Expo i skolorna

I denna artikel i SvD kan man läsa att skolor tar hjälp av expo för att motverka främlingsfientlighet. Man har väl oroats över att SD fick så höga siffror i skolvalen, att man plockar in PK-vänster-organisationen expo för att göra propaganda i skolorna, och omprogrammera eleverna. Det far en hel del tankar i huvudet, och jag ställer mig frågan om vi pratar om rasism eller främlingsfientlighet. Man försöker för det första på alla sätt koppla ihop dessa bägge och menar att det handlar om förutfattade meningar mot raser, religioner och kulturer. Vad jag kommer att tänka på är många befolkningsgrupper, i synnerhet som kommit till detta land vill behålla sin religion, sitt språk och sina kulturella vanor, och i multikultisamhällets låter man dem göra det. Alltså segregation och autonoma områden, i synnerhet i de gamla miljonprojektsområdena där man varken vill eller ska integreras i det svenska samhället. Vi hamnar alltså i en paradox, där det är fel att generalisera alla från en viss befolkningsgrupp, samtidigt som vi ska acceptera deras särarter i form av kultur, religion, språk och vad det kan vara.

Problemet är att alla dessa särarter kanske inte är så positiva eller ens tillåtna enligt svensk lagstiftning. Kanske var de tillåtna eller accepterade i personernas hemland, men är det inte här. Ett exempel är ju t.ex. hedersmord. I de kulturer personerna kommer ifrån är det tydligen så att det är mer eller mindre tillåtet att mörda någon om familjens heder står på spel, emedan det enligt svensk lagstiftning är mord.

Vidare har vi ju det fenomenet som man försöker förneka att det finns en enorm överrepresentation i brott bland vissa befolkningsgrupper. Är det då inte på sin plats att varna svenska medborgare för att de utsätter sig för en större risk när de är i kontakt med dessa? Enligt mitt sätt att se detta borde det vara en ren skyldighet från myndigheternas sida om man känner till en ökad riskfaktor. I stället och i multikultins namn mörkar man så gott man kan vilket leder till ökade risker.

Vad jag menar är t.ex. att män av ett visst ursprung är kraftigt överrepresenterade när det gäller sexualbrott och våldtäkter. Är det då inte på sin plats att upplysa kvinnor om att de utsätter sig för en större risk att t.ex. bli våldtagna i kontakter med män från detta ursprung? En gammal skröna är vidare att zigenare skulle vara kraftigt överrepresenterade när det gäller stölder. För sådär 15 år sedan tillsatte BRÅ en utredning som skulle bevisa att zigenare inte var överrepresenterade i denna statistik. När den var klar hemligstämplades den. Nu vet man inte, och hävdar att det är en skröna att zigenare generellt stjäl mer än andra, men var är då bevisen för att så inte är fallet?

Man mörkar alltså fakta beträffande vissa befolkningsgrupper, för att undvika främlingsfientlighet.

Jag läste nyss ett fall i PI, (länk) där en kvinna blivit våldtagen, av två män som inte har sina rötter i Sverige, och man kan givetvis påstå att hon var naiv. Faktum är att hon kanske var indoktrinerad eller förd bakom ljuset av media och politikerna som inte berättat för henne om den kraftiga överrepresentationen av män från detta område i våldtäktsstatistiken. Man kan alltså påstå att media och politikerna på sitt sätt är vållande eftersom de inte upplyser medborgarna om fakta. I synnerhet politikerna som fortsätter att plocka in dessa befolkningsgrupper i en intet sinande ström trots att de är medvetna om de problem det kommer att medföra. I Norge pratar man mer öppet om dessa frågeställningar, och så önskar man vore fallet här åxå. Det är fakta vi pratar om inte främlingsfientlighet eller rasism. Kan någon förneka att 30% av de som sitter i svenska fängelser inte är svenska medborgare, eller att personer med utländsk bakgrund är kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken och då i synnerhet vad beträffar sexualbrott?

Men det gör man inte, alltså berättar verkligheten och fakta, utan i stället skickar man ut expo att slå blå dunster i ögonen på elever för att tona ner den problematik som man vet finns, mörkar i media, och kallar allt för ”främlingsfientlighet”.

Men låt oss nu ponera att en svensk tjej i 15-årsåldern går lättklädd i ett berikarområde på sommarkvällen. Hon har blivit itutad av expo i skolan att främlingsfientlighet är fel och att man inte ska ha förutfattade meningar om andra kulturer, eller personer från andra länder.

Alltså har jag två frågor på detta scenario till Ullenhag, ett, utsätter hon sig inte för någon ökad risk för sexuella övergrepp/våldtäkt? Två; vems fel är det om hon råkar ut för våldtäkt eller sexuella övergrepp? Tar du, regeringen, expo eller media på sig ansvaret?

Räkna nu inte med att detta blogginlägg ska länkas till från SvD. Denna blogg är bannad av SvD oavsett vad det handlar om. Men jag ska skicka mina barn till skolan med närvaroplikt för att de ska itutas expos propaganda.

Dags igen

 Ibland undrar man varför man läser PI. Prylen är ju den att man kanske skulle vara en lyckligare och omedveten medborgare om man inte fick reda på allt som är politiskt inkorrekt. Man hade kanske suttit i sin TV-soffa, och slagit sig till ro med propagandan som Public Service kommer med, och tidningarnas undanhållande av saker man inte borde få veta, och som inte är bra för oss medborgare.

Kanske hade man trott på det politikerna säger, och röstat på något parti inom sjuklövern, och ägnat sig åt sin lilla låda. Man hade kanske trott på mångkulturen, att flyktingar inte är ett problem, och att det inte finns några problem med “berikare” och i “berikarområden”, tja, lite lösbara ”integrationsproblem” som politikerna kallar det kanske man hade trott.

Men nu finns internet och Politiskt Inkorrekt. Man läser artikel efter artikel, och blir bara mer och mer förbannad. Man inser att den bubbla man fått sig till livs under många år genom Public Service och media har spruckit. Man frågar sig varför man undanhållits och undanhålls dessa fakta av vanliga media. Svaret är minst sagt skrämmande, men ändå ett rent faktum. Men man vill ju veta sanningar, man vill ju veta även det som är obehagligt, och därför läser man PI. Hur ska man annars kunna bilda sig en egen uppfattning framför valurnan om man inte får reda på det som vanliga media inte berättar, eller förs bakom ljuset av den propaganda de ägnar sig åt?

Man ska för det första ha klart för sig att propaganda bedriver man inte bara genom att, som ordet antyder ”propagera” för något, utan även genom att undanhålla information.

Ett nytt exempel på det sistnämnda har vi här; en fruktansvärd historia som i SvD har rubriken ”19-åring dömd för gruppvåldtäkt”, samt ”19-åring dömd för våldtäkt på Jennifer” i Expressen. DN skriver inte en rad om saken.

Ett gäng killar gruppvåldtar brutalt en 15-årig tjej. Detta skedde 2008, alltså bör den nu dömde ha varit 16 år. Efter detta har alltså tjejen tagit livet av sig. Den man lyckas slutligen knyta till brottet med DNA har vidare tydligen vägrat att uppge vilka andra som var med på gruppvåldtäkten och spelat oskyldig. Hösten 2010 har han dessutom tydligen skallat en kvinna så näsbenet bröts.

Jag vill minnas att straffet för våldtäkt ligger på mellan 3 till 5år.

I detta fall dömer man gärningsmännen till 5 månaders sluten ungdomsvård.

Ingen av dessa tidningar ifrågasätter det låga straffet, vilket jag betraktar som ett skämt. Det är uppenbarligen, och eftersom rätten har fällt honom, så att han ljuger. Både vad beträffar sin egen skuld och dessutom att han inte berättar vilka andra som var inblandade. Min åsikt är att detta borde ha lett till en straffskärpning och inte det rent ut sagt larviga straff han nu ådömts.

Som vanligt undanhåller media namn och bild på gärningsmannen när det är någon med utländsk härkomst. Du vet lille medborgare; det är inte intressant information. Men rör det sig om en svensk person med svenskt namn, är visan en annan. Då är det helt plötsligt av intresse för läsarna att man publicerar både namn och bild. Expressen har till och med i rubriken att tjejens namn är Jennifer, och bilder på hur hon såg ut. Så varför publicerar man inte namn och bild på gärningsmannen? Upsala Nya Tidning har inte en rad om detta trots att både brottet skett och gärningsmannen dömts i Uppsala.

Men inte skulle media ägna sig åt propaganda, eller hur? Kommentarer och länkningar är antingen borttagna eller tillåts ej i tidningarna, men det är väl inte censur?

Så det är tur att PI finns, annars kanske man fått en helt felaktig bild av vad som vad som egentligen hänt. Detta är vad PI skriver om saken.

Mellan raderna och ansvar

Har har vi ett typexempel på hur media fungerar, och konsten att läsa mellan raderna. SvD rapporterar i denna artikel att det blev fängelse för två män som våldtog en kvinna.


Domar har alltså fallit och man vet vilka personer det är och det finns inte ett uns till tvivel om att de är skyldiga. Det enda man berättar är att männen var 34 resp. 27 år gamla och dömdes till 3 års fängelse var.
Man låt det ligga på förstasidan några timmar sedan var det ingen nyhet mer, och man kan hitta den nu under Inrikes, långt ner.


Vi pratar alltså om en gruppvåldtäkt, och ingen enskild idiot med mentala störningar. Man kör alltså en "flash" eftersom brottet är så allvarligt.


Men nu kommer det intressanta; vad man undanhåller från allmänheten är det faktum att det var två afrikaner som begick brottet, och trots att vi pratar om ett mycket allvarligt brott med fängelsedomar, berättar man inte att de heter Paul Bijjalunaku, och Benjamin James Bol, och ej heller publicerar man några bilder på de dömda. Här är länken till PI där det finns mer information. 


Visst är det förbannat märkligt, att om man i svensk press ens misstänker gärningsmän för brott som dessa, d.v.s. de är inte ens dömda, går man ut med namn och bild, om gärningsmannen har svenskt namn och svenskt utseende?
Men är det några män från Afrika, med mörk hy, är det enda man publicerar deras ålder, man flashar nyheten några timmar för att ge skenet av att man rapporterar allt av intresse, så ingen kan säga att man "mörkar" allvarliga brott. Alltså allt trots att de har befunnits skyldiga enligt svenska lag. Allt för att inte ge den dumme lille medborgaren bilden av att det är ett rent faktum enligt BRÅ att dessa kulturberikare är mycket överrepresenterade när det gäller denna typ av brott.
Så nu inställer sig den kontroversiella frågan; kommer media ta ansvar för nästa kvinna som gruppvåldtas av kulturberikare, eftersom man underlåter att berätta sanningen både i detta fall och om den statistik som finns? Eller kommer politikerna göra det som i en intet sinande ström plockar hit fler kulturberikare, och predikar att vi ska bli mångkulturalismens paradis?


Är det någon som efter detta exempel vill påstå att media inte är styrda av politikerna?


Men hela dagen har man kunnat läsa i SvD om en fluga som kan spruta larver i ögat.

Det nya språket: Juholtska

Det fanns en period för sådär 10-20 år sedan som inom företagen som var en ren flumperiod. Alla företag skulle ha ”visioner”, ”en policy”, och detta blandades friskt med floskler från de högre cheferna. Efter några år insåg alla hur larvigt det var, och det lanserades t.ex. en ”Bullshit Bingo”, som gick ut på att man skulle få femfloskelord i rad på spelfältet, och därefter ställa sig upp och, i stället för ”Bingo”, ropa ”Bullshit!”.

Siten Avigsidan, lanserade en ”floskelgenerator” http://www.avigsidan.com/avigsidan/floskler.html som kunde användas för att sätta ihop presentationer som bara var rent blaj, men lät helt rätt under denna tid.

Säljmöten inom företagen var grovt besudlade av floskler och flummiga visioner.

Men företagen vaknade upp för sådär tio år sedan ur dessa dumheter, och de konsulter som sannolikt lanserat ”konceptet” fick tydligen hitta nya marknader, och fann sedan dessa i form av politiker. Man fick en ”Nollvision” för trafiken, och flumsnacket från politikerna nådde oanade höjder. Det var ju klokt, eftersom man bara fick visioner och strävade mot mål, hade man ju inte lovat något och kunde som en amöba ändra visioner och snacket efter dagsbehovet. Den beryktade omskrivningsleken, eller rättare sagt nysvenskan såg dagens ljus, och man plockade i ”partistrateger” som gav råd till lämpliga omskrivningar med de sneglade på opinionssiffrorna.

Utlänning var ju sedan länge ”invandrare”, och neger, hade fått heta ”mörkhyad”, för att sedan bli ”färgad”, och har på den senare tiden inte blivit någonting alls.

Ett bra sätt att dölja problem fann man även med denna omskrivningslek, för att föra medborgarna bakom ljuset. De gamla miljonområdena, som man lyckats få i det närmaste till ghetton vilket de inte kunde heta, med kravaller, bilbränder och gängstrider, döptes först om till ”problemområden”, som senare blev ”socialt utsatta områden”, eller ”socialt belastade områden”, eller ”områden där utanförskapet är stort/utanförskapsområden”. Integrationsminister Ullenhag, har nyligen även kommit med det eleganta förslaget att kalla dem för ”nystartzoner”. Pengar man pumpar in till skolor i dylika områden har den underbara benämningen ”socioekonomiska anslag”.

Jäpp, det finns hur många exempel som helst på denna fördummande ordlek, som enbart avser att föra medborgarna bakom ljuset.

Men nu har ju Socaildemokraterna, en ny partiledare, vid namn Juholt. I denna artikel lanserar han en rad nya och mycket imponerande ord och fraser. Det roliga är att han inte har klart för sig än vad de riktigt betyder, men de låter så imponerande att de har potentialen att sätta (s) i regeringssställning. Under sitt första majtal i Falun sade han detta: ” Vi sätter upp gula jävla post-it-lappar, och sen brainstormar vi kring detta. Hela vägen fram till nästa valrörelse kommer vår politik formas och fyllas av detta.”

Visst är det imponerande? Han talar alltså klarspråk, till och med innehållande svordom, emedan han inte är på det klara med var begreppen har eller ska ha för innebörd. Alltså; man hittar på en floskel först, sedan klurar man ut vad den ska betyda. Huvudsaken är alltså att den låter bra och visionsinriktad, innehållet och betydelsen är sekundärt. Månne har hr. Juholt hittat en politisk floskelgenerator på nätet?

Här kommer de exempel tidningen nämner på den nya visionsflummande Juholtskan, vilket är det nya språk medborgarna ska bombarderas med ända till valurnorna för att bli övertygade om socialdemokraternas förträfflighet:

• ”Kunskapsbaserad ekonomi”
• ”Värdeburen tillväxt”
• ”Social investeringspolitik”
• ”Innanförskapets samhälle”

Vad säger man? Världsklass!
Så låt oss sätta ihop en mening på Juholtska. Så här borde det låta i nästa valdebatt:
"Vi inom socialdemoktarerna verkar för en värdeburen tillväxt med kunskapsbaserad ekonomi i innanförskapets samhälle som leder till en framtida social investeringspolitik."
Det är bara att slänga ner floskerfraserna i en tombola, rycka upp dem efterhand och kasta in lite bindeord, så är valplattformen ett faktum. Man blir imponerad....

Publicistklubben

Jag lyssnade kanske en timme på publicistklubbens debatt om parajournalistik. Man blir lite mörkrädd när man hör dessa personer berätta om sina egna erfarenheter av Twitter, FB, och annat. Allt från töntiga kommentarer om fotbollsfånar till rapporter från Egypten. Ingen vågade ens komma i närheten av problemställningen, utan man bara svamlade, i en svada som man kanske kan anse imponerande. Själv tycker jag det är direkt skrämmande att svenska journalister är så verklighetsfrånvända. Vi har alltså ett mycket stort samhällsproblem, och man totaldök på all typ av problematik runt detta. Vi har kravaller, ökad brottslighet, enorma kostnader, kriminella gäng, gängvåldtäkter o.s.v. och hela detta problem nämndes inte ens. Det enda någon svarade var en fråga från ”Uri”, på var angående skillnaden mellan journalistik i Danmark och Norge, respektive Sverige. Det rent idiotiska svaret var ”Läs Lena Sundströms bok.”

Annars var hela diskussionen ett rent dravel. Man frågar sig om det är dessa personer som rapporterar objektiva fakta, nyheter, och inte lever under en piska från ovan. Berörelseångesten med PI stod som outtalade spön i backen. Det enkla faktum att PI rapporterar det de inte törs eller vill, var rent uppenbar.

Så jag vidhåller, hela journalistkåren är sannolikt hårt kontrollerade från redaktionerna som i sin tur får sina order från ovan i form av dekret. Därav svamlet. Därav tystanden. Därav de undvikande svaren. Alla vet säkert vad det är som gäller men ingen törs ta bladet från munnen och berätta sanningen i detta tryck- och yttrandefrihetens förlovade land. Därför behövs just PI.

Parajournalisterna anfaller!

Kvällens debattämne på publicistklubben: ”Parajournalisterna anfaller” förtydligar man på följande sätt:

”De är journalistikens motsvarighet till krigets paramilitärer; använder samma sorts vapen, men bryr sig inte om reglementet. Eller? Den etablerade journalistiken har fått konkurrens från både ideologiska publiceringsprojekt som ”Politiskt inkorrekt” och fansajter som ”Himmelriket”. Det ser ut som journalistik. Men är det inte. Eller?”

Nu är det så att PI på något år kommit upp i hundratusentals läsare. När jag i skrivandes stund kollade på deras sida var det 700 inne. Internet och den frihet och informationsutbytet det innebär är en kniv i ryggen på gamla media som envist håller fast vid sin ensidiga propaganda. Man har under minst ett år stoppat huvudet i sanden som en struts och låtsats som att PI inte finns.

Samtidigt har man strypt all information som inte varit just politiskt korrekt, detta genom att radera kommentarer, ta bort blogglänkningar, samt i de fall man varit på gränsen till ett kontroversiellt ämne, varken tillåtit kommentarer eller länkningar. Allt detta i landet vars demokrati vilar på just rätten till honnörsorden tryck- och yttrandefrihet.

Så nu anfaller parajournalisterna. Det är ett nytt begrepp, och jag frågar mig vad som är skillnaden mellan en journalist och en parajournalist? Läser man texten skulle det alltså vara så att en parajournalist inte bryr sig om reglementet, till skillnad från en journalist.

Detta är lite intressant, och antyder att det finns någon form av överordnat reglemente som journalisterna måste hålla sig till. Detta är inte alls förvånande, men kommer att förnekas av alla. Jag har skrivit om hur detta reglemente ser ut tidigare, baserat på vad pressen skriver, och det blir mycket tydligt om man har klart för sig att man hela tiden är utsatt för propaganda och ett regelverk som journalisterna måste hålla sig till. Som alla vet förnekade man och försökte snacka bort Lilla Saltsjöbadsavtalet, men man kan lugnt och efter att studerat tidningarna konstatera att det uppenbarligen existerade.

Att tro att media inte är styrda ovanifrån, och av ett regelverk eller reglemente är alltså rent naivt, det ska man vara medveten om. En parajournalist är alltså en person som skriver det läsarna vi läsa om men inte bör. Någon form av skällsord på nysvenska alltså.

Kanske är jag själv en sådan, som på min blogg slänger ut mig åsikter och spekulationer.

Men det är alltså riktiga journalister som skriver om viktiga saker, som berättar vilka som sprattlade in mål i fotboll, eller åsikter om vilka hästar som ska kuta runt på en bana på Solvalla. Eller varför inte skvallerpressens veritabla skitsnack och spekulationer om diverse kändisar?

En av vår tids största artister, Povel Ramel, kommenterade sin pianists (Leif Asp), vision om att få spela ”seriös musik”, med kommentaren att all musik som skrivits seriöst om är just seriös. Det är inte ett epitet man kan hänga på bara en musikstil eller vissa kompositörer. Efter ca 50 års musikskrivande, och som artist, borde han faktiskt veta vad han pratar om. På samma sätt förhåller det sig givetvis med texter som publiceras, allt som skrivs och är seriöst är åxå journalistik, eller kanske författarskap. Det är inte journalistklubben som beslutar vad som är bra, dålig eller parajournalistik.

Jag hade gärna varit med på publicistklubbens möte bara för att höra hur snacket går, men som parajournalist blir man ju inte inbjuden. Publicistklubben verkar dock enbart vara vad man kallar för KFIB, d.v.s. klubben för inbördes beundran. Kanske, eftersom de inte fattar att det är deras ansvar att just inte hålla sig till regelverket, skulle man kanske kalla dem för ”klubben för inbördes förundran”. Misstänker dock att det kommer vara några timmars talande och skitskåpning på PI i ren desperation.

Som man bäddar i Alby

Ett typiskt ”berikaronråde” är Alby. Jag var i dessa trakter för några dagar sedan, och kan konstatera att ”berikningen” är väldigt påtaglig. Att ge sig ut i dessa trakter mitt i natten är inte att rekommendera av hälsoskäl, vilket nu Anders Wallner (MP), tyvärr bittert har fått erfara, som blev rånad och knivstucken i Alby. Men man frågar sig vilka gärningsmännen var, men det är givetvis en fråga ingen av de stora tidningarna ens törs spekulera i. I Aftonbladet är det enda man kan läsa: ”En polispatrull har varit på sjukhuset och pratat med Wallner, men hans beskrivning av de två rånarna är vag.”

Hade det nu varit någon annan än just person som inte hade haft en ledande position som politiker hade det sannolikt inte blivit en enda rubrik någonstans. Men eftersom det var just det tvingas man berätta om saken, men man aktar sig noga för att både berätta att det var ett ”berikarområde” med ca 60% invånare av ”utländskt ursprung”, samt komma med några som helst spekulationer. Detta eftersom den enda logiska slutsatsen är att han helt enkelt blivit knivstucken och rånad av några yngre invandrare, som ville förbättra sin ekonomi. Givetvis är det även tabu att gå ut med någon som helst beskrivning på gärningsmännen.

Vidare kan man konstatera att man stängt av alla kommentars och länkningsmöjligheter till tidningarna. Detta är inget nytt, så gör man när de ”fakta” man presenterar inte ska emotsagda eller det ska spekuleras.

Nu är det bara en tidsfråga innan MP kommer påstå att det inträffade är en konsekvens av att det satsas för lite på ungdomar i dessa områden, att ”utanförskapet” är för stort, och sedan föreslå att det måste pumpas in mer pengar till detta och liknande områden. Uppsnyggningar av dessa ghetton, och konstgjord andning är det vad som gäller med en saftig prislapp till skattebetalarna. Som jag skrev tidigare; en gris är och förblir en gris, avsett hur mycket man spenderar på skönhetsbehandlingar och smink. Det kan ju bli så illa att regeringen tvingas dansa med, baserat på den uppgörelse med MP man gjorde tidigare.

Man har ju redan tillstått att ”integrationen” har till stora delar misslyckats. Men samtidigt har man ju inte försökt integrera, tvärtom man har eftersträvat segregation, dels genom att inte ställa några som helst krav på de som kommer till detta land, tillåtit och sett det berikande att alla som kommer till detta land ska få fortsätta med religioner, traditioner och vanor de har med sig. Dessutom tillåtit att de bosätter sig med personer från samma länder och med samma religion och bakgrund, vanligtvis just i dessa berikarområden. Alltså segregation i stället för integration.

Att i första läget dra ner på invandringen finns inte med i MP:s vokabulär, även om det vore det första logiska steget för att först kunna lösa de problem som onekligen redan finns.

Låt mig gissa att det tar till på tisdag (3/5-2011), innan MP kommer med ovan nämnda utspel.

Länkar:

DN

Expressen

SvD

Aftonbladet