Funderade lite på
det här med journalistik, papperstidningar och då i synnerhet den s.k.
aftonpressen med skandaljournalistik. Till ett blogginlägg jag körde igår
skickade någon denna länk som kommentar.
Det var
alltså ordf. i Aftonbladets journalistklubb som ropade efter mer statligt stöd,
och han skrev ”Men journalistik är inte vilken vara som helst. När den
försvinner skadas hela samhället – och det är nu det händer. Inom kort kommer
hela dagstidningar sannolikt att tvingas lägga ner.”.
Min invändning är att information är vilken vara som
helst. Den är till salu och mer eller mindre påverkad av hur färsk och gällande
den är. Sedan är det en fråga om vad medborgarna är intresserade av att läsa
eftersom vi alla har olika intressen. Den tredje faktorn är finansieringen av
de artiklar som skrivs.
Jag tror helt
enkelt att det idag föråldrade sättet att skriva artiklar, trycka dem på papper
och sedan distribuera sådana alster är döende av fyra skäl;
För det första är
det en fråga om hur fort allt detta kan ske och trots att morgontidningar t.ex.
jobbar hela nätterna på att distribuera tidningar till morgonen och
prenumeranter, kommer man aldrig vara snabbare än internet. Detta blogginlägg
är tillgängligt över hela världen någon sekund efter jag tryckt på ”publicera”-knappen.
Sedan kostar det ju att distribuera papperstidningar, antingen till folks
brevlådor eller till de som under dagen ska sälja dem. Detta sitter givetvis på
tidningspriset, och distributörer och bilkostnader måste betalas av någon.
För det tredje är det knappast miljömässigt försvarbart att köra runt med bilar i de tidiga morgontimmarna och dela ut tidningar.
För det fjärde har vi problemet med överproduktion. Om man trycker en tidning
på papper har man ingen aning om hur många exemplar som kommer att säljas,
t.ex. i dagligvaruhandeln eller hos pressbyrån. Alltså har man en kostnad för
överproduktion i alla de fall man tryckt upp för många tidningar.
Eftersom jag varje dag pendlar en sträcka ställer jag mig frågan hur många yngre
som läser morgontidningar eller kvällstidningar. Svaret är verkligheten mot de
som drömmer om journalismens och de tryckta papperstidningarnas nostalgiska paradis.
Visst, det finns några äldre som sitter och läser papperstidningar, men de är
en utdöende skara. Det som inte kan ses på surfplattan eller mobilen är inte
värt att ha, och definitivt inget man vill betala för.
Så det behövs inget statligt stöd. Tiden har sin gång och skandalblaskorna
kommer dö. Ingen kommer sakna dem. Något längre än dagstidningarna kommer
kanske veckopressen leva, men det är bara en tidsfråga innan allt papperstryckt
faller för tidens lieman.
Men det behövs
inget som helst presstöd, för att styra medborgarna eller andra påhitt för att hålla nostalgiska saker under
armarna. Journalisterna skriker efter mer syre när näsan hamnar under
vattenytan´, vilket kallas presstöd. Varför finns det och varför ska medborgarna via skattesedeln betala för något de inte vill ha?
Välkomna journalister till 2014! Och till Internet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar