Grunden för en samhällsekonomi

Bloggurun Kent i Örebro, har efterlyst lite åsikter om skatter som veckans tema. Det är ett klurigt ämne kopplat till alla andra ämnen som har med ett samhälle att göra och om man tolkar det enkelt och banalt kommer man till slutsatsen lägre skatter –sämre välfärd.

Men riktigt så enkelt är det inte. Sverige har världens högsta skattetryck. Detta har upparbetats sedan en lång tid tillbaka genom att på ett rent socialistiskt sätt, övertyga medborgarna att de arbetar för samhället inte för sig själva. Alltså har det blivit allt mer legalt under åren att höja skattetrycket och leta andra skatteinkomster för staten/kommunerna, under det att den offentliga/offantliga sektorn vuxit sig allt större. Sist jag så siffror på detta var hälften av BNP producerat inom offentlig sektor.

Men om man nu enkelt frågar sig vad det är som gör ett land bättre än andra, mer konkurrenskraftigt på den internationella marknaden så är det inte skatter och offentlig sektor. Det är helt enkelt förmågan att upptäcka nya produkter, teknologier och sedan kunna producera dessa till ett pris som gör dem attraktiva internationellt. Asien och en del gamla öststater har den billiga arbetskraften. Kina köper företag på löpande band för att kombinera detta med sin billiga arbetskraft och få varumärken och högre teknologi. Indien ligger i framkant på IT-utveckling, och de har billig arbetskraft. Patentskydd och upphovsrätter kommer inte bli vatten värda.

Så vad det gäller skatter…vill man snabbt köra ett land i botten, ska man ha en gigantisk offentlig sektor, ett mycket högt skattetryck och inte tillåta folk att bli rika eller att lyckas. Enda sättet att bli rik ska vara på de statligt kontrollerade lotterierna, lotto eller hästar. Sedan kan vi sitta här solidariska med alla, minareter, multikulti och 90% anställda inom offentlig sektor. Man kommer då inte fatta vad som gått snett. Skylla på andra politiker är ju alltid gångbart, och utlova guld och gröna skogar framgent.

Kent hade visst någon affisch där det stod ”Föregångslandet Sverige”. Kanske tror man att Kina eller Indien ska följa den fina väg Sverige slagit in på, d.v.s. några miljarder invånare…hur naiv kan man bli? Föregångsland? Snarare varnade exempel på socialism/kommunism under moderaternas flagga.

Skitbra!!!!

Det finns inget så räääligt som matt hålla på med tramsig bokföring och kontering av vartenda jämra öre för att glädja Bolagsverket.

En massa jäkla påhittade kontonummer och siffror helt i onödan, och en förbaskat massa tid tar det – som man kan spendera bättre på att driva ett företags verksamhet. I synnerhet gäller detta små företag som håller på att starta upp sin verksamhet. Dessutom kostar det skjortan att ha en auktoriserad revisionsfirma som bara ska kolla lite och sedan skicka vidare till Bolagsverket. Navelskådning med ”Klubben för inbördes beundran”, (KFIB) är vad det handlar om.

Hela historien är lika onödig som att lära sig svensk grammatik när man pratar svenska. Är det någon som tror att man pratar bättre svenska för att man har pejling på pluskvamperfekt? Genererar ett företag mer vinst för att man matar något bokföringsprogram med massa kontonummer och siffror? Någon kanske menar att man får bättre pejling på företagets ekonomi, men det är faen inte så svårt med lite logik att veta hur företagets ekonomi är. Ett vanligt kontoutdrag duger bra.

Äntligen ett riktigt bra förslag från Olofsson! Hoppas man hinner sjösätta det (godkännande av propositionen), innan valet. Annars finns ju risk att det rödgröna gänget skrotar det. Det tror väl att alla fuskar, lurar staten på skatt och ligger och latar sig på en strand, som fetmagade, cigarrökande kapitalister.

Navelskådarna med skygglappar

Moderaten Kent i Örebro har denna vecka temat “Hur kan sjukvården bli bättre i Sverige?” på denna länk.

