fredag 15 mars 2013

Sverige efter valet 2014


Det här en ganska intressant artikel i SvD. Man ställer sig frågan om moderaterna avser att bilda en alliansregering med socialdemokraterna? Jag har funderat som hastigast över detta men efter att ha läst artikeln, finner jag det fullt möjligt av många skäl.

För det första har man dalande opinionssiffror och KD och centern riskerar att få under 4%. Skulle så bli fallet har man som den s.k. Alliansen inte en chans att sitta kvar med regeringsmakten. Man kan ju rimligtvis inte ens gå till val med att fortsätta kohandla med MP. Om man inte slutar med denna kohandel kommer man, eller har man redan, tappat en stor del av sina kärnväljare. Vidare har moderaterna mer eller mindre drivit åt vänster de senaste åren, och de kärnfrågor man en gång hade om lägre skatter, försvaret och andra saker är glömda. Det verkar som man haft några konsulter inblandade och fokus har flyttats från en ideologiskt inriktad politik till att bli en politik och komma med idéer som kan fånga mest väljare. Det är och har blivit ett egenvärde i att vandra i maktens korridorer oavsett om man tvingas göra avkall på sina egna kärnfrågor eller dagtinga med politiska motståndare som idag det knallröda miljöpartiet. En gång hade jag en vision om att en politiker var en representant för sina väljares åsikter. Detta har ändrats, i alla fall i mitt huvud, och idag gäller det tydligen att verka så självsäker som möjligt emedan man undviker frågor, byter ämne när man inte kan svara på, och ordbajsar med värdeord.

En gång i tiden var jag moderat, det var när de gamla moderaterna fanns, som Gösta Bohman. Politiker som svarade på frågor, hade en åsikt, svarade ”ja” eller ”nej”, och var stolta för sina åsikter. Sedan dess har moderaterna totalt utarmats och idag går det inte att läsa moderaternas partiprogram och sedan fatta att det är just moderaternas. Det kan lika gärna vara folkpartiets, sossarnas, centerns eller KD:s.

Så visst, idag är det en fin skiljelinje mellan socialdemokraterna och moderaterna. Det skulle inte förvåna mig ett dyft om moderaterna och socialdemokraterna delar på regeringsmakten efter valet, samt ministerposterna för att kunna i möjligaste mån sitta kvar vid makten. Socialdemokraterna skulle givetvis även kittlas av denna tanke, och allt skulle bli ”för att säkerställa riksdagsmajoritet och landets bästa”.

Det stora svarta spöket är givetvis SD, som kan hamna i en riktig vågmästarposition, och detta måste man förhindra. Vi ser alltså redan idag hur moderaterna kohandlar med dessa miljöpartiets rödstrumpor för att säkerställa riksdagsmajoritet. Om man kan kohandla med MP, varför då inte med socialdemokraterna, som är ett mycket större parti? Koalitionsregering heter det så vackert, och detta brukade man ta till när landet var i en allvarlig kris. Så är inte fallet men alla vill ju ha så stor del av makten man kan kapa åt sig, till vilket pris som helst.

Ok, jag är SD. Jag är faktiskt stolt för det. Vi kanske skulle börja kalla oss ”verklighetens folk”, som fattar att det är viktigare för landet att en logisk och sund politik förs, man har örat mot marken och fattar olika samband, än att få makt, och att utöva den oavsett vad man dagtingar med. Moderaterna hoppar tydligen gärna i säng med vilka det vara må, bara man får ha kvar regeringsmakten – så varför inte en delning av regeringsmakten efter valet mellan socialdemokraterna och moderaterna? Fullt logiskt.

onsdag 13 mars 2013

Har du svårt att somna?

Jaha, vem är överraskad? Försvaret ska skära ner ännu mer (länk DN). Detta trots att ÖB nyligen berättade att svenska försvaret kanske hålla ställningarna max en vecka. ÖB fick en massa skäll för det uttalandet, men ingen kunde ifrågasätta dess riktighet.


Så vart tar alla skattepengar vägen kan man undra? Vi har inget försvar, usla skolor (fast det är ju kommunernas ansvar), urusel sjukvård (landstingens ansvar), usla pensioner, låga löner, och världens näst högsta skatt. Sedan var de ju Socialdepartementet och kanske tio andra departement. Jag sökte tappert på de 51 sidor som finns i denna ”finansplan” (länk), efter ett enkelt tårtbitsdiagram som talade om hur regeringen avser fördela sina kostnader, men gick bet. Men det finns hur mycket svammel som helst, det är bara att sluta bläddra varsomhelst så står skitsnacket och flosklerna som spön i backen. Det verkar snarare vara någon politisk flumförklaring än kalla fakta och siffror. Kanske någon har någon vettig tabell eller liknande.

Men på ”Finansplanens” tredje sida hittade jag denna underbara tabell:

Man kanske ska lägga till att det är första sidan det står något på, så denna tabell måste vara rackarns viktig, och en form av summering.

BNP ska alltså gå lite upp och ner, men hur stor del av denna är offentlig sektor? 
"Sysselsatta" likaså, men hur stor är arbetslösheten, och hur beräknas detta? Är bara 1-2% av de mellan 15-74 år sysselsatta, eller vad menar man? Nävisst, "förändring" handlade det om. Jag trodde förresten att pensionsåldern var 65 år. Måste vara ett missförstånd, eller?
"Arbetslösheten" kommer alltså sjunka, men det beror i sin tur helt på beräkningsgrunderna.
"BNP-gap", som procent av "potientiell BNP". Vad är nu "potentiell BNP"? Den BNP man önskar man hade, och hur stor del är offentlig sektor i denna räkning?
Finansiellt sparande, vad katten är det?
"Bruttoskuld", antar jag är statens skulder som drasiskt ska minska. Men detta är baserat på konsoliderad offentlig sektor, och i procent av BNP och detta redovisas ej. man redovisar bara "BNP-gap", vilket inte säger ett dyft.

Alltså, jag har ganska bra pejling på statistik och matematik men detta är rent svammel enligt min åsikt. Om någon får ut något konkret av tabellen ovan är jag tacksam för en rad.

Men att det inte finns ett öre till försvaret är en klassiker. Är det månne en del av överenskommelsen med Miljöpartiet, för att kunna blockera SD i riksdagen?

Men du som suktar efter svammel och har sömnproblem, rekommenderas skriva ut de 51 sidorna och jag kan rekommendera dem som sänglektyr.

tisdag 12 mars 2013

Samhällets negrer


Egentligen finns det flera saker att blogga om idag, den första var rökningen, d.v.s. att man givit Folkhälsoinsitutet jobbet att hitta på nya trakasserier mot rökare (länk). Som man ropar och betalar för, för man givetvis svar. Det är bara att vänta och sannolikt kommer en rad med fiffiga förslag, för din egen skull lille medborgare, som inte fattar ditt eget bästa, som förhindrar dig från att röka.

Situationen är en ren paradox, å ena sidan tjänar staten massor med pengar på rökare rent generellt (ja, det gör man - sjukhuskostnader inräknat, jag kan berätta för den som vill), å andra sidan propagerar man mot rökning, och vi är nu nere på rent larvig nivå, men det har vi varit i åratal. Med detta menar jag att en ickerökare snart utsätts för cancerframkallande rök på snart 100m som ”passiva rökare”, och fimpar är ett rent samhällsproblem. Som vanligt kommer Folkhälsoinstitutet komma med massor med förslag och man kommer sannolikt nappa på en del av dessa, och som man i de artiklar runt detta jag läst hänvisa till andra länder, regioner, och så vidare för att finna stöd för det man vill göra.
Och med Folkhälsoinstitutet i ryggen kommer man presentera fakta och information, gärna med hur många man intervjuat om vad de tycker om rökning och om de finner det störande. Barn är givetvis bra i denna propagandakampanj så lekplatser kommer garanterat bli rökfria för att inte utsätta barn för farlig passiv rökning.

Vi har nu två stora problem. Det första är vetenskapliga belägg för hur skadlig tobaksrök de facto är utomhus. Vanligtvis är det hyfsad ventilation och den mängden skadliga ämnen någon i närheten kan rimligtvis inte vara skadlig för någon. Jag skulle misstänka att risken för någon att dö från ”passiv rökning” utomhus är betydligt mindre än den att bli dödad av en meteorit. Kanske är det så att de som får problem med lungorna stått i röken från majbrasorna, eller kanske har en miljövänlig vedkamin hemma som ibland ryker in.

