Debatten om vilken debatt?

SvD ondgör sig i denna artikel om att en ”högerextremist” tar en stol i Lidköpings kommunalfullmäktige. Han (Curt Linusson), har tydligen tidigare dömts till fängelse för hets mot folkgrupp.

Jag vet ingenting om Curt Linusson, men som reglerna är saken ganska enkel; antingen håller han sig till SD:s partiprogram eller åxå utesluts han ur partiet och mister därmed sin stol i kommunalfullmäktige. Ägnar han sig åt olagligheter blir han bestraffad enligt svensk lag och om så skulle bli fallet kan även detta leda till uteslutning ur SD, med påföljden att han inte får sitta i KF. Artikeln målar alltså upp ett problem som inte finns, men om det skulle uppstå finns det medel att tackla det. Det tillåts en enda blogglänk till artikeln, och på den kan man läsa att pressen ägnar sig åt debatten om debatten. Jag funderade lite runt detta och det är faktiskt betydligt värre än så i svensk media och i alla "demokratiska" fora.

För det första tillåts inga debatter om invandrings- och integrationspolitiken. I de mycket få fall sådana saker dyker upp d.v.s. tas upp av SD, ges inga som helst svar, bara tomt svammel, oftast i kombination med hur synd det är om flyktingar samt drabbade invånare i konflikthärdar i världen. Alltså helt irrelevant eftersom Sverige redan tagit emot långt fler är vad vi klarar av, samt de som hittat till detta lilla land i norr inte är riktiga flyktingar utan bara ekonomiska lycksökare som kommit hit för att utnyttja vårt sociala skyddsnät. De riktiga flyktingar som kommer hit kallas för kvotflyktingar, från FN/UNHCR. Sverige tar emot sådär 30% av hela Europas kvot av dessa (om jag minns rätt), och jag frågar mig om Sverige har 30% av Europas befolkning?

Men flykting- och integrationspolitiken är tabu, och dessa frågor sopas under mattan, fakta döljs och ingen statistik tillåts. På en direkt fråga i riksdagen om vad invandringen kostar Sverige, kunde finansministern inte svara, eller ens ge en uppskattning. Visst är det en aning anmärkningsvärt att en finansminister har en minuspost i budgeten i storleksordning 50-150 miljarder årligen, men inte ens kan uppskatta den, eller tala om hur den ska eller kan beräknas. Allt ska mörkas, ingen debatt tillåts, eftersom sanningen uppenbarligen är både för kostsam och pinsam. Sju riksdagspartier är i princip eniga om detta, och det farliga SD-spöket som bara vill veta, samt uppdaga sanningen för medborgarna ska på alla sätt tystas.

Så egentligen finns det ingen debatt om debatten. Det finns ingen debatt i första läget - ämnet är tabu och tillåts inte. I en debatt i TV för ett tag sedan med partiledarna ställde man frågan om 'hur mycket invandring Sverige tål'. Omedelbart höjdes röster för att frågan var att spela SD i handen och att ett sådant ämne inte borde tillåtas. Det visar med all tydlighet var ribban ligger.

Så här kommer kopplingen till artikeln. Det enda media törs peta i är att på alla upptänkliga sätt smutskasta och förlöjliga SD-politiker, som den senaste tidens murvel-journalistik visar med all tydlighet. Vad de säger som politiker ska inte nämnas, de uteblivna svaren och kostnader för invandringen är tabu.

Men egentligen pratar vi inte enbart om pengar. Pengar budgeteras och spenderas, vanligen årligen. Men den förda invandringspolitiken och obefintliga integrationspolitiken för med sig mycket mer långsiktiga problem. Kan någon svara på hur länge det ska dröja innan man kan lösa de problem man ställer till genom att skapa ghettoområden av de gamla miljonprojektsområdena? Hur länge kommer vi drabbas av den kriminalitet de skapat och hur ska man lösa dessa problem. Hur ska man lösa problemen med islam, både beträffande kvinnosyn, jämställdhet, synen på homosexuella och krav på svenska samhället som ställs.

Frågor som dessa och många till finns det inga svar på, men klart är att de långsiktiga problem man skapat och skapar med den förda politiken, inte är lösbara på ett eller ens några år. Vi pratar utan vidare decennier. Men alla problem sopas under mattan och politikerna har stor beröringsskräck. Detta som man samtidigt pumpar in enorma belopp för att låtsas som det inte finns några problem.

Så ”debatten om debatten” handlar det inte om. Snarare om hur mycket mörkande som svenska politiker i sjuklövern kan ägna sig åt. Detta både rannsakande sitt eget samvete, när det gäller skattepengar och långsiktiga skador på det svenska samhället.

Jag tar gärna debatten, SD:s politiker åxå, inga problem. Men debatten tillåts inte. Den enda kanal för yttrandefrihet som finns är internet. Inte ens på nätversionen av tidningarna tillåts debatt, man raderar kommentarer, och blogglänkningar. D.v.s. om man i första läget ens tillåter dem. Det är svensk demokrati i ett nötskal. ”Top-down” regler för media med strikta instruktioner om hur propaganda ska bedrivas och vad som ska tillåtas. Ren censur på ren svenska.

Vi som försöker få igång en debatt rubriceras som ”nätmobben”.

Bästa politiker, jag vill ha en debatt med Er. Diskutera dessa frågor, veta hur Ni försvarar den invandrings- och integrationspolitik som bedrivs. Jag är inte rasist, eller ens ”främlingsfientlig”. Det är bara att kommentera, ordet är fritt, men vänligen avhåll Er från svordomar, förolämpningar, ohövligheter eller lagbrott. De tre förstnämnda kommer att yxas, och de sistnämnda obönhörligen raderas, enär jag är ansvarig för även Era kommentarer på denna blogg (en aning märkligt men så är det).