Ok, det var väl väntat – ännu ett beslut som är populistiskt men helt fel underbyggt, eller i alla fall helt bristfälligt.
Hela den här frågan är både en utveckling i tiden, ekonomiskt försvarbar politiskt och man hävdar dessutom att det är knutet till folkhälsoskäl.
Detta kan man läsa om i denna artikel i SvD: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3769667.svd
Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men en bra bakgrund som alla känner till är att bilismen är en av de bästa mjölkkor staten har. Man ska alltså ha klart för sig att bilismen betalar tiotals miljarder årligen som de aldrig får se röken av. Inte för jag hade någon vision om att så skulle vara fallet, men energiskatter på koldioxidavgifter och sedan moms på dessa tycker jag man borde beakta det i denna fråga.
Det finns alltså ingen som helst tvivel om att bilisterna betalar för vägslitaget med eller utan dubbdäck.Vidare och mer intressant, är kanske som Ni lagt märke till att man använder inte längre sand som halkbekämpning, utan grovt grus med partikelstorlek på uppemot fyra millimeter. Det har man gjort ett antal år, och kanske har det sina fördelar för kommuner och VV eftersom det både verkar genom djupare is, samt inte blåser bort så lätt från blanka isytor. MEN, för det första orsakar det stenskott vilka både skadar bilarnas glas (rutor och strålkastare), samt orsakar lackskador i synnerhet fram på bilarna. Vidare fastnar detta grus i lamellerna på bilarnas däck och ”äter sönder dem”, till skillnad från sand.Men det fiffiga i denna historia är givetvis att alla dessa skador betalas av bilisterna, inte staten eller VV, och därför kan man bara strunta i dem. Eventuellt är det även en vinst för staten eftersom det är moms på alla skadereparationer och nya däck. Detta nämns det inte ett ord om i debatten.
Sedan har vi den senaste tidens mantra – partiklar. Var och en som har lärt sig någon form av logik eller fysik vet att större partiklar orsakar mer slitage på ytor. Precis på samma sätt som att en rasp sliter mer på en yta än en fin fil. Den som inte tror mig kan prova att ligga på först en spikmatta med 1000 spikar, och sedan på en med 200. Alltså är det så att kommunernas och Vägverkets (VV), byte av sand till grovt grus är ”vållande”, inte bara till de ökade skadorna på bilar och däck, utan även till det ökade vägslitaget och nuvarande partikelnivåer. Men detta är givetvis oantastligt, VV och kommunerna kan ju inte göra fel, och därför har man hittat dubbdäcken som vållande till både partikelhalterna och vägslitaget. Givetvis för att en del av bilisterna har dubbdäck, och just bilisterna ska allt skyllas på
Vidare är det så att tydligen ingen som analyserat partiklarna rent kemiskt för att utröna deras natur och ursprung. Det enda man fokuserar på är deras storlek, och någon EU-norm som kanske gäller helt andra klimat- och vägförhållanden än i Sverige. Ni vet EU-direktiv, det heligaste som finns och må ej ifrågasättas.
Så innan man vet var partiklarna kommer ifrån kan man ju inte fastställa vad som orsakat deras existens.Vidare kan man ju fundera på något som ej heller aldrig nämnts i debatten; Om det nu är så att vissa gator i städerna har en hög partikelhalt som en följd av vägslitage (dubbar eller grus), varför då inte byta till en hårdare och bättre vägbeläggning i dessa områden eller på de aktuella gatorna? Nähä, det gick kanske inte, dubbdäcksförbud ska det vara och allt är bilisternas fel.
Mot denna bakgrund ser jag denna lag. Alltså först att bilisterna som vanligt utmålas som bovar i dramat, samtidigt som de årligen betalar 10-tals miljarder till statskassan, och drabbas av kommunernas/VV:s beslut att sprida ut grovt grus i st.f. sand, med stora kostnader som följd. Man frågar sig alltså vem som är ”vållande”? Är det bilisterna som valt att sprida ut grovt grus i. st. f. sand? Samt det viktigaste – analysera partiklarnas kemiska sammansättning för att utröna var de egentligen kommer ifrån! Det kanske är sandpartiklar från gruset kommunerna/VV strör ut, eller det kanske är den billigaste typen av asfalt som inte klarar klimatet/slitaget, eller det kanske till stor del är partiklar från oljeeldningen i städerna.
Så det är klart att som vanligt klart att det är för bilisterna att ställa sig i skamvrån – kortare period för användning av dubbdäck, och färre dubb framgent, närmare bestämt 1 dubb per 7.2 grader och däck. Så om man inte kör på däck med halva rekommenderade lufttrycket kommer på sin höjd en dubb vara mot markytan simultant. Rent larvigt – är det någon som tror att en liten dubb per däck ska ge någon bättre bromsverkan?
Så man blir så trött på hela denna hetsjakt på bilisterna, man ljuger uppenbarligen medborgarna rätt i ansiktet och undanhåller vissa fakta eller helt enkelt förbjuder någon från att forska eller framföra dem.
Annat hade det varit om det hade varit någon politiskt intressant väljargrupp som muslimer, hbt eller så men bilisterna...en klassiker för kassakistan och säger aldrig ett knäpp.
måndag 9 november 2009
lördag 7 november 2009
Välkommen till verkligheten!
Ok, vad är det här för naivitet? Tror gemene man att det finns någon likhet, inför lagen eller att inte vissa är prioriterade? Det är i så fall ren naivitet, och det är givetvis så, precis som i den gamla boken ”Djurfarmen” att alla är lika mycket värda, men vissa är värda lite mer.
Det kan man läsa om i denna artikel i SvD: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3765337.svd
Om vi börjar med likheten inför lagen, må du ju ställa dig frågan hur mycket resurser som skulle ägnas åt om du blev nerskjuten på öppen gata i Stockholm. Eller om du blev knivhuggen till döds på ett varuhus.Jodå, visst skulle man utreda saken och komma fram till att man inte med de resurser som står till buds lyckas hitta din mördare. Några veckors jobb på sin höjd för polisen, vars huvudstyrka är upptagen med att mäta hastighetsöverträdelser, bilbältesanvändning och mönsterdjup på bildäck.
Men om nu en minister, som Olof Palme eller Anna Lindh råkar ut för det ovan nämnda är det en annan sak. Det är då ingen som ens ifrågasätter de resurser som plöjs ner från polisen för att lösa brotten. Man kan ju anföra att det har med allmänhetens intresse att göra och hur mycket som skrivs i media om saken. Men faktum kvarstår; personer som är politiker har ett högre värde än gemene man på gatan så enkelt är det. Det må till och med begås direkt lagbrott för att lösa mordfall som dessa utan att någon blinkar. Jäpp, jag tänker på att man öppnade upp DNA-registret i Huddinge för att spåra Anna Lindhs mördare. Tror någon att polisen kommer att göra det om du eller jag mördas? Knappast.
