Ett
känt fenomen i totalitära stater är att man matar medborgarna med den
information och propaganda man vill att de ska ha. Baserat på denna information
ska sedan medborgarna bilda sig en uppfattning om verkligheten. Givetvis kallar
man det inte propaganda eftersom man skulle tappa all trovärdighet med denna
benämning.
Principen har gällt mycket länge och ett exempel är DRR där det var förbudet
att sprida annan information än den statligt styrda. Tryckpressar och
kopieringsmaskiner som staten inte hade full kontroll på var förbjudna. Radiosändare
likaså.
Idag har vi Venezuela, Kuba och Nordkorea som exempel på detta. All kritik mot
den förda regimen är förbjuden samtidigt som statliga media rapporterar bara
enligt de instruktioner de har från de styrande.
Men så är det väl inte i Sverige? Detta är ju en demokrati med yttrandefrihet
och tryckfrihet, har vi fått lära oss sedan barnsben.
Tyvärr är likheterna ganska frapperande. Det finns alltså ett statligt företag
som heter Public Service som matar ut den information man vill att människorna
ska få. Det är en ren självklarhet att man påstår sig vara opartiska,
tillhandahåller fakta, information och utbildning. Att påstå att man avsiktligt
vinklar saker (och därmed ägnar sig åt propaganda), skulle göra att man tappar
all trovärdighet.
Men övriga media då som tidningar? Det är uppenbarligen så att man antingen har
direkta direktiv om vad som gäller, eller alternativt är det en självpåtagen
censur kanske med presstödet som kniven på strupen för övertramp. Sannolikt
finns en blandning av dessa båda i det enskilda fallet.
Bilden har klarnat alltmer de senaste åren och det riktigt anmärkningsvärda är
att myndigheter och statligt betalda funktioner och statliga verk, har fått
instruktioner om vilken information som är politiskt korrekt. Detta innebär
alltså att man avsiktligen döljer information för medborgarna som de inte ska
få veta. Som jag påtalat tidigare är propaganda lika mycket vad man berättar
som vad man avsiktligen döljer.
Låt mig ge några exempel: Domstolarna har
uppenbarligen fått instruktioner om att som regel fria när det gäller
sexualbrott, ett av de senaste fallen är det på Gotland där åklagaren inte ens
åtalade för en uppenbar gruppvåldtäkt. BRÅ har slutat föra statistik sedan
drygt 10 år avseende brottslingars bakgrund/nationalitet. Polisen rapporterar
ett ”urval av brott” vilket betyder att de inte rapporterar alla sexualbrott
och man rapporterar ej heller adekvat beskrivning av gärningsmän man vill ha
fast. Politikerna har ingen som helst aning om vad invandringen kostar, trots
att totalkostnaderna är en stor del av statsbudgeten.
Media har gradvis ändrat och börjat fatta problematiken, men man fortsätter
tappert slå blå duster i medborgarnas ansikten. Tidigare var det vitpixling av
brottslingar som gällde. Vi har sett ett antal lyckliga återföreningar av
flyktingfamiljer i myssoffor. Hemska bilder på drunknade i Medelhavet.
Tårdrypande historier om personer som ska utvisas. Bränder i flyktingförläggningar
har konsekvent skylts på rasister trots att de lika sannolikt orsakats av
boende. En total avsaknad av krav eller åtgärder för att komma till tals med
gängkriminalitet, mord, narkotikasmuggling, skottlossningar eller bilbränder.
Media konstaterar bara när dessa saker inträffat, intervjuar lite poliser, men
den totala avsaknaden på krav eller djupare analyser lyser med absolut
frånvaro.
Men då politikerna inte kan censurera internet som i Nordkorea, har man
uppbådat både media och siter på nätet för att ägna sig åt all form av billig
smutskastning man kan och då i synnerhet SD. All kopplingar man kan hitta,
gräva upp eller hitta på mellan SD-politiker och extrema högerrörelser
fungerar. Detta oavsett hur gamla de är eller hur vag än kopplingen är. Till
och med Löfvén ägnar sig åt regelrätta lögner i riksdagen med sådana
anspelningar och kopplingar.
Allt återspeglar alltså en ren desperation. Man har inte längre samma kontroll,
som innan internet fanns, monopol på sanningen och kan kontrollera och styra
det man vill medborgarna ska få veta. Den totala avsaknaden av relevanta svar på
konkreta frågor i alla demokratiska fora som riksdagen uteblir med all
tydlighet.
Man har hittat på ett nysvenskt ord för att generalisera allt från debatter och
kritik till rena idioter med benämningen ”hatsiter”.
Detta är sannolikt en typisk hatsite. Rätt så, jag hatar att man försöker manipulera
medborgarnas åsikter och samtidigt hävdar att har demokrati. Jag hatar att politiker
inte kan stå för den politik de för och inte har relevanta svar. Jag hatar vänstermuppar
som inte accepterar andra åsikter än deras egna, och angriper demokratiskt valda
personer eller möten. (Tack, Rosanna Dinamarca). Jag tycker förbaskat illa om media som försöker
manipulera medborgarnas åsikter.
Men efter att ha varit utlänning, arbetat många år utomlands med många olika
kulturer och personer har jag kommit till insikten att jag inte har någon som
helst agg till personerna som kommer hit. Alla konsekvenser därav likaså. Med den politik som bedrivs blir det
en naturlig följd oavsett vad de har för hudfärg, religion eller skonummer.