Jag hittade ett litet reportage med film på PI, om att en moské planeras i Luleå på denna länk.
Det intressanta med denna film är inte nyheten i sig, utan hur man gör förtäckt propaganda och kallar det nyheter eller information. Som alla vet ska ju public service tillhandahålla objektiv information och fakta, men man selekterar noga ut vad man vill ge för meddelande och baserar sina reportage på detta för att ge tittarna den bild man vill förmedla.
Så låt oss analysera filmen i detalj.
Första delen av filmen visar en bön i en källarmoské. Det är uppenbarligen trångt och lokalen är olämplig, dessutom finns inga kvinnor för att de inte får plats. Meddelandet är alltså att det är synd om muslimer och då i synnerhet kvinnor.
Därefter berättar man lite om planerna, vilket skulle lösa hela deras problem samt gynna i synnerhet muslimska kvinnor. Imamen får vara talesperson för att ge muslimerna en talesperson och samt visa att det är en ganska trevlig och resonabel person.
Sedan kommer intervjuer med tre Lulebor. Detta är egentligen den intressanta delen, och alla tre är mer eller mindre positiva. De säger t.ex. ”..glada muslimer”, ”..om det finns ett behov så varför inte?”, och ”..gör mig ingenting.”
Dessa tre personer tillför alltså ingenting i form av information eller nya/andra aspekter på byggandet av en ny moské. De får vara med bara för att agera som typiska representanter för hela Luleås befolkning, och tittarna får alltså meddelandet att hela Luleås befolkning tycker det vore bra med en ny moské, eller i alla fall tycker ingen något negativt. Hur länge man letat efter just dessa tre som säger positiva saker, eller hur representativa de är får tittarna inte veta. Detta eftersom man vill skapa bilden i tittarnas ögon att alla, och i synnerhet typiska svenska Lulebor, är positiva till en ny moské. Detta är en klassisk propagandametod som heter rasterteknik. Man selekterar ut några få exempel på den bild man vill ge, i detta fall personer, och tittarna får därigenom bilden att detta gäller hela frågan, eller som i detta fallet alla Lulebor.
Nästa del är en problemlösning; Alla vet ju att det kostar pengar att bygga något, och givetvis finns det tittare som tycker att det är fel att bekosta ett moskébygge i Sverige och frågar sig varför vi svenskar ska bekosta ett sådant bygge. Men man informerar om att ett moskébygge inte skulle kosta skattebetalarna ett öre. Svaret är nu givet – det finns inga argument för att muslimerna inte skulle få bygga en moské.
Sedan hittar man en lokal politiker som tycker ett moskébygge är ”jättebra”, och kommer med floskler om att det är "viktigt att människor får mötas". Alltså får denna person vara talesperson för både befolkningen i sin funktion som politiker, men även för Luleås andra politiker.
Man avslutar med att lugna alla tittare med att om det blir en minaret vid moskén kommer man inte ropa ut böner från minareten. Det finns ju säkert Lulebor som skulle reta sig på, eller bli störda av böneutrop från en minaret.
Men visst är det så att Public Service bara förmedlar objektiv information och fakta?
Svaret är ganska självskrivet. Men man kan inte peka på att man avsiktligt bedriver propaganda, även om det är ganska självklart när man analyserar ett inslag som detta. Man vill alltså ge en positiv bild av muslimer och imamer generellt, samt att i det aktuella fallet finns det inte ett enda argument mot att inte tillåta byggandet av en moské. Det sistnämnda baseras på både imamens, politikerns och de ”representativa” Luleåbornas uttalanden. Negativa åsikter, personer eller kritik får inte komma till tals.
Jag vet inte hur många tusentals reportage som SVT gjort, och som följer detta propagandamönster. Men prova gärna att titta på deras alster med objektiva ögon och analysera vad avsikten med reportagen, så framstår ett klart och tydligt mönster, både beträffande vad man propagerar för olika saker, och hur man gör propaganda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar