Jag är inte rasist

Tänk att det ska vara så förbaskat svårt för sjuklöverns politiker att förstå. Ok, jag tjatar, men det verkar vara någon form av blockering i huvudet på sjuklöverns politiker som gör att de inte ens fattar den simplaste logik. Därför nödgas jag ta det ännu en gång, i en uppenbarligen fåfäng förhoppning att förklara en mycket enkel och fundamental sak. Det känns som att ha med småskolebarn att göra och inte personer som styr detta land, men så illa är det faktiskt.

Finansminister Magdalena Andersson är uppenbarligen en av alla de som inte fattar vad det handlar om vilket man kan läsa om i denna artikel.

Alltså; Migrationspolitik är en sak. Rasism, främlingsfientlighet och många andra saker något helt annat.
För att man vill ha en fungerande migrationspolitik innebär det inte att man är rasist, främlingsfientlig eller något annat. Vi är ett litet land och kan helt enkelt inte lösa alla världsproblem eller ta emot en del av världens alla riktiga flyktingar om vi ens ville. Jag skrev för ett tag sedan om att UNHCR uppskattar att det finns runt 35 miljoner riktiga flyktingar i världen. Men knutpunkten är att rasism handlar om att man anser personer mindre värda baserat på deras ursprung. I synnerhet om man baserar sina åsikter på hårfärg, hudfärg ansiktsform eller andra saker. Men där går gränsen för ren rasism i ordets bemärkelse. Det innebär alltså att man anser att olika människoraser har olika värde. Det paradoxala i hela historien är att just socialdemokraterna var det parti som var mest rent rasistiskt under hela efterkrigstiden, och minst 60.000 personer steriliserades på rent rasistiska grunder under socialdemokratiska regeringar.

Men migrationspolitik är något helt annat. Det handlar om mängden flyktingar vi kan och vill ta emot i detta land. Det är alltså helt oavhängigt om personerna i fråga kommer från USA, Eritrea, Norge, Afghanistan eller Finland. Om man tog alla personer som ansöker om asyl till detta land och beviljade PUT baserat på hudfärg, hårfärg, ansiktsform eller andra rent rasistiska parametrar vore det ren rasism.
Det gör vi nu givetvis inte, och att kritisera mängden personer detta land kan och bör ta emot som flyktingar, samt de asylskäl de anför är något helt annat. Då handlar det om en hel rad andra parametrar, och i synnerhet både om personerna är flyktingar eller ej, vidare om vår bostadsmarknad samt arbetsmarknad. Till detta har vi en hel rad andra fenomen som ej heller är rasistiskt relaterade men dock följdverkningar av den migrationspolitik som bedrivits och bedrivs. Med detta avser jag t.ex. s.k. utanförskapsområden, gängkriminalitet, våldtäkter, och enorma kostnader både för staten samt kommuner.
Men givetvis är det så att personer från främmande kulturer, ofta med låg utbildning, som inte kan ett ord svenska, och med andra religioner och värderingsgrunder är mer svårintegrerade i det svenska samhället. Alltså inte på något sätt kopplat till rasism, och samma problem som skulle uppstå för oss svenskar om vi var flyktingar i Kina.

Magdalena Andersson missbrukar alltså ordet rasism, eller kanske har hon inte ens fattat skillnaden mellan rasism och migrationspolitik. Men detta är alltså symptomatiskt för sjuklöverns politiker, man döljer problem och kostnader samtidigt som man både skönmålar ”berikning”, hittar ständigt på nysvenska ord och svartmålar alla gärna med generaliseringar, som kritiserar den migrationspolitik som bedrivs.
Jag har under åren arbetat i många kulturer, med olika människor från olika länder, varit invandrare och mycket annat.  Jag är inte rasist. Men jag är svensk och realist. Så kalla mig för främlingsfientlig eller hitta på fler nysvenska epitet om ni vill, jag struntar blankt i dem emedan jag anser att svensk migrationspolitik är en ren katastrof till stor skada för Sverige.

Guantanamo

Vi har denna artikel från FN:s speciella sändebud. Men här i Sverige ska man alltså dadda med stackars återvändande jihadister, och se till att de får hjälp. Allt med svenska skattepengar givetvis och det jag skrev om nyligen, att det var olika hjälpinsatser som Stockholm skulle ställa upp med för att försöka få vilseledda återvändande jihadkrigare att bli trevliga medborgare.
Visst är det ett exemplariskt exempel på PK-flum och ren naivitet baserat på någon form av 70-talsnostalgi? När ska svenska politiker fatta att man har med klockrena terrorister att göra, och ta av sig sina velourdräkter, och sluta sjunga ”We shall overcome”?
Den här kategorin av människor är brottslingar som ska bestraffas. Att inte behandla dem som just sådana, är givetvis inget annat en ett incitament för fler att åka till IS.

Svenska soldater har rent skamligt låga löner, alltså de som ska försvara vårt land. Samtidigt som det ska daddas med klockrena terrorister som ska få stöd, bostäder och annat, när de kommer tillbaka till Sverige. Svenska soldater får betala för mat och husrum trots sina skamlöner.
Jag finner svenska politikers handlande helt oförsvarbart och som ett indirekt stöd för den verksamhet IS bedriver. Rent utsagt vidrigt. Den som har åkt för att slåss med IS och sedan återvänder ska oavkortat bli av med sitt svenska medborgarskap, då detta uppenbarligen utfärdats på felaktiga grunder. Vi kan sedan avhysa personen från detta land på livstid, lämpligtvis till något läger för just IS-fångar. Guantanamo kanske har lediga platser för denna typ av hjärntvättade idioter.

I skrivande stund apterar väl IS sprängladdningar för att spränga Palmyra, om man inte är upptagen med att skära halsen av folk, begrava barn levande, eller gruppvåldta kvinnor. En verksamhet som alltså svenska politiker indirekt understödjer genom att naivt tro att det på något sätt skulle vara synd om dessa terrorister.

En myggfis i motvind

Angående att SD i Sjöbo vill köpa upp alla lokaler som ev. kan bli flyktingförläggningar, sager alltså lokala (s) detta:

Sjöbos socialdemokratiska kommunalråd Cecilia Olsson Carlsson reagerar starkt på förslaget. ”- En av de värsta flyktingkatastroferna i modern tid pågår just nu. Det är obegripligt varför Sjöbo inte skulle vara med och ta ansvar.”, säger hon till tidningen. (länk)

Detta är ett symptomatiskt PK-uttalande, och speglar precis hur sjuklöverns politiker tänker, uttalar sig och agerar. Just därför är det intressant, och jag finner det oerhört naivt.
Hon tror alltså att Sjöbo kan göra någon som helst skillnad för flyktingsituationen i världen eller så vill hon bara vara en myra som ska dra sitt strå till stacken.
Jag vet liksom inte var problemet ligger, kanske har det med det egna samvetet att göra och man kan sova bättre om man tagit emot några s.k. ensamkommande flyktingbarn, ekonomiska migranter eller deras anhöriga.

Men kanske ligger problemet i siffror. När siffror stiger ovanför begreppsvärden smälter de ihop. Vad jag menar är att vi som vanliga medborgare har ingen större begreppsskillnad på 35 miljoner och 35 miljarder, båda siffrorna är mycket större än belopp och siffror vi vanligtvis rör oss med och allt blir i en obestämbar grå area som bara blir mycket eller massor.

Detsamma gäller Sverige som land. Man måste fatta hur litet detta land är och hur få medborgare vi har. Men gör man inte det kan man tro att vi kan göra någon som helst skillnad när det gäller flyktingar och flyktingkatastrofer. Det bästa vi kan göra är att spendera de pengar vi allokerar till bistånd så klokt som möjligt. Vi tar alltså emot 1.900 kvotflyktingar per år, det är riktiga flyktingar som kommer från flyktingläger.

Men det mest bisarra i historien är att av de som kommer till detta land är minst 90% ekonomiska lycksökare som bara kommer hit för en bättre levnadsstandard, inte flyktingar alltså. Siffran 35 miljoner flyktingar i konflikters närområden nämndes för någon dag sedan av UNHCR. Så låt oss nu jämföra siffrorna lite; du har 1.900 kr. Till försäljning är en gigantisk lyxvilla i Djursholm för 35 miljoner. Hur långt kommer du med de pengar du har? Liknelsen kanske inte är den bästa, men den ger en bild av att den skillnad vi gör är en myggfis i motvind.

Så det ter sig minst sagt lite larvigt när en socialdemokrat tror att den skillnad Sjöbo kan göra skulle betyda ett vitten. Detta i synnerhet som hennes parti menar att man ska flytta pengar från den riktiga flyktinghjälpen på plats i flyktingläger, till att ta hand om de ekonomiska lycksökarna som landet överöses med p.g.a. den vansinniga och naiva migrationspolitiken.

Vidare kan man notera att socialdemokraterna i Stockholm vill ta hand om och vårda just den kategori av idioter som är med och skapar flyktingar (länk), som att man tror att man har att göra med lite missanpassade tonåringar. Man menar alltså att dessa ska återanpassas, till konstnad av en massa skattepengar och förturer givetvis.

400 eller 1900 riktiga flyktingar

Det här är en liten men rätt rolig artikel  (länk 1, länk 2)

Saken är ju den att det finns en massa företag som tjänar storkovan på att köpa alla större fastigheter och förvandla dem till flyktingförläggningar, sedan hyr man ut dem till migrationsverket för rena ockerbelopp. Kommunerna står sig sedan slätt eftersom man inte kan öronmärka vad olika fastighetsägare ska använda sina fastigheter till.  Alltså tycker SD i Sjöbo att kommunen ska köpa fastigheter som skulle användas till flyktingförläggningar, för att på så sätt undvika att man både får in s.k. flyktingar och vidare att man undviker att skattepengar (från migrationsverket) hamnar i företagens fickor.
Detta är faktiskt ett bra förslag. För det första pratar vi inte om flyktingar, utan ekonomiska migranter. Det är i minst 90% av fallen personer som smugglat sig just till Sverige, och inte alls flyktingar.
Sedan finns det hur många kommunala exempel som helt, där kommuner börjar gå på knäna för att de just plockat in dessa ekonomiska migranter. Efter två år övergår ansvaret till respektive kommun och personerna i fråga måste då försörjas via den kommunala skattsedeln. För vissa av dessa ekonomiska migranter, i synnerhet från Afrika är givetvis tiden till de kommit i förvärvsarbete betydligt längre, och runt tio år i medeltal. Då är det alltså kommunen som ska försörja dessa personer samt anhöriga under kanske åtta år, och det struntar staten blankt i. Vad tiden är innan ”anhöriginvandrare” kommer i förvärvsarbete vet ingen, och vill inte heller veta.
Det står i grundlagens första paragraf att kommunerna har självstyre. Alltså är det ett rent brott mot grundlagen att statliga myndigheter placerar flyktingar i kommuner utan kommunernas godkännande. Nu har man även givit migrationsverket rätt att bestämma hur många flyktingar som ska placeras i kommunerna. Alltså har man flyttat den lokala demokratin till ett statligt verk.

Så om SD i Sjöbo gör vad de kan för att stoppa denna vansinniga cirkus är inte alls konstigt.

Men en enkel lösning på hela problemet är detta; varje år och i samband med budgetprocessen kommer varje kommun fram till hur många riktiga flyktingar (kvotflyktingar, inte ekonomiska migranter), man kan eller vill ta emot nästa år. Denna siffra rapporteras till migrationsverket som sedan sammanställer och det blir den mängd flyktingar Sverige tar emot från FN:s flyktingkvot för EU. Mot bakgrunden av att Sverige varje år tar emot ca 1900 sådana flyktingar bör alltså hela problemet vara löst. Baserar man sedan EU:s flyktingkvot som det pratas om, alltså 20.000 på antalet invånare vi har i Sverige (2% av EU), skulle vi då ta emot under 400 flyktingar, och vi ”ställer vi upp” enligt samma principer som resten av EU.
Vidare ska det givetvis vara så att inte ett öre ska flyttas från den riktiga biståndsbudgeten till att ta hand om de ekonomiska migranterna som låter sig smugglas hit.

Salt eller morötter

En typ av artiklar jag alltid tar med ”en hypa salt”, är alla chockrapporter om farligheten i olika saker vi äter. Nu har man kommit fram till att salt dödar ca 1.700 personer per år, vilket man jämför med trafiken där runt 300 omkommer (länk) Man kan med lite statistik och undersökningar komma fram till i stort sett vad som helst. En sak man ska ha klart för sig är att alla människor kommer att dö, av olika orsaker och vid olika åldrar. Om man ovanpå detta undantar olika anledningar till att barn dör, har vi det enkla faktum att ju äldre man är ju större är sannolikheten per tidsenhet att man kommer att dö.

Ett underbart statistiskt samband hittade jag hos Church of Flying Spaghetti Monster som menar att den globala uppvärmningen är proportionell mot minskat antal pirater i världen.

Ett besök på deras hemsida är riktigt underhållande (länk).

Men dessa hälsolarm…För länge sedan minns jag ett om faran med att dricka kaffe och äta en ostsmörgås, det var något carcinogent ämne som bildades. Sedan var det något larm om cancerframkallande nitrosaminer när det gällde grillat kött, och för en 10 år sedan var det några livsfarliga ämnen som bildades när t.ex. potatis friterades

En klassiker och som hängt med länge är faran med socker och godis. Här har man liksom gjort tankevurpan att det finns personer som är feta vilket är den del av befolkningen, och därför är socker och godis en fara för alla. Alltså, alla som inte har viktproblem ska drabbas av pålagor för att det finns vissa som är feta och inte kan hålla fingrarna borta från plockgodiset. Det paradoxala är att i lightprodukternas hemland USA, ser man ofta personer med kroppshyddor av digniteter som ej finns annorstädes i hela världen.

Så nu är det salt. Min teori att det farligaste livsmedlet är morötter, vilket kan bevisas rent statistiskt. De personer som på 1800-talet åt morötter, är idag alla döda. Alltså leder morotskonsumtion till döden med 100%-ig säkerhet rent statistiskt. Vem vet…hade de inte ätit morötter, men massor med godis, chips och salt  hade de kanske levt idag.
Man blir lite trött på alla larmrapporter om olika farligheter med matprodukter, och tar dem som sagt med en stor nypa salt.

Dessutom kan jag konstatera att jag är statistiskt död sedan länge. Detta eftersom jag dagligdags till/från mitt arbete under uppemot 10 år körde runt 200 km/h. Alla svenskar vet ju att man ovillkorligen dör om man bara kör så fort, rent statistiskt och framräknat av Transportstyrelsen och NTF. Vet inte hur många gånger jag läst här i Sverige om "vansinnesfärder" i 160 km/h. Så stendöd är man, rent statistiskt och äter bergis en massa salt åxå utan att bekymra mig nämnvärt.

Ut med terroristerna

Jag fattar inte vad svenska politiker håller på med. Först är varenda kotte som lyckas smuggla sig hit flykting, skulle sedan inte valserna för migrationsverket duga blir man en papperslös som åtnjuter billigare sjuk och tandvård än svenska medborgare.

Men så har vi alla de som får PUT och sedan svenskt medborgarskap, oavsett om de kan ett ord svenska eller ej, eller ens har en aning om hur Sverige styrs.

Ovanpå detta har vi de som kommit hit som s.k. flyktingar och sedan reser tillbaka till länderna de flytt från. Man frågar sig alltså i första läget varför de kommit hit som, och hävdat att de är flyktingar om de kan frivilligt återvända. Tvivelsutan har de ljugit för migrationsverket med sina asylskäl, och borde bli av med sitt PUT.

Slutligen har vi en kategori som inte har i detta land att göra. Det är alltså personer som frivilligt reser för att delta i IS, och slåss med dem. IS är en terroristklassad organisation. Man avrättar skoningslöst, våldtar och spränger mänsklighetens kulturarv. Vad som styr dem är helt irrelevant men en brist på hjärnceller i kombination med tro på islam är två heta tips.
I min bok kan jag inte fatta varför inte våra politiker tar krafttag när det gäller denna kategori av idioter. Det behövs inga som helst bevekelsegrunder eller ”tycka-synd-om” eller snack om ”offer”. Det har i första läget kommit till vårt land och uppenbarligen ljugit. Därefter valt att åka tillbaka till området de flytt från och delta i terroristverksamheter. Sedan kommer de tillbaka till Sverige och vad kan man läsa då? (länk). Ewa Larssom (MP) uttalar ett typexempel på sin och PK-politikerns naivitet: ” - Målet är att få alla goda krafter och samverka och jobba för att vi ska utveckla demokratin i samhället.”, samt ”- Då måste de sociala myndigheterna veta om det och ha en strategi. Vi måste exempelvis stödja familjer som finns runt individen, säger Ewa Larsson.”

Nu snackar man i detta land om hur man ska hjälpa dessa personer på olika sätt för att komma in i svenska samhället. Det är en helt irrelevant frågeställning. För det första ska de givetvis bli av med PUT eller svenska medborgarskap. För det andra ska de förpassas ur landet, lämpligtvis till något fångläger för IS-krigare, de ska aldrig vara välkomna tillbaka till detta land.
Det man kan läsa idag är alltså att politikerna har hamnat tillbaka i någon form av 70-talsflum, där det handlar om att vårda och hjälpa. Ursäkta, men dessa personer har förverkat all rätt till vård och hjälp ur svenska statskassan, dessutom finns det inget som helst hopp för dem och de är rena brottslingar. Men som vanligt är det här i Sverige så att det är mer synd om brottslingarna än brottsoffren.  Alltså, flyttar svenska politiker riktig flyktinghjälp till att ta hand om ekonomiska migranter samt terrorister.

Jag trodde svenska politiker hade lärt sig något rent historiskt, men så är uppenbarligen inte fallet när man pratar om; ”…kontakt med jobbtorg, bostadsförmedling och försörjning.”. För återvändande IS-tomtar samt de som på något sätt propagerar för eller stödjer IS terrorverksamhet, ska ingen gräddfil ordnas på svenska skattebetalares bekostnad – de ska ur landet så fort som möjligt.

Livet med Microsoft

I tidernas begynnelse var det något uselt skalprogram som gick ovanpå DOS. Alltså efter min HP41-cv och ABC-80 från Luxor.

 

Först var det en usel kopia av Mac och det var idiotiska begränsningar av storlekar på hårddiskar, filnamn och annat. Sedan kom IBM in matchen med olika program, som DisplayWrite, Fourth Dimention, och även ett eget operativ som hette OS2. Sedan kom Windows NT, Windows 95, som sedan skruvades ihop med NT och på den vägen är det med massa Windows.  Under hela resan har man sett mycket, och oförklarligt krångel med kollisioner på interruptadresser, versiontrassel, upplösningar, virus och faen vet allt.
Man har liksom något inbyggt behov av att ändra för ändringarnas skull, och allt blir alltmer komplicerat. Microsoft verkar tro att folk sitter och jobbar med operativsystem, och ju mer man kan hitta på till operativet ju bättre blir det. Ärligt talat – vem faen bekymrar sig om ett operativ? Så länge det kan hålla flera program i luften är operativsystemet helt ointressant. Alltså är idag Windowsoperativet en ren komplicerad gröt med hundratals processer som man inte kan ha minsta pejling på. Kontrollpanelen har fler ikoner och funktioner än barr på en gran. Funktionerna är dessutom översatta från engelska vilket i sin tur betyder att man använt antingen svenglish eller hittat på krystade ord som betyder apskaft.

Sedan var det applikationerna. För många år sedan hade man pejling på varenda funktion i programmen som ingick i normal användning. Sedan blev det mer komplicerat och antalet möjligheter ökade, men man hade rätt bra pejling på de program man jobbade med. Man hade byggt ganska logiska menyer och körde man den engelska versionen av office kunde man lära sig det man behövde utan svenska fikonöversättningar. Men det var kanske 10 år sedan. Visst det fanns buggar, och programmen kraschade ibland men man lärde sig både ”workarounds” för buggarna, och när det var risk för programkrasch.

Men jag har haft två Mac-perioder. Dels när Mac kom, med MacIntosh+, SE,  AppleTalk, hårddiskar, mus, och för runt fem år sedan med  en MacBook Pro. Visst, det tog två dagar att lära sig hur det fungerade, men sedan var det klockrent och allt bara fungerade. Inget förbaskat operativsystem som ställde till trassel och programmen var bara så mycket bättre och användarvänliga. En ren njutning som ren användare.

Men nu är man tillbaka i Windowsvärlden – virus, kollisioner, uppgraderingar, idiotiska kataloger på hårddisken, och sist men inte minst applikationer som tror att man är en ren idiot. Om du startar MSWord har du ett typexempel: hela programmet dräller av idiotiska mallar man förväntas använda och menyerna saknar i princip all logik. Prova gärna att göra en egen och numrerad innehållsförteckning. Det skulle förvåna mig om någon klarar det på en halv arbetsdag. Det är alltså direkt kontraproduktivt att ha program av denna typ som uppenbarligen utvecklats för utvecklingens skull och något påhittat behov av att komma med nya versioner.

MSExcel är inte lika drabbat men nästan. PowerPoint är även drabbat och man förutsätter alltså att användarna är rena idioter och att programmerarna vet precis vad användarna vill ha och behöver – mallar för alla, och rena idiotfunktioner samt menyer.

Den som kan alla funktioner i MS Access och lyckas göra en applikation som inte kraschar borde få någon form av pris av Bill Gates. Jag har rätt bra pejling på databaser (tycker jag själv), men att få till ens de enklaste funktionerna i MSAccess kräver veckor av tester, misslyckanden och problem. Dialogrutor med kryptiska idiotfrågor blir det fler än granar i Norrland, när man försöker göra ens den enklaste applikation.  Vidare fungerar MSAccess så att det automatiskt sparar, vilket innebär att om man klantar till det finns det ingen väg tillbaka om man inte sparat filen under annat namn. Genialt! Har man något som funkar sparar man det. Att jobba med samma fil och namn är ett rent kamikazeprojekt.

Men varför denna frustration frågar jag mig? Men egentligen har jag ju svaret – jag har en ärligt köpt CD med ett dataspel jag gillar och brukar köra från Ubisoft. Av någon helt oförklarlig anledning kan jag inte spela längre, vilket har funkat i 4 år eller så. När jag försöker starta spelet läser det lite på skivan och sedan händer inte ett dyft. OK, jag har omstartat datorn, jag har avinstallerat och ominstallerat spelet, snokat under Task Manager, kollat på versioner och mycket annat. Av någon anledning startar inte spelet. Samma dator, samma mjukvara, vad i h-vete är problemet? Ingen som helst anledning ges på skärmen, det har tagit mig några timmar minst. Vem betalar denna tid?

Min slutsats är att Windows är som ett korthus – ju mer man bygger på ju större risk för trassel och man vet inte vad som kommer att rasa eller varför. Jag vill inte ha en massa flummiga templat, värdelösa funktioner, och framför allt – ett stabilt operativ.