Men det slutar inte där, man säljer alltså cigaretter. Samtidigt som kanske 2-3000 tar självmord varje år. Ungefär en tiondel av detta antal dör i trafiken. Hur många som avlider orsakade av misstag inom Landstinget vet ingen men siffran 3000 har nämnts, vill jag minnas.

Men om man folkomröstar om rökning rent generellt, är det givetvis så att majoriteten kommer att förbjuda rökning, rent demokratiskt. Problemställningen är mycket intressant och vi kan ånyo fråga oss om samhället är till för människan, eller människan är till för samhället. Detta samt hur representativ demokrati ska fungera kontra direkt demokrati.  Det är mycket fundamentala frågor som är värda att fundera på.

Men som rökare är man samhällets "neger", man förgiftar andra, ska tvingas in i någon liten skamvrå för att ta en cigarett eller en bra bit bort utomhus om i minus 20 grader utomhus, oavsett om det skadar någon eller inte, eller ens känner minsta forma av obehag. Det är väl snart dryga böter på att röka 100m från en sandlåda...ett barn kanske, och med mycket vilja kanske kunde tagit någon form av skada, rent hypotetiskt. Samhällets negrer - rökarna.
Agg mot folkgrupp är strängeligen förbjudet, men rökare är ju korkade och fattar inte sitt eget bästa - full logik.

Tja, man är ju en rökare sedan sådär 40år, utan en enda sjukdag.



måndag 11 mars 2013

Fakta finns inte


Jag har ju hävdat att det inte finns ett enda nyhetsmedia som kan förmedla fakta, och det står jag fast vid. Det handlar om antingen medveten eller omedveten propaganda. Omedveten kan vara för att journalister selekterar ut nyheter de finner intressanta eller inte rapporterar andra saker de finner ointressanta. Jag läser bara de delar av en tidning jag är intresserad av. På samma sätt är det givetvis med journalister, deras egna åsikter återspeglas när de rapporterar nyheter. Ovanpå det och när det gäller Public Service (PS), kan man fråga sig hur direkt oberoende de är från politisk korrekthet och styrande av politikerna. Flagranta exempel är orden ”invandrare”, ”papperslös”, eller ”romer”, som oberoende PS berättar om. För länge sedan fanns inget av dessa ord och man kan ju fråga sig vem som uppfann dem. Men de trummades ut i just PS, och det fick oss att ändra språket. Den som säger utlänning, illegal invandrare eller zigenare idag är rasist. Ordet ”neger” gick i graven någon gång på 70-talet, och först blev det ”mörkhyad”, sedan ”färgad” för att inte bli något alls eftersom hudfärgen inte har någon betydelse.

Med dessa illustreringar vill jag visa både att PS inte alls är opartiska eller ej får direktiv på sitt agerande. Det är inget konstigt alls, men att hävda att man är oberoende, förmedlar fakta och utbildning är en ren lögn.

Men samtidigt ska man inse att alla media i världen måste hävda att de är oberoende och förmedlar information, fakta och utbildning. Ingen vill varken ha, veta eller betala för något som man tillstår är propaganda eller vinklad information t.ex. med rastertekniken (se tidigare blogginlägg). Det finns inte ett enda media i hela värden som kan förmedla fakta eller är oberoende, det bara är så. Det gäller nordkoreanska media, Fox TV, Al-Jazeera, Kinesiska media, eller vad du vill, men alla hävdar givetvis att de förmedlar just fakta, information och utbildning.

Men om du nu tror att PS, som det enda media i världen, förmedlar bara information, fakta och utbildning, samt är oberoende tycker jag du ska betala din licensavgift. Jag ber att få gratulera till din naivitet. Du rekommenderas då spela in din egen ”Hero-film” på denna länk.

Men det, förutom direktiven från politikerna, är så att nyhetsförmedling färgas av journalisternas åsikter. Att förmedla nyheter är en viss maktposition och man kan t.ex. och av olika skäl välja att inte rapportera det man inte vill att ens läsare/tittare ska få veta. Ånyo ett exempel; palestinierna skjuter dagligen in raketer mot civila mål i Israel. Det är ingen nyhet som rapporteras i PS. Palestinierna får massa vapen som smugglas in, och det är bara en tidsfråga innan Israel surnar till och gör flygräder eller går in på marken. För vilken gång i ordningen minns jag inte. I denna halvsekelånga konflikt heter det givetvis ”av Israel ockuperade områden” eller ”illegala bosättningar”. När ovanpå detta några muppar åker dit med båtar (Ship to Gaza), uppenbarligen bara för att reta israelerna samt få publicitet, är alltid israelerna angripare. Men har någon berättat att vi betalar runt 400 miljoner skattepengar i ”bistånd” till Västbanken och Gaza? Nix. (Länk SIDA).

Så partisympatierna hos de som jobbar på PS är ett minst sagt kritiskt problem som vi kan se på denna länk. Men å andra sidan kan man ju inte anställa eller kvotera folk till PS baserat på politiska preferenser. Men jag tror ingen kan förneka att nyhetsrapporteringen färgas både att journalisternas åsikter samt av direkta direktiv från politikerna.

Förresten...passa på att söka på tuben efter "anslagstavlan". Fakta, information och fakta när det begav sig och riktigt kul. Men det var sanning för ditt eget bästa när det begav sig.

Tja, det var bara lite propaganda. Denna blogg är ren propaganda och det tillstår jag, men jag står för de åsikter jag skriver.

söndag 10 mars 2013

När man är en glad pensionär


De personer som byggt upp detta land har under sina arbetsaktiva år betalat en försäkring som heter skatt. De har antingen förvärvsarbetat och direkt betalat källskatt eller varit hemma och tagit hand om barn som idag förvärvsarbetar. När de sedan, och med all rätt enligt försäkringen ”pension”, har rätt till pengar för att kunna leva drägligt över 65 års ålder, sviker samhället dem. Från ”försäkringen” får de ut en så liten mängd pengar att de inte kan klara sig, och hamnar hos kronofogden som vi kan läsa i denna artikel

Samtidigt snackar man om att höja pensionsåldern, och en nyanländ invandrarkvinna med tre barn kan kvittera ut 21.800kr/månad i Falköping (länk), och varje ”ensamkommande flyktingbarn” kostar minst 1.2 miljoner per år.

Ok, det kommer flyktingar till Sverige, runt 2.000 per år, det är även svenskar som återvänder, det är personer som kommer till ett arbete direkt. Men den överväldigande majoriteten är rent ekonomiska lycksökare, av de ca 100.000 som kommer hit varje år. Saken är egentligen väldigt enkel och logisk – det finns inte en enda riktig flykting som kan transportera sig hundratals mil till Sverige, över dussintalet gränser och betala smugglare runt 100.000kr. Per definition är, och kan det inte vara riktiga flyktingar. Sådana har flytt för sina liv och är desperata. De, vars rövarhistorier inte ens lurar migrationsverket, heter nu "papperlösa" och har ingen som helst lagig rätt att vandra svensk mark.

Men det finns inte en enda siffra att tillgå när det gäller kostnaderna för invandringen. Visst är det märkligt i statistikens förlovade land?

Så man frågar sig två saker; dels om det inte finns någon som anmäler staten för försäkringsbedrägeri? Det är ju faktiskt vad det rör sig om, när man tar betalt för något som en försäkring, d.v.s. få pengar tillbaka när man blir gammal och har rätt till det man betalt in, men inte får det utan tvingas leva på småsmulor, sina barn eller tvingas till sociala myndigheter.
Kommer du ihåg filmen SD producerade före valet 2010 och som TV4 vägrade sända? Meddelandet var alltså helt sant, det är helt enkelt så att man prioriterar invandrare före de som byggt upp detta land. Det är bara att tacka styrande politiker, och hoppas på att man hinner ta ner skylten, hinner fly utomlands eller har massor med pengar på banken innan man blir pensionär, från staten efter ett helt liv och inte en enda sjukdag har man kanske några brödsmulor att räkna med. Tack så förbannat mycket! Jag har sedan många år ett djupt rotat politikerförakt för svenska politiker, informationen att svenska pensionärer hamnar hos kronofogden gör föraktet knappast mindre. Den andra frågan är alltså; är det inte lika bra att ta självmord när man fyllt 65? Jag har ingen lust att leta efter pantburkar i soptunnor.

Slutligen kan man på denna länk se hur stor den humaitära insatsen per se är, beaktandes antalet riktiga flyktingar i världen.

lördag 9 mars 2013

Det där med demokrati

Det där med demokrati är klurigt. I Sverige har vi ju representativ demokrati i landsting, kommuner och stat. Det har varit så av gammal hävd. Landstingen har sin intressesfär bestående framför allt av sjukvård, emedan kommunerna är väldefinierade områden där kommunfullmäktige styr över allt som har med just kommunen att göra. Staten ska ha hand om allt övergripande som gäller hela riket, som försvar, tull och polis. Sedan 70-talet har man dock börjat luckra upp gränserna mellan stat och kommuner t.ex. med kommunal skatteutjämning även kallad Robin Hood-skatt. De senaste åren likaså med partipiskor och dylikt för att invandringspolitiken fört med sig att staten inte kunna finna plats för alla ”migranter”.

Man kan alltså konstatera att det demokratiska systemet med indirekt demokrati av folkvalda och att det finns frågor som både är kommunala och statliga, samt att det mig veterligt inte finns något optimalt och 100%-igt system med indirekt demokrati som fungerar perfekt. Det är olika partier som kör taktiskt spel, och man strävar givetvis hela tiden efter att få sträva i maktens gyllene korridorer.

Ett annat problem är valfrekvensen. Ingen vet ju vad som kommer att hända i framtiden och alltså kommer det givetvis upp frågor under mandatperioderna som inte partierna har haft en aning om före valen. Ju längre mandatperioder ju allvarligare blir problemet. Detta samtidigt som de som styr måste ges tid att genomföra den politik de står för och lovar väljarna att driva. Alltså blir valfrekvensen en balans mellan dessa två saker. Man kan ju t.ex. rent hypotetiskt fråga sig hur många moderata kärnväljare som bytt parti om man innan valet fått reda på att moderaterna avsåg göra en uppgörelse med miljöpartiet.

Dagens demokratiska är uppbyggt huvudsakligen på de principer när det gällde under förra seklet. Det var inte möjligt att fråga medborgarna om deras åsikter i varje enskild fråga, både kanske för att den var olämplig för en folkomröstning (t.ex. skattesatser), eller kanske för kostnader och infrastruktur saknades för att man skulle kunna fråga medborgarna vad de tycker i en specifik fråga.

Idag är situationen en annan, och jag tycker det är dags att anpassa det demokratiska systemet till den infrastruktur vi har idag, och göra demokratin mer lokal.

För ett tag sedan hade jag många kollegor från Schweiz. De berättade om hur demokratin fungerade i deras land. Först blev jag överraskad, sedan konfundersam och ifrågasättande. Men ju mer jag tänkte på saken ju mer kom jag att ifrågasätta det svenska systemet och hur den indirekta demokratin fungerar här. Jag såg ett stort antal brister, på i synnerhet lokal nivå inom kommunerna. Från kollegorna fick jag t.ex. reda på att man kunde ha handuppräckning på det lokala torget i vissa frågor och att majoritetsbesluten inte bara var rådgivande (som i Sverige vid folkomröstningar), utan direkt beslutande. Det verkar helt konstigt med svenska ögon, men är faktiskt fundamentet för just demokrati – folkets vilja och folkets makt. Är det en fråga man inte avhandlat i valrörelsen – hur kan man då veta att man har folkets mandat när man fattar beslut i den? Är det ovanpå detta så att en viss procent av medborgarna vill ha folkomröstning borde det vara en självklarhet att folkomrösta i den. Det borde vara en demokratisk självklarhet att inhämta medborgarnas åsikter i frågor för att sedan kunna fatta ett bra beslut. Märkligt nog är det så att svenska medborgare egentligen bara är myndiga några timmar vart fjärde år (då vallokalerna är öppna), emedan de hela den övriga tiden ska förlita sig på att politikerna fattar rätt beslut. Dessa beslut är dessutom ofta knutna till partifärg, och som vi har sett; frampiskade av politikerna på riksplan.

