onsdag 31 oktober 2012

Några hypoteser


Här har vi ett klassiskt exempel på hur media fungerar. I en artikel i SvD opinion har vi tre professorer som i rubriken konstaterar att SD går framåt ”just nu”. Det ska alltså låta som en temporär modefluga som kommer att sluta. Fakta är att SD har bara gått framåt hela tiden. Sedan är full med olika anledningar till just varför SD går framåt, men givetvis är det tabu att diskutera eller nämna invandringspolitiken eller den obefintliga integrationspolitiken. Det var en artikel för några dagar sedan på samma tema, och någon annan experttyckare försökte utröna varför SD får så höga opinionssiffror. Det är liksom bara något märkligt som kanske är en konstig ”topp” bara eller beror på att SD får för mycket mediautrymme. Tja, spekulationerna haglar, och desperationen stiger. Så jag ger professorerna fyra hypoteser att grunna över.

Hypotes 1: Invandringen kostar en massa pengar.
Som alla förhoppningsvis insett finns det inte obegränsat med pengar i ett samhälle. Detta avser både kommuner och staten. Man kan inte bara starta sedelpressar och göra mer. Invandringen kostade för några år sedan minst 50 miljarder enligt professor Jan Ekberg, men det var lågt räknat och då. Alla måste väl alltså inse att om man inte tillåtit och tillåter så ohämmad invandring blir det mer pengar till andra sektorer. För vilken gång i ordningen vill Migrationsverket ha mer pengar. Hur lång tid tar det till en ”normalinvandrare” från Somalia, Afghanistan, eller Irak kommer i förvärvsarbete. Man kan när det gäller detta konstatera att finansministern svarade att ”kostnaderna är svåra att uppskatta” för några veckor sedan i Riksdagen. Vi pratar alltså bara om minst 50 miljarder årligen.
Men det är väl en myt att invandringen kostar pengar.

Hypotes 2: Invandringen har orsakat kriminalitet.
För sådär knappt sju år sedan kom BRÅ med en rapport som visade att invandrare eller deras barn var kraftigt överrepresenterade när det gäller brott, och i synnerhet då sexualbrott där överrepresentation låg på 350%, alltså 3.5 gånger. Utredningen omfattade 5 år, men det finns ingen ny utredning. Vi kan dagligdags läsa i media om skottlossningar, gängmord, bilbränder ibland även regelrätta kravaller, i synnerhet i berikarområden. Jag vet inte hur mycket khat som tullen beslagtagit i år, med 2011 var det ca 18 ton. Procentuellt, hur många av de som sitter i svenska fängelser är invandrare eller har invandrarbakgrund?
Men det är väl en myt att invandringen medför brottslighet.

Hypotes 3: Mångkultur är ett hot mot det svenska samhället.
Ok, jag vet att Riksdagen pressade igenom att Sverige är ett mångkulturellt samhälle precis före och efter valet, så det hamnade i grundlagen. Jag anser dock att detta är en otroligt naiv inställning i direkt konflikt med svensk lag, och många års utveckling av ett modernt västerländskt samhälle. Vi har, och idag anser att jämställdhet är en självklarhet och något eftersträvansvärt. De kulturer, och i synnerhet en religion, nämligen islam, anser inte detta. Vi kan varje dag gå på gatorna i detta land och se kvinnor som tvingats klä sig på ett visst sätt för att deras män, eller religionen kräver det. Är det jämställdhet? Var är kraven från 68-vänsterns kvinnor som skulle tvinga ut hemmafruar i förvärvsarbete? Var finns kraven på kvinnliga imamer? Hur ser muslimer på HBT-personer, eller till och med på de som inte är troende? Varför ska vi och enligt koranen dödas? Men om man nu accepterar islam varför inte acceptera sharia om Sverige har religionsfrihet och är multikulturellt? Hedersmord lagförs idag. Varför då om Sverige har i grundlagen inskrivet att landet är multikulturellt? Det är ju ett typiskt exempel på berikande multikutur och acceptans?
Vi svenskar har ju själva ingen kultur om det inte är barbariskt eller ”midsommar och sådana töntiga saker” för att citera  Reinfeldt och Sahlin.
Men det är väl en myt att islam och andra kulturer är ett hot mot svensk kultur.

Hypotes 4: Media är styrda av politikerna
Om man som jag, varit aktiv på nätet och har en blogg vet man dels hur man antingen inte tillåter kommentarer och blogglänkningar, raderar sådana och hur man agerar. Denna hypotes har två delar den första ligger i vad media skriver.
Del ett - Det står var och en valfritt att öppna vilken artikel i tidningar/nyhetsmedia som helst, och uppenbarligen har att göra med invandrare att se var man i klartext skriver detta i publikationen. Är det någon form av brott, har plötsligt åldern plötsligt fått stor vikt (även om det handlar om en dömd brottsling), och det heter t.ex. ”19-åringen” utan namn och bild. Vidare är givetvis inga generella eller kopplande texter mellan invandring och kriminalitet. Har brottslingen svensk bakgrund har man dock inga problem med namn och bild. Detta är regel, och det är uppenbart att Lilla Saltsjöbadsavtalet (som aldrig ägt rum), gäller fortfarande men har uppdaterats med mer detaljerade instruktioner till media. Det finns nu t.ex. Avpixlat som avslöjar det riktiga förhållandet, och det är just därför som Avpixlat siten har så många läsare. Man set sådana siter som ett komplement till vaniga media som inte kan eller får berätta hela sanningen.
Om media (alltså de kontrollerade) skriver om invandrare är det vanligtvis högutbildade personer som sitter i soffan med hela familjen som har lyckligt återförenats, och alla arbetar eller pluggar hårt.
Del två – Media censurerar kommentarer och blogglänkningar.
Är det ett ”känsligt ämne” tillåts inte kommentarer eller blogglänkningar. Kommentarer raderas, försvinner utan anledning, blogglänkningar tillåts ej, till artiklar som berör invandring. Jag är säker på att det finns kanske 100-tusentals exempel på detta, men ett räcker för att Ni ska förstå hur det fungerar. Denna blogg är bannad av SvD rent generellt, och inga länkningar visas i SvD sedan år. Detta trots att SvD inte har det publicistiska ansvaret. Jadå, bloggen är pingad i Twingly. Men hittar du länkningen under "blogglänkar" i SvD?
Men det är väl bara en myt att media styrs och har strikta föhållningsorder.


Så SD går framåt. Jäpp, och glädjande.


tisdag 30 oktober 2012

Om ett hyreshus


Det råder inte mycket tvivel om att de som flyr från inbördeskrigets Syrien är flyktingar som vi kan läsa om i denna artikel. Nu kan jag inte reglerna men i min bok är de just flyktingar.
Men nu är problemet att vi redan har tagit emot en enorm invandring de senaste åren, och vi har helt enkelt inte möjlighet att ta emot fler. Vi kunde senast igår läsa att Migrationsverket går på knäna, kostnaderna för denna invandring är enorm. Kommuner som ”ställt upp” som det så vackert heter, går på knäna och man börjar skrika från dessa på mer pengar och problemen hopar sig. Den ökande kriminaliteten kan vi läsa om varje dag och är uppenbarligen kopplad till ”berikarområden” och där skapad gängkriminalitet. Samtidigt kan man läsa att inga krav på integrering ska ställas på invandrare till detta land.
Genom att bedriva den invandringspolitik som regeringen gjort och gör, är det helt enkelt så att vi inte kan ta emot några riktiga flyktingar nu. Detta eftersom man släppt alla ekonomiska lycksökare som smugglats till detta land. Och enligt överenskommelsen med (mp) kommer snart alla deras anhöriga.
Så nu när vi pratar om riktiga flyktingar är det fullt, så enkelt är det.

Tänk Er Europa som ett hyreshus.

Familjen Svensson på översta våningen med en liten tvåa, tar emot alla som hävdar att de behöver tak över huvudet. Detta trots att det är uppenbara lögner de hemlösa kommer med vid porten. Så man släpper in alla, bjuder dem på mat och tak över huvudet och sängplats. De som nu kamperar hos familjen Svensson börjar nu ställa krav på olika saker och Svenssons och ställa till problem. Men Svenssons är ju just svenskar och accepterar i stort sett allt, och ser det bara som lite problem och glädjande att få ta hand om alla. Att man i själva verket är utnyttjad och lurad faller dem inte in. Det börjar bli rejält trångbott i den lilla lägenheten, men finns det hjärterum…

Ja…farmor och farfar fick tyvärr inte plats, utan får sova i en liten garderob. Men man ställer lite vatten och ett halvt paket knäckebröd vid dörren varje dag. Att de köpte lägenheten i första läget är glömt och historia.

Familjen Koivisto som är grannar har sedan länge insett att man i själva verket inte hjälper hemlösa, utan de som står vid porten och vill in är bara ute efter gratis mat och husrum.

Men på de nedre våningarna bor familjerna Girard, Müller, Smith och andra. De har stora lägenheter men tar emot hemlösa, kollar dem noggrant och slänger ut dem om de inte sköter sig. Man tar inte heller emot alls så många per kvm som Svenssons.

Herr Svensson själv har förbjudit allt negativt prat inom familjen om hemlösa. Bara positiva saker får sägas och definitivt inget nedlåtande eller negativt. Den som ens börjar klipps på en gång, och riskerar en stor stämpel i pannan med rött bläck som det står ”hemlösfientlig” på.


Så helt plötsligt står 15 hemlösa utanför porten. De är hemlösa och har ingen mat, utom allt tvivel. Vad gör familjen Svensson nu? Tvåan är knökfull med påhittat hemlösa som det inte är ett vitten synd om, och bara bor hos den naiva familjen Svensson för att det är gratis.

Herr Svensson har förresten fått kapa sina utgifter avsevärt för att ha råd att försörja alla ”hemlösa” som bor hos familjen och behöver mat.

Är vi med i EU eller inte? Är lägenheten full eller inte? Är du en av herr Svenssons familj?

måndag 29 oktober 2012

Den ultimata flyktingförläggningen


Jag har nu ett hett tips till Migrationsverket, som desperat lär söka efter bostad för alla de man räknar men kommer som s.k. flyktingar, men egentligen är ekonomiska lycksökare och, som ett politiskt brev på posten, anhöriginvandrarna.

Migrationsverket söker alltså bostäder till alla berikare, och det är knappast någon nyhet att man betalar sanslösa pengar för att inhysa flyktingar på dyra hotell och tidigare herresäten.
Som alla vet har kungafamiljen flyttat ut från Stockholms Slott för många år sedan till Drottningholm. Vi pratar om ett boende på minst 500 rum som alltså står tomt. Skandal! Centralt placerat och massor med flyktingar som behöver bostad. Rummen borde även uppfylla relativt kräsna flyktingars krav på boendestandard. Skulle så inte vara fallet kanske Grand Hotel på ett stenkasts avstånd duger.


Slottskyrkan kan byggas om till moské, och en minaret skulle vara ett fint berikarinslag på sydöstra sidan, så stockholmarna via böneutrop kan fatta att Sverige verkligen är multikuturellt som det numera står i grundlagen.
Kanske kan man ha en exotisk marknadsplats på slottsgården?

Missa inte detta Migrationsverket, ett förslag som hela sjuklövern bara måste jubla över. Varför har man inte kommit på detta tidigare?

Hallå, Nisse i Hökarängen


Men hallå svenska folk! När ska Ni vakna? Kostnaderna för invandringen är enorma, och det lär bara bli värre. Vi är ett litet land långt från konflikthärdar, och tar emot sådär 30%  (om jag minns rätt), av hela EU:s mängd av kvotflyktingar. Detta är ”riktiga” flyktingar från flyktingläger, men jag frågar mig om Sverige motsvarar 30% av EU:s befolkningsmängd? De övriga som kommer hit har smugglats hit, och betalat stora summor bara för att detta är landet som ”flyter av mjölk och honung”, och uppenbarligen har världens naivaste politiker. Antalet riktiga flyktingar som kommer till Sverige och inte är kvotflyktingar kan man sannolikt räkna på ena handen.

Nu har vi ett akut problem. Det kan vi läsa om i denna artikel. Vi har alltså tagit emot för många redan. Kostnaderna är enorma minst 50 miljarder per år mycket lågt räknat. Integrationsproblemen och kriminaliteten är likaså enorma trots att media och politikerna gör vad de kan för att mörka. Jag saknar som jag tidigare påtalat BRÅ:s utredningar. Naiva muppar skriver artiklar som denna med multikultins skyddsglasögon på sig.

Så hur ser framtiden ut? Skattesats 99% för arbetande? Några miljoner kopter från Egypten som synnerligen ömmande flyktingar nästa år? Någon ny konflikthärd med flyktingar till följd av den "arabiska våren"?  En invandring på 500.000 tusen personer som inte kan ett ord svenska, men behöver mat och husrum? Anhöriga har väl fler anhöriga, som har fler anhöriga, som har....

Kommunernas självbestämmande ska man köra över och tvinga ut s.k. flyktingar och deras anhöriga i kommunerna enligt ett riksdagsförslag som säkert kommer att antas. Annars fungerar ju partipiskan bra...

Inget ont ord om personerna i fråga, eller något rasistiskt. Men vad jag menar är att vårt lilla land inte kan fortsätta vara målet för alla lycksökare och riktiga flyktingar har vi tagit emot så det räcker, och har nu problem som kommer att ta massor med år att lösa.

Det finns konflikthärdar, visst. Det finns offer i världen, visst.  Men Sverige kan inte klara av att varken ta emot all världens flyktingar eller alla som vill ha en bättre levnadsstandard. Det är bara att inse.

Om inte annat hoppas jag att du fattar det vid valurnan 2014.

söndag 28 oktober 2012

Jag har en son


Sonen är 19:år. Sådär, 1.85 lång, grymt vältränad, och han älskar att bara gå. Man kan erbjuda honom skjuts, busskort eller cykel. Nix, han ska gå. Nu pratar vi inte om några kilometer, utan om mil. Senast  var det en sträcka på sådär fyra-fem mil och han räknade kallt på när han skulle vara framme om sådär 8 timmar och bara gick iväg. Jag köpte honom de bästa kängor jag kunde hitta för några dagar sedan. 

En gång för några veckor sedan gick han till en tjej sådär drygt fyra mil bort, men hon var inte hemma, så han gick hem igen. Vi snackar om 8-10mil. Han var lite trött när han kom hem, men vem skulle inte vara det?


Nu är saken den att jag tuggade med svenska försvaret om honom för sådär två år sedan. Man var allmänt förvirrade och visste inte vad som gällde. Ansökningstiderna till vad som nu gällde och som man hade dålig pejling på, var i alla fall helt fel. Sedan mailade jag dem ett halvår senare men knasigheterna i ansökningstider och framför allt oklara ribbor och framtid för den som ville söka sig till försvaret var minst sagt oklar.  Så jag kollade på nätet och kunde konstatera att en svensk soldat skulle först gå igenom GRU, betydande Grundläggande Militär Utbildning, med någon symbolisk ersättning på 3-4000kr/månad. Därefter hamna i ett förband med ersättningen 16.500kr/månad.
Efter kanske 5 år fanns det förhoppningar om, och med stigande militära grad, om att han/hon skulle tjäna kanske 25.000kr/månad. Man bör då veta att snittlönen för en städare ligger på 20.000kr/månad.

Så jag är övertygad om att sonen skulle bli en bra soldat. Men på de premisser svenska ”försvaret” fungerar och baserat på löner och annat har jag bara ett råd att ge honom, och försöka övertala honom till; Franska främlingslegionen. Vilket jag gör och jag hoppas han nappar på.

Svenska ”försvaret” är inte längre något försvar, utan ett rent skämt. Effektivt dränerat både på kunskap, kapacitet och numerär, sedan Palmes dagar.

En person, i detta fallet son, som jag anser skulle vara eller bli en bra soldat har inget i detta land att hämta. 

Den svenska censuren


Det var ju knappast förvånande att UNT inte publicerade mitt debattinlägg. Så jag frågade dem per mail vad problemet var. Givetvis svarade de inte.
Som jag ser det, finns det tre problemområden rent generellt med tidningarna och deras censur idag. Detta ej inkluderande det de publicerar själva.

För det första är det ”kommentarer”. I de fall man har kommentarer tillåtna censureras dessa. Med censureras,  menar jag alltså inte kommentarer som skickas in och strider mot de av tidningen stipulerade reglerna eller mot lagen. Jag menar åsikter man bara inte gillar, och som inte är PK.Denna censur slog till samtidigt på alla tidningar på vintern 2010. Debatten har gått het om man ens skulle ta debatter med SD under hösten 2009, och några partiledare brände sig rätt ordentligt mot Åkesson. Sedan kom Vellinge, och det stod uppenbart att partipiskan gällde och det kommunala självstyret fick stå tillbaka. Så genom ett trollslag i januari 2010, började kommentarer försvinna spårlöst, och tidningarna svarade inte på varför kommentarer raderats, och ej heller gick det att se att kommentarerna tagits bort eller av vilken anledning. Idag vet alla som är aktiva på nätet att det inte är mödan värt att skicka in kommentarer, allt som inte är klappar på axeln eller på annat sätt håller med artikelförfattaren, raderas obönhörligen. Givetvis och i ”känsliga” ämnen har man inte ens kommenteringsfunktionen påkopplad.
Enligt ett domstolsutslag för några år sedan har ju tidningarna utgivaransvaret för de kommentarer folk skickar in, och alltså kan tidningarna gömma sig bakom detta, och kan därför välja om man vill ha kommentering påslagen eller inte, samt radera kommentarer efter eget tyckande.
Man kan ju tycka att kommentarer som varken strider mot lagen eller de av tidningarna stipulerade borde tolereras, men så är det inte. Alltså när det gäller kommenteringsfunktionen har vi två lägen; antingen har man kommentering påslagen och artikeln är totalt harmlös, och skulle något dyka upp man inte gillar (d.v.s. inte är PK), raderas det. Det andra läget är att man inte har kommenteringen påslagen, vilket är praktiskt och man slipper bekymra sig om ämnet är ”känsligt”. Tidigare brukade man faktiskt skriva ”kommenteringen är avstängd” eller liknande, om man stängt av den. Men det gör man inte längre, sannolikt för att det är uppenbart att man censurerar folks åsikter genom att inte tillåta åsikter man inte gillar eller tillåter.  

Det andra problemområdet är blogglänkningar. Om någon skriver något på sin blogg och sedan länkar/hänvisar till en artikel i en dagstidning har alltså inte tidningen som publicerar länken det publicistiska ansvaret, utan den som står för bloggen. Det enda undantaget är om själva titeln som angivits i bloggen strider mot lagen eller tidningens regler, men jag kan svårligen tänka mig att detta händer speciellt ofta. Här har vi en viktig skiljelinje – till skillnad från i fallet kommentarer, har tidningarna alltså inget som helst publicistiskt ansvar för det bloggare skriver på sina bloggar. Man tycker då att tidningarna borde publicera blogglänkningar varande kanaler för folks åsikter med debatter och insändare, men det gör man inte. Man följer ett hemligt regelverk för vilka blogglänkningar om ska visas i tidningen. Notabelt är då att man tolererar länkningar till direkta meningsmotståndare emedan man raderar länkningar till bloggar baserat på hur PK de är. Exempelvis tillåts länkningar till ”Röda Malmö” i SvD, emedan denna blogg är totalbannad sedan år tillbaka, oavsett vad jag skriver om.

Givetvis har tidningarna rubriker vid sidan av artiklarna som ”Läsarreaktioner” eller ”Blogglänkningar”, men det är ett spel för galleriet eftersom strikt censur råder.

Det tredje och sista ”problemområdet” är givetvis vad tidningarna skriver själva och vilka insändare som tillåts. Att tidningarna vinkar saker som det passar dem råder det inga som helst tvivel om. Man selekterar vad man skriver om genom ett fint raster, och denna teknik kallas just ”rastertekniken”. Man vill alltså skapa den bild av verkligheten i läsarnas ögon som man vill förmedla. Nyheter som man inte vill läsarna ska få veta fastnar i rastret, emedan man noga selekterar ut vad som får komma genom rastret, och givetvis med vinklingar som ger den bild man vill förmedla.
Inte ens om man uppmanar till ”debatt”, har en lista på insända debattartiklar, tolereras åsikter och debattinlägg som inte passar även om tidningen varken har ansvaret eller det strider mot lagen på något sätt.
För Er som läst denna blogg de senaste dagarna, och som jag började detta blogginlägg, var det alltså så att jag lämnade ett debattinlägg till problemen som flyktingmottagningen i Österbybruk orsakat. Moderaterna och socialdemokraterna tillåts tjafsa med varandra i UNT, emedan det jag skickade in som debattinlägg till problematiken ratades och visades inte i UNT.

Men för att komma till avslut. Jag funderade lite på det här med tryckfrihet och roade mig med att läsa tryckfrihetsförordningen
När man läser den ska man ha klart för sig att den är skriven långt innan internet fanns, och man måste alltså applicera själva ”tänket” på vad som gäller idag. I första paragrafen kan man läsa:
 ”…grunderna för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.” 

Vidare i samma paragraf:
”Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är i denna förordning föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriften, till skriftens utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.Vidare skall envar äga rätt att, om ej annat följer av denna förordning, anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna meddelande som avses i föregående stycke. Lag (1976:955)

Eller i paragraf 4 (idag riktat till redaktioner och företaget Interaktiv Säkerhet AB):
Envar, vilken blivit förtrott att döma över missbruk av tryckfriheten eller eljest vaka över denna förordnings efterlevnad, bör därvid städse hava i åtanke att tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick, alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i tvivelsmål hellre fria än fälla.

”…tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick…”, skrev alltså lagstiftaren.


Vad säger Ni om detta, tidningar och andra som censurerar folks åsikter dagligen baserat på vad Ni tycker själva eller baserat på instruktioner från andra? Varför tror Ni siter som Avpixlat och andra finns? Svaret är att media och tidningar utövar en ren censur mot åsikter som inte passar.
Min åsikt är att denna censur måste förbjudas och i den mån man tar bort kommentarer, ska anledning ges. Tidningarna ska förbjudas att ta bort blogglänkningar. Det är dags att applicera lagstiftarens "tänk", på dagens teknik.

lördag 27 oktober 2012

Normalisering?


Nu lite kommentarer om vad som sker i rikspolitiken. För det första har vi den kända SD-haterskan Lena Sundström, kastar ur sig dumheter i denna artikel, och hennes ”merit” för att få vara experttyckare är hon skrivit en bok. Hon menar i alla fall att det finns kanske 10-13 procent som ”kan tänka sig rösta med SD”. Vad hon baserar detta på vet jag inte, men månne har hon mardrömmar om att SD kommer att ligga på dessa siffror i nästa val. Det blir nog högre siffror är min gissning.
Kärnpunkten verkar i alla fall vara att hon menar att media varit för snälla mot SD och media gradvis övergått från att skriva om SD som ”rasistiskt parti” över det nysvenska ordet ”främlingsfientligt”, till ett ”invandringskritiskt” parti, och att detta skulle vara grunden till att SD hela tiden får fler väljare.
Man får intrycket att media är för snälla mot SD helt enkelt, och att det skulle vara anledningen till att SD i den senaste opinionsundersökningen är tredje största parti.
Jag ids inte tjafsa om dessa dumheter, och det är givetvis hennes åsikter varandes DN:s experttyckare i dessa frågor. I min bok är det så att pressen skrivit all skit det kunnat gräva upp om SD, man har en censur när det gäller invandringen och mörkar all kriminalitet som ”berikare” står för. Ofta glömmer man även bort SD. Så min åsikt är att SD är ett parti som är kritiskt till den invandringspolitik som förs, i synnerhet beträffande den mängd invandrare vi tar in och från vilka länder. Vidare kritiska till den helt obefintliga integrationspolitik som bedrivs, eller inte bedrivs alls. Man har inga som helst krav på att de som kommer till detta land ska integreras – de är ju berikare till glädje för oss svenskar som saknar kultur och historia.

Men vad jag skulle vilja bemöta det med rent generellt är frågeställningar som det inte finns några svar på. Varför det inte finns några svar kanske just Lena Sundström kan svara på.
För det första – vad kostar invandringen? Jag vill ha en konkret siffra i detta statistikens förlovade land.
För det andra – Var är BRÅ’s statistik över kopplingen och överrepresentationen när det gäller personer med ”utländsk härkomst”. Tidigare tog BRÅ fram sådan statistik, men var är den nu? Av de som sitter i svenska fängelser, hur många procent är av utländsk härkomst? Hur många procent i förhållande till de med svensk härkomst begår sexualbrott?

Egentligen har jag givetvis massor med fler frågeställningar jag vill ha svar på i synnerhet när det gäller s.k. ”ensamkommande flyktingbarn”, krav på muslimer, jämställdhet, kvinnosyn, synen homosexuella m.fl. men jag kan ju inte skriva hela natten.

Man kan i alla fall i media konstatera något symptomatiskt – ingen från SD får kommentera siffrorna. Det ska vara experttyckare, noga selekterade av tidningarna och olika fantasifulla anledningar ska hittas. Att påstå att SD har en politik som folk gillar och börjar fatta är logisk och bra, är givetvis helt förbjudet.
Sundström kan kanske förklara varför denna blogg är bannad av SvD, och länken ovan till DN kommer sannolikt inte dyka upp i DN. På ren svenska handlar det om censur. Det kanske är vad Sundström anser vara "normalisering".
Ett annat exempel är DN debatt på denna länk som ställer sig frågan varför i synnerhet moderatväljare byter till SD. Men det lär inte bli mycket till just debatt eftersom man inte tillåter blogglänkningar eller kommentarer.


Den andra saken jag skulle vilja avhandla denna kväll i ett Gudsförgätet land med snö i Oktober, trots löftet om global uppvärmning, är snacket om att man ska skapa ett parti för hela ”Alliansen”. Givetvis blir det så. Centerpartiet och Kristdemokraterna balanserar på 4%, och därmed måste man skapa, låt oss kalla det ”Allianspartiet”, om moderaterna inte kan räkna in stödröster i Riksdagen är givetvis enda alternativet att skapa ett ”Alliansparti”, och hoppas på att alla som tänkte rösta på (c) och (kd) röstar på ”Allianspartiet”.
Men problemställningen är den att det finns säkert (m), (kd) och (c)-väljare som lämnar hela blocket. Risken är alltså att (c) och (kd) får under 4%, och då skulle Alliansen förlora 4 eller 8% i riksdagen. Så frågan är om missnöjda Alliansväljare kommer utgöra 4-8%? Hur man än vänder det är det ett tecken på desperation över att två partier balanserar på 4%-gränsen.
Jag är ganska övertygad om att en stor del av dessa väljare kommer att gå till SD. Alternativt, d.v.s. om man inte skapar ett Alliansparti, kommer ju automatiskt fler mandat tillfalla SD om (kd) eller (c), får under 4%.
Min gissning är att SD får runt 15% om inte mer i nästa val. Nu kommer nämligen förutom den valiga anstormningen av ”flyktingar”, även anhöriginvandringen. Kostnaderna och problemen är redan enorma, och det kommer bli värre. Lokalpolitikerna i kommunerna kommer skrika högt för döva öron, och de problem man skapat med förda politik kommer tillta. Snacket om berikning, utanförskap och annat svammel håller inte längre, det kommer allt fler inse. 

torsdag 25 oktober 2012

Om censur och politikernas prioriteringar


Nähä, det var ju väntat att man censurerade inlägget jag skickade till UNT. Men givetvis har man en lista på debattinlägg som kommit in. Så jag stänkte iväg en artig fråga vad problemet var, så vi får se vad (och om), de svarar. Jag synkade inlägget med SD:s ordförande i länet för att jag inte vill orsaka trassel för SD.
Men nu till en annan och tyvärr lokal sak. Man kan läsa i just lokalblaskan UNT på denna länk  att flyktingbarn ska få förtur i bostadskön i Uppsala. Det här är nog en av de mest korkade saker jag läst på länge. Man ska ha klart för sig att Uppsala är en studentstad med ett universitet och det råder en desperat brist på mindre lägenheter. Att få minsta tak över huvudet och en minimal kvart kostar skjortan. Minst bostad hyrs ut till, eller säljs till regelrätta ockerpriser.
Det finns sannolikt studenter som inte kan fullfölja/börja sina universitetsstudier i Uppsala för att bostadsbristen är så akut.

Så här har vi alltså Uppsalas politikers prioritering nummer ett – ”ensamkommande flyktingbarn”, vanligtvis från Somalia, Irak, eller Afghanistan. Ofta med låg utbildning och kan ingen svenska. Det sistnämnda ska man snabbt fixa genom att erbjuda den gratis svenskutbildning och gratifikationer om de lärt sig något. Vad de har för yrkeskunskaper vet ingen, men nämnda länder är knappast kända för högteknologi. Man räknar idag med runt 10 år i medelvärde innan en person från dessa länder kommer i förvärvsarbete.

Så nu ser vi vår framtid i sjuklöverns Sverige. Man satsar hellre på ovan nämnda kategori som helt felaktigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn” emedan svenska ungdomar tvingas avstå från universitetsutbildningar, just för att kommunen prioriterat ”flyktingbarnen”. Barn förresten? Om de är barn behöver de väl någon som tar hand om dem och inte ett eget boende?  Är man under 18 år är man mig veterligt inte myndig rent juridiskt.

Men vänta bara om det är bostadsbrist idag, och lagen om eget boende (EBO) gäller. Snart kommer alla ”anhöriginvandrare”, och då snackar vi om trängande behov för avsevärt fler av bostäder.

Så om du är svensk ungdom och har fått en universitetsplats i Uppsala, är det bara att betala ockerpriser för ett krypin, eller avsäga dig platsen eftersom inga bostäder finns. Politikerna i Uppsala vill inte ha några universitetsutbildade svenskar – ”ensamkommande flyktingbarn” har högre prioritet än du och din universitetsutbildning. Sveriges framtid! Grattis!

tisdag 23 oktober 2012

Inlägg i UNT

Ok, jag har inget direkt konstruktivt på riksplan att komma med idag.

Jag skrev däremot ett inlägg för lokalblaskan UNT. Saken är den att det är en massa problem med ett ställe där man tar emot s.k. "ensmkommande flyktingbarn" i trakten, och nu skåpar (m) och (s) smörja på varandra som ungar i en sandlåda. Så det fick bli detta:




Makt är icke blott makt, utan också ansvar. En segrande demokrati får icke förgäta att verklig demokrati är hänsyn till alla, även till minoriteten. Makt får icke missbrukas ens av en majoritet. Övermodet är icke demokratiskt.”  Det sa Per Albin Hansson vid den socialdemokratiska ungdomsrörelsens nordiska möte i Köpenhamn den 13 juli 1930.

Detta är kloka ord som både rikspolitiker och kommunpolitikerna i Östhammar borde läsa. De innebär att det är de styrandes ansvar att beakta hela samhällets och allas väl och inte bara driva igenom beslut för att man har en majoritet. Man må alltså och givetvis beakta medborgarnas vilja.

I det aktuella fallet beslutade alltså majoriteten i kommunen att ta emot ”ensamkommande flyktingbarn”. Huruvida det var ett beslut baserat på vad kommuninnevånarna ville kan ingen veta, eftersom kommunfullmäktige är en representativ församling. Än mindre vet någon vad de boende i Österbybruk tyckte eller tycker om att ta emot ”ensamkommande flyktingbarn”, och få en förläggning i den lilla orten. Ingen har frågat dem, och det vill man sannolikt inte vill veta.

Vellinge, Forserum, Borlänge och andra orter vittnar som exempel på hur både kommuner och lokalbefolkning aldrig har yttrat sig i frågor som just berör dem, eller rentav brister i det politiska systemet då politiker utnyttjar sina mandat på liknande sätt, eller rikspolitiker med ord som ”ta sitt ansvar”, ”ställa upp” m.fl. i stort sett kräver att kommunpolitikerna ska ta emot flyktingar. Som alla vet talas det om "kontrakt" med Migrationsverket om att ta emot flyktingar, och snart deras anhöriga. Sannolikt kommer flyktingar och deras anhöriga kunna allokeras till kommuner i den mån det behövs baserat på vad politikerna på riksplan, alltså i direkt strid med grundlagens första paragraf som stipulerar att kommunerna har självstyre.

Man kan alltså läsa hur man ska lösa de problem man skapat och moderaterna och socialdemokraterna ägnar sig för närvarande åt att anklaga varandra för den uppstådda situationen.  För den som läser det de två partierna skrivit, borde det vara uppenbart att man både skyller på varandra och att de klassiska problemlösningarna, ofta i form av nysvenska värdeord som alltid figurerar väldigt frekvent.

Det kanske är dags för dessa partiers representanter inom Östhammars kommun att fråga sig om de egentligen hade en aning om vad de boende i Österbybruk tyckte om att få en flyktingförläggning. Det är invånarna i Österbybruk som bor där, ett mindre fåtal sitter i kommunstyrelsen. Eller var det så att det var en valfråga 2010 som invånarna i just Österbybruk tog ställning till var och om de ville ha en flyktingförläggning för just ”ensamkommande flyktingbarn”? Min frågeställning är alltså varför man inte utlyste en folkomröstning i den lilla orten Österbybruk, innan beslutet om att en flyktingförläggning skulle förläggas just där? Har kommunstyrelsen några problem med att anse att folkomröstningar är demokratiska, så tar jag gärna den diskussionen i valfritt forum.

Det som nu skett och sker är givetvis inte accepterbart, på vilka grunder det än vara må. De som bor på flyktingförläggningen har rätt till samma trygghet som alla i detta land. Kriminella handlingar ska bestraffas, och i detta land gäller svensk lag.