Det är givetvis på samma sätt när det gäller smittsamma och livsfarliga sjukdomar. I det aktuella fallet pratar vi om en influensa som inte är värre än de som årligen brukar florera i landet, men just den här har blåsts upp till enorma proportioner av massmedia.
Härvidlag är det lite klantigt av hr. Tamil att komma med påståendet att han har en så viktig position, och har ansvar för så mycket pengar att han ska prioriteras i vaccinationskön. Vad han med det säger är antingen att han är oersättlig, eller att hans liv är mera värt i samhället än andras, och det är vad man reagerar emot. Att han har barn är ju en ren larvighet som argument – hur många finns det inte som har barn?
När det gäller en krigssituation finns det utarbetade och givetvis hemliga planer om vad som göras, och vilka som är viktigast i samhället. Vad man behöver är alltså en lista när det gäller smittsamma sjukdomar som berättigar till förtur till vaccination eller total isolering för fallet det inte finns vaccin att tillgå, och vi pratar då om potentiellt dödliga sjukdomar. Enligt denna hemliga prioriteringslista skulle man då se till att de som har en så viktig funktion i samhället att de måste skyddas, och vidta åtgärder, (alltså vaccination eller isolering), så att man säkerställer att dessa personer inte drabbas. Precis som en krigssituation där Regeringen och vissa nyckelpersoner ska skyddas till varje pris, i berget i Bålsta (oops..).
Att man har en sådan lista skulle givetvis vara hemligt, eftersom det uppenbaras för gemene man att han eller hon är mindre värd än andra, inkluderande de politiker man tycker är klockrena idioter och kanske kvoterade till sin post p.g.a. kön, etnicitet eller religion.
Men…välkommen till verkligheten; alla är lika mycket värda, men vissa är värda lite mer. Det handlar inte om riskgrupper eller något annat. Tyvärr Svensson, och ställ dig i vaccinationskön, har du tur är det inte placebo i sprutan.
Det kan man läsa om i denna artikel i SvD: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3765337.svd
Om vi börjar med likheten inför lagen, må du ju ställa dig frågan hur mycket resurser som skulle ägnas åt om du blev nerskjuten på öppen gata i Stockholm. Eller om du blev knivhuggen till döds på ett varuhus.Jodå, visst skulle man utreda saken och komma fram till att man inte med de resurser som står till buds lyckas hitta din mördare. Några veckors jobb på sin höjd för polisen, vars huvudstyrka är upptagen med att mäta hastighetsöverträdelser, bilbältesanvändning och mönsterdjup på bildäck.
Men om nu en minister, som Olof Palme eller Anna Lindh råkar ut för det ovan nämnda är det en annan sak. Det är då ingen som ens ifrågasätter de resurser som plöjs ner från polisen för att lösa brotten. Man kan ju anföra att det har med allmänhetens intresse att göra och hur mycket som skrivs i media om saken. Men faktum kvarstår; personer som är politiker har ett högre värde än gemene man på gatan så enkelt är det. Det må till och med begås direkt lagbrott för att lösa mordfall som dessa utan att någon blinkar. Jäpp, jag tänker på att man öppnade upp DNA-registret i Huddinge för att spåra Anna Lindhs mördare. Tror någon att polisen kommer att göra det om du eller jag mördas? Knappast.
Det är givetvis på samma sätt när det gäller smittsamma och livsfarliga sjukdomar. I det aktuella fallet pratar vi om en influensa som inte är värre än de som årligen brukar florera i landet, men just den här har blåsts upp till enorma proportioner av massmedia.
Härvidlag är det lite klantigt av hr. Tamil att komma med påståendet att han har en så viktig position, och har ansvar för så mycket pengar att han ska prioriteras i vaccinationskön. Vad han med det säger är antingen att han är oersättlig, eller att hans liv är mera värt i samhället än andras, och det är vad man reagerar emot. Att han har barn är ju en ren larvighet som argument – hur många finns det inte som har barn?
När det gäller en krigssituation finns det utarbetade och givetvis hemliga planer om vad som göras, och vilka som är viktigast i samhället. Vad man behöver är alltså en lista när det gäller smittsamma sjukdomar som berättigar till förtur till vaccination eller total isolering för fallet det inte finns vaccin att tillgå, och vi pratar då om potentiellt dödliga sjukdomar. Enligt denna hemliga prioriteringslista skulle man då se till att de som har en så viktig funktion i samhället att de måste skyddas, och vidta åtgärder, (alltså vaccination eller isolering), så att man säkerställer att dessa personer inte drabbas. Precis som en krigssituation där Regeringen och vissa nyckelpersoner ska skyddas till varje pris, i berget i Bålsta (oops..).
Att man har en sådan lista skulle givetvis vara hemligt, eftersom det uppenbaras för gemene man att han eller hon är mindre värd än andra, inkluderande de politiker man tycker är klockrena idioter och kanske kvoterade till sin post p.g.a. kön, etnicitet eller religion.
Men…välkommen till verkligheten; alla är lika mycket värda, men vissa är värda lite mer. Det handlar inte om riskgrupper eller något annat. Tyvärr Svensson, och ställ dig i vaccinationskön, har du tur är det inte placebo i sprutan.
fredag 6 november 2009
Verkligheten mot lagen
Ok, så nu har en försvarare av domen mot hr. Pettersson dykt upp in form av Mårten Schultz i denna artikel i SvD; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3762653.svd.
Man kan läsa att ”Domstolarna målas upp som knäppa”, och han finner domen balanserad och rimlig.
För det första är det så att man ska ha klart för sig att det inträffade skedde på några sekunder.
Det är alltså mig veterligt ingen människa som enkelt kan bedöma var gränsen för övervåld respektive det våld som erfordras egentligen ligger i en dylik situation. Det är enkelt för rätten och hr. Schultz att konstatera att slag ett var helt ok, men slag två var för mycket. Kanske hr. Schultz menar att den som ingriper för att förhindra brott ska skaffa sig någon form av Joule-mätare för att kunna bedöma exakt vad som erfordras för att kunna en exakt anslagsenergi gräns mot ett huvud.
För det andra och som jag nämnt ovan i kombination med tidsperspektivet, d.v.s. några sekunder, gör det rent löjeväckande att tro att en person kan exakt bedöma om ett, två, tre eller fyra slag behövs för att stoppa en gärningsman. Eller göra en kvalificerad medicinsk bedömning efter varje slag för att bedöma om det behövs fler?
Efteråt, och i en rättssal må bedömningen vara enkel, men inte när saken inträffar.
Alltså, var ingripandet ”föredömligt”. Tack för det kan hr. Pettersson kanske tycka bakom gallren– ingen normalfuntad medborgare i detta land kommer att ingripa i liknande situationer eftersom man riskerar ett långt fängelsestraff om man bedöms ta till ”övervåld”. Man ska kanske prata gärningsmän ”till rätta” under pågående brott, på bästa 70-tals manér?
Nej, pressen skapar inte de starka reaktionerna, det är gemene man i detta land som reagerar på att det ska vara olagligt att ingripa mot ett uppenbara våldsbrott. Vidare är jag ganska övertygad om att domen som alltså är ”villkorlig” mot gärningsmannen (alltså ingen straff alls), och monetärt drygt 8KSEK, (vilket sannolikt inte kan inkasseras), upplevs av gemene man som rent larvigt straff för en person som med berått mod gett sig på en äldre kvinna. Det är väl ungefär samma straff som man får vid en vanlig fortkörning, eller?
Men visst hade det varit en lugnare juridisk tillvaro om medierna inte uppmärksammat detta, då hade detta och framgent flera fall av liknande karaktär kunnat sopas under mattan utan problem.
Vidare hade det varit intressant om någon form av myndighetsutövare hade brukat detta ”övervåld”, alltså om en polisman eller vakt hade råkat ta i ”lite för mycket”. Är det då någon som tror att denne hade dömts till fängelse?
Jag hade en vision och tro att lagstiftningen skulle återspegla svensk moral och etik, men så är tydligen inte fallet. Det ska tydligen vara någon autonom funktion i samhället som lever ett eget liv inom en klubb jurister som ska tala om för medborgarna vad som är rätt eller fel, tolkandes lagtexter i detalj och som baserar sina uttalanden på prejudikat och tidigare domar.
Så, vad kan man lära av denna historia? Tja, jag visste sedan tidigare att man inte ska ingripa om man råkar se ett brott, det är bara att gå därifrån så fort som möjligt. Annars blir det bara trassel.
Så hr. Schultz, när jag ser någon kasta brandbomber mot Ert hem kommer jag inte ingripa eller ringa polisen. Det blir bara trassel, jag går därifrån och såg ingenting. Det är ju inte mitt problem. Vad har jag inget för att ställa upp och vittna, (kanske brandbomber på mitt hus om jag vittnar, emedan polisen kollar bältesanvändning, hastighetsefterlevnad och mönsterdjup på däck)?
Och vad riskerar jag genom att ingripa? Ingen kommer ju hjälpa mig…och en domstol tycker kanske jag tog i lite för mycket och hamnar i fängelse.
Som man bäddar får man ligga. Äsch, LSB som barndkåren säger. (Låt Skiten Brinna)
Man kan läsa att ”Domstolarna målas upp som knäppa”, och han finner domen balanserad och rimlig.
För det första är det så att man ska ha klart för sig att det inträffade skedde på några sekunder.
Det är alltså mig veterligt ingen människa som enkelt kan bedöma var gränsen för övervåld respektive det våld som erfordras egentligen ligger i en dylik situation. Det är enkelt för rätten och hr. Schultz att konstatera att slag ett var helt ok, men slag två var för mycket. Kanske hr. Schultz menar att den som ingriper för att förhindra brott ska skaffa sig någon form av Joule-mätare för att kunna bedöma exakt vad som erfordras för att kunna en exakt anslagsenergi gräns mot ett huvud.
För det andra och som jag nämnt ovan i kombination med tidsperspektivet, d.v.s. några sekunder, gör det rent löjeväckande att tro att en person kan exakt bedöma om ett, två, tre eller fyra slag behövs för att stoppa en gärningsman. Eller göra en kvalificerad medicinsk bedömning efter varje slag för att bedöma om det behövs fler?
Efteråt, och i en rättssal må bedömningen vara enkel, men inte när saken inträffar.
Alltså, var ingripandet ”föredömligt”. Tack för det kan hr. Pettersson kanske tycka bakom gallren– ingen normalfuntad medborgare i detta land kommer att ingripa i liknande situationer eftersom man riskerar ett långt fängelsestraff om man bedöms ta till ”övervåld”. Man ska kanske prata gärningsmän ”till rätta” under pågående brott, på bästa 70-tals manér?
Nej, pressen skapar inte de starka reaktionerna, det är gemene man i detta land som reagerar på att det ska vara olagligt att ingripa mot ett uppenbara våldsbrott. Vidare är jag ganska övertygad om att domen som alltså är ”villkorlig” mot gärningsmannen (alltså ingen straff alls), och monetärt drygt 8KSEK, (vilket sannolikt inte kan inkasseras), upplevs av gemene man som rent larvigt straff för en person som med berått mod gett sig på en äldre kvinna. Det är väl ungefär samma straff som man får vid en vanlig fortkörning, eller?
Men visst hade det varit en lugnare juridisk tillvaro om medierna inte uppmärksammat detta, då hade detta och framgent flera fall av liknande karaktär kunnat sopas under mattan utan problem.
Vidare hade det varit intressant om någon form av myndighetsutövare hade brukat detta ”övervåld”, alltså om en polisman eller vakt hade råkat ta i ”lite för mycket”. Är det då någon som tror att denne hade dömts till fängelse?
Jag hade en vision och tro att lagstiftningen skulle återspegla svensk moral och etik, men så är tydligen inte fallet. Det ska tydligen vara någon autonom funktion i samhället som lever ett eget liv inom en klubb jurister som ska tala om för medborgarna vad som är rätt eller fel, tolkandes lagtexter i detalj och som baserar sina uttalanden på prejudikat och tidigare domar.
Så, vad kan man lära av denna historia? Tja, jag visste sedan tidigare att man inte ska ingripa om man råkar se ett brott, det är bara att gå därifrån så fort som möjligt. Annars blir det bara trassel.
Så hr. Schultz, när jag ser någon kasta brandbomber mot Ert hem kommer jag inte ingripa eller ringa polisen. Det blir bara trassel, jag går därifrån och såg ingenting. Det är ju inte mitt problem. Vad har jag inget för att ställa upp och vittna, (kanske brandbomber på mitt hus om jag vittnar, emedan polisen kollar bältesanvändning, hastighetsefterlevnad och mönsterdjup på däck)?
Och vad riskerar jag genom att ingripa? Ingen kommer ju hjälpa mig…och en domstol tycker kanske jag tog i lite för mycket och hamnar i fängelse.
Som man bäddar får man ligga. Äsch, LSB som barndkåren säger. (Låt Skiten Brinna)
onsdag 4 november 2009
Så funkar lagen
I dagens SvD kan man läsa om Per-Anders Pettersson, som enligt tidningen dömts till ett års fängelse för att ha angripit en man som gett sig på en äldre kvinna. (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3749747.svd). Detta emedan 26-åringen dömdes för misshandel av kvinnan till villkorlig dom och skadestånd på 8100 kronor, alltså personen som angrep den äldre kvinnan i första läget.
Allt är givetvis enligt lagboken och det är bara att koppla bort all form av logik och läsa i lagtexterna att allt har gått rätt till.
Samtidigt tycker man att medborgarna ska visa civilkurage och stoppa pågående brott, eftersom det är en ren omöjlighet för polisen att kunna ingripa i samma stund och där ett brott inträffar.
Men såsom lagen fungerar d.v.s. det är inte en fråga om vem som har rätt, utan en fråga om vem som får rätt, och efter att ha bott i Stockholm en massa år gäller följande två grundregler:
1. Tjafsa aldrig med dörrsluskar, ordningsvakter eller polisen. Det spelar ingen som helst roll om du har rätt, det finns inte en möjlighet i världen att få rätt. Det dummaste man kan göra är att ifrågasätta, kritisera eller (än värre), ge sig på en vakt eller polisen. Vakterna och polisen har alltid rätt, håller varandra om ryggen och du är alltid rökt. Dina uttalanden i en rättssal är vatten värda mot en polis eller ordningsvakt. Du kan driva din sak så långt du vill även om du har rätt - du får fel.
2. Skit fullständigt i saker du inte har med att göra. Det spelar ingen roll om det är pågående brott eller du kanske kan rädda någon till livet. Har du inte med saken att göra är det bara att gå åt ett annat håll och strunta i det.
Ok, det finns hur många fall som helst som bevisar det första fallet, och det vet alla, inklusive förra SSU-ordföranden (vad hon nu heter).
Det andra är lite klurigare, men det är faktiskt det som gäller.
Om du ser Carin Götblad, statsministern, justitieministern, eller vem som helst liggande blödande på gatan, och någon står och hoppar på någon av dem med spikskor, får du minst trassel genom att bara skita i det och gå därifrån. Det orsakar minst problem, så funkar lagen. Om du bara stannar och tittar, kommer du bli inkallad som vittne, och det har du inget för. Försöker du stoppa ett uppenbart brott kan du bli skadad själv, eller bli åtalad av gärningsmannen.
Det var visst ett fall för några år sedan, en kille ingrep mot några som stod och pissade på en port i början på Kungsgatan (Sthlm), och blev därför själv ihjälslagen, och gärningsmännen gick sedan fria. Har du bara sett ett brott utan att ingripa, och kan tillföra rätten kunskap har du inte ett öre för det. Risken är däremot stor att de som begick brottet kan ge sig på dig som vittnade emot dem, i synnerhet om det är organiserad brottslighet som ligger bakom.
I det aktuella fallet med Per-Anders Pettersson som hindrade ett brott mot en gammal dam har vi just ett typexempel på hur det fungerar. Han blandade sig i något han inte hade med att göra, emedan gärningsmannen till brottet får villkorlig dom (alltså ingen dom), och ska betala drygt 8000kr, om han nu har några pengar.
Min grundsten är att lagboken ska återspegla den moral och etik som ska gälla i Sverige. Jag kan bara konstatera att det inte är så. Alltså vill man ha medborgarna som zoombies som inte må röra ett finger för att hjälpa andra eller avvärja uppenbara brott. Detta baseras kanske på någon form av övertro på polisens resurser och myndighetstillit.
Så käre domare i det aktuella fallet som nu dömt herr Pettersson till fängelse – den dag du ramlar ihop på gatan av en hjärtinfarkt, räkna inte med att jag kommer stanna, försöka hjälpa dig, eller ringa ambulans. Det har jag inget för, du är väl en alkis, pundare eller vad som helst och det är inte mitt problem eller ansvar. Och förresten, skulle du dö blir väl jag vållande om jag försöker hjälpa dig efter bästa förmåga.
Hoppas du är nöjd med domen förresten...
Allt är givetvis enligt lagboken och det är bara att koppla bort all form av logik och läsa i lagtexterna att allt har gått rätt till.
Samtidigt tycker man att medborgarna ska visa civilkurage och stoppa pågående brott, eftersom det är en ren omöjlighet för polisen att kunna ingripa i samma stund och där ett brott inträffar.
Men såsom lagen fungerar d.v.s. det är inte en fråga om vem som har rätt, utan en fråga om vem som får rätt, och efter att ha bott i Stockholm en massa år gäller följande två grundregler:
1. Tjafsa aldrig med dörrsluskar, ordningsvakter eller polisen. Det spelar ingen som helst roll om du har rätt, det finns inte en möjlighet i världen att få rätt. Det dummaste man kan göra är att ifrågasätta, kritisera eller (än värre), ge sig på en vakt eller polisen. Vakterna och polisen har alltid rätt, håller varandra om ryggen och du är alltid rökt. Dina uttalanden i en rättssal är vatten värda mot en polis eller ordningsvakt. Du kan driva din sak så långt du vill även om du har rätt - du får fel.
2. Skit fullständigt i saker du inte har med att göra. Det spelar ingen roll om det är pågående brott eller du kanske kan rädda någon till livet. Har du inte med saken att göra är det bara att gå åt ett annat håll och strunta i det.
Ok, det finns hur många fall som helst som bevisar det första fallet, och det vet alla, inklusive förra SSU-ordföranden (vad hon nu heter).
Det andra är lite klurigare, men det är faktiskt det som gäller.
Om du ser Carin Götblad, statsministern, justitieministern, eller vem som helst liggande blödande på gatan, och någon står och hoppar på någon av dem med spikskor, får du minst trassel genom att bara skita i det och gå därifrån. Det orsakar minst problem, så funkar lagen. Om du bara stannar och tittar, kommer du bli inkallad som vittne, och det har du inget för. Försöker du stoppa ett uppenbart brott kan du bli skadad själv, eller bli åtalad av gärningsmannen.
Det var visst ett fall för några år sedan, en kille ingrep mot några som stod och pissade på en port i början på Kungsgatan (Sthlm), och blev därför själv ihjälslagen, och gärningsmännen gick sedan fria. Har du bara sett ett brott utan att ingripa, och kan tillföra rätten kunskap har du inte ett öre för det. Risken är däremot stor att de som begick brottet kan ge sig på dig som vittnade emot dem, i synnerhet om det är organiserad brottslighet som ligger bakom.
I det aktuella fallet med Per-Anders Pettersson som hindrade ett brott mot en gammal dam har vi just ett typexempel på hur det fungerar. Han blandade sig i något han inte hade med att göra, emedan gärningsmannen till brottet får villkorlig dom (alltså ingen dom), och ska betala drygt 8000kr, om han nu har några pengar.
Min grundsten är att lagboken ska återspegla den moral och etik som ska gälla i Sverige. Jag kan bara konstatera att det inte är så. Alltså vill man ha medborgarna som zoombies som inte må röra ett finger för att hjälpa andra eller avvärja uppenbara brott. Detta baseras kanske på någon form av övertro på polisens resurser och myndighetstillit.
Så käre domare i det aktuella fallet som nu dömt herr Pettersson till fängelse – den dag du ramlar ihop på gatan av en hjärtinfarkt, räkna inte med att jag kommer stanna, försöka hjälpa dig, eller ringa ambulans. Det har jag inget för, du är väl en alkis, pundare eller vad som helst och det är inte mitt problem eller ansvar. Och förresten, skulle du dö blir väl jag vållande om jag försöker hjälpa dig efter bästa förmåga.
Hoppas du är nöjd med domen förresten...
måndag 2 november 2009
Lösningen...
Här är en rätt kul artikel skriven av Lars Melin i SvD; http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3741067.svd
Jag vet inte om allt han skriver är korrekt, men det kan mycket väl vara så. Klart är i alla fall att samma fenomen gäller när det handlar om skatter, man har ett lapptäcke av skatter som man bättrar på varje år.
Så min slutsats är denna, både för skatter och lagar; I stället för att ha en negativ funktion där man har en massa politiker som dels försöker beskatta medborgarna till i det närmaste 100% och begränsa deras rättigheter så att man snart behöver licens och specialtillstånd för att gå på toaletten, gör så här:
Konfiskera alla medborgarnas pengar och låt dem ansöka om ”levnadsbidrag”. Det finns ingen logik i att ha skattesatser på sådär minst 80% med källskatt, arbetsgivaravgifter, sociala avgifter, moms, koldioxidskatt, lyxskatt, energiskatter, biltullar, och en hel skvälldrös med liknande pålagor. Det är mer logiskt om man konfiskerar allas pengar och låter dem ansöka om levnadsbidrag, baserat på hur många munnar som ska mättas och några andra busenkla parametrar.
På samma sätt kan man givetvis göra när det gäller lagar. Det är bara att proklamera att ”Allt är förbjudet, med följande få undantag:”, och så en liten lista som addendum med vad som inte är olagligt. För enkelhetens skull kan man sedan bestraffas (på gammalt DDR-manér), med att allt från ”Aja-baja, det var inte bra gjort, fy dig” till livstids fängelse efter rättens godtycke varandes en asocial person eller fiende till staten.
Larvigt och dumt, eller hur? Men faktum är att precis denna logik har man tillämpat i hela Stockholms innerstad de senaste 20 åren, och det fungerar jättebra tycker alla politiker. Det är nämligen så att man har ett generellt parkeringsförbud. Alltså, om det inte uttryckligen står att det är tillåtet att parkera är det förbjudet. Det spelar ingen roll om du inte står i vägen för någon eller på annat ej heller stör trafiken – det är förbjudet att parkera, basta. Sedan är det ingen idé att överklaga, det vet var och en. Du har inte ens rätt att överklaga förrän dess ”Kontrollavgiften” är erlagd.
Så varför skulle det inte kunna fungera på samma sätt när det gäller skatter och övrig lagstiftning? Tja, politikerna har ju inte en susning om alla de lagar de röstar igenom, och dessutom är de inte ens närvarande, så vad spelar det för roll? Ge dem deras arvoden bara, och låt dem idka andra verksamheter eller spela golf, det är väl lika bra….
Jag vet inte om allt han skriver är korrekt, men det kan mycket väl vara så. Klart är i alla fall att samma fenomen gäller när det handlar om skatter, man har ett lapptäcke av skatter som man bättrar på varje år.
Så min slutsats är denna, både för skatter och lagar; I stället för att ha en negativ funktion där man har en massa politiker som dels försöker beskatta medborgarna till i det närmaste 100% och begränsa deras rättigheter så att man snart behöver licens och specialtillstånd för att gå på toaletten, gör så här:
Konfiskera alla medborgarnas pengar och låt dem ansöka om ”levnadsbidrag”. Det finns ingen logik i att ha skattesatser på sådär minst 80% med källskatt, arbetsgivaravgifter, sociala avgifter, moms, koldioxidskatt, lyxskatt, energiskatter, biltullar, och en hel skvälldrös med liknande pålagor. Det är mer logiskt om man konfiskerar allas pengar och låter dem ansöka om levnadsbidrag, baserat på hur många munnar som ska mättas och några andra busenkla parametrar.
På samma sätt kan man givetvis göra när det gäller lagar. Det är bara att proklamera att ”Allt är förbjudet, med följande få undantag:”, och så en liten lista som addendum med vad som inte är olagligt. För enkelhetens skull kan man sedan bestraffas (på gammalt DDR-manér), med att allt från ”Aja-baja, det var inte bra gjort, fy dig” till livstids fängelse efter rättens godtycke varandes en asocial person eller fiende till staten.
Larvigt och dumt, eller hur? Men faktum är att precis denna logik har man tillämpat i hela Stockholms innerstad de senaste 20 åren, och det fungerar jättebra tycker alla politiker. Det är nämligen så att man har ett generellt parkeringsförbud. Alltså, om det inte uttryckligen står att det är tillåtet att parkera är det förbjudet. Det spelar ingen roll om du inte står i vägen för någon eller på annat ej heller stör trafiken – det är förbjudet att parkera, basta. Sedan är det ingen idé att överklaga, det vet var och en. Du har inte ens rätt att överklaga förrän dess ”Kontrollavgiften” är erlagd.
Så varför skulle det inte kunna fungera på samma sätt när det gäller skatter och övrig lagstiftning? Tja, politikerna har ju inte en susning om alla de lagar de röstar igenom, och dessutom är de inte ens närvarande, så vad spelar det för roll? Ge dem deras arvoden bara, och låt dem idka andra verksamheter eller spela golf, det är väl lika bra….
söndag 1 november 2009
Aha! En hastighetstaliban till...
Jaha, ännu en hastighetstaliban i syretältet, i detta fall Claes Litsner från NTF. Hans mål i arbetslivet är att skona så många liv som möjligt i trafiken, emedan han håller 0-visionens fana högt. Det kan man läsa i denna artikel i UNT; http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=2-AV_ID=976063,00.html?from=puff.
NTF (Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande), är en organisation som kom till för att underlätta införandet av högertrafik på 60-talet, och finns sedan dess kvar paddlandes på 0-visionens räkmacka. Givetvis med diverse fjantiga projekt och informationskampanjer som på bästa Anslagstavlanmanér ska tala om för medborgarna vad som är rätt och fel i trafiken. Det finns inte en anledning till att den propaganda de tillhandahåller inte skulle kunna vara en avdelning inom VV, men så är det inte. Skattepengar finns det ju gott om…
Men, låt mig nu bemöta herr Litsners artikel. Huvudtemat är att han ondgör sig över att man inte sänkt hastigheten på väg 288 till den av NTF rekommenderade hastigheten 80km/h.