Jag anser alltså att det borde vara lokala folkomröstningar i lokala frågor. Enligt grundlagen är folkomröstningar bara rådgivande i detta land. Men å andra sidan ska det till riktigt bra argument om politiker väljer att fatta andra beslut än de medborgarna vill. De som inte vill rösta eller inte är insatta, slipper rösta. Precis som i allmänna valen idag. Man avgränsar frågan till de som berörs och informerar de lokala medborgarna i frågeställningen, det är en sak för kommunens tjänstemän. Partierna må klargöra och propagera för sina åsikter och ståndpunkter. Men på en viss dag utlyses röstning i den lilla orten, ön, eller vad det må vara. Först efter ett sådant val må kommunen fatta beslut. Annars finns inte mycket till demokrati i ordets rätta bemärkelse.

Jag tänkte bara avsluta med ett citat från Nyamko Sabuni gällande att schweizarna gick till valurnorna och röstade om minareter: ” – Tack och lov har vi inte den typ av system som finns i Schweiz. Fundamentet för vår demokrati är mer robust. Partierna och riksdagen fungerar som filter. Folkomröstningar kan vara bra, men här har man använt det felaktigt i ett populistiskt syfte. Det är farligt för demokratin." (länk DN).

torsdag 7 mars 2013

SM i svammel


Jag nämnde ju tidigare att jag skriver på en bok, och det var grunden till en tags bortavaro från bloggandet. Idag är det uppenbarligen nyhetstorka, och den enda artikel som ville kommentera var ”DN-plus”, så att man tydligen måste registrera sig för att kunna läsa vad de skriver. Det tänker jag inte göra, och alltså kan de glömma mig. Sidorna är redan späckade med reklam så varför ska jag betala?

Sedan hittade jag denna som är en fortsättning på gårdagens tema.

Jag fattar inte vad det finns att debattera eller utreda. Saken är busenkel – de som vill betala för Public Service (PS), får göra det och får därmed tillgång till deras programutbud. Det finns massor med tekniska lösningar på detta, men man har avsiktligt avstått från att införa någon utan stödjer sig på några gamla lagar som verkar vara lapptäcken för att kunna kräva folk på pengar, och nu senast för dator och internetuppkoppling.

Politikerna har förhoppningsvis börjat fatta hela vansinnet och att det man håller på med inte är försvarbart, och desperationen börjar stiga.

Svamlet står som spön i backen, och här kommer några exempel: ” stoppat en ändring av tv-avgiften av skatteskäl”, ”Vi ska snart träffas på departementet och diskutera den uppkomna situationen.”, ”…snabbt arbeta fram ett förslag som kan genomföras.”, ” Det är mycket olyckligt. Vi riskerar att undergräva förtroendet för public service, säger Ulf Nilsson som vill ha en fast tv-avgift i kronor för alla utom arbetslösa och studenter.”, ”Man bör ge en tydlig signal att lagstiftarens ambition inte är att jaga småföretagare med en dator eller enskilda med mobiltelefoner.”, ” I höstas presenterade Public service-kommittén ett förslag om att införa en tv-avgift efter inkomstens storlek.

Många citat blev det, men hela historien är så korkad. Man fattar vidare att man kommer att tappa väljare 2014 om man fortsätter med denna idioti, och i synnerhet om man låter Radiotjänst i Kiruna hålla på att trakassera medborgarna.

Alla inser självklart att om PS kör ut sina program på internet är det deras val, och inget man kan komma att kräva ”licensavgift” för.

Sannolikt kommer man i slutänden att besluta att PS ska finansieras via skattsedeln. Men problemet är då att vi har usel sjukvård, usla skolor, usla pensioner (och snackar om att höja pensionsåldern), inget försvar o.s.v. Samtidigt har vi världens näst högsta skatter, och det är nog inget egenvärde i att peta ner Danmark från den mycket tvivelaktiga tronen. I synnerhet inte före valet 2014.

Så regeringen har ett problem. Jag tror, baserat på de senaste opinionssiffrorna att man kommer fortsätta gömma sig bakom nuvarande system, men stoppa vansinnet Radiotjänst i Kiruna håller på med. Det politiska priset är för högt.

I totalitära stater finns bara de eller det media som finansieras via tvång (som i Sverige) eller via skattsedeln. Nordkorea, Kuba och några till finns det.
Det finns ingen anledning att hämta hjärt-lungmaskinen eller försöka göra konstgjord andning på mammuten. Låt den existera på marknaden villkor – klarar den inte det dör den. Jag vet vad jag vill ha och betala för. Och det är inte vad PS tycker är bäst för mig, och den information/propaganda de tycker att jag ska få mig till livs.