Här är en rätt kul artikel skriven av Lars Melin i SvD; http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3741067.svd
Jag vet inte om allt han skriver är korrekt, men det kan mycket väl vara så. Klart är i alla fall att samma fenomen gäller när det handlar om skatter, man har ett lapptäcke av skatter som man bättrar på varje år.
Så min slutsats är denna, både för skatter och lagar; I stället för att ha en negativ funktion där man har en massa politiker som dels försöker beskatta medborgarna till i det närmaste 100% och begränsa deras rättigheter så att man snart behöver licens och specialtillstånd för att gå på toaletten, gör så här:
Konfiskera alla medborgarnas pengar och låt dem ansöka om ”levnadsbidrag”. Det finns ingen logik i att ha skattesatser på sådär minst 80% med källskatt, arbetsgivaravgifter, sociala avgifter, moms, koldioxidskatt, lyxskatt, energiskatter, biltullar, och en hel skvälldrös med liknande pålagor. Det är mer logiskt om man konfiskerar allas pengar och låter dem ansöka om levnadsbidrag, baserat på hur många munnar som ska mättas och några andra busenkla parametrar.
På samma sätt kan man givetvis göra när det gäller lagar. Det är bara att proklamera att ”Allt är förbjudet, med följande få undantag:”, och så en liten lista som addendum med vad som inte är olagligt. För enkelhetens skull kan man sedan bestraffas (på gammalt DDR-manér), med att allt från ”Aja-baja, det var inte bra gjort, fy dig” till livstids fängelse efter rättens godtycke varandes en asocial person eller fiende till staten.
Larvigt och dumt, eller hur? Men faktum är att precis denna logik har man tillämpat i hela Stockholms innerstad de senaste 20 åren, och det fungerar jättebra tycker alla politiker. Det är nämligen så att man har ett generellt parkeringsförbud. Alltså, om det inte uttryckligen står att det är tillåtet att parkera är det förbjudet. Det spelar ingen roll om du inte står i vägen för någon eller på annat ej heller stör trafiken – det är förbjudet att parkera, basta. Sedan är det ingen idé att överklaga, det vet var och en. Du har inte ens rätt att överklaga förrän dess ”Kontrollavgiften” är erlagd.
Så varför skulle det inte kunna fungera på samma sätt när det gäller skatter och övrig lagstiftning? Tja, politikerna har ju inte en susning om alla de lagar de röstar igenom, och dessutom är de inte ens närvarande, så vad spelar det för roll? Ge dem deras arvoden bara, och låt dem idka andra verksamheter eller spela golf, det är väl lika bra….
måndag 2 november 2009
söndag 1 november 2009
Aha! En hastighetstaliban till...
Jaha, ännu en hastighetstaliban i syretältet, i detta fall Claes Litsner från NTF. Hans mål i arbetslivet är att skona så många liv som möjligt i trafiken, emedan han håller 0-visionens fana högt. Det kan man läsa i denna artikel i UNT; http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=2-AV_ID=976063,00.html?from=puff.
NTF (Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande), är en organisation som kom till för att underlätta införandet av högertrafik på 60-talet, och finns sedan dess kvar paddlandes på 0-visionens räkmacka. Givetvis med diverse fjantiga projekt och informationskampanjer som på bästa Anslagstavlanmanér ska tala om för medborgarna vad som är rätt och fel i trafiken. Det finns inte en anledning till att den propaganda de tillhandahåller inte skulle kunna vara en avdelning inom VV, men så är det inte. Skattepengar finns det ju gott om…
Men, låt mig nu bemöta herr Litsners artikel. Huvudtemat är att han ondgör sig över att man inte sänkt hastigheten på väg 288 till den av NTF rekommenderade hastigheten 80km/h.
Något som varken NTF, VV eller politikerna verkar ha fattat är att hastighet ’per se’ inte orsakar olyckor. Det är inte alls så att man har en större risk att råka ut för olyckor vid högre hastigheter.
Vad det handlar om är missbedömningar av de enskilda trafikanterna, och i detta fall vanligtvis bilister. Jag vågar påstå detta efter att ha bott i Tyskland ett antal år och dagligen, till och från mitt arbete, kört på sträckor med ’fri fart’. Statistiskt sett är jag enligt NTF och VV sedan länge död beaktandes de hastigheter jag kört i många år.
Om nu en olycka inträffar är givetvis skaderisken på de inblandade större ju högre hastighet som de inblandade hållit, men det är inte hastigheten som är vållande, det är missbedömningar från de inblandade.
Hr. Litsner nämner även att hastigheten på denna väg varit oförändrad sedan 1971. Det kan vara riktigt, men sedan dess har bilarna utvecklats till att bli trafiksäkrare och bättre, men varför har inte vägsträckan byggts ut och förbättrats sedan 1971? Bilisterna är som alla vet en ren mjölkko för staten, och om denna väg inte byggts ut sedan 1971 är det knappast bilisternas fel. Eller menar Hr. Litsner att trots att bilarna blivit bättre, ska hastigheten sänkas för att VV underlåtit att bygga ut och förbättra väg 288 efter det behov som uppenbarligen finns? Varför skickar han i så fall inte en skrivelse till VV i st.f. att skriva en debattartikel i UNT?
VV har tydligen svarat att ”acceptans och efterlevnad” inte finns för en sänkning till 80km/h på väg 288. Det är knappast förvånande att bilister som under goda förhållanden tvingas sitta och hålla 90 km/h på denna väg, knappast skulle acceptera 80 km/h. Redan 90 km/h är en låg hastighet på vissa av sträckorna på väg 288, och som anförs respekten, för hastighetsbegränsningarna kommer bli obefintlig, och bilisterna kommer bara att bromsa ner till 80 km/h där man satt ut hastighetskameror.
Vidare leder omotiverade och låga hastighetsgränser till enbart en bristande skylt och lagrespekt. En bilists hastighet styrs snarare av risken att bli ertappad och eventuellt bötesbelopp än acceptans av de regler som gäller.
I mitten av pappersartikeln kommer ett underbart stycke som borde ge Hr. Litsner en plats i Riksdagen: ”Det finns egentligen bara vinnare när hastigheten anpassas till Nollvisionens förutsättningar – de viktigaste är hälsan, miljön och trafiksäkerheten.”Man blir imponerad – detta är rent svammel. Hälsan blir snarare lidande av att alla de som pendlar mellan Östhammar och Uppsala tvingas gå upp tidigare och komma hem senare. Idag har gemene man inte mycket tid att vinka på och ordet ”fritid”, är knappast fri tid. Att då försena alla trafikanter knappt 10 minuter per dag är snarare mer stressande än bra för ”hälsan”.
Därefter har vi miljön. Detta eviga mantra som alltid är så bra att hänvisa till, och att de resande på väg 288 skulle bidra till lägre koldioxidutsläpp genom att köra 80 i.st.f. 90km/h. Detta är ett rent tramspopulistiskt argument men det ligger i tiden. För Hr. Litsners information släpper Uppsala värmeverk ut mer koldioxid än länets alla bilister. Att hänvisa till koldioxidutsläpp, på vägsträckan är rent larvigt, eller kanske man kan säga ”en piss i Mississippi”, i jämförelse med koldioxidutsläppen i världen kanske en ”myggfis i en tornado”, är mer korrekt.