Något som varken NTF, VV eller politikerna verkar ha fattat är att hastighet ’per se’ inte orsakar olyckor. Det är inte alls så att man har en större risk att råka ut för olyckor vid högre hastigheter.
Vad det handlar om är missbedömningar av de enskilda trafikanterna, och i detta fall vanligtvis bilister. Jag vågar påstå detta efter att ha bott i Tyskland ett antal år och dagligen, till och från mitt arbete, kört på sträckor med ’fri fart’. Statistiskt sett är jag enligt NTF och VV sedan länge död beaktandes de hastigheter jag kört i många år.
Om nu en olycka inträffar är givetvis skaderisken på de inblandade större ju högre hastighet som de inblandade hållit, men det är inte hastigheten som är vållande, det är missbedömningar från de inblandade.
Hr. Litsner nämner även att hastigheten på denna väg varit oförändrad sedan 1971. Det kan vara riktigt, men sedan dess har bilarna utvecklats till att bli trafiksäkrare och bättre, men varför har inte vägsträckan byggts ut och förbättrats sedan 1971? Bilisterna är som alla vet en ren mjölkko för staten, och om denna väg inte byggts ut sedan 1971 är det knappast bilisternas fel. Eller menar Hr. Litsner att trots att bilarna blivit bättre, ska hastigheten sänkas för att VV underlåtit att bygga ut och förbättra väg 288 efter det behov som uppenbarligen finns? Varför skickar han i så fall inte en skrivelse till VV i st.f. att skriva en debattartikel i UNT?
VV har tydligen svarat att ”acceptans och efterlevnad” inte finns för en sänkning till 80km/h på väg 288. Det är knappast förvånande att bilister som under goda förhållanden tvingas sitta och hålla 90 km/h på denna väg, knappast skulle acceptera 80 km/h. Redan 90 km/h är en låg hastighet på vissa av sträckorna på väg 288, och som anförs respekten, för hastighetsbegränsningarna kommer bli obefintlig, och bilisterna kommer bara att bromsa ner till 80 km/h där man satt ut hastighetskameror.
Vidare leder omotiverade och låga hastighetsgränser till enbart en bristande skylt och lagrespekt. En bilists hastighet styrs snarare av risken att bli ertappad och eventuellt bötesbelopp än acceptans av de regler som gäller.
I mitten av pappersartikeln kommer ett underbart stycke som borde ge Hr. Litsner en plats i Riksdagen: ”Det finns egentligen bara vinnare när hastigheten anpassas till Nollvisionens förutsättningar – de viktigaste är hälsan, miljön och trafiksäkerheten.”Man blir imponerad – detta är rent svammel. Hälsan blir snarare lidande av att alla de som pendlar mellan Östhammar och Uppsala tvingas gå upp tidigare och komma hem senare. Idag har gemene man inte mycket tid att vinka på och ordet ”fritid”, är knappast fri tid. Att då försena alla trafikanter knappt 10 minuter per dag är snarare mer stressande än bra för ”hälsan”.
Därefter har vi miljön. Detta eviga mantra som alltid är så bra att hänvisa till, och att de resande på väg 288 skulle bidra till lägre koldioxidutsläpp genom att köra 80 i.st.f. 90km/h. Detta är ett rent tramspopulistiskt argument men det ligger i tiden. För Hr. Litsners information släpper Uppsala värmeverk ut mer koldioxid än länets alla bilister. Att hänvisa till koldioxidutsläpp, på vägsträckan är rent larvigt, eller kanske man kan säga ”en piss i Mississippi”, i jämförelse med koldioxidutsläppen i världen kanske en ”myggfis i en tornado”, är mer korrekt.
Ok, vad handlar hela denna debatt om? Jo, egentligen inte ett dyft om att rädda liv. Det handlar om att spara pengar för stat/landsting/kommun. Det är nämligen så att en trafikinvalidiserad person kostar samhället enorma pengar under sin återstående levnad. Ju äldre personen är ju mindre givetvis. Om någon dör i trafiken är det billigt för samhället, men man måste till varje pris undvika att medborgare invalidiseras, och då i synnerhet vid unga år. Det är vad det handlar om, inte ett dyft om, och tro inte att NTF m.fl. egentligen vill vårt bästa. Om du inte tror detta kan du ju fråga dig varför det är lag på bilbälte men inte flytväst. Eller vad gör man för att förhindra självmord? Det dör 2-3 gånger så många av självmord som av trafikskador i detta land. Nähä, ingen Nollvision där inte…
Man blir därvidlag lite trött på att läsa artiklar av denna typ, eller uttalanden av Tingvall, och man frågar sig; var är alla de miljarder bilisterna betalat in under åren? Man har alltså konfiskerat dessa miljarder och har ’proffs’ inom NTF som upptäcker efter att en väg varit i drift 38år (288), utan större förbättringar att man måste sänka hastigheten i väntan på att politikerna i framtiden kanske allokerar pengar till förbättringar. Ja, ja den som lever får se.
NTF (Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande), är en organisation som kom till för att underlätta införandet av högertrafik på 60-talet, och finns sedan dess kvar paddlandes på 0-visionens räkmacka. Givetvis med diverse fjantiga projekt och informationskampanjer som på bästa Anslagstavlanmanér ska tala om för medborgarna vad som är rätt och fel i trafiken. Det finns inte en anledning till att den propaganda de tillhandahåller inte skulle kunna vara en avdelning inom VV, men så är det inte. Skattepengar finns det ju gott om…
Men, låt mig nu bemöta herr Litsners artikel. Huvudtemat är att han ondgör sig över att man inte sänkt hastigheten på väg 288 till den av NTF rekommenderade hastigheten 80km/h.
Något som varken NTF, VV eller politikerna verkar ha fattat är att hastighet ’per se’ inte orsakar olyckor. Det är inte alls så att man har en större risk att råka ut för olyckor vid högre hastigheter.
Vad det handlar om är missbedömningar av de enskilda trafikanterna, och i detta fall vanligtvis bilister. Jag vågar påstå detta efter att ha bott i Tyskland ett antal år och dagligen, till och från mitt arbete, kört på sträckor med ’fri fart’. Statistiskt sett är jag enligt NTF och VV sedan länge död beaktandes de hastigheter jag kört i många år.
Om nu en olycka inträffar är givetvis skaderisken på de inblandade större ju högre hastighet som de inblandade hållit, men det är inte hastigheten som är vållande, det är missbedömningar från de inblandade.
