Marcei Zaremba
skriver tänkvärda saker, och även om jag inte delar hans åsikter får man alltid
lite annan vinklig på saker (länk). Han är en av de få journalister som jag
respekterar.
I DN kan vi läsa om att det är andra partiers strutspolitik som bäddat för
SD. Visst är det så, men historien är lite mer komplicerad och har längre
historia.
Det fanns en tid då vi behövde invandring. Kanske var det ett resultat av alla
de steriliseringar som utfördes när steriliseringslagen gällde. Man tutade i
skolungdomarna att vi har en regressiv befolkningspyramid och när 40-talisterna
går i pension blir det problem. Så visst behövde vi invandring, först från
Finland men senare från Sydeuropa. Miljonprojektsområden stod som spön i
backen, men det var inte alls konstigt när det begav sig och i den tidens anda.
Därefter var det lite vakuum och man kanske insåg de fel man gjort, men
antingen kunde man snacka bort misstagen eller sopa dem under mattan.
Det var krig i forna Jugoslavien och flyktingar kom i massor. Egentligen fixade
man det ganska bra och de som kom integrerades väl i Sverige. Visst, det fanns
en ”främlingsfientlighet” eller vad man nu ska kalla det, men det fungerade
faktiskt med facit i hand.
Men de senaste femtom åren ser vi något helt annat, och problemen som nu, i
alla fall delvis är direkt kopplade till de framgångar SD har. Någon form av
kravlös flumpolitik. Först för att Sverige behöver invandringen, sedan var alla
invandrade högutbildade men kunde inte utöva sina yrken. Man uppfann ordet ”validering”
för att lösa detta problem, men det var ett enkelt faktum att alla som kom till
detta land var inte läkare eller högutbildade. Därefter inträffade det
oförklarliga misstaget, kanske beroende på det Annie Lööv uttryckte för något
år sedan, d.v.s. att det var något egenvärde i att Sverige skulle öka sin
befolkning drastiskt. Eller kanske var det någon form av missriktad solidaritet
där man trodde på bästa Palme-manér att man kunde någon skillnad, vara ett
föregångsland, och hjälpa, eller vad det nu var. Allt gick i alla fall fel, men
det kunde man ju inte tillstå.
Så kostnaderna och problemen ökade drastiskt. Mycket kunde man dölja och sopa
under mattan, men inte allt. SD drog upp kriminalstatistiken före valet 2010,
sedan mörkades den. Statens Tankesmedja för Politisk Korrekthet (STPK), fick
jobba för högtryck med nysvenska ord i massor, ni känner alla till dem.
Man gav BRÅ riktlinjer om vad som gällde och att inga kopplingar mellan
utlandsfödda och brottslighet skulle göras. Att ens göra sådana kopplingar var
rasistiskt och riddare som Ullenhag öste floskler och flummiga visioner över
medborgarna. Alla kostnader för den invandringspolitik som man bedrev skulle
givetvis mörkas. Anders Borg råkade ut för frågan i riksdagen och svarade att
de ”är svåra att uppskatta”. Ett något märligt svar i statistikens förlovade
land och av en finansminister när man pratar om kanske 100 miljarder årligen.
Av någon mycket märklig anledning fortsatte i alla fall hela sjuklövern sin
politik och svaren i debatter uteblev. Man körde precis som Zaremba påtalar,
huvudet i sanden och låtsades som allt var bra. Varenda kotte som kom till
detta land blev flykting, även om man avsiktligt smugglats hit, kastat sina
identitetspapper och drog uppenbara lögner om sin bakgrund. Ovanpå detta har vi
sett problemen tillta med kravaller, bilbränder, våldtäkter, gängkriminalitet
och annat som är direkt hänförbart till invandringspolitiken. Allt går inte att
mörka och se som ”utmaningar” och möjligheter.
För vissa kanske
bubblan sprack när Reinfeldt uttalade före valet att vi skulle ”öppna våra
hjärtan”, den bubbla som bestod i medias mörkläggning och avsiktligt döljande
av statistik och kostnader. Eller kanske var det den oheliga alliansen mellan
just Alliansen och MP för att blockera SD i Riksdagen. Eller lagändringen som
tvingade ut flyktingar i kommunerna, eller ”anhöriginvandringen”, eller de privata
bolagens vinster för att ordna flyktingförläggningar, eller…?
Det var säkert en
kombination av alla dessa faktorer, och det finns inget enkelt svar. Man kan
dock med ett leende på läpparna konstatera att media, som tidigare ratade SD:s
förslag som pesten börjar mjukna.
Jag skulle hålla internet som en förklaring. Tidigare var all information
top-down, och det politikerna sa och det media skrev var lag. Det är ganska
enkelt och det handlar om ren propaganda, dels det man berättar men i synnerhet
det man inte berättar. Internet har torpederat hela denna kedja och
gräsrötterna kan fritt utbyta information. Detta har fått katastrofala följder
för media och politikerna.
Kanske hade vi
trott på Ullenhags visioner om det multikulturella berikade paradiset där
religioner och kulturer lever i en fantastisk symbios och landet Sverige blir
en stormakt på grund av politikernas kloka invandringspolitik. Det gör vi inte,
och anledningen är enkel. Det finns rena fakta som vi kan publicera på internet
som talar om verkligheten. Det innebär givetvis inte att det finns bara fakta
och trovärdig information på internet, men det är just det enkla fakta att
medborgarna, gräsrötterna, kan tillgodogöra sig annan information och kommunicera
fritt raserar hela PK-pyramiden. Visionerna och verkligheten skiljde sig åt.
Strutsen börjar fundera på att dra upp huvudet ur sanden och vi kan se rubriker
som ”Moderaterna bör ta debatt om migration” i dagens SvD. En rubrik som var
helt omöjlig för mindre än en vecka sedan.