Ullenhags vitbok

Så Ullenhag har nu en ”vitbok” (länk artikel DN), om de övergrepp som gjorts mot zigenare eller romer sedan 1900-talets början. Efter att ha läst det Ullenhag skriver kan man bara konstatera att det där var inga nyheter. Ända till långt efter kriget fans ren rasism, och Ullenhag försöker bara plocka billiga politiska poäng genom att plocka ut valda delar ut ett mycket större perspektiv, en längre och mer komplicerad historia. Bilden Ullenhag vill förmedla är att svenska myndigheter under 1900-talet systematiskt förföljt just zigenare. Det kan man inte förneka, men bilden är betydligt mer komplicerad och är en del av en betydligt mörkare bakgrund rent rasistiskt.

Men låt oss dra tillbaka klockan. I skuggan efter första världskriget verkar det som rasbiologi dök upp som en vetenskap, och sann sådan i dåtidens tankesätt..

Det är alltså under samma tidsperiod som rastankarna började födas i Hitlers huvud, och rasbiologi var en ny vetenskap. Jag hittade en publikation från en av de ledande i landet vid denna tid, docent Herman Lundborg, som publicerade ”Degenerationsfaran”, 1921.

Det är en mycket skrämmande skrift, och jag citerar bl.a. följande där jag plockade lite valda delar:

”En aldrig så god miljö förmår ej i sitt inre höja ett dåligt eller rasodugligt folk, t. ex. zigenare eller negrer, lika litet går det för sig att på denna väg förbättra de djupast sjunkna bottenlagren inom kultursamhällena, t. ex. vaneförbrytare, vagabonder, imbecila (svagt begåvade individer).”
”Det måste stå tydligt för envar, att ett folkmaterial av god rasbeskaffenhet är ett lands största rikedom. Hur annorlunda såge det ej ut överallt i kulturländerna, om denna princip icke blott vore allmänt erkänd utan också efterlevdes?”
”Vi måste i vida högre grad än hittills tillgodose genotypen, d. v. s. vi bli tvungna att arbeta långt mera för släktet och rasen, än som nu sker. De enskilda individerna måste lära sig inse detta och göra verkliga uppoffringar för sina efterkommande, liksom våra förfäder gjort det för oss. Nutidens individualism är visserligen ej hågad för detta, men det kommer en alldeles ny tid, som går i en annan riktning, och den har redan börjat bryta in, ehuru de flesta ej märkt det.”
”Alla goda medborgare i ett land med statsmän, politiker och forskare i spetsen, böra hjälpa till var och en i mån av sina krafter.”
Intet annat kulturland har emellertid kommit så långt, att ett rasbiologiskt forskningsinstitut upprättats med offentliga medel. Det är hedrande för vårt land att ha gått i spetsen.”

Man inrättade alltså ”Statens institut för rasbiologi”, i Dekanhuset i Uppsala. Man gav 1926 ut boken Svensk raskunskap, alltså en lärobok i raslära. I tiden gällde det alltså att med alla medel ”söka få fram och fastställa en svensk-germansk ideal rastyp".

1910 – Skapades ”Svenska sällskapet för rashygien”.

1922- Statens institut för rasbiologi, skapades i Uppsala (ovan).

1926 – gav man ut boken ”Svensk raskunskap”, alltså en lärobok i raslära. I tiden gällde det alltså att med alla medel ”söka få fram och fastställa en svensk-germansk ideal rastyp".

1935 - antog man steriliseringslagen, samma år talade Rudolf Hess på Grand Hotel i Stockholm.

1936 – lades en motion om biologisk invandringskontroll i Riksdagen.

1938 – uppgift om folkras, måste lämnas för visering till Sverige.

1941 - Ur ”Råd och anvisningar rörande tillämpning av steriliseringslagen och abortlagen”, vars första mening lyder: ”Sterilisering har i vissa avseenden en mycket stor samhällelig betydelse. Detta gäller särskilt ur arvshygienisk synpunkt.”

1950 - Under detta år minskade visserligen antalet steriliserade på “arvshygieniska“ grunder med 200 personer, samtidigt som de som opererats av “medicinska skäl“ ökade med samma antal. UNESCO hade nämligen samma år dömt ut rasbegreppet.

Åren efter kriget används steriliseringslagen flitigt, och i slutet på 40-talet steriliserade man ca 6 personer varje dag. Vi pratar alltså om socialdemokratiska regeringar, som ville skapa ett ”folkhem” bestående av en perfekt arvsmassa enligt definitionerna. Men andra aspekter såsom ekonomiska m.m. var fullt gångbara för att sterilisera folk. Diagnoserna “psykopat“, “debil“, “sinneslö“ eller “asocial“ gäller för det mesta fullt friska personer som antingen är ensamstående mödrar och/eller inte lever upp till omgivningens föreställningar om ett skötsamt leverne. “Hon är smutsig, ovårdad, hon har mycket rött på sina naglar, men under det röda är det stora, kraftiga sorgkanter."

Listan på anledningar till steriliseringar kan göras mycket lång, och är mycket skrämmande. Detta är två publikationer (länk 1, länk 2) av Maciej Zaremba, väl värda läsning.

En som tittat i de än idag hemliga arkiven från Medicinalstyrelsen, har även funnit att ”HSB har satt i system att tipsa myndigheterna om vilka av hyresgästerna som inte borde få fortplanta sig.”

1975 – är sista året lagen gäller och används. Ända fram till detta år har man även krav på sterilisering vid abort. Det är brottsligt men Medicinalstyrelsen bekymrar sig föga.

Medborgarna är en grå massa som man både kan manipulera och i stort sett göra vad man vill med för samhällets bästa.  1975 var alltså 39 år sedan. Steriliseringslagen gällde i 40 år, och under hela denna tidsperiod hade vi i stort sett socialdemokratiska regeringar.

 

Men Ullenhag väljer idag att plocka ut bara romer eller zigenare, bara för att det passar hans politiska syfte och vill skapa bilden att det var bara de som förföljdes. Så var inte alls fallet, utan även samerna, mörkhyade, personer med icke ariskt utseende, bara ansågs asociala, sinnesslöa, eller kanske med trasslig ekonomi förföljdes även de då de inte passade in i folkhemmets ideal. Man frågar sig när Ullenhag ska komma med en vitbok gällande alla andra som på olika sätt förföljdes eller steriliserades av rent rasistiska skäl?