Hr. Litsner nämner även att hastigheten på denna väg varit oförändrad sedan 1971. Det kan vara riktigt, men sedan dess har bilarna utvecklats till att bli trafiksäkrare och bättre, men varför har inte vägsträckan byggts ut och förbättrats sedan 1971? Bilisterna är som alla vet en ren mjölkko för staten, och om denna väg inte byggts ut sedan 1971 är det knappast bilisternas fel. Eller menar Hr. Litsner att trots att bilarna blivit bättre, ska hastigheten sänkas för att VV underlåtit att bygga ut och förbättra väg 288 efter det behov som uppenbarligen finns? Varför skickar han i så fall inte en skrivelse till VV i st.f. att skriva en debattartikel i UNT?
VV har tydligen svarat att ”acceptans och efterlevnad” inte finns för en sänkning till 80km/h på väg 288. Det är knappast förvånande att bilister som under goda förhållanden tvingas sitta och hålla 90 km/h på denna väg, knappast skulle acceptera 80 km/h. Redan 90 km/h är en låg hastighet på vissa av sträckorna på väg 288, och som anförs respekten, för hastighetsbegränsningarna kommer bli obefintlig, och bilisterna kommer bara att bromsa ner till 80 km/h där man satt ut hastighetskameror.
Vidare leder omotiverade och låga hastighetsgränser till enbart en bristande skylt och lagrespekt. En bilists hastighet styrs snarare av risken att bli ertappad och eventuellt bötesbelopp än acceptans av de regler som gäller.
I mitten av pappersartikeln kommer ett underbart stycke som borde ge Hr. Litsner en plats i Riksdagen: ”Det finns egentligen bara vinnare när hastigheten anpassas till Nollvisionens förutsättningar – de viktigaste är hälsan, miljön och trafiksäkerheten.”Man blir imponerad – detta är rent svammel. Hälsan blir snarare lidande av att alla de som pendlar mellan Östhammar och Uppsala tvingas gå upp tidigare och komma hem senare. Idag har gemene man inte mycket tid att vinka på och ordet ”fritid”, är knappast fri tid. Att då försena alla trafikanter knappt 10 minuter per dag är snarare mer stressande än bra för ”hälsan”.
Därefter har vi miljön. Detta eviga mantra som alltid är så bra att hänvisa till, och att de resande på väg 288 skulle bidra till lägre koldioxidutsläpp genom att köra 80 i.st.f. 90km/h. Detta är ett rent tramspopulistiskt argument men det ligger i tiden. För Hr. Litsners information släpper Uppsala värmeverk ut mer koldioxid än länets alla bilister. Att hänvisa till koldioxidutsläpp, på vägsträckan är rent larvigt, eller kanske man kan säga ”en piss i Mississippi”, i jämförelse med koldioxidutsläppen i världen kanske en ”myggfis i en tornado”, är mer korrekt.
Ok, vad handlar hela denna debatt om? Jo, egentligen inte ett dyft om att rädda liv. Det handlar om att spara pengar för stat/landsting/kommun. Det är nämligen så att en trafikinvalidiserad person kostar samhället enorma pengar under sin återstående levnad. Ju äldre personen är ju mindre givetvis. Om någon dör i trafiken är det billigt för samhället, men man måste till varje pris undvika att medborgare invalidiseras, och då i synnerhet vid unga år. Det är vad det handlar om, inte ett dyft om, och tro inte att NTF m.fl. egentligen vill vårt bästa. Om du inte tror detta kan du ju fråga dig varför det är lag på bilbälte men inte flytväst. Eller vad gör man för att förhindra självmord? Det dör 2-3 gånger så många av självmord som av trafikskador i detta land. Nähä, ingen Nollvision där inte…
Man blir därvidlag lite trött på att läsa artiklar av denna typ, eller uttalanden av Tingvall, och man frågar sig; var är alla de miljarder bilisterna betalat in under åren? Man har alltså konfiskerat dessa miljarder och har ’proffs’ inom NTF som upptäcker efter att en väg varit i drift 38år (288), utan större förbättringar att man måste sänka hastigheten i väntan på att politikerna i framtiden kanske allokerar pengar till förbättringar. Ja, ja den som lever får se.
Blockpolitikens grav
Blockpolitiken gräver just nu sin egen grav.
Först har de borgerliga skapat en klubb, bestående av (m), (c), (fp) och (kd), och deras enighet, att vara ett gemensamt alternativ var en av anledningarna till att de vann senaste valet. Nu måste givetvis (s), (mp) och (v), visa upp samma enighet och vara ett alternativt regeringsalternativ, och det var tanken inför nästa val.
Då händer det som inte får hända upp, dels att gemene man inte kanske vill lägga sin röst på en gemensam politik baserad på ett potpurri av idéer och filosofier och dessutom att vi har en balansställning opinionsmässigt. Alltså, Sverigedemokraterna visar sig på arenan och det kan bli så att de blir ”tungan på vågen” nästa val. Man kan läsa om denna problematik i en artikel av statsvetaren Nil-Eric Hallstöm på denna länk: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3729683.svd#tw_link_widget
I första läget, för några år sedan var det ju bara att avfärda dem som rena idioter, som inte fattade samhällets bästa, och även gå så lågt att man ens vägrar att debattera med dem. Enkelt – sådana muppar kan man strunta i eftersom medborgarna alltid tror på politikerna och vet att svensk demokrati är bäst i världen och ingen må ifrågasätta den.
Bakgrunden är givetvis den att politikerna har en förvissning om att man på bästa ”Anslagstavlan”-manér kan diktera för medborgarna vad som är rätt eller fel. Man har ju även sedan 60-talet predikat att alla som kommer till detta land är flyktingar och berikar landet, samt att vi ska ha acceptans o.s.v. Nu när hela paketet slår i baklås, innebärande att det är uppenbart vilka misstag som begåtts och hur hårt man under årtionden jobbat på indoktrineringen, stiger desperationen.
Det blev ganska uppenbart hur desperationen bland gängse politiker ger sig uttryck i gamla floskelargument som hittades på under 70-90-talet då Maud Olofsson ställde upp i en kort debatt med Jimmie Åkesson (sd), och hon bemödade sig inte en sekund åt att argumentera utan återföll i de mantran som gällt de senaste årtiondena.
Indoktrineringen har tydligen inte fungerat som avsett, inte ens med den solida propaganda SVT/SR fört låter sig gemene man luras när bilar brinner i miljonområden, krav ställs från muslimska organisationer på det svenska samhället, och den ’svenske’ medborgaren M. Gehzalis senaste bedrifter. Alltså han som satt ’felaktigt’ inspärrad på Guantanamo, och sedan skulle till någon religionsskola inom talibankontrollerat område.
