Tabloidohyra

Det var en gång när det skrivna ordet hade stor betydelse. Man skrev brev med reservoarpennor och det som stod i tidningarna gällde som sanningar. Journalisterna kanske skrev åsikter men då framgick det att det var deras egna, och detsamma gällde givetvis artiklar personer skrev.

Men Aftonbladet och Expressen i synnerhet har sedan länge gått bort från sanningens stig, sannolikt för att man haft order från ovan men även för att man balanserat mellan sanning och ren lögn genom att överdriva och förvanska på anständighetens rand. Man har även gått över gränsen massor med gånger men kunnat gömma sig bakom pressfrihet och det enkla faktum att ingen utsatt kan åtala dem eftersom ingen privatperson med normal ekonomi kan utmana en stor tidning, i synnerhet som lagstiftningen hamnar i en gråzon. Vidare kan man anföra att saker är av stort ”allmänintresse” och på så sätt legalisera rena skandalrubriker och rena lögner.

Men under åren han man klarat sig på att köra skandalrubriker och komma med avslöjanden. Public Service som det så vackert heter hade monopol på sanningen och tillhandahöll fakta, information och utbildning. Men så kom satellitkanaler och framför allt internet. All information och propaganda kunde ifrågasättas och diskuteras. Monopolet på top-downinformation var brutet. För att upprätthålla skenet av att tidningarna tillhandhåller information, gavs möjligheten att kommentera artiklar. Undertecknad var så naiv att jag trodde att om man håller sig till kommenteringsreglerna (och jag hade ingen anledning att avvika från dessa), kommer en kommentar att bli publicerad. Så var inte fallet, och tidningarna raderade skoningslöst kommentarer, samt även blogglänkar (trots att man inte har det publicistiska ansvaret för dessa). När trycket blev för högt anlitade man ett externt företag för att hålla skarprättarens yxa, Interaktiv Säkerhet AB som garanterat täljde guld med fällkniv.

Men därefter har en helt alternativ informationskanal öppnat sig. Vi som gav upp kampen startade egna bloggar, eller även tidningsliknande hemsidor med information som inte togs emot nådigt. Det var ”hatsidor”, ”rasistsiter” och med en massa tillmälen som egentligen inte var relevanta. Man försökte och försöker utmåla all information som inte kommer ovanifrån, d.v.s. från klassiska nyhetsmedia som farlig och att det är rasister bakom som egentligen har en dold agenda och försöker lura på läsarna felaktiga åsikter. Man skapade även anti-siter som skulle svartmåla alla siter, åsikter och SD-politiker efter bästa förmåga, ett typexempel på en sådan site är Inte Rasist Men (IRM).
Ett annat exempel är när Expressen skickar ut sin ”grävagrupp” för att smygfilma folk i deras hem och man lägger ut dessa filmer på internet. Man har samarbetat med straffade vänsterextremister och använt sig av helt illegala metoder, men man belönas med Guldspaden.

Men nätets makt är stor. Allt politiker försöker mörka, och trots alla nya PK-ord, PK-journalistik och antisiter, med Sveriges tredje största parti i Riksdagen, är det omöjligt att lägga på locket längre och helt enkelt försöka manipulera medborgarna som varit legio sedan 40-talet.

 

Så om Expressen går i graven, kommer jag inte gråta en tår. Tvärtom; jag tar en whisky och gläds åt att landet befriats från tabloidohyra.