Eftersom jag nu bott i Tyskland ca 10 år och en massa år i Sverige, verkar det som någon form av navelskådning. Grejen är ju den att en stor majoritet av de som bor i det här landet inte har någon större erfarenhet av utländsk sjukvård, och därför bara referens till hur det fungerar i Sverige idag.

Men eftersom jag och min familj bott i Tyskland är det totalt uppenbart hur illa den svenska sjukvården fungerar.

Jag tänkte köra några exempel med varannan svensk sjukvård och varannan tysk. Vi börjar med Sverige:

1. Min svärmor var sådär 65år, och någon läkare hittade att det var något problem med hjärtat. Sannolikt ett problem hon levt med sedan födseln, men man fann i alla fall anledning att operera henne. Sagt och gjort, man opererade. Nu var det bara så att eftersom det fanns ett antal resistenta bakterier under operationen fick hon minst tre av dessa i kroppen. Efter operationen fick hon gå på antibiotika, och sedan åka hem. Och hon behövde få intravenöst antibiotikadropp var tredje dag eller så. Den lokala vårdcentralen fick av någon anledning inte sätta intravenöst dropp, så hon fick åka taxi (på Landstingets bekostnad) 2-3 gånger i veckan till och från närmsta sjukhus några mil bort.
Men det dröjde nästan ett helt år innan hon dog av de infektioner man lyckats få in under operationen.

2. En son ramlade i trappen i Tyskland och tog emot sig med armen. Sedan fick han ont i armen och vi trodde det kunde vara en spricka. Så vi åkte till närmast sjukhus med röntgen, ca 5 minuter bort bilvägen, och det tog ganska precis 20minuter innan vi stod med läkaren och röntgenplåtarna som kunde meddela att det inte var någon spricka. Inte ett snack om patientavgift eller dylikt givetvis, och detta hände på Julaftons kväll vi 9-tiden.

3. En som kom hem från Thailand till Sverige. Han hade brutit armen och hade stora röntgenplåtar i handen. Efter ett tag var det dags att röntga igen för att se om allt låg rätt. Så vi gick upp till det lokala sjukhuset för att kolla. Till saken hör att de just hade fått en ny röntgenutrustning de var stolta över. Så vi stod där ca. 10m från den nya apparaten, men det gick givetvis inte att röntga eftersom han tillhörde ett annat Landsting, och besöket var ju inte akut. Betala kontant gick ej, ej heller att fakturera det andra Landstinget, och det var helt enkelt omöjligt att få armen röntgad.
Så sonen fick åka till det Landsting han tillhörde, några tiotals mil för att ta några sketna röntgenplåtar. Tro inte att någon bekostade resan, och han fick givetvis vänta några timmar och betala patientavgift, för att de skulle ta några plåtar.

4. En svensk kompis hade trassel med ett öga. Det hade hänt i Italien, och han kom förbi oss i Tyskland på vägen mot Sverige. Så vi åkte till en lokal optiker, som sade att det var en sjukhussak. Så vi åkte till närmaste sjukhus med specialist och ögonkompetens. Där fick vi faktiskt vänta ett tag, problemet var, att det var måndag och alla ögonskador samlats till måndagen. Men efter väntetiden tittade en läkare på ögat, varefter denne kallade till sig en liten herre, professor-doktor Hansen, som kunde konstatera att hornhinnan släppt. Han lät enkelt meddela; ”Gör patienten redo, jag opererar om 30minuter”. Sagt och gjort, med någon avancerad teknik man inte kände till i Sverige.