Men att det nu hänt och händer, är föga förvånande.  Kanske borde kommunpolitikerna i Östhammar ånyo läsa Per-Albins citat ovan, och fundera på vad ansvaret i en representativ demokrati innebär.

Men jag har ju ingen aaaaning om de finner inlägget OK, eller kommer publicera det.

måndag 22 oktober 2012

Hägglund i syretältet


Jaha, Hägglund tuggar om öppenhet, insyn och valfrihet i den svenska vårdapparaten. Givetvis är inlägget i denna artikel ett påhopp på vänsterledaren.

Nu är det bara så att den svenska vårdapparaten är den sämsta jag någonsin kommit i kontakt med sedan får Hägglund säga vad han vill. Jag har aldrig sett någon så ineffektiv organisation, sådant larvigt revirpinkat område eller någon annan verksamhet jag har bara negativa erfarenheter av. Ett företag med samma servicenivå och kundförakt inom vilken annan bransch som helst, hade i ett fungerande marknadssamhälle var direkt dödsdömt på några månader. Med eller utan insyn. Därmed inte något illa sagt om personalen som säkert gör sitt bästa baserat på de order och rutiner de har.

Javisst finns det privata vårdgivare, men för att få tillgång till dessa måste man betala dubbla avgifter; först för den usla vård man inte vill ha via skattsedeln, och sedan ovanpå detta en form av försäkring till det bolag eller den vård man vill ha. Vidare är det ju så att Landstinget har i stort sett monopol på vård om man nu inte bor i en större stad där alternativ finns.

 Låt mig ta två exempel, ett från Tyskland och ett från Sverige.

Vi börjar med det svenska. Min äldste son hade brutit armen i Thailand, vilket de hade fixat där. Han var på besök hos mig, men behövde få armen kontrollröntgad att allt låg rätt. Så vi begav oss till den lokala vårdscentralen som precis fått en ny och bra röntgenutrustning. Sonen hade röntgenplåtarna från Thailand i handen och allt som behövdes var kanske fem minuter för att plåta och utvärdera bilderna. Vi stod kanske 20m från den fantastiska nya apparaten. Han fick då beskedet att eftersom fallet inte bedömdes som ”akut” skulle han resa till det Landsting han tillhörde för att bli röntgad.
Ok, jag föreslog att jag skulle betala undersökningen/röntgenplåtarna, men det gick inte.

Så jag föreslog att de skulle ta plåtarna och internfakturera det andra Landstinget. Det gick givetvis inte heller.  Sedan frågade jag om det fanns någon privat klinik i trakten med röntgenutrustning, men det gjorde det inte. Man hade helt enkelt ett inpinkat revir, och order från ovan på vad som gällde.  Flexibiliteten var obefintlig och sonen tvingades åka tillbaka till det Landsting han tillhörde för att ta några ynka röntgenplåtar.

Så här kommer exemplet från Tyskland; En son ramlade i trappen hemma och gjorde illa armen. Han hade ont i den och frågeställningen var om det var en fraktur. Så vi beslöt att åka till närmsta sjukhus med röntgenutrustning, kanske 5 minuter med bil. Det tog ca 20 minuter (inkluderat resan), innan vi stod med läkaren och tittade på röntgenbilderna och läkaren talade om att det inte var någon fraktur. Inte ett öre i patientavgifter eller snack. Jag bara lämnade fram mitt kort som täckte hela familjen i kassan när vi gick in så var allt klart. Man kanske skulle tillägga att det var julaftonskväll, runt kl. 9 vill jag minnas.

Bit i det du Hägglund! Jag har fler exempel om du vill ha.

Som vanligt - SvD har sin censur påkopplad. Länken till denna blogg visas inte, Förbannat märkligt eller hur i ett land vars demokrati grundar sig på yttrande- och tryckfrihet enligt grundlagen?
Kanske någon kan tala om för mig på vilket sätt texten ovan strider mot lagen. Men även om den nu gör det, har SvD inget som helst ansvar för detta. SvD har ansvar för det de skriver eller godkänner inte vad jag skriver på denna blogg. Men trots detta rent juridiska faktum censurerar man allt jag skriver sedan ca två år. Men censur, i Sverige, 2012? Jodå, välkommen till verkligheten. Bannad sedan sådär två år oavsett ansvar av SvD, och helt oavsett innehåll. Så ser verkligheten ut käre läsare.Titta nu om du hittar länkningen till denna blogg under "blogginlägg". Nähä...den finns bara inte. Men censur...vad är då censur?

söndag 21 oktober 2012

Dagens paradox


Här har Ni en underbar paradox i dagens DN  , som givetvis är publicerad under ”DN debatt”. För det första kan man konstatera att DN inte kopplat på eller tillåter blogglänkningar eller kommentarer. Artikelförfattaren Jasenko Selimovic (FP), efterlyser debatt om integrationspolitiken, emedan det medium som publicerar artikeln (DN) följer censurregler från ovan och tillåter alltså ingen debatt. Selimovic konstaterar som slutkläm ”Det är vår, politikernas, uppgift att föra den debatten. Vi kan inte avstå från debatten, för då har vi abdikerat från vår uppgift.

Men för att replikera mot Selimovic har jag lite kommentarer. Nu är problemet lite mer komplext och egentligen har Sverige ingen integrationspolitik. Vad det handlar om är snarast att försöka dölja och skyla över de problem man ställt till med på olika sätt. För det första predikar hela sjuklövern det mångkulturella paradiset som någon form av utopiskt lyckosamhälle. Detta uppenbart mot bättre vetande, baserat dels på att det inte finns några sådana samhällen/stater i hela världen, samt dels på facit i handen, vilket är en överrepresentation i brottsstatistiken och enorma kostnader vilka är en direkt följd av invandringen och den obefintliga integrationspolitiken. Jag tror inte ens Herr Selimovic kan förneka att invandringen är en stor belastning för landet rent ekonomiskt. Själv väntar jag med spänning på en ny utredning från BRÅ beträffande invandrare och kriminalitet. Den senaste utredningen är ca 7 år gammal och omfattade fem år. Men det lär väl inte komma någon ny utredning.
Artikelförfattaren efterlyser alltså en debatt om invandringsproblem och kostnader. Han uppmanar partikamrater och andra att ta debatten med SD. Problemet är att sjuklöverns politiker abdikerat för länge sedan, och man svamlar på nysvenska och hittar på lika fiffiga som kostsamma sätt att sopa problemen under mattan. Det senaste som vädrar morgonluft är Ullenhags ”nystartzoner”.


