Rent skrattretande.

Musik och filmindustrin vrider sig som maskar och tvingar fram idiotlagar som är helt tandlösa rent juridiskt. Så länge en person inte tillstår att denne laddat ner upphovsrättskyddat material finns det ingen som kan bevisa något. Ipred är en idiotlag man kan läsa om på denna länk: http://www.dn.se/kultur-noje/ipred-hot-mot-oppna-natverk-1.834903

För det första finns ingen som helst koppling mellan en juridisk person och en IP-adress. Om man har ett nätverk någonstans går det inte att veta vem som gjort en nerladdning.

För det andra, och även om en specifik dator är kopplad till en IP-adress är det inget som bevisar att en viss person använt datorn till nerladdningen. Det kan t.ex. vara så att flera olika personer använder datorn med samma påloggningsidentitet.

För det tredje är det ingenting som knyter en nätidentitet till en person. Om jag t.ex. har nätidentiteten Lisa92, vad är det för koppling till mig som person? Och snackar vi trådlösa nätverk är historien ännu larvigare.

Tekniken har sprungit ifrån allt vad copyright heter, och film och musikbolag gör vad de kan för att rädda vad de kan då deras existens och tidigare stora vinster är hotade. Beklämmande bara att de har så mycket pengar att de kan lura i lagstiftarna att det går att skruva tillbaka klockan.

Att sedan höra skadeståndskrav på hur mycket t.ex. ett musikbolag förlorat på nerladdningar, talar bara om för mig vilka astronomiska summor de har skinnat folk på i minst 50år och har i vinst.

Man kan ju dra liknelsen med England för drygt 100 år sedan. Det fanns då en lag som tvingade varje bil som färdades på vägarna att ha en person som gick och viftade med en röd flagga framför, för att varna för den ’hästlösa vagnen’. Det var givetvis hämmande för den brittiska bilindustrin, och man undrar om inte det var hästvagnstillverkarna som påverkat politikerna/lagstiftarna att införa denna lag.

Slående likhet med Ipred, eller hur? Hur många bilar finns det på gatorna idag? Hur många tillverkar hästvagnar? Det finns nog inget dummare än att med lagstiftning försöka hindra utvecklingen, och i synnerhet inte den tekniska.

Blir då artisterna lidande, eller är det bara mellanhänderna? Tja, i vissa fall kanske artisterna blir lidande, men i andra fall tvärtom eftersom publicitet på t.ex. youtube tvivelsutan är direkt reklam för artister. Hur många idag skulle ha känt till Paul Potts om det inte vore för youtube? Kollade just på en rulle han sjunger på, och den har lite drygt 42 miljoner öppningar. Eller Andy McKee, 20 miljoner?Gratis reklam..eller kanske skivbolagen tycker annorlunda?

Personligen gillar jag ett band som heter Cidade Negra från Brasilien. Jag brukade titta på nyheter från dem på youtube, och har även köpt skivor med dem. Nu har jag ingen aaaning om när de släpper nya skivor eller vad som händer eftersom ”Sony Music Entertainment” har krävt att alla deras youtube-rullar skulle tas bort. Alltså förlorar alla, inkluderande Sony på detta agerande.