Ok, vad handlar hela denna debatt om? Jo, egentligen inte ett dyft om att rädda liv. Det handlar om att spara pengar för stat/landsting/kommun. Det är nämligen så att en trafikinvalidiserad person kostar samhället enorma pengar under sin återstående levnad. Ju äldre personen är ju mindre givetvis. Om någon dör i trafiken är det billigt för samhället, men man måste till varje pris undvika att medborgare invalidiseras, och då i synnerhet vid unga år. Det är vad det handlar om, inte ett dyft om, och tro inte att NTF m.fl. egentligen vill vårt bästa. Om du inte tror detta kan du ju fråga dig varför det är lag på bilbälte men inte flytväst. Eller vad gör man för att förhindra självmord? Det dör 2-3 gånger så många av självmord som av trafikskador i detta land. Nähä, ingen Nollvision där inte…
Man blir därvidlag lite trött på att läsa artiklar av denna typ, eller uttalanden av Tingvall, och man frågar sig; var är alla de miljarder bilisterna betalat in under åren? Man har alltså konfiskerat dessa miljarder och har ’proffs’ inom NTF som upptäcker efter att en väg varit i drift 38år (288), utan större förbättringar att man måste sänka hastigheten i väntan på att politikerna i framtiden kanske allokerar pengar till förbättringar. Ja, ja den som lever får se.
NTF (Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande), är en organisation som kom till för att underlätta införandet av högertrafik på 60-talet, och finns sedan dess kvar paddlandes på 0-visionens räkmacka. Givetvis med diverse fjantiga projekt och informationskampanjer som på bästa Anslagstavlanmanér ska tala om för medborgarna vad som är rätt och fel i trafiken. Det finns inte en anledning till att den propaganda de tillhandahåller inte skulle kunna vara en avdelning inom VV, men så är det inte. Skattepengar finns det ju gott om…
Men, låt mig nu bemöta herr Litsners artikel. Huvudtemat är att han ondgör sig över att man inte sänkt hastigheten på väg 288 till den av NTF rekommenderade hastigheten 80km/h.
Något som varken NTF, VV eller politikerna verkar ha fattat är att hastighet ’per se’ inte orsakar olyckor. Det är inte alls så att man har en större risk att råka ut för olyckor vid högre hastigheter.
Vad det handlar om är missbedömningar av de enskilda trafikanterna, och i detta fall vanligtvis bilister. Jag vågar påstå detta efter att ha bott i Tyskland ett antal år och dagligen, till och från mitt arbete, kört på sträckor med ’fri fart’. Statistiskt sett är jag enligt NTF och VV sedan länge död beaktandes de hastigheter jag kört i många år.
Om nu en olycka inträffar är givetvis skaderisken på de inblandade större ju högre hastighet som de inblandade hållit, men det är inte hastigheten som är vållande, det är missbedömningar från de inblandade.
Hr. Litsner nämner även att hastigheten på denna väg varit oförändrad sedan 1971. Det kan vara riktigt, men sedan dess har bilarna utvecklats till att bli trafiksäkrare och bättre, men varför har inte vägsträckan byggts ut och förbättrats sedan 1971? Bilisterna är som alla vet en ren mjölkko för staten, och om denna väg inte byggts ut sedan 1971 är det knappast bilisternas fel. Eller menar Hr. Litsner att trots att bilarna blivit bättre, ska hastigheten sänkas för att VV underlåtit att bygga ut och förbättra väg 288 efter det behov som uppenbarligen finns? Varför skickar han i så fall inte en skrivelse till VV i st.f. att skriva en debattartikel i UNT?
VV har tydligen svarat att ”acceptans och efterlevnad” inte finns för en sänkning till 80km/h på väg 288. Det är knappast förvånande att bilister som under goda förhållanden tvingas sitta och hålla 90 km/h på denna väg, knappast skulle acceptera 80 km/h. Redan 90 km/h är en låg hastighet på vissa av sträckorna på väg 288, och som anförs respekten, för hastighetsbegränsningarna kommer bli obefintlig, och bilisterna kommer bara att bromsa ner till 80 km/h där man satt ut hastighetskameror.
Vidare leder omotiverade och låga hastighetsgränser till enbart en bristande skylt och lagrespekt. En bilists hastighet styrs snarare av risken att bli ertappad och eventuellt bötesbelopp än acceptans av de regler som gäller.
I mitten av pappersartikeln kommer ett underbart stycke som borde ge Hr. Litsner en plats i Riksdagen: ”Det finns egentligen bara vinnare när hastigheten anpassas till Nollvisionens förutsättningar – de viktigaste är hälsan, miljön och trafiksäkerheten.”Man blir imponerad – detta är rent svammel. Hälsan blir snarare lidande av att alla de som pendlar mellan Östhammar och Uppsala tvingas gå upp tidigare och komma hem senare. Idag har gemene man inte mycket tid att vinka på och ordet ”fritid”, är knappast fri tid. Att då försena alla trafikanter knappt 10 minuter per dag är snarare mer stressande än bra för ”hälsan”.
Därefter har vi miljön. Detta eviga mantra som alltid är så bra att hänvisa till, och att de resande på väg 288 skulle bidra till lägre koldioxidutsläpp genom att köra 80 i.st.f. 90km/h. Detta är ett rent tramspopulistiskt argument men det ligger i tiden. För Hr. Litsners information släpper Uppsala värmeverk ut mer koldioxid än länets alla bilister. Att hänvisa till koldioxidutsläpp, på vägsträckan är rent larvigt, eller kanske man kan säga ”en piss i Mississippi”, i jämförelse med koldioxidutsläppen i världen kanske en ”myggfis i en tornado”, är mer korrekt.
Ok, vad handlar hela denna debatt om? Jo, egentligen inte ett dyft om att rädda liv. Det handlar om att spara pengar för stat/landsting/kommun. Det är nämligen så att en trafikinvalidiserad person kostar samhället enorma pengar under sin återstående levnad. Ju äldre personen är ju mindre givetvis. Om någon dör i trafiken är det billigt för samhället, men man måste till varje pris undvika att medborgare invalidiseras, och då i synnerhet vid unga år. Det är vad det handlar om, inte ett dyft om, och tro inte att NTF m.fl. egentligen vill vårt bästa. Om du inte tror detta kan du ju fråga dig varför det är lag på bilbälte men inte flytväst. Eller vad gör man för att förhindra självmord? Det dör 2-3 gånger så många av självmord som av trafikskador i detta land. Nähä, ingen Nollvision där inte…
Man blir därvidlag lite trött på att läsa artiklar av denna typ, eller uttalanden av Tingvall, och man frågar sig; var är alla de miljarder bilisterna betalat in under åren? Man har alltså konfiskerat dessa miljarder och har ’proffs’ inom NTF som upptäcker efter att en väg varit i drift 38år (288), utan större förbättringar att man måste sänka hastigheten i väntan på att politikerna i framtiden kanske allokerar pengar till förbättringar. Ja, ja den som lever får se.
Blockpolitikens grav
Blockpolitiken gräver just nu sin egen grav.
Först har de borgerliga skapat en klubb, bestående av (m), (c), (fp) och (kd), och deras enighet, att vara ett gemensamt alternativ var en av anledningarna till att de vann senaste valet. Nu måste givetvis (s), (mp) och (v), visa upp samma enighet och vara ett alternativt regeringsalternativ, och det var tanken inför nästa val.
Då händer det som inte får hända upp, dels att gemene man inte kanske vill lägga sin röst på en gemensam politik baserad på ett potpurri av idéer och filosofier och dessutom att vi har en balansställning opinionsmässigt. Alltså, Sverigedemokraterna visar sig på arenan och det kan bli så att de blir ”tungan på vågen” nästa val. Man kan läsa om denna problematik i en artikel av statsvetaren Nil-Eric Hallstöm på denna länk: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3729683.svd#tw_link_widget
I första läget, för några år sedan var det ju bara att avfärda dem som rena idioter, som inte fattade samhällets bästa, och även gå så lågt att man ens vägrar att debattera med dem. Enkelt – sådana muppar kan man strunta i eftersom medborgarna alltid tror på politikerna och vet att svensk demokrati är bäst i världen och ingen må ifrågasätta den.
Bakgrunden är givetvis den att politikerna har en förvissning om att man på bästa ”Anslagstavlan”-manér kan diktera för medborgarna vad som är rätt eller fel. Man har ju även sedan 60-talet predikat att alla som kommer till detta land är flyktingar och berikar landet, samt att vi ska ha acceptans o.s.v. Nu när hela paketet slår i baklås, innebärande att det är uppenbart vilka misstag som begåtts och hur hårt man under årtionden jobbat på indoktrineringen, stiger desperationen.
Det blev ganska uppenbart hur desperationen bland gängse politiker ger sig uttryck i gamla floskelargument som hittades på under 70-90-talet då Maud Olofsson ställde upp i en kort debatt med Jimmie Åkesson (sd), och hon bemödade sig inte en sekund åt att argumentera utan återföll i de mantran som gällt de senaste årtiondena.
Indoktrineringen har tydligen inte fungerat som avsett, inte ens med den solida propaganda SVT/SR fört låter sig gemene man luras när bilar brinner i miljonområden, krav ställs från muslimska organisationer på det svenska samhället, och den ’svenske’ medborgaren M. Gehzalis senaste bedrifter. Alltså han som satt ’felaktigt’ inspärrad på Guantanamo, och sedan skulle till någon religionsskola inom talibankontrollerat område.
Från att man från början betraktade (sd) som en förhatlig halvnazistisk organisation, börjar det nu gå upp att man har en ny spelare på planen, och man gör vad man kan för att förljuga och smutskasta dem. Man kommer vända på varje sten för att hitta någon som helst koppling mellan (sd)-medlemmar och nazism, påhittade eller sanna. Nu kanske någon tycker att det är viktigt att påståenden om tidigare nynazism måste vara sanna, men så är inte fallet. Alla minsta knytningar man nu kommer att antingen kunna hitta på eller som finns kommer att vara guld värda politiskt. Sannolikt kommer man samla på sig ett antal sådana kopplingar och publicera den inför nästa val.
Men vad som nu kommer att hända, är under mellantiden att om (sd):s opinionssiffror kommer desperationen att stiga. Inom de två vedertagna blocken kommer man spekulera i hur politiska konstellationer kan se ut utan (sd), och man kommer att göra allt (som vanligt), för att få vandra i maktens korridorer. Detta kommer i sin tur leda till ett större antal väljare som inte accepterar de ev. nya samarbetspartners man hittar och följdakten fler röster på småpartier och då i synnerhet (sd).Så min slutsats är att om man inte tar debatten idag, utan handlar i desperation kommer detta bara gynna (sd).
Men det verkar som man är fullt medveten om alla felaktigheter som begåtts under åren, men kan nu inte längre skyffla dem under mattan som man gjort de senaste årtiondena med trevlighets och acceptansfloskler. Bilarna brinner idag. Regeringen kan på sin höjd smyga iväg resurser för att bli kvitt problemet, men skulle det uppdagas att man gör så slår det tillbaka bland väljarna, som inte vill se att skattepengar spenderas på ett fundamentalt polisiärt problem.
En omprövning av blockpolitiken? Den behöver nog inte omprövas, men man kan ju gissa att ’mittenpartierna’ (c), (fp) och kanske (kd) kommer att få inviter av (s). (s) vill ju behålla makten och (fp) och (c) är ju historiskt kända för att hoppa i vilken säng som helst för att få vara med i Rosenbad. Alltså; om (fp) och (c) tillsammans är större än (v), kan man ju misstänka att Mona kommer att treva åt det hållet, i synnerhet om Ohly i ett tidigt stadium ställer krav på ministerposter.
Först har de borgerliga skapat en klubb, bestående av (m), (c), (fp) och (kd), och deras enighet, att vara ett gemensamt alternativ var en av anledningarna till att de vann senaste valet. Nu måste givetvis (s), (mp) och (v), visa upp samma enighet och vara ett alternativt regeringsalternativ, och det var tanken inför nästa val.
Då händer det som inte får hända upp, dels att gemene man inte kanske vill lägga sin röst på en gemensam politik baserad på ett potpurri av idéer och filosofier och dessutom att vi har en balansställning opinionsmässigt. Alltså, Sverigedemokraterna visar sig på arenan och det kan bli så att de blir ”tungan på vågen” nästa val. Man kan läsa om denna problematik i en artikel av statsvetaren Nil-Eric Hallstöm på denna länk: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3729683.svd#tw_link_widget
I första läget, för några år sedan var det ju bara att avfärda dem som rena idioter, som inte fattade samhällets bästa, och även gå så lågt att man ens vägrar att debattera med dem. Enkelt – sådana muppar kan man strunta i eftersom medborgarna alltid tror på politikerna och vet att svensk demokrati är bäst i världen och ingen må ifrågasätta den.
Bakgrunden är givetvis den att politikerna har en förvissning om att man på bästa ”Anslagstavlan”-manér kan diktera för medborgarna vad som är rätt eller fel. Man har ju även sedan 60-talet predikat att alla som kommer till detta land är flyktingar och berikar landet, samt att vi ska ha acceptans o.s.v. Nu när hela paketet slår i baklås, innebärande att det är uppenbart vilka misstag som begåtts och hur hårt man under årtionden jobbat på indoktrineringen, stiger desperationen.
Det blev ganska uppenbart hur desperationen bland gängse politiker ger sig uttryck i gamla floskelargument som hittades på under 70-90-talet då Maud Olofsson ställde upp i en kort debatt med Jimmie Åkesson (sd), och hon bemödade sig inte en sekund åt att argumentera utan återföll i de mantran som gällt de senaste årtiondena.
Indoktrineringen har tydligen inte fungerat som avsett, inte ens med den solida propaganda SVT/SR fört låter sig gemene man luras när bilar brinner i miljonområden, krav ställs från muslimska organisationer på det svenska samhället, och den ’svenske’ medborgaren M. Gehzalis senaste bedrifter. Alltså han som satt ’felaktigt’ inspärrad på Guantanamo, och sedan skulle till någon religionsskola inom talibankontrollerat område.
Från att man från början betraktade (sd) som en förhatlig halvnazistisk organisation, börjar det nu gå upp att man har en ny spelare på planen, och man gör vad man kan för att förljuga och smutskasta dem. Man kommer vända på varje sten för att hitta någon som helst koppling mellan (sd)-medlemmar och nazism, påhittade eller sanna. Nu kanske någon tycker att det är viktigt att påståenden om tidigare nynazism måste vara sanna, men så är inte fallet. Alla minsta knytningar man nu kommer att antingen kunna hitta på eller som finns kommer att vara guld värda politiskt. Sannolikt kommer man samla på sig ett antal sådana kopplingar och publicera den inför nästa val.
Men vad som nu kommer att hända, är under mellantiden att om (sd):s opinionssiffror kommer desperationen att stiga. Inom de två vedertagna blocken kommer man spekulera i hur politiska konstellationer kan se ut utan (sd), och man kommer att göra allt (som vanligt), för att få vandra i maktens korridorer. Detta kommer i sin tur leda till ett större antal väljare som inte accepterar de ev. nya samarbetspartners man hittar och följdakten fler röster på småpartier och då i synnerhet (sd).Så min slutsats är att om man inte tar debatten idag, utan handlar i desperation kommer detta bara gynna (sd).
Men det verkar som man är fullt medveten om alla felaktigheter som begåtts under åren, men kan nu inte längre skyffla dem under mattan som man gjort de senaste årtiondena med trevlighets och acceptansfloskler. Bilarna brinner idag. Regeringen kan på sin höjd smyga iväg resurser för att bli kvitt problemet, men skulle det uppdagas att man gör så slår det tillbaka bland väljarna, som inte vill se att skattepengar spenderas på ett fundamentalt polisiärt problem.
En omprövning av blockpolitiken? Den behöver nog inte omprövas, men man kan ju gissa att ’mittenpartierna’ (c), (fp) och kanske (kd) kommer att få inviter av (s). (s) vill ju behålla makten och (fp) och (c) är ju historiskt kända för att hoppa i vilken säng som helst för att få vara med i Rosenbad. Alltså; om (fp) och (c) tillsammans är större än (v), kan man ju misstänka att Mona kommer att treva åt det hållet, i synnerhet om Ohly i ett tidigt stadium ställer krav på ministerposter.
torsdag 29 oktober 2009
Sahlin i syretältet
Så Mona Sahlin vill att bilisterna ska betala mer I form av vägtullar och avgifter? För det första ska man ha klart för sig att bilisterna i detta land sannolikt är den mest beskattade gruppen som finns. Vad beträffar de avgifter bilisterna betalar idag, kan man dela upp dessa i två delar; för det första den rena fordonsskatten, och ovanpå dessa skatter för rent brukande av fordonen i form av bensin och dieselskatter, koldioxidavgifter m.m. och därpå moms.
För länge sedan var det så att varje transportsektor skulle vara självbärande, d.v.s. de pengar bilisterna betalade in till statskassan skulle användas till saker som kom just bilisterna/trafikanterna till godo. Men eftersom detta var och är en guldkalv för staten, tog man bort den formuleringen till att politikerna skulle göra en ’trafikpolitisk bedömning’ av hur alla pengar skulle användas.Konsekvensen av detta blev givetvis att bilisterna pengar pumpas ut i statens utgiftsbudget, och man anser sig givetvis beroende av dessa pengar. Under samma tidsperiod har man även vägnätet förfalla och inga större förbättringar har gjorts.
I Stockholmsområdet var den enda större förbättringen byggandet av Essingeleden vilken skedde på 60-talet. Sedan dess har det mest rört sig om konstgjord andning och svammel från politikerna utan några konkreta beslut. Oftast har givetvis även miljötalibanerna i form av (mp) och (v) satt sig till motvärn, och flummat runt med sina visioner och drömmar, baserade på att alla ska åka kollektivt eller ta häst och vagn.
När nu situationen är ohållbar, kommer alltså Mona Sahlin med idén att bilisterna ska betala för vissa vägsträckor och ombyggnader. Vi har alltså fenomenet att bilisterna sedan länge varit statskassans mjölkko emedan man underlåtit att bygga ut vägnätet efter behov. Nu ska man alltså ge sig på bilisterna med ytterligare en pålaga, för nyttjande av vissa vägsträckor eller rätten att få köra sin bil i vissa områden, vilket man kan läsa i denna artikel http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_3724033.svd.
Som bilist blir jag rent utsagt förbannad över både den förda politiken, och Mona Sahlins uttalande. Hon är fullt medveten om vad som pågått under många år och pågår idag, men detta ger väl (mp) och (v) en kvittens på att de ska fortsätta dela säng med (s).
Men OK, det finns en logik i att man ska betala för användandet av en bil, inte ägandet. Alltså, om man resonerar som politikerna, borde man helt slopa bilskatten, och lägga all beskattning på användandet. Men det går givetvis inte eftersom staten har detta som en ren inkomstkälla och ju fler sätt man kan beskatta bilisterna på desto bättre. Dessutom skulle det leda till en fruktansvärt hög skatt på bensin till skillnad från övriga världen, och dessutom kräva ett antal dyra betalsystem, så det är givetvis uteslutet. De som sedan bor i glesbygd skulle även bestraffas bara för att de är tvungna att använda bilen för att kunna göra de mest fundamentala inköpen och transporterna.
Alltså gäller det att hitta på så många nya och finurliga skatter som drabbar bilismen som möjligt, helst med s.k. miljöanknytning. Så vi kan bara vänta på att det kommer en speciell dubbdäcksskatt, batteriskatt, oljeskatt och så vidare. Det finns säkert några forskare som ’vetenskapligt bevisat’ att dessa skatter är legitima.
Historiskt sett i svensk politik finns det tre ”svarta får” i Sverige; de som nyttjar tobak, de som dricker alkoholhaltiga drycker och bilister.
Gemensamt för dessa är att de inte har några intresseorganisationer värda namnet, och alltså är de tillgängliga för alla typer av pålagor. I fallet bilismen, kanske någon nämner Motormännens riksförbund, men de är faktiskt helt marginaliserade och alla skiter både i vad de säger och vad de gör.
Vi har alltså kanske 5 miljoner bilägare som drabbas av pålagor, men de må muttra i sina hem emedan några hundra tusen muslimer är en maktfaktor, och det ska accepteras, och tas hänsyn till o.s.v. eftersom de är organiserade emedan man helt kan strunta i bilisterna varandes splittrade, och dessutom historiskt vana vid att ta all pålagor med ett stilla mummel.
Så, viss är det en logisk följd att Mona Sahlin proklamerar att bilisterna minsann ska betala för sig i form av vägavgifter, trängselskatter och tullar? Hon nämner inte de tiotals miljarder per år bilisterna bidrar med till statskassan, eller att man underlåtit att bygga ut vägnätet efter behov, utan det heter i princip att ”Nu ska bilisterna börja betala för sig.”
Snälla Mona, jag skulle mot bakgrund av det jag påtalat vilja berätta för dig som partiledare en sak – det finns ett uttryck som heter ”skam i kroppen”, har du hört talas om det?
För länge sedan var det så att varje transportsektor skulle vara självbärande, d.v.s. de pengar bilisterna betalade in till statskassan skulle användas till saker som kom just bilisterna/trafikanterna till godo. Men eftersom detta var och är en guldkalv för staten, tog man bort den formuleringen till att politikerna skulle göra en ’trafikpolitisk bedömning’ av hur alla pengar skulle användas.Konsekvensen av detta blev givetvis att bilisterna pengar pumpas ut i statens utgiftsbudget, och man anser sig givetvis beroende av dessa pengar. Under samma tidsperiod har man även vägnätet förfalla och inga större förbättringar har gjorts.
I Stockholmsområdet var den enda större förbättringen byggandet av Essingeleden vilken skedde på 60-talet. Sedan dess har det mest rört sig om konstgjord andning och svammel från politikerna utan några konkreta beslut. Oftast har givetvis även miljötalibanerna i form av (mp) och (v) satt sig till motvärn, och flummat runt med sina visioner och drömmar, baserade på att alla ska åka kollektivt eller ta häst och vagn.
När nu situationen är ohållbar, kommer alltså Mona Sahlin med idén att bilisterna ska betala för vissa vägsträckor och ombyggnader. Vi har alltså fenomenet att bilisterna sedan länge varit statskassans mjölkko emedan man underlåtit att bygga ut vägnätet efter behov. Nu ska man alltså ge sig på bilisterna med ytterligare en pålaga, för nyttjande av vissa vägsträckor eller rätten att få köra sin bil i vissa områden, vilket man kan läsa i denna artikel http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_3724033.svd.
Som bilist blir jag rent utsagt förbannad över både den förda politiken, och Mona Sahlins uttalande. Hon är fullt medveten om vad som pågått under många år och pågår idag, men detta ger väl (mp) och (v) en kvittens på att de ska fortsätta dela säng med (s).
Men OK, det finns en logik i att man ska betala för användandet av en bil, inte ägandet. Alltså, om man resonerar som politikerna, borde man helt slopa bilskatten, och lägga all beskattning på användandet. Men det går givetvis inte eftersom staten har detta som en ren inkomstkälla och ju fler sätt man kan beskatta bilisterna på desto bättre. Dessutom skulle det leda till en fruktansvärt hög skatt på bensin till skillnad från övriga världen, och dessutom kräva ett antal dyra betalsystem, så det är givetvis uteslutet. De som sedan bor i glesbygd skulle även bestraffas bara för att de är tvungna att använda bilen för att kunna göra de mest fundamentala inköpen och transporterna.
Alltså gäller det att hitta på så många nya och finurliga skatter som drabbar bilismen som möjligt, helst med s.k. miljöanknytning. Så vi kan bara vänta på att det kommer en speciell dubbdäcksskatt, batteriskatt, oljeskatt och så vidare. Det finns säkert några forskare som ’vetenskapligt bevisat’ att dessa skatter är legitima.
Historiskt sett i svensk politik finns det tre ”svarta får” i Sverige; de som nyttjar tobak, de som dricker alkoholhaltiga drycker och bilister.
Gemensamt för dessa är att de inte har några intresseorganisationer värda namnet, och alltså är de tillgängliga för alla typer av pålagor. I fallet bilismen, kanske någon nämner Motormännens riksförbund, men de är faktiskt helt marginaliserade och alla skiter både i vad de säger och vad de gör.
Vi har alltså kanske 5 miljoner bilägare som drabbas av pålagor, men de må muttra i sina hem emedan några hundra tusen muslimer är en maktfaktor, och det ska accepteras, och tas hänsyn till o.s.v. eftersom de är organiserade emedan man helt kan strunta i bilisterna varandes splittrade, och dessutom historiskt vana vid att ta all pålagor med ett stilla mummel.
Så, viss är det en logisk följd att Mona Sahlin proklamerar att bilisterna minsann ska betala för sig i form av vägavgifter, trängselskatter och tullar? Hon nämner inte de tiotals miljarder per år bilisterna bidrar med till statskassan, eller att man underlåtit att bygga ut vägnätet efter behov, utan det heter i princip att ”Nu ska bilisterna börja betala för sig.”
Snälla Mona, jag skulle mot bakgrund av det jag påtalat vilja berätta för dig som partiledare en sak – det finns ett uttryck som heter ”skam i kroppen”, har du hört talas om det?
fredag 23 oktober 2009
Politiker söker sängkamrat
Nu stiger desperationen! För det första kan man ju konstatera att SD:s senaste uttalanden är tre saker; för det första massiv kritik mot den invandringspolitik som förts och förs. För det andra det andra vill man skydda den svenska kulturen. För det tredje pekar man på islamiseringen landet som den största enskilda faran mot svensk kultur.
Men vad faen! Bemöt dessa påståenden i stället för att svamla desperat om allt från ”agg mot folkgrupp”, till att (m) kan dela säng med (mp) för att slippa se (sd) som vågmästarparti. En del menar till och med att man inte ens tänker debattera med (sd) p.g.a. av deras rasistiska åsikter.
Den enda jag sett som vågade ta en debatt med (sd) var Maud Olofsson, men det slutade med ren idiotisk och irrelevant pajkastning från hennes sida. Rent pinsamt.
Hela den politiska arenan utstrålar någon form av total desperation och det som man i detta land ansett varit heligt d.v.s. tryckfrihet och demokrati har man plötsligt åsidosatt eftersom denna nye spelare visat sig. Att moderaterna ens kommer på tanken att liera sig med miljötalibanerna är helt befängt och desperat.
Men vad gör man inte för att få vandra i maktens korridorer? Men man är tydligen så kissnödig enligt vad man kan läsa i denna artikel; http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_3695951.svd
Så, den dag några seriösa politiker svarar på de frågeställningar som (sd) dragit upp, kommer jag att lyssna. Till dess och om det fortsätter på den inslagna vägen, stiger bara mitt politikerförakt.
Så kom igen nu. Svara på detta: De områden som byggdes under miljonprogrammet och i vilka inhystes alla som ville komma till detta land och den segregering som blivit en följd av detta (med politikernas goda minne), var det klokt? Eller vill någon efter vad som påstås t.ex. i denna artikel http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3698933.svd, anföra något annat än att det finns problem i dessa områden?
För det andra; som svensk accepterar jag andra kulturer så länge de inte interfererar med min, varandes svensk i Sverige. Vill någon utöva en annan religion har jag inga problem med det, men varken jag eller mina barn ska ha med det att göra, och jag vill inte bli tvingad till något eller avstå något, eller störas med hänsyn till för Sverige främmande kulturer.
För många år sedan hette Islands president Vigdis Finnbogadottir. Hon fick frågan om hur islänningar ser på invandring, och svarade då att; ”Om de kommer till Island ska de acceptera vår kultur och bli islänningar”. Inte så konstigt att den svenske journalisten kvickt bytte ämne, men uttalandet är tänkvärt.
Efter själv att ha bott i andra länder är det helt enkelt så att man tar seden dit man kommer, och man må definitivt leva efter de lagar landet har. Härvidlag kan jag hålla med om att utövandet av islam är ett direkt hot mot svensk kultur och etik. De värderingar som ligger till grund för islam är vitt främmande från svensk kultur, och vad än det rör sig om baserat på muslimsk tro, må det inte tillåtas ha något som helst inflytande på vare sig svensk kultur eller svensk lagstiftning. Därmed inte sagt att islam som religion ej må tillåtas, men i de delar muslimsk tro interfererar med svensk kultur, må svensk kultur, etik och religion gälla. Passar det inte att äta fläskkött i skolan må man vara hungrig. Accepterar man inte bad för kvinnor och män må man bada eller duscha hemma o.s.v.
Så återigen – svenska politiker; Ni har sopat denna fråga under mattan sedan Palmetiden, och flummat runt med ord som ”berikning”, ”multikulti”, "solidaritet med flyktingarna" och annat under åren. Vilka är Era och lösningar nu när (sd) frågar och bilarna brinner? Leta nya politiska potentiella sängkamrater till efter nästa val, eller lösa problemet och ta debatten?
Men vad faen! Bemöt dessa påståenden i stället för att svamla desperat om allt från ”agg mot folkgrupp”, till att (m) kan dela säng med (mp) för att slippa se (sd) som vågmästarparti. En del menar till och med att man inte ens tänker debattera med (sd) p.g.a. av deras rasistiska åsikter.
Den enda jag sett som vågade ta en debatt med (sd) var Maud Olofsson, men det slutade med ren idiotisk och irrelevant pajkastning från hennes sida. Rent pinsamt.
Hela den politiska arenan utstrålar någon form av total desperation och det som man i detta land ansett varit heligt d.v.s. tryckfrihet och demokrati har man plötsligt åsidosatt eftersom denna nye spelare visat sig. Att moderaterna ens kommer på tanken att liera sig med miljötalibanerna är helt befängt och desperat.
Men vad gör man inte för att få vandra i maktens korridorer? Men man är tydligen så kissnödig enligt vad man kan läsa i denna artikel; http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_3695951.svd
Så, den dag några seriösa politiker svarar på de frågeställningar som (sd) dragit upp, kommer jag att lyssna. Till dess och om det fortsätter på den inslagna vägen, stiger bara mitt politikerförakt.
Så kom igen nu. Svara på detta: De områden som byggdes under miljonprogrammet och i vilka inhystes alla som ville komma till detta land och den segregering som blivit en följd av detta (med politikernas goda minne), var det klokt? Eller vill någon efter vad som påstås t.ex. i denna artikel http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3698933.svd, anföra något annat än att det finns problem i dessa områden?
För det andra; som svensk accepterar jag andra kulturer så länge de inte interfererar med min, varandes svensk i Sverige. Vill någon utöva en annan religion har jag inga problem med det, men varken jag eller mina barn ska ha med det att göra, och jag vill inte bli tvingad till något eller avstå något, eller störas med hänsyn till för Sverige främmande kulturer.
För många år sedan hette Islands president Vigdis Finnbogadottir. Hon fick frågan om hur islänningar ser på invandring, och svarade då att; ”Om de kommer till Island ska de acceptera vår kultur och bli islänningar”. Inte så konstigt att den svenske journalisten kvickt bytte ämne, men uttalandet är tänkvärt.
Efter själv att ha bott i andra länder är det helt enkelt så att man tar seden dit man kommer, och man må definitivt leva efter de lagar landet har. Härvidlag kan jag hålla med om att utövandet av islam är ett direkt hot mot svensk kultur och etik. De värderingar som ligger till grund för islam är vitt främmande från svensk kultur, och vad än det rör sig om baserat på muslimsk tro, må det inte tillåtas ha något som helst inflytande på vare sig svensk kultur eller svensk lagstiftning. Därmed inte sagt att islam som religion ej må tillåtas, men i de delar muslimsk tro interfererar med svensk kultur, må svensk kultur, etik och religion gälla. Passar det inte att äta fläskkött i skolan må man vara hungrig. Accepterar man inte bad för kvinnor och män må man bada eller duscha hemma o.s.v.
Så återigen – svenska politiker; Ni har sopat denna fråga under mattan sedan Palmetiden, och flummat runt med ord som ”berikning”, ”multikulti”, "solidaritet med flyktingarna" och annat under åren. Vilka är Era och lösningar nu när (sd) frågar och bilarna brinner? Leta nya politiska potentiella sängkamrater till efter nästa val, eller lösa problemet och ta debatten?
tisdag 20 oktober 2009
Nu är de kissnödiga...
Nu är politikerna desperata, haha! SD:s ledare Jimmie Åkesson har kritiserat den politik som förts de senaste årtiondena, och det pinsamma är att han har helt rätt. Han påtalar precis de all vet om men inte ens törs nämna, d.v.s. att det i svensk invandringspolitik sedan 60-talet begåtts ett antal misstag, som vi idag blir lidande för och sannolikt i än större utsträckning i framtiden om inget görs.
Historiskt var det så, alltså ett tag efter kriget, att vi behövde arbetskraft, och ett antal familjer från Finland kom hit för att arbeta. Vad man gjorde då var att integrera dem i det svenska samhället, och dessutom är den svenska och finska kulturen ganska lika varför detta fungerade bra. Det är klart att de kallades ”finnkolingarna” och så, men det var inte så allvarligt.
Sedan kom den stora mörka tiden i vilken ett antal misstag begicks. Det var på 60-talet som den Palme-ledda regeringen började verka som litet världssamvete, och tog ställning för eller emot olika regimer. De regimer de tog ställning emot, var givetvis alla som ville lämna dessa länder, välkomna till Sverige, flyktingar eller ej.
Varandes ett litet land uppe i Norden, uppstod givetvis ett bostadsproblem och man initierade det s.k. miljonprogrammet. Detta var bestående av billiga fuskbyggen som skulle inhysa i stort sett alla som ville och kunde komma till Sverige. Men då uppstod även kritik. Man fann gott att göra kopplingen mellan rasism och flyktingpolitik, betydande att de som inte ville att vi skulle ta emot ’flyktingar’ var rasister. Och med den tid som då rådde var det perfekt grogrund för bidrag, m.m. som underlättade för alla som ville komma hit från de länder vars styrespersoner Palmeregeringen ratade. Det var ju en ren humanitär åtgärd och vi i Sverige som hade det så bra skulle givetvis hjälp till. Tyckte man inte så var man ju rasist.
Så nu står vi där…politikerna i de gängse partierna fattar inget, och det kan man tydligt se i klippet i denna artikel i SvD; http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_3677703.svd
Att ha en vice statminister, Maud Olofsson, som kommer med den typen av föråldrade och rent felaktiga argument hon gjorde, finner jag ganska löjeväckande och avslöjande.
Jag passade på att skriva ner de argument hon anförde, och i princip var det bara svammel baserat på:
- vi ska vara glada för ”berikningen” av vår kultur.Svar: Tack det räcker med ’berikning’ nu. Det har redan varit för mycket och invandrargrupper börjar ställa krav gentemot svenska samhället om speciella särbehandlingar. Gruppen muslimer, och invandrare, är nu så stor att politikerna uppenbarligen måste fläska för dem inför valen. Berikningen är extra tydlig i Rosengård, Gottsunda, och en del andra miljonområden.
- har man stark tro på sin egen kultur behöver man inte bekymra sig, och kan vara ’trygg’.Svar: Men snart får man väl försvara sin egen kultur, och i synnerhet de delar som inte faller muslimer i smaken. I många fall ska alltså svensk kultur och tradition bli lidande av hänsynstagande till muslimer.
- det finns ingen startpunkt på svensk kultur.Svar: Nej, det är riktigt, det finns ingen direkt startpunkt, den har utvecklats under kanske tusen år. Men det är sedan de politiska misstagens tid i denna politik som vi har hamnat i den situation vi har idag. Ej heller har muslimsk/arabisk kultur något startdatum, så vad är detta för argument?
- det är kollektiv bestraffning av alla icke svenskar (muslimer).Svar: Det är ingen form av kollektiv bestraffning. Kommer man till ett land må man acceptera den kultur och de regler som gäller. Passar inte detta är det bara att åka till något annat land där man finner reglerna och kulturen accepterbara.
- SD spelar offer.Svar: Kanske spelar SD på att vara offer, men egentligen påtalar de bara frågor som ingen vågat nämna och ej kommit till ytan tidigare trots att alla varit medvetna om dem.
- Diskussionen om invandringspolitiken har varit öppen.Svar: Detta är en direkt och ren lögn. Alla som varit med under åren vet att det minsta ifrågasättande av invandringspolitiken har gett en stämpel i pannan som ”rasist”. Ingen journalist som ville behålla sitt arbete eller politiker som vill vara kvar i politiken har vågat ifrågasätta den invandringspolitik som drivits.
OK, det finns inte ett enda rätt. Efter att själv ha bott och arbetat i ett annat land i flera år, vet jag att man accepterar seden dit man kommer. Kanske vill man inte deltaga i de kulturyttringar som finns, eller den religion de har, MEN – man kommer inte till ett annat land och ställer krav på de som bor där eller på andra sätt stör eller interfererar med den kultur eller de lagar de har. Då har man inte i det landet att göra, det är ganska enkelt och det fungerar så i hela världen, utom i Sverige där en bit av 70-talets flumpolitik tydligen finns kvar. Och vad värre är – i huvudet på en vice statsminister.
Historiskt var det så, alltså ett tag efter kriget, att vi behövde arbetskraft, och ett antal familjer från Finland kom hit för att arbeta. Vad man gjorde då var att integrera dem i det svenska samhället, och dessutom är den svenska och finska kulturen ganska lika varför detta fungerade bra. Det är klart att de kallades ”finnkolingarna” och så, men det var inte så allvarligt.
Sedan kom den stora mörka tiden i vilken ett antal misstag begicks. Det var på 60-talet som den Palme-ledda regeringen började verka som litet världssamvete, och tog ställning för eller emot olika regimer. De regimer de tog ställning emot, var givetvis alla som ville lämna dessa länder, välkomna till Sverige, flyktingar eller ej.
Varandes ett litet land uppe i Norden, uppstod givetvis ett bostadsproblem och man initierade det s.k. miljonprogrammet. Detta var bestående av billiga fuskbyggen som skulle inhysa i stort sett alla som ville och kunde komma till Sverige. Men då uppstod även kritik. Man fann gott att göra kopplingen mellan rasism och flyktingpolitik, betydande att de som inte ville att vi skulle ta emot ’flyktingar’ var rasister. Och med den tid som då rådde var det perfekt grogrund för bidrag, m.m. som underlättade för alla som ville komma hit från de länder vars styrespersoner Palmeregeringen ratade. Det var ju en ren humanitär åtgärd och vi i Sverige som hade det så bra skulle givetvis hjälp till. Tyckte man inte så var man ju rasist.
Så nu står vi där…politikerna i de gängse partierna fattar inget, och det kan man tydligt se i klippet i denna artikel i SvD; http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_3677703.svd
Att ha en vice statminister, Maud Olofsson, som kommer med den typen av föråldrade och rent felaktiga argument hon gjorde, finner jag ganska löjeväckande och avslöjande.
Jag passade på att skriva ner de argument hon anförde, och i princip var det bara svammel baserat på:
- vi ska vara glada för ”berikningen” av vår kultur.Svar: Tack det räcker med ’berikning’ nu. Det har redan varit för mycket och invandrargrupper börjar ställa krav gentemot svenska samhället om speciella särbehandlingar. Gruppen muslimer, och invandrare, är nu så stor att politikerna uppenbarligen måste fläska för dem inför valen. Berikningen är extra tydlig i Rosengård, Gottsunda, och en del andra miljonområden.
- har man stark tro på sin egen kultur behöver man inte bekymra sig, och kan vara ’trygg’.Svar: Men snart får man väl försvara sin egen kultur, och i synnerhet de delar som inte faller muslimer i smaken. I många fall ska alltså svensk kultur och tradition bli lidande av hänsynstagande till muslimer.
- det finns ingen startpunkt på svensk kultur.Svar: Nej, det är riktigt, det finns ingen direkt startpunkt, den har utvecklats under kanske tusen år. Men det är sedan de politiska misstagens tid i denna politik som vi har hamnat i den situation vi har idag. Ej heller har muslimsk/arabisk kultur något startdatum, så vad är detta för argument?
- det är kollektiv bestraffning av alla icke svenskar (muslimer).Svar: Det är ingen form av kollektiv bestraffning. Kommer man till ett land må man acceptera den kultur och de regler som gäller. Passar inte detta är det bara att åka till något annat land där man finner reglerna och kulturen accepterbara.
- SD spelar offer.Svar: Kanske spelar SD på att vara offer, men egentligen påtalar de bara frågor som ingen vågat nämna och ej kommit till ytan tidigare trots att alla varit medvetna om dem.
- Diskussionen om invandringspolitiken har varit öppen.Svar: Detta är en direkt och ren lögn. Alla som varit med under åren vet att det minsta ifrågasättande av invandringspolitiken har gett en stämpel i pannan som ”rasist”. Ingen journalist som ville behålla sitt arbete eller politiker som vill vara kvar i politiken har vågat ifrågasätta den invandringspolitik som drivits.
OK, det finns inte ett enda rätt. Efter att själv ha bott och arbetat i ett annat land i flera år, vet jag att man accepterar seden dit man kommer. Kanske vill man inte deltaga i de kulturyttringar som finns, eller den religion de har, MEN – man kommer inte till ett annat land och ställer krav på de som bor där eller på andra sätt stör eller interfererar med den kultur eller de lagar de har. Då har man inte i det landet att göra, det är ganska enkelt och det fungerar så i hela världen, utom i Sverige där en bit av 70-talets flumpolitik tydligen finns kvar. Och vad värre är – i huvudet på en vice statsminister.
söndag 18 oktober 2009
Politisk prostitution?
Jaha, det kommer att bli så att man kommer att tillåta kyrklig vigsel mellan homosexuella. Jag är själv konservativ och har definitivt inget mot homosexuella personer per se. Javisst är det äckligt med bögar som vänslas på allmän plats, men det kan jag leva med. Jag är inte heller speciellt kristen eller troende, dock gift i svenska kyrkan.
Nu är det tydligen så att man ska tillåta homosexuella att gifta sig i kyrkan, vilket man kan läsa i denna artikel; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3668869.svd, och det är mig helt främmande. Jag och min fru lyssnade till prästens ord när vi gifte oss, och det var någonting om att ”…äktenskapet är av Gud instiftat till samhällets väl och fortbestånd.”, samt vi lovade varann att vara trogna till dess döden skiljde oss åt.
Det är ju inte en bokstav rätt när det gäller homosexuella, och de präster som vägrar viga homosexuella har mitt fulla förtroende och min förståelse. Deras arbete ska ju vara baserat på deras tro, och det är just den de ska predika i sina församlingar. Vi pratar alltså inte om någon form av politisk plattform i predikstolen, utan en tro prästen har. Har prästen alltså, och helt förståeligt, inte tron att viga homosexuella, ska denne slippa det utan minsta snack. Personligen tycker jag inte homosexuella ska ha rätten att vigas i kyrkan, basta. De må leva tillsammans, ärva varandra, men de ska inte ha rätten att gifta sig i kyrkan, eller få adoptera barn. I mitt fall känns det som en total degradering av äktenskapets innebörd, och gör att jag tappar förtroendet för kyrkan, och de fundament den baseras på.
För det första kan homosexuella inte få barn ’till samhällets väl’ och det är faktiskt så vist naturen har sett till det. Och på den punkten rök även fortbestånd. Märkligt, det har fungerat så sedan kristendomen skapades, alltså 2 tusen år, men nu har politikerna de senaste åren identifierat en potentiell väljargrupp, och då gäller det att fiska röster och vara med på pridefestivaler. Det är som någon form av 70-talsflum som kommit till ytan igen. Och eftersom kyrkomötet tydligen verkar vara någon form av politisk konstellation gäller det tydligen att fiska röster, emedan man egentligen bara degraderar kyrkan till någon politiskt styrd tarm, och det som en gång var viktigt och fundament när jag och min fru gifte oss degraderas till någon form av intentionsflum.
