Tror du fortfarande på Björklund?

Jan Björklund tillträdde sitt ämbete som utbildningsminister 7:e sept. 2007. Det var alltså snart 7 år sedan. Under hela denna period har svenska skolresultat störtdykt, vilket Pisa-resultaten visar.
Under hela samma period har Björklund snackat om att olika politiska beslut dröjer innan de ger effekt. Ursäkta, men det finns en viss distans till och med en åsna går bakom en morot till dess den inser att den aldrig kommer få den. I detta fall snackar vi alltså om tid i stället för sträcka. Men det är klart att det finns folkpartister som tror på Björklund idag då han gläds åt att SCB kommit fram till att fler pojkar läser mer än vad de gjorde tidigare som vi kan läsa på denna länk.

Men nu snackar man alltså om pojkar i årskurs 4-6, inte några andra och detta kan (obs. ”kan”), alltså få genomslag om sådär tre till fem år när eleverna går ut nian och i kommande Pisastudier om lika många år.

Men det är klart att skolorna har problem, och är egentligen inte konstigt alls. Skolorna är rena museer när det gäller undervisningsmaterial och lärarnas löner är ett rent skämt eller en förolämpning. Att komma in på lärarlinjen kan vem som helst göra, vilket vi kan läsa på denna lank.

Det är väl en självklarhet att mycket få väljer att bli lärare med de löner, osäkerheter och arbetsvillkor som yrket lärare erbjuder.

Det finns fyra grundproblem som måste lösas för att det ska bli ordning i skolan och resultaten ska stiga. Att se det som en ljuspunkt att pojkar på mellanstadiet läser lite mer är bara larvigt.

- För det första måste man betala anständiga löner till lärarna. På detta sätt får yrket mer status och fler kommer vilja bli lärare. Lärare ska koncentrera sig på att undervisa och inte tvingas ägna en massa tid åt tramsiga nätbaserade omdömesprogram.

- För det andra måste skolorna förstatligas och få större monetära resurser. Skolorna har blivit något av en slagpåse i de kommunala budgetarna, vilket innebär att det inte finns någon reell möjlighet att styra upp, samordna och fördela resurser där de behövs. Personer på statlig nivå som Björklund kan komma med vad de vill, kommunerna handlar individuellt och efter sin budget och det har lett till att skolorna uppenbarligen har hamnat sist när det gäller prioriteringar.

- För det tredje måste undervisningsmaterialet uppdateras till verkligheten och nutiden. Detta gäller i synnerhet teknisk och naturvetenskapliga ämnen på högstadienivå. Det hjälper inte att dela ut paddor till ungdomarna när övrigt material på skolorna är museibetonat.

- För det fjärde ska man sluta med ”socioekonomiskt stöd” till skolor i utsatta områden. Alla skolor ska ha samma förutsättningar per elev. Skolor och elever som sköter sig ska inte bli lidande av att det finns områden med ungdomar som inte gör det. Vidare ska all hemspråksundervisning och undervisning på andra språk än svenska stoppas omedelbart. Det är direkt integrationsmotverkande att ägna sig åt detta och det är dessutom kostsamt. Vill någon prata med sin mormor i Somalia är det inte svenska skattebetalares problem.

Det finns säkert fler åtgärder och detaljer när det gäller skolorna, men detta vore i alla fall en början.  Som jag skrev ovan – Björklund har haft nästan 7 år på sig, och allt har bara försämrats, vilket med all tydlighet visas av Pisa-resultaten. Han är inte trovärdig, även om han ler åt att fler pojkar läser på mellanstadiet.