lördag 14 december 2013

DDR 2013 del 4


Desperationen bland de styrande tilltar. Det står dem klart att det är dags för att involvera skandalpressen och försöka slå emot medborgarnas yttrande och tryckfrihet. Alla typer av lögner och rena olagligheter sanktioneras.
Men till detta behöver man bulvanverksamheter, det fiffiga med dessa är att skandalpressen inte behöver stå för sina påståenden själva men kan bara hänvisa till sina källor. Man ser givetvis till att finansiera dessa bulvanverksamheter som ägnar sig åt direkta feltolkningar, smutskastning och i vissa fall direkta olagligheter. Man skapar till en börja med IRM, Inte Rasist Men, som är betalda för att bara smutskasta så gott det går och feltolka. Sedan kan tidningarna citera IRM och på så sätt gå fria från ansvar och hänvisa till bulvansiten. En viktig faktor är här att det inte spelar någon roll hur gammalt ett material är, kan det tillskrivas en person när det passar bäst ur skadesynpunkt.
Personen som ”avslöjas” har sedan inget som helst rätt till genmäle eller förklaring. Man kommer alltså med skandalavslöjanden i rubrikerna i tidningarna, och gör vad an kan för att knyta dem till SD, ju högre upp i SD ju bättre.
Allt är sanktionerat från ovan och till och med statsministern menar att denna typ av verksamhet är legitim. Så då frågar man sig vilka som finansierar den? Det är en fråga det inte finns svar på eftersom t.ex. IRM inte skriver ett ljud om detta på sin site.

Men det visar sig att detta inte räcker. Internet är helt enkelt för stort och för kraftigt för att man ska kunna döda yttrandefriheten, och siten Avpixlat är en riktigt stor vagel i ögat. Här behövs kraftigare medel. Givetvis är det legio att kalla Avpixlat ”hatsite”, gärna med prefixet ”extrem”, emedan verkligheten är en helt annan. Desperationen stiger och man sätter ihop ”Researchgruppen” vars finansiärer givetvis lyser med sin anonymitet och Researchgruppen kallar sig ”ekonomisk förening”. Det fiffiga med detta är att nyhetsmedia kan använda sig av information Researchgruppen kommer med och komma med skandalavslöjanden. Man petar dock lite försiktigt på sina källor och kallar denna grupp för vänsterextrem, emedan man givetvis använder sig av den information man fått som rent godis. Det intressanta nu är att det alltså handlar inte om hur man kommit över ett material, det handlar inte om hur gammalt det, det handlar inte om att det feltolkats, förvrängts, det handlar inte om journalistik och det handlar inte om sanning.  Det handlar bara om att på alla tillgängliga sätt skada SD, det är det primära, kosta vad det kosta vill.

SD skapade under våren/sommaren 2013 en säkerhetsorganisation. Man insåg helt enkelt att man både måste skydda medlemmar och förtroendevalda från hot, attacker och ge instruktioner om vad som gäller. Man togs dock helt på sängen av Researchgruppen som lyckats hacka länkningar till medlemmar och Avpixlat genom att Researchgruppen knäckt Disqus som Avpixlat använder för sina kommenteringar. Researchgruppen skickar allt sin information till Expressen, som skickar ut sina skjutjärnsjournalister till skandalavslöjanden. Huruvida Researchgruppen kommit över länkningarna mellan Disqus-identiteter och användare på ett olagligt sätt är ointressant. Givetvis hävdar man att det var lagligt, men syftet var uppenbart.

Som ren kuriosa kan man nämna att det är direkt olagligt att öppna andra personers brev, det står i klartext i lagen. Vad ska vi då anse att detta rör sig om och Researchgruppens verksamhet? SD:s säkerhetsorganisation är tagen på sängen eftersom man bara inriktat sig på personlig säkerhet, inte datorsäkerhet.
Det kan idag vara så att Researchgruppen hackat mailkonton och SD:s datorer. Man erbjuder ingen som helst intern säkerhet, och det är fullt möjligt att denna grupp eller andra har full tillgänglighet till allt SD skriver internt.

Man kan ju tycka detta är naivt. Visst är det så, men man tror för det första att det finns demokrati och yttrandefrihet i Sverige. För det andra är man helt enkelt nya i matchen, och blir tagna med byxorna nere. Att skydda sig idag innebär att man måste kryptera all information med tung kryptering. De senaste dagarna har någon/några försökt hacka min mailadress, och min mobil (som jag inte länkat till min mail) ville att jag skulle ange mitt password till min email och skicka eftersom någon försökt hacka mitt emailkonto.

denna länk anger Researchgruppen sin PGP-nyckel. Man har alltså tillgång till personer som har kunskapen om tung RSA-kryptering. SD däremot, lever livet i tron att det är demokrati, öppenhet, yttrandefrihet och skickar information till medlemmar och förtroendevalda helt oskyddat. Det är rent naivt och kommer att leda till en ny rad av skandalavslöjanden. Egentligen inte för att personerna som hängs ut i media har något att dölja, men för att det som media säger är sanning.  Det är vad den lille medborgaren tror. Den som hängs ut har ingen som helst rätt till att försvara sig och kommer inte ges tillfälle eller ens möjlighet att svara eller försvara sig från rena lögner.

Men låt mig avsluta med denna underbara text, citerad av Expressens ansvarige, Thomas Mattsson:
- Man ska skilja på journalistik och juridik. Publicistiska beslut handlar om bland annat nyhetsvärdering och allmänintresse, och juridiken har ett annat uppdrag. Men jag tycker att det är bra att det som Expressen blottlagt prövas rättsligt. Ett syfte med vår bevakning har ju varit att påvisa skillnaden mellan en fullt legitim politisk debatt där många självklart vill och får vara anonyma, jämfört med oacceptabla påståenden om att flyktingbarn borde dö eller försvarstal för Anders Behring Breivik. Om man tillhör de tongivande i att sprida främlingsfientlighet på nätet är ens identitet av uppenbart allmänintresse, eftersom man då är en opinionsbildare.


Det Mattsson säger är alltså att journalistik står över det svenska rättssystemet. Det man bedömer vara av ”nyhetsvärdering och allmänintresse” på nyhetsredaktionerna väger alltså högre än svensk lag. Vidare har Expressens journalister ägnat sig åt att filma personer med dold kamera i deras hem för att kunna skapa skandalrubriker. Man skapar register på personer som nu Avpixlat och Fria Tider samlar pengar till att åtala. Om man filmar personer med dold kamera i deras hem med dold kamera utan att varken be om tillstånd eller godkännande innan och efter personen fått se filmen har jag ingen bättre benämning på det som sker än grovt hemfridsbrott och hyenajournalistik. Man lägger sedan ut dessa filmer på internet. Inget av dessa är epitet är uppenbarligen varken statsministern eller Expressens ansvarige främmande utan en del av det demokratiska landet Sverige 2013.

Det är ju val 2014….DDR i ny version.

fredag 13 december 2013

DDR 2013 - del 3

Nu uppstår ett märkligt fenomen, som med all tydlighet bevisar att hungern efter makt är större än den egna ideologin och de idéer och värderingar man står för. Man hade ju tidigare och före valet lanserat Alliansen samt de ”nya moderaterna”.

De gamla moderaterna snurrade nog några varv i graven vid det sistnämnda, emedan borgerliga regeringar inte är något nytt. Dessa nya moderater förespråkar massinvandring och multikulturalism. I första läget var det för den åldrande befolkningen och 40-talisterna, men argumentet visade sig falla platt eftersom dessa redan gått i pension. 

I ett påhittat argument  tidigare ville man göra sken att invandringen bestod av högutbildade personer, som bara inte kommer till sin rätt och vars kunskaper inte utnyttjas. Man stal ordet ”validering”, som tidigare var ett vedertaget begrepp inom läkemedelsindustrin för att kunna plocka in de med utländsk härkomst på arbetsmarknaden. Man skulle validera kunskaper oavsett var, när och hur dessa införskaffats. Detta för att få in medborgare med utländsk härkomst på arbetsmarknaden.

Men nu började arbetslösheten stiga, lönerna i Sverige stagnerade, och svenska ungdomar började fly landet vanligtvis till Norge.

Men då dök de ”ensamkommande flyktingbarnen” upp. Det nysvenska ordet är rent underbart och förtjänar en egen historia, lite utanför ämnet.

