10 nya Volvo till arbetslösa flyktingar

Som Helsingborgs Dagblad i denna artikel, rapporterade 2008, beslutade Örkelljunga kommun att allokera 180.000kr till att flyktingar skulle kunna ta svenska körkort.

Detta kan man nu läsa idag i HD.

Det föll väl ut, och sammanlagt tolv flyktingar tog 2008 och 2009 svenska körkort.

Tyvärr visade det sig att endast två fick arbeten i vilka körkort krävdes, och de övriga tio har sedan dess gått utan arbete.

- Det kändes som bortslösade pengar, eftersom så få trots körkort fick arbete, säger U. Wohlin på Örkelljunga kommun. Man beslutade under hösten 2010 att ta kontakt med Migrationsverket och kom även fram till att arbetsgivarna även krävde att den sökande skulle ha tillgång till egen bil.

- Jag sökte 14 jobb, där det stod att man måste ha körkort, men fick inte ett enda när de fick reda på att jag inte hade egen bil. Det kändes inte bra och man blev deppig, du vet. Min kompis sökte 41 jobb men fick inget, säger Ahmet Muhammet Abrilli som bor på kommunens flyktingförläggning.

Kommunen hade ett möte i januari, och beslutade att ta kontakt med Volvo för att se om det fanns någon lösning.

- Det var så lyckligt att man hade flera av förra årsmodellen av V70 som man inte lyckats sälja, och 14 av dessa skulle vi kunna för köpa till ett bra pris, sedan kontaktade vi Migrationsverket, berättar U. Wohlin.

På Migrationsverket var man till en början skeptisk, men insåg sedan att det primära var att se till att dessa flyktingar kom ut på arbetsmarknaden på lika villkor, och lovade bistå med en del av kostnaden för bilinköpen.

Örkelljunga kommun köpte då in dessa bilar och använde 4 för sin verksamhet, och återstående tio gick till de arbetssökande.

- Det var inga problem att få jobb, när man hade en egen bil, berättar Ahmet leende som nu kör ut pizzor för Muhammeds Pizza & Kebab i Örkelljunga med sin nya Volvo V70.

Kommunen är nu positiv.

- Till en rimlig och billig kostnad har nu åtta av tio fått förvärvsarbeten, säger U. Wohlin.

Politikerna andas vårluft - med partiklar

En klassiker varje vår; det finns partiklar i luften i städerna, som man kan läsa om i dessa artiklar i SvD och DN. Eftersom alla vet att det är bilar med dubbdäck kan vi alltså snabbt dra slutsatserna dels att dubbdäck ska förbjudas, och vidare mer pålagor på bilismen. I Stockholm är det bara en tidsfråga innan man höjder trängselskatterna under våren just för att på så sätt minska partikelhalterna i luften.

Men är hela historien riktigt så enkel att det bara är bilisterna som är boven i dramat, och då i synnerhet bilister som kör med dubbdäck? Tja, ingen verkar bemöda sig om att ta reda på om så är fallet, det bara förutsätter man.

Om drar tillbaka klockan en massa år sandade man gatorna för de inte skulle vara så hala, nu för tiden har man ersatt sand med grovt grus, kanske med en partikelstorlek uppemot 5mm. Samtidigt har man alltså förordat att bilisterna ska gå över till dubbfria däck, alltså däck med små lameller för att få bättre grepp på halt underlag. Nu har vi tre enkla fenomen:

För det första säger det sig självt att om man ökar partikelstorleken blir belastningen per ytenhet mycket större. Om man tidigare hade 50 gruskorn under ett däck, har man nu kanske 5, alltså ökar trycket per ytenhet i det närmaste tiofalt mot asfalten, vilket givetvis leder till större nötning. Det är samma sak som att ligga på en spikmatta med 5000 resp. 500 spikar – den med 5000 spikar ger mindre belastning per spik.

För det andra sitter gruset, till skillnad från dubbarna inte fast i däcken, det innebär att vid varje start, bromsning eller sväng rör sig gruset som ett slipmedel mellan däcken och vägbanan. Detta sliter givetvis extra på vägbeläggningen.

