En liten klapp på huvudet

Det här väl en underbar artikel i SvD? En liten klapp på huvudet på den lille medborgaren som inte förstår sitt bästa, samt en floskelfras om att man vill ta min oro på allvar. Avsikterna är uppenbara; för det första är alla som ifrågasätter den förda migrationspolitiken som outbildade idioter som inte förstår sitt eget bästa. Detta baserar man på några teorier från 30-talet och att de högutbildade skulle ha lättaste till att anpassa sig till förändrade förutsättningar. Det är nog snarare så att gamla teorier inte är applicerbara drygt 80 år senare, dels avseende utbildning, propaganda, samhällsstruktur och kommunikationsvägar.

Den andra är avsikten är att lugna ner en opposition och en åsikt med just det larviga i klappen på huvudet. Man ger alltså dels intrycket att den som har en avvikande åsikt är korkad, för det andra är givetvis avsikten att tona ner frågans betydelse. Detta är ju en känd teknik; de frågor etablerade politiker selekterar som viktiga från respektive parti eller färg är de som vi ska diskutera, lyssna på debatter om och slutligen avgöra vårt val vid valurnorna. Inga andra åsikter eller frågor tolereras, de ska tystas.

Låt mig informera att det finns något som heter internet. Det fanns för artikelförfattarens kännedom, inte på 30-talet. Till skillnad från den ”top-down”-information som de styrande valde att tillhandahålla fram till Internets spridande, är det idag så att medborgarna idag byter information på nätet och baserat på denna skapar sig helt egna åsikter om vad som är relevant eller ej, rent politiskt.
Sedan detta började bli uppenbart för politikerna fann man anledning att försöka tysta denna informationskanal på alla till buds stående medel; kommentarer raderades i tidningarna, blogglänkningar raderades, SD-glöms bort i undersökningar, siter som IRM och Expo med flera skapades för att motarbeta ej passande åsikter, svartmålning av SD-politiker har skett med uthängningar, och nysvenskan med påhittade ord som ”främlingsfientlig”, ”islamofobi” och ett stort antal fler har uppfunnits.

 

Även nedtoning av de skapade problemen är givetvis en del av problematiken; varför pixlade man tidigare bilder? Varför skriver media och polisen inte ut relevanta beskrivningar av brottslingar? Varför kan ingen berätta kostnaderna för invandringen? Varför har statistik från BRÅ försvunnit när det gäller brottslighet? Hur stor är arbetslösheten, hur stor är bostadsbristen, och hur stor del av dessa står den förda migrationspolitiken för? Hur är det med våldtäktsstatistiken? Kravallerna i ”berikarområden”? Bilbränder? Gängkriminalitet? Skottlossningar? Narkotikasmuggling? Det finns egentligen hur många sådana här frågor som helst, som den nyklappade och lille orolige medborgaren ställer sig.

 

Så bäste hr Kramár, vi är varken lågutbildade eller dumma idioter som du behöver oroa dig för. Vi är realister - med tillgång till internet.