Javisst, men problemet med att de inte kan få barn kan man ju fixa med insemination eller adoption, eller hur? Som sagt, naturen har sett till det så att bara en man och en kvinna kan få barn, och enkelt är det faktiskt. Att barnlösa par kan adoptera, eller adoption sker av andra anledningar har alltid skett, men det är naturen helt främmande att homosexuella ska kunna adoptera. Precis som att två män eller kvinnor ska kunna skaffa barn. Till detta hör givetvis debatten om hur lämplig uppväxt det är för ett barn att växa upp med en homosexuell konstellation. Nävisst nej, de får ju inte rösta…
I artikeln som påstås att enskilda präster ska kunna vägra viga homosexuella. Jaha, men hur länge då? Om något år kommer väl de homosexuella med röstsedeln i ena handen kräva att alla präster ska tvingas viga homosexuella, och då kan man ju gissa vad de politiska partierna gör.
Så vad är nästa steg i utvecklingen? Giftermål med hund, katt? Mellan två hundar, kanske homosexuella? Nävisst nej, det var inga väljargrupper…
Vi pratar alltså om en total degradering av kyrkan som institution och funktion till samhällets bästa, styrt av opportunistiska idéer, men vad gör inte politikerna för att paddla på vågen och fiska lite röster? Det är ju inte så många som röstar i kyrkovalet eller bryr sig längre, och man kan ju undra varför.
Man kan ju även notera som det står i artikeln; ”Rätten för homosexuella att adoptera är ett annat exempel. Lagen blir tandlös eftersom inga givarländer accepterar homosexuella par som adoptivföräldrar.”Så det är så, att bara för att politikerna ska fiska hbt-röster, kommer inga andra länder att tillåta att adoptivbarn skickas till Sverige, enär deras regler förbjuder att man inte kan garantera att ett normalt ”par” är mottagare.
Men det är väl som vanligt, och vi lärde oss av Olof Palme; hela världen har fel och Sverige har rätt och är ett föregångsland som ska lära alla andra. Fattar Ni inte det är Ni korkade, d.v.s. 99.9% av världens befolkning.Men man kan ju tycka att det är synd att ofrivilligt barnlösa par inte kan adoptera barn från andra länder som är i behov därav, men de kanske är en mindre och mindre högljudd grupp än hbt-folket?
Och Malin Westerholm avsluter ” –Vi har långt, långt kvar när det gäller myter.” Javisst, det är en myt att kristendomen funnits i 2000 år och att bara en man och en kvinna kan få barn eller?
Kanske ska hbt-folket kunna beställa lite barn på nätet när det passar dem…
Nu är det tydligen så att man ska tillåta homosexuella att gifta sig i kyrkan, vilket man kan läsa i denna artikel; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3668869.svd, och det är mig helt främmande. Jag och min fru lyssnade till prästens ord när vi gifte oss, och det var någonting om att ”…äktenskapet är av Gud instiftat till samhällets väl och fortbestånd.”, samt vi lovade varann att vara trogna till dess döden skiljde oss åt.
Det är ju inte en bokstav rätt när det gäller homosexuella, och de präster som vägrar viga homosexuella har mitt fulla förtroende och min förståelse. Deras arbete ska ju vara baserat på deras tro, och det är just den de ska predika i sina församlingar. Vi pratar alltså inte om någon form av politisk plattform i predikstolen, utan en tro prästen har. Har prästen alltså, och helt förståeligt, inte tron att viga homosexuella, ska denne slippa det utan minsta snack. Personligen tycker jag inte homosexuella ska ha rätten att vigas i kyrkan, basta. De må leva tillsammans, ärva varandra, men de ska inte ha rätten att gifta sig i kyrkan, eller få adoptera barn. I mitt fall känns det som en total degradering av äktenskapets innebörd, och gör att jag tappar förtroendet för kyrkan, och de fundament den baseras på.
För det första kan homosexuella inte få barn ’till samhällets väl’ och det är faktiskt så vist naturen har sett till det. Och på den punkten rök även fortbestånd. Märkligt, det har fungerat så sedan kristendomen skapades, alltså 2 tusen år, men nu har politikerna de senaste åren identifierat en potentiell väljargrupp, och då gäller det att fiska röster och vara med på pridefestivaler. Det är som någon form av 70-talsflum som kommit till ytan igen. Och eftersom kyrkomötet tydligen verkar vara någon form av politisk konstellation gäller det tydligen att fiska röster, emedan man egentligen bara degraderar kyrkan till någon politiskt styrd tarm, och det som en gång var viktigt och fundament när jag och min fru gifte oss degraderas till någon form av intentionsflum.
Javisst, men problemet med att de inte kan få barn kan man ju fixa med insemination eller adoption, eller hur? Som sagt, naturen har sett till det så att bara en man och en kvinna kan få barn, och enkelt är det faktiskt. Att barnlösa par kan adoptera, eller adoption sker av andra anledningar har alltid skett, men det är naturen helt främmande att homosexuella ska kunna adoptera. Precis som att två män eller kvinnor ska kunna skaffa barn. Till detta hör givetvis debatten om hur lämplig uppväxt det är för ett barn att växa upp med en homosexuell konstellation. Nävisst nej, de får ju inte rösta…
I artikeln som påstås att enskilda präster ska kunna vägra viga homosexuella. Jaha, men hur länge då? Om något år kommer väl de homosexuella med röstsedeln i ena handen kräva att alla präster ska tvingas viga homosexuella, och då kan man ju gissa vad de politiska partierna gör.
Så vad är nästa steg i utvecklingen? Giftermål med hund, katt? Mellan två hundar, kanske homosexuella? Nävisst nej, det var inga väljargrupper…
Vi pratar alltså om en total degradering av kyrkan som institution och funktion till samhällets bästa, styrt av opportunistiska idéer, men vad gör inte politikerna för att paddla på vågen och fiska lite röster? Det är ju inte så många som röstar i kyrkovalet eller bryr sig längre, och man kan ju undra varför.
Man kan ju även notera som det står i artikeln; ”Rätten för homosexuella att adoptera är ett annat exempel. Lagen blir tandlös eftersom inga givarländer accepterar homosexuella par som adoptivföräldrar.”Så det är så, att bara för att politikerna ska fiska hbt-röster, kommer inga andra länder att tillåta att adoptivbarn skickas till Sverige, enär deras regler förbjuder att man inte kan garantera att ett normalt ”par” är mottagare.
Men det är väl som vanligt, och vi lärde oss av Olof Palme; hela världen har fel och Sverige har rätt och är ett föregångsland som ska lära alla andra. Fattar Ni inte det är Ni korkade, d.v.s. 99.9% av världens befolkning.Men man kan ju tycka att det är synd att ofrivilligt barnlösa par inte kan adoptera barn från andra länder som är i behov därav, men de kanske är en mindre och mindre högljudd grupp än hbt-folket?
Och Malin Westerholm avsluter ” –Vi har långt, långt kvar när det gäller myter.” Javisst, det är en myt att kristendomen funnits i 2000 år och att bara en man och en kvinna kan få barn eller?
Kanske ska hbt-folket kunna beställa lite barn på nätet när det passar dem…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)