5. Jag var med på någon idiotisk skol/fotbollsövning här i Sverige, och hälsenan brast. Det gjorde ont som faen, och efter några dagar gick jag upp på den lokala akutmottagningen på vårdcentralen. Man hade inte tid för mig just då, så man bad mig återkomma kl. 14 samma dag. Jag infann mig på sjukhuset/vårdcentralen i tid kl. 14 och fick vänta drygt 1.5h utan vård eller någon form av information om anledningen till förseningen eller om hur länge jag skulle få vänta. De hade ju bestämt tiden när det skulle passa dem, inte jag. Jag åkte hem, och skickade en faktura på 1.5h väntetid för utebliven arbetsinkomst till vårdcentralen. Givetvis betalade de inte denna, men meddelade att jag kunde få patientavgiften återbetald, 140kr. Givetvis har ingen hört av sig sedan dess, och min hälsena är av sedan minst ett halvår så jag haltar.
Problemet är även att det närmsta sjukhuset, är samma sjukhus som lyckades få in ett antal mikroorganismer i min svärmor, så jag vet inte om jag törs bli opererad på detta sjukhus. Kanske är det bättre att halta lite, än att utsätta sig för risken att få antibiotikaresistenta mikroorganismer i kroppen.

Så på Kents fråga hur sjukvården kan bli bättre, finns det säkert några tusen svar. För inte kan den bli sämre. Navelskådning av folk som inte är vana vi något bättre än den kastrofalt usla sjukvården i Sverige.

Jag drar mig dock till minnes att någon svensk utredare uttryckte att egentligen var den tyska sjukvården inte så bra eftersom patienterna ofta blev ”övervårdade”. De få gånger jag varit patient, föredrar jag någ att bli övervårdad än råka ut för svensk sjukvård, och påståendet låter som ett rent beställningsarbete med just navelskådning.

Frihet?

Moderatbloggare Kent från Örebro, utlyste på denna länk, önskemål på temat ”frihet”.

Jag drog mig då till minnes en sak en busschaufför sade till mig för många år sedan. Denne busschaufför körde charterbussar till Sydeuropa, och hade varit med en massa år. Till saken hör att detta utspelade sig i slutet på 70-talet, då alla i Sveriges rike var lyckliga över att den hatade diktatorn Franco i Spanien hade tagit ner skylten. Hans styressätt och diktatur hade hatmålats i årtionden av svenska politiker (i synnerhet av Olof Palme), och i massmedia.

Chauffören sade ungefär så här:
”I Francos Spanien, kunde man köpa sig en bit mark, slå upp ett hus, så stort man vill, måla det som man vill, utan några som helst krav på normer eller godkännanden från myndigheter. Allt så länge du inte stör någon. Det enda du inte får göra är att snacka skit om Franco så folk hör det.
I Sverige är det svårt att köpa mark där man vill, för att bygga något finns det en massa byggnormer, standarder som ska följas och nämnder och myndigheter som ska blanda sig i med sammanträden, besiktningar och godkännanden, när det gäller husets utformning, placering, färgsättning, el- och vvs-standarder, isoleringar, brandskydd med mera. Det mesta är helt enkelt förbjudet. Men det enda som är fullt tillåtet, är att prata skit om Palme.”

Så då är frågan vilket land som har mest ”frihet”…

Ganska tänkvärt tycker jag. I synnerhet som den sittande regeringen drivit igenom FRA-lagen, IPRED, och nu har vi en justitieminister som tydligen struntar i vad lagrådet rekommenderar, och ska kunna tvinga minderåriga till narkotikatester. Tidigare regering jobbade hårt för Bodströmsamhället, med avlyssning och övervakning. Kameror spikas upp i städerna för att kunna övervaka medborgarna, och dessa kan antagligen redan känna igen ansikten, så att storebror vet var du är.

Vi har snuttefilten ”personnummer” som gör att alla register kan samköras om så önskas av myndigheterna för att ha full kontroll på allt du gör. Ingen vet hur många register det finns, och du har ingen aning om hur många du är med i.

Du vet lille medborgare – har du bara rent mjöl i påsen behöver du inte bekymra dig. Storbror vet alltid ditt bästa…för din egen skull. Svensk frihet i ett nötskal.

De stackars barnen

Det är ju väldigt synd om de ”ensamkommande flyktingbarnen”, och politikerna har skrivit en massa utan att precisera en enda siffra. Men det ekonomiska incitamentet är viktigt för att få kommunerna att ta emot dessa stackars ”barn”. Räcker det inte med pengar, hotar man ju med att ändra lagen.

Så då kan man ju jämföra svenska barn i Sverige som behöver försörjas mot ”ensamkommande flyktingbarn”, jag råkade plocka Örebro kommun och jag tror att deras utbetalningar av ”ekonomiskt stöd” är ganska typiskt för riket.
Nu börjar det bli intressant. Om man tittar på denna länk, finner man att Örebro kommun betalar ca 3010kr/barn och månad till de barn i kommunen som behöver försörjning. Detta är beräknat på de 2710kr (ålder 15-18år), samt ca 300kr per extra person hushållet.

Nu kan vi jämföra det mot vad staten betalar för de stackars ”ensamstående flyktingbarnen”, vilket som jag tidigare redovisat, och som anges på Migrationsverkets hemsidor, är minst 1.2 miljoner per år. Alltså MINST 100.000 kr/månad.

Om vi nu dividerar 100.000 med 3010, får vi en faktor på drygt 30. Alltså ersätter staten kommunerna för emottagning av s.k. flyktingbarn PER DAG kommunerna med mer än vad socialbidragsnormen PER MÅNAD är för svenska barn, som behöver ekonomiskt stöd.
Observera att inga kostnader för speciella kostnader är knutna till tolkar, ”god man”, administrativa kostnader för kommunen” e. dyl.

Jag kan tyvärr inte tolka detta på något annat sätt än att antingen är det fruktansvärt synd om just ”ensamkommande flyktingbarn”, eller att de på något sätt är värda mer är svenska barn.

Bra Gudmundsson - men det är bara ytan.

På SvD’s ledarsida ifrågasätter Gudmundsson den flyktingpolitik som förs gällande de s.k. ensamkommande flyktingbarnen. Det är modigt, hela det politiska etablissemanget är rörande eniga om att man ska fortsätta på inslagen väg, d.v.s. ha svängdörrar och öppna armar till alla som kommer till detta land, och hävdar att de är flyktingar och under 18år. Klurigheten i hans artikel är att han dels ifrågasätter dessa ”barns” flyktingstatus, samtidigt som han menar att det tar resurser från mottagning av riktiga flyktingar.

Eftersom jag följt detta ämne ett tag vet jag att det egentligen handlar om en gigantisk mörkläggning av historien och ett enormt slöseri med skattepengar under solidaritetens och mänsklighetens och i detta fall falska, fana.

Grundproblemet är att människosmugglare funnit hur man kan utnyttja det svenska systemet, och Eliasson och Billström har inte täppt till hålet i tid. Billström har då tvingats springa till Schlingmann som svängt med först partipiskan över Vellinge och sedan hotat alla kommuner med att de måste vara ”solidariska - annars jävlar ändrar vi lagen” (så ni blir solidariska). Med ”täppt igen hålet i tid”, menar jag att det är Billströms och Eliassons arbete att se till att varken svenska skattepengar slösas bort, samt att se till att de används optimalt för det man vill uppnå. Vi pratar alltså om ett direkt tjänstefel eftersom det bör ha varit uppenbart för dem bägge att detta var och är ren människosmuggling av ekonomiska skäl inget annat.

Om det tog dig 5 minuter att läsa denna blogg, kan jag berätta att under denna tid har de ”ensamkommande flyktingbarnen” som kommit under 2009 samt till dags dato, kostat skattebetalarna minst 61.000kr.

Islamnytt med väder

Vareviga dag i media får man höra minst en nyhet som har med muslimer eller islam att göra. Antingen är det själmordsbombare, talibanerna i Afghanistan, Somalia, minaretbyggen, trakasseringar av judar i Malmö med Reepalu-historien, Iran som planera fixa atombomber, tilltag av Al-Qaida, lite allmänna terroristdåd, hedersmord, burkaförbud, bilder eller publikationer som retat eller stört muslimer.

Senast har vi historien med Muhammed som rondellhund. Bara som teckning givetvis, men det räcker för att den som gjort den, Vilks, riskerar att dödas. Eller åxå är det palestinierna som alltid ska bråka med Israel. Jäpp, det är alltid de som startar konflikter och ökar på dem till dess israelerna tröttnar och sopar banan med dem. F.n. håller de väl på att samla på sig vapen och raketer genom tunnlar m.m. för att dra igång en ny konflikt – en klassiker, i repris.

Men i alla fall, kan man inte döpa om Rapport eller Aktuellt i Public Service till ”Islamnytt med väder”? Eller kanske ”Talibannytt med senaste burkamode och väder”? Eller kanske samla allt i en ny kanal så man kan slippa att höra om allt de har för sig, och få höra andra nyheter?
Det är ju liksom ingen nyhet längre att de kontinuerligt ställer till trassel i världen, nyhetsvärdet är borta. Med det menar jag inte att alla muslimer är bråkmakare eller terrorister, men jag har aldrig stött på eller hört talas om någon religion med så många fanatiker, och extremister som t.o.m. är villiga att offra sina egna liv samt åsidosätta lagar för att kämpa för islam.
Och hur stämmer det överens med ett samhälle år 2010 ska ha lagböcker som skrevs för flera hundra år sedan, eller med jämställdhetssnacket att ”otrogna” är mindre värda än troende? Sedan kan man ju fundera lite över jämställdhet när man tvingar kvinnor att gå runt bland folk på allmän plats och se ut som upp-och-nervända sopsäckar.


Men det mest skrämmande i hela historien är faktiskt att ju med fundamentalistisk man är, och kämpar för islams sak man är, ju bättre muslim är man tydligen. Det leder ju oundvikligen till att de mest rabiata islamivrarna blir de som styr hela utvecklingen. Man ska alltså med alla medel pracka på eller tvinga på andra religioner och personer sin tro med eller utan våld. Tyvärr är inslaget av det sista tydligen tongivande.
Och ärligt talat, bland alla de religioner jag känner till finns det ingen som är så militant, med så många förespråkare för våld, diskriminering och fundamentalism som islam.

Klarar en religion inte av att leva i samexistens med andra, sorry, då är den inte mycket ha. Det handlar om existens, acceptans och jämlikhet. I min bok är alla lika mycket värda och har samma rättighter.

Men det stora flertalet muslimer som utövar som religion utan att kräva att andra ska konvertera till den, har min fulla respekt. De må utöva islam som de finner bäst så länge det inte interfererar med mig eller mina levnadsvanor. Landet heter Sverige – än så länge.

I denna historia angriper Nalin Pekgul, Vilks för att hon tycker, dels att det inte finns någon som helst anledning att slå mot en minoritet (länk), och anspelar på ”agg mot folkgrupp”. Vidare ser hon ingen som helst mening med teckningen, under rubriken ”Varför kränka vanliga muslimer?”(länk). Nu är bara problemet detta att Vilks är i sin fulla rätt att publicera vad han vill, och det är vilken annan konstnär och person som helst. Det heter yttrande- och tryckfrihet. Passar inte det fru Pekgul är det bara att stämma Vilks enligt svensk lag. Vad hon som muslim tycker om det i Sverige skiter jag i. Vi har en lag som ska följas, och det gör Vilks.

Personligen tycker jag Vilks gjort helt rätt – här Sverige måste vi visa att de hot som ställdes mot danska tidningar efter Muhammedteckningarna inte är accepterbara, och vårt land kontrolleras inte av islamska extremister, utan här gäller svensk lag. Fru Pekgul må därvidlag känna sig hur kränkt hon vill, och ifrågasätta intentionen med då i en diskussion med just Vilks.

Kanske man får föreslå en ny variant av rondellhund; ”Rondellgris”? Resten kan du gissa, men du får en ”fatva” i häcken om du ens skulle tänka tanken. Låt oss hoppas du inte har tänkt tanken.
Och om du nu inte vet vad en ”fatva” är; fråga Mona Sahlin. Enligt henne är det ett ord i svenska språket.