Men själv kärnan är alltså att Sverige tar emot för många personer, ofta med låg utbildningsnivå och från för oss främmande religioner och kulturer. Det är grundproblemet, och vad man måste åtgärda först. När man gjort detta blir integrationsfrågorna aktuella. Som det ser ut idag och med den politik som förs, finns ingen som helst möjlighet, och inte heller någon politisk vilja, att integrera alla som kommer hit. Moroten är i form av ett hologram föreställande ett mångkulturellt paradis, framför den svenska åsnan som medborgarna borde genomskådat för länge sedan, men det verkar som bara runt 10% gjort det hittills, men det är knappt två år till nästa val. Man har från sjuklövern med förd politik skapat problem, kriminalitet, bidragsberoende och autonoma enklaver där invånarna inte har någon som helst anledning att integreras.

Så vad Selimovic egentligen säger är; – Kära sjuklöverbröder, Ni måste hjälpa mig att prata med SD, så vi kan få dem i samma båt och hjälpa oss att lösa de problem vi ställt till med.
Selimovic, kanske inte är medveten om det jag skrev för ett tag sedan. Det var en liknelse med ett badkar med ploppen i botten och kranen vidöppen. När det sedan rinner över vill sjuklövern ta ett snack med SD om hur man ska lösa problemet med det blöta golvet. Att stänga kranen är inte diskuterbart. Tycker du att kranen ska stängas är du ”vattenfientlig”.

Att han tror att SD är "främlingsfientliga" är en klassiker. SD är inte det minsta främlingsfientliga utan bara kritiska till invandringspolitiken och den obefintliga integrationspolitiken.

En notis med koppling till ovanstående är ett uttalande om demokrati som Axel Hadenius, professor i statsvetenskap vid Lunds universitet (länk).  Han svarar på frågan ” Vad är skillnaden mellan demokrati och diktatur då?
Hans svar är ;”- Samstämmigheten är stor, det handlar om valda regeringar som väljs i allmänna val under politiska friheter och det ska finnas konkurrens och opinionsbildning samt yttrande-, press- och mötesfrihet mellan valen.”

DN, SvD och andra media borde läsa dessa rader några gånger, i synnerhet ” yttrande-, press- och mötesfrihet…”.  SvD kanske vill svara på varför denna blogg är bannad sedan år generellt, och DN kan ju svara på varför man inte tillåter blogglänkningar och kommentarer under ”Debatt” emedan man givetvis har en rubrik ”Läsarreaktioner”? 

lördag 20 oktober 2012

Tack för moroten, Ullenhag!


Här har vi fyra moderata kommunpolitiker som vill starta ”nystartzoner” i Malmö och Göteborg (länk). Idén är ju Ullenhags, och jag finner den rent vansinnig och orättvis. Vansinnig för att man först har ställt till ett problem som ingen kan blunda för, och man fortsätter helt på samma linje utan att göra några förändringar.  Man pumpar massor med miljoner till dessa områden i form av ”socioekonomiskt stöd”, samt idiotprojekt som ”Järvalyftet”, och givetvis kommer man ingenstans, och problemen kvarstår. Det är ju så att de som kommer till Sverige vill bosätta sig med de som har samma bakgrund, kulturellt, språkmässigt och religöst. Det gör de åxå, och lagen om eget boende (EBO), möjliggör för de som kommer till detta land att inte bosätta sig där det finns jobb. Vidare är utbildningsnivån på de som kommer hit idag låg. Det är inte längre fråga om någon arbetskraftsinvandring utan invandring för att öka sin levnadsstandard och bli försörjd. Jag vidhåller – de flyktingar som lyckas hitta det lilla landet Sverige och verkligen är flyktingar kan man räkna på ena handen per år.
En annan kategori som verkligen är flyktingar är s.k. kvotflyktingar som fördelas av FN. Sverige tar emot runt 30% av  EU:s hela kvot av dessa. Så jag frågar mig om Sverige har 30% av Europas befolkning och om vi inte problem och kostnader så det räcker som en direkt följd av den sanslösa invandringspolitik som bedrivits och bedrivs. Den andra orsaken till problemen är givetvis att man inte bedrivit och bedriver någon integrationspolitik. De två allvarligaste sakerna är som jag nämnt ovan att man tillåter att de som kommer hit bosätter sig med de som har samma bakgrund, kultur och religion, samt att man inte har några som helst krav på just integration.

Vi svenskar ska se det fina med det mångkulturella samhället, och vidare acceptera helt främmande och vansinniga saker som varav byggandet av moskéer och nyligen snack om ylande från minareter. Svenska lagar hamnar till och med på undantag på mångkulturens altare. Kvinnor som går runt som spökplumpar, segregerad undervisning och annat ska vi acceptera. Vart tog debatten om jämställdhet vägen? Gäller svensk lag inte i Sverige?
Ingen kan längre förneka att vi inte, som på 60-70talen inte längre snackar om arbetskraftsinvandring, utan det är numera nästan uteslutande ekonomiska lycksökare som på skattebetalarnas bekostnad får en bättre levnadsstandard.

Så för att skapa fler arbeten hittar Ullenhag på ”nystartzoner”, vilka alltså skulle vara just de områden där de problem man ställt till med finns. Man snackar om kraftiga skattelättnader och annat för att få igång företagsverksamhet. Jag vet inte hur detta förslag ser ut i detalj, men klart är för det första att vi pratar om en avsiktlig orättvisa innebärande att företag som ligger utanför Ullenhags nystartzoner ska konkurrera med de i ”nystartzonerna” på olika villkor. Det innebär t.ex. om en servicefirma, för VVS eller liknande har sitt kontor i en ”nystartzon” kan denna erbjuda framför allt tjänster billigare än de företag som ligger utanför. Nu är det ju så att behovet av dessa tjänster i ett område är begränsat och vi pratar inte om någon form av nöjesverksamhet. Konsekvensen är givetvis att svenska företag kan och kommer bli utkonkurrerade eftersom de kommer att vara dyrare. Invandrare kanske får jobb, men svenska anställda kommer i samma omfattning mista sina. Inom många sektorer är det helt enkelt så att det finns ett behov av varor och tjänster, och det påverkas inte. Det blir inte ett större behov av vissa saker för att priserna sjunker. Kanske kommer invånarna köpa lite mer kebab och exotiska saker i nybyggarområden (som det så vackert heter på nysvenska), men det måste vara marginellt.

Sedan kanske vi pratar om innovativa företag med nya produkter eller utvecklade sådana. Men då är man ju helt fel ute. Vilka högteknologiska saker och nya produkter avser man? I dessa områden är utbildningsnivån låg och tiden då välutbildade personer kom till detta land är över. Lönerna är internationellt sett låga och i synnerhet i dessa områden tror jag inte det finns några som helst möjligheter att hitta och anställa personal som kan utveckla och sälja nya produkter. Kanske specialprodukter riktade mot just invandrare, men jag är mycket både tveksam och skeptisk.

Så alltså har vi fyra moderater som vill ha Ullehags ”nystartzoner”. Vi kan ta det som en ren kvittens på regeringens misslyckade invandrings och integrationspolitik. Man har bara hittat ett nytt sätt att sopa problemen under mattan, och givetvis till priset av att svenska företag i närheten av dessa områden kommer att få upphöra med sina verksamheter och friställa personal. Och man hänger en ny morot framför näsan på åsnan, som är svenska folket.

fredag 19 oktober 2012

Vad är en nyhet?


Dagens notis kommer från Avpixlat.  Jag väger det de skriver lika mycket som etablerade medier, om inte mer. När man läser dagstidningarna slås jag varje dag över vilka tjafsnyheter man fyller ut sidorna med. Varje nyhet jag ser försöker jag liksom värdera mot vad jag anser vara viktigt. Är det något som jag finner helt ointressant läser jag inte nyheten. Tiden är över när medborgarna läste sida för sida i tidningarna för att få den information tidningarna tillhandahöll. Idag skannar man innehållen och gör en bedömning om vad man vill läsa, och så frågar man sig på vilka kriterier artiklar och reportage hamnar i tidningarna och om detta baserat på vad man vet om läsekretsen eller för att man vill påverka dem i en viss riktning.

Den lokala lokalblaskan heter UNT (Upsala Nya Tidning), och man har i denna inriktat på sport, att Fjuppebåla har fått en ny tränare i daminnebandyns division tolv, och hur det går för de lokala lagen i olika serier är givetvis stora rubriker.  Kultur är åxå en viktig grej och kännare tycker till om konserter, böcker, vernissager, eller annat som bekymrar mig föga. Jag vill ha vad jag betraktar som nyheter, enligt min definition på nyheter, och jag vill inte ha propaganda. Men här fallerade lokalblaskan, och man selekterar nyheter baserat på instruktioner från ovan. Kanske är det mest uppenbart i lokalblaskorna att instruktionerna kommer från ovan. Om man har artiklar om invandrare har man omsorgsfullt plockat ut lyckade exempel med lyckliga familjer som arbetar hårt, räddade undan något, men är lyckliga för att de kommit hit o.s.v. Fina bilder från familjesoffan är lika bra som billiga.
Kriminalitet och annat nämns inte ett ord om och definitivt (Gud eller propagandaministeriet förbjude), alla kopplingar mellan invandrare och kriminalitet. Att bilar eldas upp är så vanligt i berikarområden att de inte länge platsar som nyheter.

Men detta var lite lokalt. Nu kollar vi i SvD, DN, Expressen och Aftonbladet.  Instruktionerna från ovan är att inget positivt gällande SD får publiceras ska vi då komma ihåg.

Alltså presenterade  Sentio at t SD får över 10% av röstsympatierna, men detta är det tabu att skriva  om eller ens dra upp någon av SD:s kärnfrågor. Månne vid vite av presstödet.



Men jag frågar mig om detta inte är intressant i statistikens förlovade land, och med bakgrunden av att SvD, DN, Expressen och Aftonbladet inte publicerar en rad om detta? SD är enligt denna undersökning tredje största parti. Men om detta i tidningarna – inget. Lite trams om en sedd varg, sport (en klassiker), en massa som jag tycker är trams och två artiklar som jag kanske ids kommentera framgent om ”Påtvingad tacksamhet för invandrare”, och några lokala moderata muppar som gillar ”Nystartzoner”. 

torsdag 18 oktober 2012

Lite om pass och RFID


Javisst ja, jag skulle berätta lite om RFID-taggar, och kopplingen till pass. Om du nu har ett vanligt pass har man en streckkod på baksidan. Det är praktiskt för att man kan skjuta av denna och en dator har ingen aning om en input kommer från ett tangentbord eller en streckkod som läses in med en läsare. Men denna streckkod sitter med en etikett på baksidan och ger ingen som helst säkerhet, dessutom blir den sliten med tiden, och slutar fungera. Passets verkliga identitet är den plastsida som finns på sida två. Där har man ansträngt sig på olika visuella saker som är svåra att förfalska och bäddat in dem i plast. Men mycket sannolikt har man även bäddat in en eller två RFID-taggar. Info om sådana kan hittas på bl.a. denna länk .
Det är alltså mycket små saker som finns t.ex. i passerkort, eller som man placerat i små kapslar, och de fungerar så att radiovågor av en viss frekvens genererar en elektrisk ström i en spole som sedan används för att svara med en sifferkod som sänds ut från RFID:n  på en viss radiofrekvens. Mottagaren tar sedan emot sifferkoden på radiofrekvensen och kollar den mot en databas. Så funkar det med alla vanliga passerkort och när du stämplar in med ditt passerkort på jobbet.

Nu kopplar vi ihop det med passen och givetvis är det så att man har en eller två RFID- taggar i passen. Har man en RFID kan man verifiera, registrera och kolla passinnehavaren mot en databas, och registrera t.ex. in- och utresor ur ett land. Och vad händer nu om en person har ett giltigt svenskt pass men man vill snabbt hindra den från att resa? Personen kanske är efterlyst, eller det finns rent militära anledningar till att stoppa personen. Jo, man kan ju givetvis flagga upp det för en passkontrollant på skärmen. Men om personen har flera pass eller det finns andra orsaker, har man en liten mikrostrålare, som bara behöver vara aktiv kanske två sekunder, så exploderar det svenska passet automatiskt. Man läser alltså av RFID-taggen blixtsnabbt, kollar om passet ska förstöras och om så är fallet skickar man ut mikrovågor på personen. Att exponera en person för mikrovågor en sekund eller två är inte farligt, men det får ett pass man vill förstöra att explodera, och man har på så sätt förhindrat användningen av passet.

Men varför skulle man ha två RFID-taggar? Detta är lite spekulativt och kanske kommer framgent. Man måste då hitta på en algoritm för passgodkännande. Man kan alltså sända ut två olika frekvenser på radiovågor som aktiverar de två RFID som finns i passen. Sedan och som avstäms mot databasen, har man en algoritm för de nummer man fått, och detta kan man koppla t.ex. till något som ändrar sig hela tiden som datum eller liknande. Det betyder att den som vill förfalska pass måste känna till algoritmen för att kunna göra ”egna” pass. Den teknologin finns det inte många som har. Kopiera existerande pass skulle funka utan att känna till algoritmen, men inte att skapa egna.


Men i det aktuella fallet var det så, att polisen vägrade att ersätta ett pass som exploderade p.g.a. att man blandat i en blandning av sannolikt Nobelkrut, Magnesium och någon ädelmetall, i plasten, för att kunna enligt vad jag beskrivit ovan kunna förstöra pass vid behov med mikrovågor.
Att man nu gjort detta är som sagt inte mitt problem, men eftersom jag inte avser betala för ett nytt pass, och jag givit polisen tre chanser att fixa ett nytt pass utan att snacka men man tydligen inte fattat digniteten av detta – så jag hänger ut historien här.

Ärligt talat…är man så jäkla snål att man inte döljer historier som i tidigare blogginlägg och den ovan för 350SEK, är man dum och får skylla sig själv. Grattis – idag finns internet. Har Ni hört talas om det?