Frustration och taktikröster

Satt och kollade lite kommentarer från de som röstat. Jag kunde konstatera att det var en stor frustration och dessutom många som taktikröstade. Givetvis är det så att de som skrivit inte på något sätt är representativa, men det fick mig ändå att fundera en del.

Frustrationen kan jag fatta. Motsägelsefulla budskap som t.ex. en bild på Björklund med texten ”Rösta för skolan”. Hallå..han har nu haft 8 år på sig att förbättra skolan men resultaten sjunker som en gråsten. Dessutom verkar alla ha hur mycket pengar som helst och lovar det mesta. Reinfeldt presenterade en lång önskelista för Alliansen, men hur ska den finansieras. Det är ju just en önskelista. Debatterna är en billig pajkastning där man knappt kan skilja MP från M eller VP.

Men så var taktikröstningen. Man accepterar alltså det demokratiska systemet och går till vallokalen. Enligt lagen har vi en 4%-spärr för att slippa alla Kalle Anka-partier i Riksdagen. Sedan har vi två grupperingar i som tjafsar och vill ha makten och när det gäller KD och C är alltså risken uppenbar att de kan åka ut. Så i stället för att lägga sin röst på t.ex. M eller FP, lägger man den på C eller KD för att rädda dem kvar i Riksdagen och därmed Alliansen. På så sätt torpederar man ju den 4%-spärr som finns och räddar partier som inte borde få plats i Riksdagen. Det innebär alltså att småpartier blir överrepresenterade och får ett inflytande de inte skulle ha. Själv har jag aldrig taktikröstat och tycker det är fel att göra så i ett demokratiskt samhälle. Sveriges högsta beslutande organ ska inte bestå av personer som inte har motsvarande mängd stöd av befolkningen. Ponera att både C och KD egentligen skulle åka ut, men p.g.a. stödröstande kommer de in. Då får vi alltså drygt 8% av Riksdagen baserat på partier och åsikter som inte borde få vara där. Visst, de är del av Alliansen, men detta är en skapad konstellation för att bara få majoritet.

Men samma sak kan ju hända åt andra hållet. Väljare från S, MP och V taktikröstar på Fi för att få in dem i Riksdagen och därmed kunna skapa en majoritet. Då har vi alltså en regering som egentligen inte har stöd hos svenska folket, utan är baserad på ett litet parti som felaktigt röstats in med taktikröster.
Slutsatsen är att taktikröstning är ett oskick som inte hör hemma i ett demokratiskt system. Men eftersom det är svårt att stoppa, kan man tänka sig att bestämma att i stället för att ha ett absolut tal (4% vilket ger 13-14 platser i Riksdagen), ha en skala som i stället börjar med 1 plats, och sedan stiger. Alltså, 4% ger en plats(mandat) och antalet stiger sedan från 1 och uppåt baserat på hur många procent ett parti får. På så sätt skulle det vara mycket ogynnsammare att taktikrösta, och fyraprocentsgränsen skulle få mindre betydelse.