Upsala Nya Tidning (UNT) har börjat med en gammal variant på rasterteknik. Se länkar nedan.
Rasterteknik är alltså en propagandametod som innebär att man bara selekterar ut det man vill läsarna ska få veta. Läsarna baserar då sina åsikter på den information de har fått och tror att det är på ett visst sätt, d.v.s. på det sätt tidningen vill ge intryck av. Mängden information är även kritisk och man bör med jämna mellanrum artiklar på samma tema återkomma för att få optimal påverkan på läsarna.
Låt oss säga att man vill ge en positiv bild av skogshuggare. Då selekterar man ut vissa skogshuggare och deras familjer och berättar att de trivs med sina jobb, har med trevliga bilder och berättar positiva historier om deras familjer och liv. Detta låter man återkomma med en viss frekvens för att läsarna ska få en så positiv bild av skogshuggarlivet som möjligt. Slutsatsen läsarna drar är att alla skogshuggare har det bra och det är ett jättetrevligt jobb. Man har inte berättat om olyckor i skogen, när jobbet varit jävligt eller negativa saker om skoghuggeri eller skogshuggarfamiljer det gått dåligt för. Läsarna tror att de utvalda historierna är representativa för alla skogshuggare, emedan så alls inte är fallet.
Inom företagslivet heter denna propagandametod; ”success stories”, och man låter de försäljare som det gått bäst för, berätta sina historier på scen eller i interntidningar. I USA kör man detta med utnämning av bästa försäljare och med applåder och stående ovationer från publiken.
Nu har UNT annekterat denna propagandametod, och man ser till att ha ett visst antal ”success stories” med invandrare för att på så sätt ge en positiv bild av invandring. Det betyder alltså inte att berättelserna i dessa artiklar är osanna, men det är just success stories, väl selekterade och med väl valt innehåll och trevliga bilder, med leende människor.
Vad man alltså inte berättar är olyckliga historier, eller historier som på något sätt belyser invandringen negativt, även om det skulle finnas tio gånger fler sådana historier som alla är sanna. Kostnader förknippade med invandring eller problem i gamla miljonprojektsområden är givetvis inget man skriver om, utan undviker så gott det går om man inte är nödd att skriva om någon enskild incident p.g.a. en visst aktuellt nyhetsvärde. Men även om man gör detta nämner man givetvis inte att t.ex. brott begåtts av invandrare eller stadsdelar med negativ invandrarklang. Man vill alltså påverka sina läsare genom att ge bilden av att all invandring är positiv, och leder till lyckliga familjer och en ljus framtid.
Jag skulle härmed vilja nominera UNT till ”Lilla Saltsjöbadspriset” med följande motivering: ”För ett föredömligt användande av rastertekniken och success stories i avsikt att påverka sina läsare till en positiv blid av invandringen i den indoktrineringsanda och enligt de riktlinjer politikerna stipulerat.”
Länkar:
Den lyckliga familjen Kaljuste
Lycklige Ranie från Irak
Med tomma händer till Östhammar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar