Samma historier – ny design

DN har en artikel på förstasidan om en stackars mor från Afrika som sitter och längtar efter sin familj på denna länk.

Vi befinner oss i ett litet land lång ifrån Afrika. Desperata flyktingar som flyr för sina liv kommer inte hit, om de inte plockas från flyktingläger av FN som s.k. kvotflyktingar. De som kommer hit och hävdar att de är flyktingar har smugglats hit av människosmugglare, och har fått betala runt 100.000kr för att bli smugglade just hit.

Först var det män som blev smugglade hit, och efter en tårdrypande flyktinghistoria fick de uppehållstillstånd, och hela familjen kom som ett brev på posten.

Sedan var det ”apatiska barn” ett tag, vilket är en egen historia.

Sedan blev det ”ensamkommande flyktingbarn”, alltså enbart män som alla hade mist sina identitetshandlingar men var under 18 år. Givetvis hitsmugglade även de, hade ingen familj, men som sedan märkligt nog fann hela familjen så fort de beviljats PUT. Därefter kom då anhöriginvandringen, åxå som ett brev på posten.

Nu är det helt plötsligt mödrar som kommer hit. Även de har betalat flyktingsmugglarna för att få bli smugglade just till Sverige, och de har lämnat en hel skog med barn och man bakom sig, och sitter och längtar efter dessa.

Det första man kan fråga sig är; vilken mor lämnar en skog med barn och man, samt betalar 100.000kr för att bli smugglad till just Sverige, och varför? Det andra är vilken logik det är att transportera 7 personer till 1? Är det inte mer logiskt att transportera 1 person till de 7? Eller ska ”berget komma till Muhammed”?

DN:s upplägg är att det skulle vara så synd om damen som skiljts från sin familj, och att kraven på identitetshandlingar är orimliga. Lagändring behövs. Jäpp, det är kanske omöjligt att få pass eller id-handlingar i vissa Afrikanska länder, men är det vårt problem? Om hon nu så gärna vill återförenas med man och barn, är det väl bara att skicka tillbaka henne? Dessutom, och som regel får personer som inte beviljas asyl 30.000kr på fickan när man skickar dem tillbaka. BNP per capita i Somalia är USD 600, i Kenya USD 800, så det är åtskilliga årslöner.

Men PK-tidningen DN efterlyser en lagändring för sådana här fall, och man kan ju gissa att de menar att DNA-prov ska accepteras för att bevisa släktskap. Men hur ska det fungera? Ska DNA-prov skickas från Kenya till Sverige för analys? Hur vet vi vem proven kommer ifrån, eller ska alla få komma hit och därefter ska DNA-testning göras, eller hur tänker man att detta upplägg ska fungera i praktiken?

Det är samma tårdrypande och påhittade historier igen, uppenbarligen för att få komma med hela familjen till landet som flyter av mjölk och honung, emedan flyktingsmugglarnas plånböcker blir allt tjockare. Det handlar inte om desperata flyktingar, utan om ekonomiska lycksökare. Riktiga flyktingar är den flyktingkvot FN fördelar varje år, inte personer som betalat dyrt för att bli smugglade till just Sverige.

Punkt 3

Det gamla avtalet som aldrig funnits är lite intressant, alltså Lilla Saltsjöbadsavtalet från 1987. Trots att det finns journalister som hävdar att de varit på plats förnekade man ju hela avtalets existens, och avfärdade det som en ren skröna.

Så låt oss spekulera i att det finns och fundera lite. Punkt tre lyder enligt skrönan som följer;

” * Att under en tidsperiod av fem år systematiskt nedtona de negativa effekter som utpekande av speciell rastillhörighet vid brottslig verksamhet kan komma att ha för drabbade populationer.”

Rykten säger att man senare förlängt detta avtal med media och det är oklart vad som gäller idag.

När det begav sig var ju invandringen inte så stor som idag och den kriminalitet som nu finns var i sin linda.

Så låt oss analysera vad man säger:

1. Nedtona ”speciell” rastillhörighet vid brottslig verksamhet.

Om man studerat svensk media, alltså de vanliga nyhetskanalerna, och jämför idag mot vad alternativa informationskanaler berättar, är detta helt uppenbart. Man kan även säga att det inte bara gäller att nedtona rastillhörighet, utan även helt enkelt underlåta att berätta om brottsligheten är det enklaste alternativet. Man kan givetvis diskutera vad som är nyhetsvärde och vad läsare/tittare vill ha, t.ex. om en typ av brottslighet blir tillräckligt vanlig förlorar den sitt nyhetsvärde. Våldtäkter och uppeldning av bilar är två sådana exempel som tilltagit drastiskt de senaste åren. Är dessa brott nu så vanliga och därmed accepterbara att media inte ens finner något nyhetsvärde i att nämna dem? Personligen finner jag detta en aning märkligt, vi pratar alltså ofta om allvarliga brott och nyhetsvärdet borde stå i direkt proportion till deras frekvens och allvarlighet. Skottlossningar med döda är inte accepterbara bara för att ”de har en förklaring” i någon uppgörelse mellan gäng. Det är medias skyldighet att rapportera och följa upp sådana fall. Jag finner det inte accepterbart att man mörkar allvarliga brott för att de idag sker dagligdags. Tvärtom, media borde kräva kraftåtgärder, och inte sopa allvarlig brottslighet under mattan som något accepterbart.

Sedan har vi problemet med ”nedtoning”. Tja, ibland ägnar man sig inte bara åt nedtoning utan rena lögner och dessutom ”framtonar” när någon svensk har begått ett brott bara för att på så sätt ge bilden av att det inte råder någon överrepresentation i brottslighet relaterat till viss ”rastillhörighet”. I de fall man inte kan ”mörka” en brottslig gärning relaterat till ”viss rastillhörighet”, rapporterar man ingenting som kan knytas till denna rastillhörighet. Det vanligaste är att man bara rapporterar ålder och en brottsling som ”32-åringen”, eller liknande. Är det däremot en svensk gärningsman går man så fort man törs ut med namn, bild och ålder. Med rena lögner menar jag att man ”vitpixlar” ansiktet på gärningsmän trots att de är mörkhyade. Den som ser bilden får på så sätt en felaktig bild av gärningsmannen, vidare om man nödsakas ge personen ett namn, blir det givetvis ett svenskt namn som ”Nils, Sven eller liknande”, trots att personen egentligen inte har ett svenskt namn.

2. Men nu har vi en skrämmande aspekt på hela detta ”mörkande”. Vad man ägnar sig åt är alltså att föra allmänheten bakom ljuset, och det är ju precis vad man vill, och en direkt konsekvens. De ”drabbade populationerna”, är det svenska folket eller delar av det. De blir alltså inte medvetna om de faror de kan utsättas för eftersom media underlåter att upplysa dem om de risker de utsätter sig för. Jag läste nyligen om en gruppvåldtäkt på en kvinna, utförd av två afrikanska män. Kvinnan hade i god tro följt med männen och sedan blivit våldtagen. Ett antal personer ansåg att hon varit mycket naiv och inte insett faran. Givetvis kan man tycka det, men eftersom media inte rapportat om den stora överrepresentationen som just personer från MENA utgör i just våldtäktsstatistiken, var hon kanske inte medveten om faran.

På samma sätt kan vi läsa om att zigenarligor åker runt i landet och försöker sälja guld. Det är en skröna enligt pressen och politiker att zigenare är överrepresenterade beträffande stölder och bedrägerier, och man underlåter att berätta någon som helst brottslighet som är knuten till zigenare, att ens nämna att en zigenare har begått brott är i princip tabu. Alltså, åker det runt zigenare i landet för närvarande och försöker sälja guldringar som är rent skräp, med någon snyfthistoria som försäljningsargument. Så då är den drabbade populationen är de som låter sig luras. Javisst begår zigenarna ett brott, men man kan fråga sig om inte politiker och media är vållande, som underlåter att varna och informera om att det rör sig om en specifik brottslig verksamhet knuten till just zigenare. På polisens hemsida (länk), där man rapporterar om denna brottslighet törs man inte heller nämna att det skulle röra sig om zigenare.

Så vad den sista raden egentligen säger i Lilla Saltsjöbadsavtalet är att ”ljug för svenska folket, och skit i att det finns medborgare som drabbas av brottslighet om den är knuten till invandring/invandrare eller vissa befolkningsgrupper.”. Detta var alltså skrivet till ”oberoende journalister”, 1987. Inget nytt under solen sedan dess alltså.

Reepaluitis

I Malmö finns det områden där kriminaliteten är mycket hög, det går knappt en dag utan att vi kan läsa om skottlossningar, mord, regelrätta avrättningar, kravaller, bilbränder, detonationer, vapenbeslag eller något annat som är direkta bevis på att något har gått helt galet.

Man behöver knappast vara raketforskare för att koppla ihop den sanslösa invandringen, och segregationen som finns, med dessa fenomen. Pressen gör vad de kan för att tysta hela problematiken, men man kan inte tysta allt, och det som man nöds berätta ger en bild av att de som styr i Malmö har totalt tappat greppet om situationen och att det finns en undre värld som polisen knappast kommer åt.

Politikerna snackar lite beklagande om att integrationen inte varit så lyckad, eller kallar det utanförskapsområden. Man kliar de få grå man har och försöker hitta på kostsamma stödåtgärder, i en desperat förhoppning om att kunna vända utvecklingen.

Alltså är det fullt logiskt att danskarna inför gränskontroller mot Sverige. De vill inte drabbas av den kriminalitet som finns i Malmö. Hur ska nu svenska politiker bortförklara detta? Kasta skit på Danmark och de som styr Danmark kanske? Komma med floskler om att de är osolidariska eller att det är onödiga åtgärder, och man fattar ingenting?

Faktum kvarstår – i stort sett varenda dag kan man trots medias censur läsa om brott som är baserade i riktigt grov kriminalitet, igår var det en bomb utanför en restaurang, idag blev någon regelrätt avrättad.

Men att stoppa invandringen, vilket med all logik är det första steget man borde göra för att överhuvudtaget ha en möjlighet att, om en massa år, komma till tals med och lösa de problem man nu ställt till, det finns inte i Reepalus huvud. Inte i huvudet på någon annan 7-klöverpartist heller för den delen.

Vad är nästa steg i Malmö? Regelrätta gatustrider med automatvapen?

Det är alltså helt förståeligt och klokt av danskarna att göra vad de kan för att bli smittade av Reepaluitis. En sjukdom som är till stor skada för hela Sverige, och lever och frodas som en tumör i de gamla miljonprojektsområdena.

Länkar:

SvD

Sydsvenskan

PK-tomte i Örebro

Det finns en moderat politiker vid namn Kent Persson i Örebro som jag tuggat med för något år sedan. Han hade vänligheten att undanbe sig från mina kommentarer i sin blogg, och därför finner jag inte anledning att lämna några kommentarer där.


För drygt 5 år sedan kunde BRÅ presentera en utredning i vilken det framgick att våldtäkter och sexuellt våld var mycket vanligare bland personer med invandrarbakgrund eller var direkt invandrare. Överrepresentationen var då ca 2.5. Sedan dess har man plockat in flyktingar, eller rättare sagt ekonomiska lycksökare och deras anhöriga i en intet sinande ström. Det finns alltså anledning att misstänka att risken för sexuellt relaterat våld är direkt proportionellt mot den invandring man haft de senaste åren.


Nu är Kent Persson en PK-partibroiler, som gått i Tolgfors skola, och han svamlar en massa och stoppar ner huvudet i sanden och förnekar verkligheten som en struts.
Och i natt har en kvinna blivit våldtagen i Örebro, och Kent Persson är då inte sen att beklaga och vidta kraftåtgärder för att förhindra våldtäkter framgent, som man kan läsa i hans blogg på denna länk. Detta föreslår han som åtgärder:

• Strukturerat arbete för trygghet.
• Permanenta §3-områden där ordningsvakter patrullerar.
• Förbättra dialogen med Örebroarna.
• Komma tillrätta med vardagsbrottsligheten.
• Förbättra belysningen.
• Trygg hemresa.

Visst blir man imponerad över dessa krafttag? Men nu är han politiker i Örebro, och eftersom han varit delaktig i att vara "solidarisk", d.v.s. plockat i en intet sinande ström invandrare, är han delvis vållande till de problem som uppstått. Han andas inte en stavelse om att minska ner invandringen eller tillstå att man plockat in för många invandrare de senaste åren, och dessa problem är en konsekvens av politikernas naiva eller "solidariska" handlande, och givetvis inte heller ett ljud om att den överrepresentation beträffande i synnerhet sexuellt relaterad brottslighet som de facto finns.

Men som jag sagt någon gång tidigare; det är skönt att det finns sådana politiker som Kent Persson. De ger det abstrakta ordet "politikerförakt" ett konkret ansikte.

...vill inte omedelbart gå ut med dem?

Det finns program som t.ex. Efterlyst där man går ut med så mycket uppgifter man har för att få fast misstänkta gärningsmän. Givetvis mörkar man där att personer är av "utländsk härkomst" som Leif GW Persson påtalade för Hasse Aro, men nu börjar det bli rent larvigt och direkt uppenbart.

Nu har under natten en kvinna våldtagits i Örebro och "Polisen har vissa uppgifter men vill inte omedelbart gå ut med dem.", som man kan läsa i denna artikel i DN. Man frågar sig varför? Det måste väl vara av största intresse för att kunna gripa en gärningsman att gå ut med de uppgifter man har så fort som möjligt för att kanske någon som sett en person som matchar de uppgifter man har ska kunna gripas.

Nerikes Allehanda har en bredvid sin logga ett litet märke med "Stoppa våldet mot kvinnorna" men skriver i denna artikel inte ett dugg som beskriver gärningsmannen,  men är angelägen att komma i kontakt med personer som kan ha gjort observationer i ett visst område.

Nu har det alltså gått så långt att det är viktigare att hålla tyst om fakta för att dessa inte är PK, än att få fast en gärningsman. Varför går man inte ut med "vissa uppgifter"?

Artiklar som dessa leder till rena spekulationer och gissningar, eftersom man avsiktligt och uppenbarligen utlämnar vissa fakta som inte är politiskt korrekta. Min första tanke är alltså att eftersom man inte skriver ett ord om gärningsmannen, kan man förutsätta att de rör sig om en person med utländskt utseende eller annan hudfärg. Sannolikt pratade han ingen eller dålig svenska. Hade personen varit svensk, kan man vara övertygad om att denna information både kommit från polisen och publicerats i media så detaljerat man kunde.
Men eftersom så inte gjorts, tvingas man "läsa mellan raderna", precis som medborgarna i DDR fick göra. Men i detta land med yttrande och tryckfrihet i grundlagen finns det väl inget som heter censur, eller hur lille medborgare?

Enligt Lilla Saltsjöbadsavtalet från 1987, som aldrig existerat, var punkt 3 formulerad på följande sätt:

"* Att under en tidsperiod av fem år systematiskt nedtona de negativa effekter som utpekande av speciell rastillhörighet vid brottslig verksamhet kan komma att ha för drabbade populationer."

Detta gällde "oberoende" journalister när det begav sig, men innefattar tydligen nu även polisväsendet.

Dagens scoop - knattelag avstängt

Alla de stora dagstidningarna har artiklar om att ett knattefotbollslag stängts av från en turnering för att föräldrar till det laget har attackerat och kastat glåpord efter domaren. Ok, han kanske gjorde en miss. Han var 16 år och dömde sin första match. So what? Det är ju inte mycket till nyhet, och en del ondgör sig över att barnen (eller knattespelarna) straffas när det i själva verket var deras föräldrar som uppfört sig illa. Det är nyheten, och det är föga förvånande att man inte nämner klubbens namn FC Rosengård. Man skriver om det som ”knattelag från Skåne” eller något annat helt neutralt.

Här har vi alltså ett typexempel på hur man mörkar information eftersom det givetvis inte är PK-korrekt att tala om att de kommer från Rosengård och har uppfört sig illa. Alla fyra dagstidningarna har precis samma information, och det kan alltså råda föga tvivel om att de följer direktiv från ovan. Expressen klantade till det, och skrev först att det var FC rosengård, men editerade artikeln illa kvickt, så att den informationen utelämnades. Kvar låg då att klubbens ungdomsansvarige heter Ulf Zeba, men det tog man bort i åxå efter ett tag. Det var ju ingen svårighet att googla på namnet så var kopplingen klar.

I Sydsvenskan ligger dock informationen kvar, antingen har man bara vågat skicka ut direktiven till rikstäckande tidningar eller åxå är det en miss. Där står det i alla fall i rubriktexten att det är just FC Rosengård. Denna tidning tycker alltså att det är intressant information, men inte de fyra giganterna. Märkligt, och det kommer nog ett mail eller telefonsamtal till Sydsvenskans chefsredaktör snart.

Jag tror jag ska skriva en regelbok för PK-journalister senare ikväll. Bilden blir alltmer uppenbar och klar. Men inte är vi svenskar utsatta för propaganda? Inte vi, aldrig! Vi lever i yttrande och tryckfrihetens förlovade land med demokrati, så det är ju inte möjligt. Tja, läs dessa artiklar och fundera lite på om det inte finns en röd tråd i hur artiklarna är skrivna.

Som jag skrev tidigare; propaganda är inte bara att just propagera för något - det är lika mycket att utelämna information.

Länkar: 

SvD

Aftonbladet

Expressen

DN

samt tidningen som inte läst eller fått direktiven Sydsvenskan

Nisse i Hökarängen bakom ratten

Jag tuggade lite med en person som kallade sin ”Sand1” på SvD i en kommentarserie. Ursprungligen handlade artikeln om vilka bilar som havererar på Autobahn i Tyskland, men diskussionen drev över på jämförelse mellan olycksstatistik.

Som alla vet är det så att här i Sverige har man Nollvisioner, men klappar sig på bröstet så fort man får minsta minskning i olycksstatistiken, spikar upp plåtpoliser, sänker hastigheter, och jagar fartsyndare med ljus och lykta. Allt under ledstjärnan att man är så mån om sina medborgare och vill hindra dem från att skadas och dödas i trafiken. Ofta kan man läsa om hur många liv, man enligt statistiken lyckats rädda med olika åtgärder.

Men nu är ju tyska Autobahn ett ständigt hatobjekt som ingen fattar hur man kan tillåta fri fart, och man tycker att tyskarna borde ta lärdom av i synnerhet svenska åtgärder d.v.s. och begränsa farterna på Autobahn, allt enligt SIKAs siffror, och vad svenska politiker och NTF tycker.

Det känns lite som en tripp tillbaka till Palmetiden, ni vet mannen som visste vad som var bäst, rätt och fel i hela världen, och föregångslandet i allt, varandes ett litet skitland med 8-9 miljoner invånare i utkanten av Europa. Tiden då vi erhöll information ”för vår egen skull” via t.ex. program som Anslagstavlan, vilka proklamerade hur mycket alkoholhaltiga drycker vi skulle dricka, kötthalten i korv, att man inte ville ha elefanter i baksätet, och att man skulle köra bil med hjälm. Idag ter sig dessa propagandakampanjer i löjans skimmer, men det var allvar då.

”Sand1” verkar ha gått i denna skola, och tror att Sverige ska lära Tyskland om vad som är rätt och fel. Det intressanta, och som jag lärde mig i Tyskland, är att man har insett att det är inte farten eller hastigheten i sig självt som är farligt, utan trafikfarliga beteenden, och felaktiga bedömningar. Att köra fortare än man klarar av eller vad omständigheterna medger är felaktiga bedömningar. Vidare accepterar man att det finns förare med olika kapacitet, olika förutsättningar, och olika omständigheter. Det är faktorer man totalt struntar i här i Sverige och det som står på skyltarna är vad som gäller, när det gäller hastighet.

Huvudskillnaden i tänkesätter är alltså att man i Tyskland försöker stoppa trafikfarliga beteenden i stället för, som här i Sverige blint titta på hastigheterna. Hastighet i sig självt har aldrig orsakat en enda olycka, utan det är enbart bilistens felbedömning av sin egen kapacitet eller omständigheterna som orsakat olyckor.

Detta är en fundamental skillnad som svenskar generellt har svårt att förstå, och man indoktrinerar medborgarna till att tro att de svävar i någon form av livsfara så fort de överskrider hastighetsbegränsningarna. Oftast tar man till totalt dumma och irrelevanta argument baserade på ”tänk om” något händer, samt rent dum statistik från SIKA, NTF eller vad det kan vara.

Men låt mig förklara vad skillnaden mellan Tyskland och Sverige är rent principiellt. Man resonerar i Tyskland så att det finns förare med olika bilar, skicklighet, olika förutsättningar m.m. och det tar man hänsyn till. Alltså är det inte olagligt att köra så fort man vill på Autobahn, så länge det inte utgör någon fara. I Sverige har man åsikten att ”alla kan inte köra som Michael Schumacher” och därför anpassar man hastigheterna generellt efter den man tror kör sämst i hela riket. Låt oss kalla personen ”Hulda”, 93 år och halvblind.  Den stora skillnaden är då att man i Tyskland, accepterar Hulda på vägen, och man blir inte förbannad eller stressad av Hulda. Ej eller anser man att det är något egenvärde, eller tufft att köra fort, och man kör med respekt för varandra och efter sin egen förmåga. Man låter sig inte stressas och respekterar varandra på vägen.

Alltså fungerar det så att det handlar om respekt och ansvar i Tyskland. Man har respekt  för alla andra i trafiken oavsett vad man tycker om deras sätt att framföra sitt fordon, och man har ett ansvar för att framföra sitt eget fordon.

Det finns en grundparagraf i svensk trafiklagstiftning som bygger på detta, som säger att man inte ”må hindra eller störa”, och vad beträffar Tyskland må man ej heller stressa eller reta andra, och man håller sig till de regler som finns. Gör man detta fungerar det utmärkt, oavsett hur fort man kör, och man har alltså flyttat bort fokus från att hastigheten är i sig en anledning till olyckor, till att anse att det är bilistens ansvar att göra egna bedömningar.

Det fungerar helt enkelt bra, och vill man ta det lugnt på Autobahn, kanske puttra på i runt 100 km/h är det inget problem, ingen blir arg eller så för det. Man respekterar varandra.

Vill man köra 250 km/h, kan man göra det, så länge man inte stör eller stressar andra.

Därför finns det regler på Autobahn som svenskar har svårt att fatta. Man måste hålla minst 1.5 sekunder mellan bilarna. Detta kontrollerar man med kameror på broar, och det är det dryga böter på. Att ”slicka någon i häcken” är alltså strängeligen förbjudet. Hur många böter för ”för litet avstånd till framförvarande” har dömts ut i Sverige de senaste 10 åren? Vi pratar alltså om ett klart stressande och trafikfartligt beteende som polisen i Sverige kanske borde stävja.

Vidare är det förbjudet att stressa andra. Det som kryper upp i häcken på bilen framför, vänsterblinkar, helljusblinkar eller tutar, kan räkna med dryga böter. De som jag oftast sett bryta mot detta är fransmän, som inte fattat vad som gäller på Autobahn, och Autobahnpolizei kan ju inte ta alla.

Javisst finns det hasighetsbegränsningar. Vanligtvis på 130km/h, och vid tillfartsvägar. Anledningen är mycket enkel – man vill undvika stora hastighetsskillnader mellan de som accelererar för att komma in på Autobahn och de som redan är där. Alltså begränsar man hastigheten vid ”Zubringer”, för att undvika och minska olycksrisker p.g.a. stora hastighetsskillnader.

Men tillbaka till Sverige. Jag var på besök i Sverige emedan jag bodde i Tyskland, vanligtvis sommartid. Helt plötsligt var jag totalt inkompetensförklarad, både vad beträffande min förmåga att bedöma trafiksituationen och att bedöma min egen kapacitet. Stod det på skyltarna att det var 110km/h som gällde förväntades jag köra det eller saktare, för min egen skull.

Det är lika bra att erkänna, sådan typ av fördumning accepterar jag inte, så det gick väl ungefär dubbelt så fort. Inte för sakens skull, och det är inget egenvärde i att köra fort, utan för att jag visste, kunde, behärskade bilen, hastigheten, och omständigheterna medgav denna hastighet. Hemma, och varje dag till och från mitt arbete körde jag ungefär samma hastighet. Jag störde ingen, det var tomt på andra bilar, och det var bra förutsättningar som medgav denna fart. Enligt min bedömning.

Men käre Nisse i Hökarängen, du ska ju få ”nära-döden-upplevelser” om du råkar köra några km/h mer än vad det står på skyltarna…det är vad man propagerar om här i Sverige. Hastigheten dödar. Tänk inte, tro på politiker, statistiker och myndigheter som vet vad som är bra för dig. Koppla inte in hjärnan – det är farligt för dig.