Föräldrars rätt i samhället

Madeleine Leijonhufvud, har skrivit en artikel som går ut på att man skulle straffa föräldrar som ”super” eftersom, enligt henne, de sätter sina barns liv i fara.

ML är alltså professor em i straffrätt, och hänvisar till en del annan lagstiftning av antingen irrelevant slag eller lagstiftning som är skapad, inte baserad på vad som är rätt eller fel, utan är till för att spara pengar för staten/landstingen/kommunerna. Om någon t.ex. invalidiseras i trafiken kostar det enorma pengar för landsting och kommuner under många år, och det är vad som skapat den nästan rabiata lagstiftningen i trafiken, inte någon form av omsorg och att spara liv även fast det är vad man anger som anledning. Vidare anger hon kopplingar med andra lagar, bara för att tala om att det finns rent idiotiska sådana, t.ex. gällande TV-avgifter, cykelstölder och att man inte är skyldig att rädda någon som håller på att drunkna.

Sedan verkar det ingen skillnad i hennes artikel på att dricka lite vin och att supa. Det sistnämnda begreppet är en klassiker inom nykterhetsrörelsen som tror att man inte kan dricka lite vin till maten utan att bli oförmögen till allt och alkoholiserad, dessutom ger det intrycket att man dricker ren sprit i sanslösa mängder bara med intentionen att bli så berusad som möjligt.

Men det fundamentala felet hon gör att basera sitt resonemang på att barnen är något som myndigheter/samhället borde ha ansvaret för. Att ha ansvaret för sina egna barn är föräldrarnas rättighet, det är inte samhällets. Om däremot barn misshandlas eller uppenbart far illa av andra anledningar kan sociala myndigheter gå in och beröva föräldrar denna rätt. Men det viktiga är att förstå att samhället är till för människorna, människorna är INTE till för samhället. Det är inget ansvar för myndigheter att blanda sig i vad en familj gör, hur ofta man dricker vin till maten, tar en pilsner eller att göra alkoholkontroller på föräldrar.

Det fanns en tid i detta samhälle, inte alltför länge sedan, d.v.s. från 1935 till 1975, när myndigheterna beslutade vilka som skulle ha rätt att föröka sig, och man steriliserade under denna period drygt 60.000 personer, baserat på makarna Myrdals ”folkhem”, rasbiologi, och en del andra parametrar. Kanske anser ML att det är dags att gräva upp denna gamla ”steriliseringslag”, och applicera den på medborgare som myndigheterna definierat som ”supare”, för att på så sätt förhindra eventuell framtida barnmisshandel och bristande omvårdnad? Eller kanske göra oannonserade hembesök med alkoholkontroller på föräldrarna?

För några år sedan myntades begreppet Boströmsamhälle, vilket innebär att myndigheterna har rätt att snoka i allt, inkluderande människors privatliv. Som vanligt med motiveringen ”har man bara rent mjöl i påsen”, och ”det är inte sådana som just dig vi är intresserade av”.

Och här knyts påsen ihop – om man har åsikten att samhället är överordnat individen, har individen inga som helst rättigheter i samhället, bara skyldigheter, och detta ger automatiskt myndigheter rätten att efter eget tyckande snoka i, och dokumentera medborgarnas liv, samt samköra alla databaser man har. För samhällets bästa givetvis. En följdverkan av detta är då att myndigheterna givetvis ska kontrollera föräldrar extra noga, och vårdnaden om barn bara är en ynnest från myndigheterna, och barnen kan tas ifrån föräldrar om minsta misstanke föreligger om att föräldrarna inte är kapabla till att uppfostra goda medborgare. Bötesförelägganden som ML pratar om, är ju helt ineffektivt och straffar bara de drabbade barnen i sin förlängning.

Vi har då skapat en blandning av Stalins kontrollapparat, fast i modern version, makarna Myrdals folkhem, och ett klockrent kommunistiskt samhälle. För din egen skull lille medborgare, eller ska vi säga myra i stacken.