Vi vänder blad i politiken - rena tombolan

Den här regeringen lär inte bli gammal. Man har kohandlat med miljöpartisterna, och räknar iskallt med vänsterpartiets stöd i alla frågor. Men med detta kommer man inte långt. Man behöver stöd från både folkpartiet och centern, eller något av dessa tillsammans med moderaterna för att få igenom propositioner i riksdagen. Jag förutsätter därmed att som tidigare proklamerats att man ratar SD.
Det är alltså en mycket svag regering, och jag betvivlar att den klarar budgetpropositionen. Gör man inte det är det bara nyval som gäller.

Man har som ett minfält framför sig, och varje steg man tar kan lika gärna bli det sista man tar. Inte heller kan man låta bli att gå ut i minfältet eftersom man måste agera genom att lägga propositioner. Minorna är lite olika storlek, men budgetpropositionen är en riktigt stor mina. Får man inte igenom den är det bara att kasta in handduken.

Men det är ett nyval som är risken. Givetvis med en ny valrörelse, problem och turbulens som initiala hinder. Men den enkla frågan man måste ställa sig är vilka partier som skulle tjäna på ett nyval.

Först kan vi räkna med att socialdemokraterna och miljömupparna är de sista att vilja ha nyval. Miljöpartiet har fått ett alldeles för stort inflytande över politiken i förhållande till sin storlek, ministerposter och socialdemokraterna har regeringsmakten. Man kan alltså bara förlora på ett nyval.

Vänsterpartiet har nog inget att vinna på ett nyval. Man har 5.7% av rösterna och ett nyval skulle sannolikt resultera i ungefär samma resultat. Dessutom har man ett visst inflytande över politiken eftersom man är stödparti och kan köra med lite kohandel för att få gehör för sin politik.

KD och Centern har sannolikt fått en del stödröster från moderater eftersom de var nära 4%, och en del som egentligen tänkte rösta på moderaterna la sina röster på KD eller Centern för att rädda Alliansen. Man har alltså inget att vinna på ett nyval eftersom man eventuellt skulle förlora dessa stödröster vid ett nyval och då åka ur riksdagen. Men då inställer sig frågan hur långt man är villig att gå när det gäller eftergifter. Man måste ju beakta risken att om man gör sådana i sina kärnfrågor blir risken uppenbar att man definitivt inte har en chans att nå 4% vid nästa val ändå. Kanske är det mera rakryggat att ta smällen redan nu och stå för sina åsikter än att försvinna helt i en multikolorerad smörja.

Folkpartiet är ju lite intressanta. Man har drivit skolfrågor och resultaten i skolorna har fallit som en gråsten, alltså slutade det med 5.4% och risken att åka ur vid nästa val eller vid omval är uppenbar. Dessutom har man historiskt haft en liberal kameleontpolitik som har bytt färg efter omgivning. Man befinner sig i en svår situation och blir sannolikt ett parti som röstar med regeringen tills smärtgränsen är nådd.
Men nu är problemet att regeringen måste ha med sig minst två av de sistnämnda tre partierna. Löfvén måste alltså vara en mycket lyckosam fiskare för att få igenom propositioner.

Moderaterna slickar sina sår och har ingen partiledare. Man har under de senaste åren totalt urholkats som parti och övergivit sina kärnväljare. Dels har man övergivit sina kärnväljare, frågor som skatterna och försvaret har bara försvunnit och är oviktiga. En kombination av att vara med i Alliansen, den ”nya moderaterna”, kohandel med miljöpartiet samt beskedet av Reinfeldt i valrörelsen att vi ska ”öppna våra hjärtan”, när han menade plånböcker, har förvandlat moderaterna till ett amöbaparti med en politik som en gammal socialdemokrat sannolikt skulle kunna betrakta som sin. Men frågan är om man har något att vinna på ett nyval? Knappast, utan en rak politik, utan sina kärnväljare och utan partiledare är man ganska rökta och man kanske frågar sig om man kan tappa mer än de 6.7% man tappade i valet. Svaret är säkert; det kan man. Men för den skull betyder det inte att man kan komma att rösta för regeringens förslag. Jag misstänker att man kommer satsa på att lägga ner sina röster i frågor man inte gillar i stället för att rösta emot. Man behöver tid att slicka såren, kanske finna vägen tillbaka till de kärnfrågor man övergivit.

Helt klart är SD skulle vinna på ett nyval. Man framstår nu som ett klart alternativ till den politik som förs, och det faktum att alla andra partierna framstår som någon form av grå degklump med inslag av röda slingor, gör att SD skulle tjäna på nyval. Ett annat fenomen som är rent sandlådebetonat hos de andra partierna är att ingen vill peta på SD med pinne. Detta är rent barnsligt och när 12,9% av svenska folket röstat på SD är det rent larvigt, och rent odemokratiskt att inte respektera dessa människors åsikter.

Men ett nyval har ett stort initialmotstånd, och man kommer säkert fiska vilt över blockgränserna innan man kommer till ett sådant, och som jag ser det har bara SD att säkert tjäna på ett nyval. Detta samtidigt som ett antal partier riskerar att åka ur riksdagen. Jag tror det blir en oviss framtid med kohandel och stor turbulens.
Blockpolitiken har i alla fall gått i graven. Alliansen är historia.

Slutligen skulle jag bara vilja citera min tonåriga son. ”I det här landet finns inget att hämta, jag flyttar så snart jag kan. Pluggar utomlands och fixar ett jobb”. Han är klok, sonen, och jag kan bara instämma och önska honom lycka till. En äldre son har redan lämnat landet.

Vad har man själv att se fram emot? Ett svenskt äldreboende och en svensk pension? Gud mig bevare.

Man betalar dock runt 1.5 miljoner/år för varje ”ensamkommande flyktingbarn”. Tack svenska politiker för att våra äldre som byggt upp detta land hamnar i soptunnan emedan "berikare" kostar lika mycket som en helpension på Grand Hotel i Stockholm. D.v.s. Om det räcker med några hundratusen i fickpengar. Det handlar som alltid om prioriteringar.
Nu vet vi hur sjuklövern prioriterar. För du är väl inte "främlingsfientlig"?