Tänk dig att det är inbördeskrig i Danmark, och en lite flicka står med en docka i famnen vid tullen på svenska sidan och har gått dit för att få hjälp eftersom hon inte vet var hennes familj är. Det är ett ensamkommande flyktingbarn.

I Sverige har man de mest generösa flyktingreglerna som finns i hela västvärlden. Politikerna hävdar att det är för att Sverige följer internationella och EU-överenskommelser vilket är en ren lögn.

Så låt mig presentera ett symptomatiskt fall av ett svenskt ”ensamkommande flyktingbarn”, som migrationsverket kommer att ge PUT och som några dagar ”råkar” hitta en hel hög anhöriga, som givetvis kommer hit som anhöriginvandrare. Killen eller mannen är runt 20 år, och familjen eller släkten lyckas skrapa ihop runt 100.000 kr det kostar för att bli smugglad till Sverige. Flyktingsmugglarna tar pengarna och smugglar personen i fråga hundratals mil, från en annan världsdel, över dussintalet gränser. Man ger instruktioner om vilka tårdrypande historier som ska berättas när man kommer till svenska myndigheter.

Identifikationshandlingarna liksom bara försvinner före gränsen, och man smugglas i grupper som liksom bara dyker upp i Sverige. Enligt instruktionerna är man under 18 år, drar sin historia, och har ingen aaaaning om sin familj. Det är ”ensamkommande flyktingbarn” enligt politiskt korrekt definition. De få klantskallar som inte lyckas lura migrationsverket, har inga problem med att leva som "papperslösa" detta eftersom de de facto har bättre/billigare tillgång till sjukvård, tandvård och skolgång än svenska medborgare. I landet Sverige är det bara en tidsfråga innan dessa kommer att beviljas svenska medborgarskap om de påstår att de vistats i landet längre en 45 minuter.

Till saken hör att dessa ”ensamkommande flyktingbarn” kostar skattebetalare i detta land enorma belopp eftersom staten ersätter kommunerna rundligen de första åren för att ta emot dem, och vi pratar om drygt 1.2 miljoner per år och ”ensamkommande flyktingbarn”. Man kan notera att detta belopp skulle räcka till en helpension på Grand Hotel i Stockholm under samma tidsperiod, eller vad en svensk pensionär får i pension som jämförelse. Men därför byggs herrgårdar och andra stora byggnader om till flyktinghem av företag som erbjuder platser för ”barnen” som flytt hit. Dessa företag täljer guld med fällkniv idag, med svenska skattepengar. Inget är gott nog åt de stackars flyktingbarnen.

Äsch…jag får fortsätta i morgon – sidospåret blev för långt. Ska försöka komma tillbaka till propagandaspåret i morgon...

torsdag 12 december 2013

DDR 2013, del 2


Man kunde nu inte bemöta SD i riksdagen, när det begav sig efter valet 2010. Precis som ca ett år tidigare då Maud Olofsson och Mona Sahlin i debattprogram fått erfara i debatter med hr Åkesson. Det är dock mycket pinsamt och allom uppenbart att så är fallet då direkta frågor ställs i riksdagen, och de som förespråkar massinvandringen inte kan svara.

Ett effektivt motmedel är givetvis att instruera myndigheter om vad som gäller, och här kommer några exempel; polisen må icke göra några som helst kopplingar mellan invandrare och brottslighet. Detta ligger helt i linje med det ej existerande ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” från 21:a mars 1987, vars tredje punkt lyder ”Att under en tidsperiod av fem år systematiskt nedtona de negativa effekter som utpekande av speciell rastillhörighet vid brottslig verksamhet kan komma att ha för drabbade populationer.”. Just en sådan drabbad population råkade vara kvinnor som genom underlåtandet att publicera vederhäftig information, både i media och från polisen, inte insåg/inser farorna med exotiska kontakter. Baserat på detta, finner man det inte alls märkligt att våldtagna kvinnor, ganska snart finner det ej mödan värt att anmäla våldtäkter. Skadestånden är larvigt låga och fängelsestraffen likaså.  Dessutom kan man förutsätta att ett antal våldtäktsmän gått fria för att polisen inte publicerar detaljerade uppgifter om gärningsmännen. Slutsatsen är att det våldtäkter inte anmäls, vilket är ser fint ut i statistiken.

Propagandaapparaten börjar så sakteliga vakna ånyo efter valchocken. Alla siter på nätet som ifrågasätter utvecklingen är ”hatsiter”, gärna med prefixet extrema. Att blockera insändare till tidningarna, samt att inte visa blogglänkningar räckte uppenbarligen inte. Debatterna i riksdagen blev rent komiska; de regeringsbärande politikerna får en direkt fråga som de inte vill svara på och svamlar om, antingen hur synd det är om flyktingar, behovet av arbetskraft, eller om hur många utlandsfödda som går till jobbet varje dag. Minister Billström ägnar sig generellt att gömma sig bakom EU eller internationella åtaganden, båda argumenten lika felaktiga. Ullenhag har visioner om framtiden (d.v.s. han lever inte i nutiden), och använder regeringssidorna till att publicera ren propaganda där han vill ta livet av felaktiga ”myter” när det gäller invandringen. Statsministern dyker hela tiden då ämnet kommer upp och verkar liksom lite trött på frågan och menar att SD tjatar och har fått svar. Han svarar precis som övriga ansvariga dock inte på frågorna som ställs.

Ett intressant svar som gavs i riksdagen var dock från Anders Borg. Frågan var hur mycket invandringen kostar. Borg menade att det var svårt att beräkna av olika anledningar. Det märkliga är dock i detta statistikens förlovade land att Professor Jan Ekberg klarade av att räkna ut summan drygt 50 miljarder per år för sådär 7 år sedan. Detta var dock av politikerna en beställd utredning, så det finns ingen anledning att tror att siffrorna var i överkant. Men Anders Borg hade givetvis inga siffror att presentera.


Märkligt nog, har tydligen BRÅ drabbats av samma sjukdom. Alla siffror relaterade till t.ex. överrepresentation och sexualbrott finns bara inte. Senast man publicerade sådana siffror var överrepresentationen ca 3.5 gånger men det var sådär 7-8 år sedan. Nu finns inget i den vägen att tillgå, givetvis. Statistik som visar negativa saker om invandrare förbjuds, eller i alla fall stoppas så den inte kommer till allmänhetens kännedom eller kan användas av SD.

Men märkligt nog, och mycket oroväckande stiger SD:s opinionsiffror i stort sett konstant. Det är dags att växla upp. Kosta vad det kosta vill att få vandra i maktens korridorer. Man har provat de flesta klassiska knepen, men inget verkar fungera.


I morgon närmar vi oss nutiden, om jag hinner då ska jag skriva slutet på historien om det berikade landet.




onsdag 11 december 2013

DDR 2013


Man kan konstatera att det nu inte finns någon som helst skillnad mellan hur det fungerade i forma DDR och i dagens Sverige. Stasi hade givetvis olika avdelningar som ägnade sig åt olika saker och registrerade allt, den som uttryckte sig fel eller ifrågasatte regimen fängslades eller straffades på annat sätt. Det var toppstyrning in i minsta detalj med angivare i varje buske. Medborgarna indoktrinerades för deras egen skull med den information staten tillhandahöll, inget annat var tillåtet.  Men DDR var demokratiskt, alla fick rösta och man hade allmänna val.

Så har vi Sverige 2013. Den stora skillnaden är internet, som började rubba hela den maktstruktur och top-down. Tidigare kunde man kontrollera medborgarnas information eftersom man hade full kontroll på media, tidningar och Public Service. Men med internet förändrades bilden, och precis som i alla hierarkiska samhällsstrukturer är det livsfarligt för de som sitter högst i pyramiden när underliggande nivåer börjar kommunicera och då i synnerhet den lägsta nivån är livsfarligt.

Det var precis vad som hände när internet kom, och tidningarna ville ge skenet av att de tillät kommentarer som en form av service. Visst, det fanns rena idioter som gjorde kommentarer som var direkt förolämpande, rasistiska och på andra sätt stred mot lagen. Men den absoluta majoriteten var bara relevanta kommentarer på artiklarna. Genom domstolsbeslut kom man då till slutsatsen att den som hade någon form av forum där folk fick lämna kommentarer även var ansvariga för dem. Detta var principiellt direkt felaktigt eftersom ingen bör göras skyldig för någon annans handlingar. Om jag säljer en kniv är jag inte skyldig till om den används som mordvapen. Om jag sätter upp en anslagstavla, är jag då ansvarig för vad som sätts upp på den? Domstolsbeslutet saknade all logik, både beaktandes den informationsmängd vi pratar om, och vidare grundlogiken – den som gör något olagligt ska straffas, och det är myndigheternas problem att ta fast den som gjort den olagliga handlingen. 


Men med detta beslut i ryggen, och instruktioner från ovan, d.v.s. de högst upp i de politiska pyramiden, började en skoningslös censur. Vi som tappert försökte bemöta idiotiska artiklar eller rena felaktigheter, censurerades bort. Tidningarna anlitade till och med ett externt företag för detta som sannolikt än idag täljer guld med fällkniv av de som är naiva nog att tro att det går att kommentera artiklar. Märk väl att även om man håller sig till de stipulerade kommenteringsreglerna samt inte skriver något som strider mot lagen, raderas det. Men genom att ha fält som ”blogglänkar till artikeln” och ”kommentarer”, gav och ger man skenet av att ha en debatt och yttrandefrihet.

Detta implementerades cirka ett halvår före valet 2010 och sker än idag. Det var precis efter partipiskan hade vint över Vellinges kommunalpolitiker (men det har jag skrivit om tidigare).  Redan här har man alltså tagit ett direkt avsteg från yttrandefrihet, men värre skulle det bli och är det.
Men under våren 2010 steg desperationen och man misslyckades delvis med att låta medborgarna komma till tas på internet. Internet var så nytt och medborgarna skapade bloggar, siten Politiskt Inkorrekt fanns och desperationen steg. Kvittensen på toppstyrningens misslyckande, Stasi-liknande, gällande kontroll över den information som medborgarna behövde få sig till livs och grunda sina åsikter på, blev att SD kom in i Riksdagen. Internet och medborgarnas åsikter kunde helt enkelt inte kontrolleras så enkelt.

Desperationen tilltar, men det var långt till valet 2014, hösten 2010 och det fundamentala problemet var då hur man skulle bemöta SD i riksdagen.



Men nu får jag fortsätta i morgon med riktiga smutsigheter.

söndag 8 december 2013

Mammutens dödsryckningar


Public Service(PS), hävdar ju att de tillhandahåller fakta, information och utbildning. Jag har tidigare påtalat att det är ett klassiskt propagandaknep, tror du att det är relevant information och ej material med avsedd påverkanseffekt grundar du dina åsikter på det du då får veta. Mönstret är direkt klassiskt och har tillämpats av i synnerhet vänsterregimer under åren. Några sådana finns fortfarande kvar, som Kuba, Nordkorea och Venezuela.


Liknelsen med den gamla Berlinmuren är slående; den var inte till för att hindra Östberlins medborgare från att fly, den var ett skydd mot den farliga kapitalismen och marknadsekonomi. 
Public Service är alltså inte propaganda, utan din räddning från reklam och information som inte är bra för dig.

Ok, det kanske fungerade för 50 år sedan och tidigare, under Stockholm-Motala-eran, när det fanns Anslagstavlan och ett Public Service som hade totalt monopol på det du lille medborgare fick dig till livs. Men jag skriver 2013 ett tag till, och vägrar acceptera en rad saker:

 Statens funktion ska vara att tillhandahålla rikstäckande saker som myndigheter, verk, polis, försvar, tull och andra saker som är av hela landets intresse. Staten ska inte ägna sig åt media genom PS.



En grundprincip är att man inte ska betala för något man inte vill ha. Jag vill inte ha PS, varför ska jag betala för det? Att hänvisa till lagen är inget argument. Lagar som är felaktiga ska ändras – det är en av riksdagens viktigaste uppgifter.

Varför har PS inte ett betalningssystem? Det finns och fungerar för massor med företag gällande satellitutsändningar eller internet. Man betalar sina räkningar via internet o.s.v.
PS har själva valt att lägga ut sitt utbud på internet. Det man publicerar utan någon form av betalningssystem är givetvis gratis. Ska vi tvingas betala ”solidaritetsavgifter” till de rumänska tiggarna när vi passerar dem på gatorna? Kanske betala obligatorisk "musikavgift" till gatumusiker inom hörhåll? Det är precis samma logik.

En stor del av det PS tillhandahåller är uppenbarligen sådant en svensk inte kan tillgodogöra sig. Jag tänker inte betala ett öre för information, propaganda eller nyheter på ett språk jag inte förstår. Vidare klarar jag svenska som språk och vill därför inte betala för ”nyheter på lätt svenska”.

denna länk, berättar en professor på KTH att lagen har fel. Eller rättare sagt är inte anpassad till nutiden och internet, varför man kan finna det tvivelaktiga nöjet att tolka lagen mot verkligheten vilket professorn gör.  En dator är en dator inte en manick avsedd för att ta emot sändningar från PS. Visst, den kanske kan det, men bara för att PS valt att lägga ut sitt utbud gratis på internet. Hela historien är rent vansinnig och strider mot alla former av logik, och är någon form av verklighetsflykt tillbaka i tiden sådär 50 år.

Det är helt irrelevant om du gillar PS utbud eller ej. Att finansiera PS via skattsedeln vore precis lika fel – ånyo, man ska aldrig tvingas betala för något man inte vill ha. Jag vill inte ha det Public Service erbjuder och vill tvinga mig till att betala för, varför ska jag då betala för det bara för att jag finns i landet och betalar skatt? De som inte betalar skatt, ska de inte få titta på PS? Varför ska de som finns utanför rikets gränser inte behöva betala då internet finns över hela världen?

Hade jag bestämt saken, hade PS fått fixa ett eller flera betalsystem illa kvickt, och allt snack om licenser eller möjlighet att ta del av deras utbud skulle då falla på sin egen orimlighet.  Är PS så duktiga som de gör gällande, är åxå folk villiga att betala för deras verksamhet. Vill inte folk betala får de anpassa ”mun efter matsäck” och anpassa utbudet efter det medborgarna vill ha - så enkelt är det.

Detta är vad PS i rikstäckande P2 erbjuder mig i morgon eftermiddag. Kan någon tala om för mig varför jag ska betala för detta?


tisdag 3 december 2013

Är inte Pisaresultaten beroende av klimatförändringarna?


Det är inte konstigt alls att Pisa-studien visar att elevernas resultat går ner. Jag var för något år sedan i en lokal skola och kunde konstatera att den utrustning man hade var rent museimässig. Skolan byggdes för sådär 30 år sedan och man verkade inte ha fått en enda ny pryl, med sådan utrustning fattar man att intresset både från elever och lärare sjunker. Dessutom blir det sannolikt en direkt teknikchock för eleverna att komma ut i arbetslivet där modern utrustning finns.

Jag vet inte vad en lärare tjänar, men såvitt jag förstår har de usla löner vilket inte heller motiverar någon att söka sig till läraryrket, ej heller är det motiverande för de tappra som är lärare.



Skolmaten är en egen historia, men man kan bara konstatera att den är usel. Så usel att många föräldrar med mig utrustar barnen med pengar så de kan köpa något i närmsta korvmoj eller affär till lunch. Det finns dock en sak man satsat på, och det är något idiotiskt datasystem för utvärdering av eleverna som via nätet kan delas av föräldrarna. I den aktuella skolan håller man moroten framför åsnan med att ”skolan ska totalrenoveras om några år”. Vilken tröst är det för de elever som går där idag? Man byter rektorer frekvent, och att vara rektor i en skola måste nog vara det mest otacksamma yrke man idag kan ha. Politikerna fattar beslut som man måste motivera för lärare och föräldrar. Politikerna visar inte sin näsa eller ställs till svars på något sätt, vilket betyder att rektorn som gör sitt bästa får stå med hundhuvudet och motivera det politikerna beslutat.



Min slutsats är att skolorna inte ska vara kommunala utan förstatligas. Inom kommunerna råder en huggsexa om de pengar som finns och skolorna är uppenbarligen lidande av denna. Det är en gammal klyscha, men barnen är vår framtid. Det är helt uppenbart att kommunerna inte klarar av att sköta skolorna och de bör därför förstatligas, gällande hela grundskolan.


Men nu har vi en utbildningsminister som haft visioner och snackat vitt och brett i många år. Han har fräckheten att påstå att de senaste resultaten i Pisa studien beror på att den fantastiska nya reformen inte hunnit börja verka. Hallå Björklund, Ni har haft regeringsmakten sedan 2006, och resultaten har bara sjunkit i de essentiella ämnen man undersöker. Det är just ditt ansvar, och går 
inte att snacka bort.

Sedan är det just Björklunds ansvar att man tillåter något rent idiotiskt som motverkar integration och kallas hemspråksundervisning. Detta kostar pengar som kommunerna måste betala, och är direkt anti-integrerande.

Vidare finns det något som heter socioekonomiskt stöd, vilket i praktiken innebär att de skolor med högst andel invandare och största problem får mest pengar, givetvis uteslutande till ”berikarområden”.


Detta emedan svenska ungdomar flyr till andra länder, i synnerhet Norge där de får ta skitjobb.
Så Björklund, vad du än sa på din presskonferens som jag inte ens lyssnat till, spelar det ingen roll. 

Du är rökt i min bok baserat på utvecklingen de senaste åren.

Det skulle dock inte förvåna mig ett dyft om man skyllde de vikande skolresultaten i Sverige på ”klimatförändringar” och koldioxdidutsläpp.   

måndag 2 december 2013

Om kvinnors berikning


I min bok brukar man inte våld mot kvinnor. Det bara är så, kanske en del av min uppfostran eller min kultur, jag vet inte men jag har aldrig ens när jag blivit riktigt förbannad (vilket är sällsynt), drömt om att slå en tjej eller kvinna. Det finns inte i min sinnevärld så enkelt är det. Steget till att sedan våldta en kvinna är i min bok ännu större och både de som slår kvinnor och/eller våldtar dem ska dömas till mycket stränga straff.

Jag skiter blankt i om det kommer hit personer med andra värderingsgrunder, andra religioner eller vad det må vara. Den som brukar våld på kvinnor eller ännu värre har begått våldtäkt ska straffas mycket hårt. Dels för att den som begått ett sådant brott ska få ett kännbart straff, men vidare till varnagel för andra. I mitt land ska det inte vara accepterbart att slå kvinnor, och ej heller våldta dem om de så går halvnakna på gatan.

Den senaste tiden har vi sett ett antal rättsfall i vilka våldtäktsmän går fria, eller döms till löjligt låga straff. Anledningarna i de enskilda fallen är lite sekundära och kan betraktas som spridda.
De drabbade kvinnorna kan dessutom inte räkna med något skadestånd även om rätten utdömer ett sådana. Gärningsmannen har vanligtvis inte ett öre, och saken hamnar hos Brottsoffermyndigheten som i bästa fall ersätter en kvinna med en bråkdel av vad rätten utdömt. Givetvis om kvinnan orkar tjafsa med Brottsoffermyndigheten åtskilliga månader eller år. Brottsoffermyndigheten anser sig alltså stå över svenska domstolar och skriver ner de skadestånd domstolarna utdömer.

Jag drar mig till minnes ett fall i Uppsala, där en ung tjej blev gruppvåldtagen. Man hittade inga gärningsmän, och tjejen tog sitt liv. Något år senare kunde man med DNA knyta en kille till gärningen, och denne fick något symboliskt straff med massor av förmildrande omständigheter.

Till saken hör att i takt med den sanslösa invandringen, i synnerhet från länder med en kvinnosyn fjärran från min, stiger antalet våldtäkter och sexualbrott. Det enda svenska politiker reagerar mot är s.k. hedersmord. Sist, ja inte senast eftersom BRÅ mörkar dagens situation var överrepresentationen sådär 250% när det gäller sexualbrott och invandrare och deras barn, men det var sådär 5 år sedan. Någon aktuell statistik även om den tas fram, lär varken du eller jag få ta del av. Detta är en del av ”berikningen” som Ullenhag inte berättar om, men med en massa visioner om framtiden i ett multikuti-, multireligöst land.

Men var förvissad – den dagen en svensk våldtagen kvinna smittas av HIV vid en våldtäkt är det hennes sak att bevisa att hon just blev smittad av gärningsmannen. Det är en ren omöjlighet att bevisa rent juridiskt inser alla. Så gärningsmannen kanske döms till lite samhällstjänst, på sin höjd. Om han blir fälld…

Länkar: SvD och SvD