheter kommer att gå till framgent i kommunerna och genom kommunala bostadsbolag. Sannolikt kommer kommunerna tvingas upphandla lägenheter även inom privat sektor för att lösa problemen de pådyvlas. Bostadspriserna kommer alltså trissas upp ännu mer, och den dagen räntorna kommer att stiga står vi inför en veritabel katastrof. Men de som kommit till detta land som ”flyktingar” landar då säkert i kommunala skyddsnät.

I Sydsvenskan kan man läsa att socialförvaltningen nu inte vet vad man ska göra då polisen vill ha bostadsadresser för illegala immigranter och artikeln avslutas; ” Det är ännu oklart, men mycket talar för att socialförvaltningen kommer att omfattas av liknande formella eller informella beslut, där uppgifter om illegalas adresser antingen inte görs tillgängliga för polisen alternativt polisen själva lovar socialförvaltningen att inte göra sitt jobb.”

Ovanpå detta var det ju det här med diskriminering. Det är ju strängeligen förbjudet i detta land. Samtidigt är det så att de som olagligen befinner sig i detta land har rätt till tandvård, mediciner och sjukvård för den symboliska summan 50 kr. Man diskriminerar alltså oss svenskar i vårt eget land till förmån för de som olagligen befinner sig i landet. När du var hos tandläkaren senast, kostade det 50 kr?

Det är bara att fatta att du som svensk är andra klassens medborgare, sjuklövern prioriterar invandrare och illegala immigranter som vackert nog på nysvenska kallas ”papperslösa”.