Från att man från början betraktade (sd) som en förhatlig halvnazistisk organisation, börjar det nu gå upp att man har en ny spelare på planen, och man gör vad man kan för att förljuga och smutskasta dem. Man kommer vända på varje sten för att hitta någon som helst koppling mellan (sd)-medlemmar och nazism, påhittade eller sanna. Nu kanske någon tycker att det är viktigt att påståenden om tidigare nynazism måste vara sanna, men så är inte fallet. Alla minsta knytningar man nu kommer att antingen kunna hitta på eller som finns kommer att vara guld värda politiskt. Sannolikt kommer man samla på sig ett antal sådana kopplingar och publicera den inför nästa val.
Men vad som nu kommer att hända, är under mellantiden att om (sd):s opinionssiffror kommer desperationen att stiga. Inom de två vedertagna blocken kommer man spekulera i hur politiska konstellationer kan se ut utan (sd), och man kommer att göra allt (som vanligt), för att få vandra i maktens korridorer. Detta kommer i sin tur leda till ett större antal väljare som inte accepterar de ev. nya samarbetspartners man hittar och följdakten fler röster på småpartier och då i synnerhet (sd).Så min slutsats är att om man inte tar debatten idag, utan handlar i desperation kommer detta bara gynna (sd).
Men det verkar som man är fullt medveten om alla felaktigheter som begåtts under åren, men kan nu inte längre skyffla dem under mattan som man gjort de senaste årtiondena med trevlighets och acceptansfloskler. Bilarna brinner idag. Regeringen kan på sin höjd smyga iväg resurser för att bli kvitt problemet, men skulle det uppdagas att man gör så slår det tillbaka bland väljarna, som inte vill se att skattepengar spenderas på ett fundamentalt polisiärt problem.
En omprövning av blockpolitiken? Den behöver nog inte omprövas, men man kan ju gissa att ’mittenpartierna’ (c), (fp) och kanske (kd) kommer att få inviter av (s). (s) vill ju behålla makten och (fp) och (c) är ju historiskt kända för att hoppa i vilken säng som helst för att få vara med i Rosenbad. Alltså; om (fp) och (c) tillsammans är större än (v), kan man ju misstänka att Mona kommer att treva åt det hållet, i synnerhet om Ohly i ett tidigt stadium ställer krav på ministerposter.
Först har de borgerliga skapat en klubb, bestående av (m), (c), (fp) och (kd), och deras enighet, att vara ett gemensamt alternativ var en av anledningarna till att de vann senaste valet. Nu måste givetvis (s), (mp) och (v), visa upp samma enighet och vara ett alternativt regeringsalternativ, och det var tanken inför nästa val.
Då händer det som inte får hända upp, dels att gemene man inte kanske vill lägga sin röst på en gemensam politik baserad på ett potpurri av idéer och filosofier och dessutom att vi har en balansställning opinionsmässigt. Alltså, Sverigedemokraterna visar sig på arenan och det kan bli så att de blir ”tungan på vågen” nästa val. Man kan läsa om denna problematik i en artikel av statsvetaren Nil-Eric Hallstöm på denna länk: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3729683.svd#tw_link_widget
I första läget, för några år sedan var det ju bara att avfärda dem som rena idioter, som inte fattade samhällets bästa, och även gå så lågt att man ens vägrar att debattera med dem. Enkelt – sådana muppar kan man strunta i eftersom medborgarna alltid tror på politikerna och vet att svensk demokrati är bäst i världen och ingen må ifrågasätta den.
Bakgrunden är givetvis den att politikerna har en förvissning om att man på bästa ”Anslagstavlan”-manér kan diktera för medborgarna vad som är rätt eller fel. Man har ju även sedan 60-talet predikat att alla som kommer till detta land är flyktingar och berikar landet, samt att vi ska ha acceptans o.s.v. Nu när hela paketet slår i baklås, innebärande att det är uppenbart vilka misstag som begåtts och hur hårt man under årtionden jobbat på indoktrineringen, stiger desperationen.
Det blev ganska uppenbart hur desperationen bland gängse politiker ger sig uttryck i gamla floskelargument som hittades på under 70-90-talet då Maud Olofsson ställde upp i en kort debatt med Jimmie Åkesson (sd), och hon bemödade sig inte en sekund åt att argumentera utan återföll i de mantran som gällt de senaste årtiondena.
Indoktrineringen har tydligen inte fungerat som avsett, inte ens med den solida propaganda SVT/SR fört låter sig gemene man luras när bilar brinner i miljonområden, krav ställs från muslimska organisationer på det svenska samhället, och den ’svenske’ medborgaren M. Gehzalis senaste bedrifter. Alltså han som satt ’felaktigt’ inspärrad på Guantanamo, och sedan skulle till någon religionsskola inom talibankontrollerat område.
Från att man från början betraktade (sd) som en förhatlig halvnazistisk organisation, börjar det nu gå upp att man har en ny spelare på planen, och man gör vad man kan för att förljuga och smutskasta dem. Man kommer vända på varje sten för att hitta någon som helst koppling mellan (sd)-medlemmar och nazism, påhittade eller sanna. Nu kanske någon tycker att det är viktigt att påståenden om tidigare nynazism måste vara sanna, men så är inte fallet. Alla minsta knytningar man nu kommer att antingen kunna hitta på eller som finns kommer att vara guld värda politiskt. Sannolikt kommer man samla på sig ett antal sådana kopplingar och publicera den inför nästa val.
Men vad som nu kommer att hända, är under mellantiden att om (sd):s opinionssiffror kommer desperationen att stiga. Inom de två vedertagna blocken kommer man spekulera i hur politiska konstellationer kan se ut utan (sd), och man kommer att göra allt (som vanligt), för att få vandra i maktens korridorer. Detta kommer i sin tur leda till ett större antal väljare som inte accepterar de ev. nya samarbetspartners man hittar och följdakten fler röster på småpartier och då i synnerhet (sd).Så min slutsats är att om man inte tar debatten idag, utan handlar i desperation kommer detta bara gynna (sd).
Men det verkar som man är fullt medveten om alla felaktigheter som begåtts under åren, men kan nu inte längre skyffla dem under mattan som man gjort de senaste årtiondena med trevlighets och acceptansfloskler. Bilarna brinner idag. Regeringen kan på sin höjd smyga iväg resurser för att bli kvitt problemet, men skulle det uppdagas att man gör så slår det tillbaka bland väljarna, som inte vill se att skattepengar spenderas på ett fundamentalt polisiärt problem.
En omprövning av blockpolitiken? Den behöver nog inte omprövas, men man kan ju gissa att ’mittenpartierna’ (c), (fp) och kanske (kd) kommer att få inviter av (s). (s) vill ju behålla makten och (fp) och (c) är ju historiskt kända för att hoppa i vilken säng som helst för att få vara med i Rosenbad. Alltså; om (fp) och (c) tillsammans är större än (v), kan man ju misstänka att Mona kommer att treva åt det hållet, i synnerhet om Ohly i ett tidigt stadium ställer krav på ministerposter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)