På vägen mot full kontroll, del 2

Ok, nu har Poltiskt Inkorrekt trassel med att ta emot donationer till sin verksamhet åxå. Anledningen är inte specificerad, men det kommer väl. Det är första gången jag har hört att någon ska ha problem att ge pengar eller betala för något via internet. Öppningarna av sidor börjar funka bättre men kommenteringsfunktionen är basal, och funktionen Discus som funkar överallt på andra siter funkar inte på PI.

Nåväl, tillbaka till ämnet ”På vägen mot full kontroll”, alltså över internet.

Det första steget som man nu jobbar med är alltså att blockera information man inte vill ha i media, alltså nättidningar, och detta görs med vinstmaskinen Interaktiv Säkerhet AB i Varberg. Blogglänkningar försvinner och kommentarer raderas som inte är PK. Det verkar dock som de olika tidningarna inte samarbetar eller har exakt samma direktiv till

Interaktiv Säkerhet. Denna slutsats drar jag av att denna blogg är bannad på SvD, men inte DN. DN släppte till och med igenom en blogglänkning jag trodde de skulle dra i inlägget ”484”.  Jag lät titeln vara lite kryptisk i förhoppningen att suddagumman skulle missa hela poängen vid en snabb genomläsning och det verkar ha fungerat. Grupperna som jobbar med respektive tidning utbyter alltså inte information, och det tyder på att det finns tolkningsmöjligheter i informationen från ovan, alltså från ”staben”.

Men nu har vi olika intressenter. Det första är ju de stora film och musikbolagen som uppenbarligen lobbat sig in bland politikerna till den grad att de själva har halv-polisiära befogenheter. Politikerna borde faktiskt helt enkelt strunta i denna fråga. Den är av inget som helst intresse för rikspolitiken, eller hur landet styrs. Det är egentligen inte av något som helst intresse för politikerna i detta land om medborgarna kopierar vad de vill, och att upphovsrättsskyddat material kopieras. Det är helt enkelt en skitfråga , men de stora musik och filmbolagen har blåst upp denna fråga till helt orimliga proportioner.

Vidare har vi snacket om barnporr. Perfekt att använda sig av politiskt, äckligt och kriminellt som det är. I jakten på pedofiler och barnpornografi är det mesta legalt. Sedan har vi ju jakten på terrorister, och brottslingar rent generellt. Alla fattar väl att man får uppoffra en del integritet i alla dessa kategorier.

Så det är klart att om man kombinerar skräckscenarion av de olika kategorierna ovan med det vanliga snacket på bästa Bodström-manér om att ”det är bara de grova brottslingarna vi letar efter”, ”den som bara har rent mjöl i påsen behöver inte bekymra sig”, samt det vanliga snacket om att man är till för medborgarnas bästa och är folkvalda.

Man skapar alltså en hemlig organisation, med hemliga direktiv, som kategoriserar medborgarna i hemliga register. Metoderna man använder för att selektera ut olika kategorier är även de hemliga och du ska bara inte bry dig lille medborgare. Allt är för din egen skull. Lite spill får man givetvis räkna med, och att medborgare med ”rent mjöl i påsen” hamnar i en databas för dem med smutsigt mjöl får man givetvis räkna med som lite ”spill”. Men eftersom personen aldrig får reda på det är ju ingen skada skedd. Ponera t.ex. att du felaktigt fått en för hög riskklassning. Då kan du glömma att få något arbete inom försvaret, på kärnkraftverk, SKB, eller på någon statlig myndighet eller institution där man har detta som primärt selektionskriterium. Men du behöver ju inte bry dig, detta eftersom du aldrig får reda på varför du inte fick jobbet eller blev sparkad. Man skapar alltså en hemlig parallell apparat med det vanliga rättssystemet, men skillnaden är att du aldrig får veta någonting och har ingen information, eller något annat som gör att du kan hävda din rätt eller försvara dig. Det är som det är lille medborgare, för din egen skull.

Ett nytt och hemligt system med domare du inte har en aning om, med regler du inte känner till,utan rätt eller möjlighet att försvara dig,  ej heller vet du vilket straff du får, eller hur det kommer att påverka dig och hur länge.

Svensk demokrati helt enkelt, som snart består i enbart rätten att gå till valurnan vart fjärde år. Det fick medborgarna i DDR åxå.