För det tredje har friktionsdäcken små lameller, och emellan dessa kilas gruspartiklar in, vilket både orsakar slitage på vägen, eftersom det är som att åka runt med små stendubbar, men det äter även upp däcken så att gummipartiklar släpper och däcken förstörs. För att inte tala om vad nya däck kostar eftersom gruspartiklarna äter sig in i och förstör däcken. Men det är ju en kostnad för bilägaren, så den struntar man helt i. Så även stenskott, som förstör rutor, lampor, och lackering på bilarna.

Nu är det helt enkelt så att man alltså inte vet vad det är för partiklar, och vilken del som härhör från däck och gator. Ej heller vet man hur fördelningen är; d.v.s. hur mycket som är gummi, stenpartiklar från gruset, från vägens yta eller avgaser. Men trots detta kommer man ånyo skylla allt på bilismen, och i synnerhet de bilister som kör med dubbdäck. Det är en klassiker och eftersom man inte tänker längre än näsan och måste vara PK, kommer politikerna snart med nya pålagor, säkert som ett brev på posten.

Kommunerna som först beslutat att halkbekämpa med grovt grus i st.f. sand, och som sedan sprider ut i stora mängder är givetvis helt oskyldiga. Skyll allt på bilisterna – det är ju deras fel som kör på det grova gruset kommunerna spritt ut på gatorna.

Sedan mörkar man att det finns mångdubbelt mer partiklar i tunnelbanan än på gatorna, vilket man kan läsa i denna DN-artikel, som av någon märklig anledning inte finns på DN:s förstasida.... Alla ökningar i olika lungskador ska utan snack skyllas på bilisterna, inga andra, det är PK i ett nötskal.


Som vanligt kan man notera att det inte finns någon länkning till denna blogg från SvD. Denna blogg är nämligen inte PK, och därför ska ingen känna till att den finns tycker SvD. Så mycket för yttrande och tryckfrihet....

JAS 39B

Det byggs moskéer, det ska finnas halalmat, ramadan ska firas, kvinnor i Sverige går runt som sopsäckar, o.s.v. i islamiseringen av Sverige. Berikning heter det.

Försvaret hade för någon vecka sedan ett propagandamöte i Södermalmsmoskén för att locka fler till försvaret. Som alla vet har övergången från värnpliktsförsvaret till ett försvar med anställda blivit en flopp; man hade räknat med 5000 nya rekryter, men det blev bara 2000.

Vad kan mot denna bakgrund och i desperation vara mer rätt i berikningens och jämställdhetens förlovade land, än att försöka locka muslimska kvinnor till försvaret?

Alltså, har flygvapnet utvecklat en alldeles egen modell av JAS39 Gripen avsedd för muslimska kvinnor, modell ”JAS 39 B”, där ”B” står för ”Burka”. Man har alltså täckt hela cockpit med en burka-liknande duk och damen som ska flyga den har två små titthål rakt fram. Detta krävs alltså av religiösa skäl för att inga manliga (egna som fientliga), ska kunna se hur den kvinnliga piloten ser ut.

Enligt obekräftade uppgifter ska denna modell även ha en autopilot som svänger planet mot Mecca 5 gånger per dag, då det är dags för bön, samt en bönematta bakom pilotens stol med plats för en person att be. Planets dator ska även ha utrustats med en elektronisk version av koranen som visas på rutan i st.f. de vanliga rikt/siktmedlen (LCOS).

Detta är en bild på planet:

Enligt samma obekräftade källa, utreder även försvaret om man ska utveckla en JAS 39 J, där ”J” står för jihad. Detta är tänkt att bli en ”engångsmodell” som kan fyllas med sprängämnen, ej ha katapultstol, mindre bränsletank, samt ha utvändiga högtalare som skrålar ”Allahu ahkbar!!!”.
Projektet ska ledas av den kände japanske flygplanskonstruktören Seppuku Harakiri.  Man räknar med att kunna locka ett stort antal nya kunder för JAS, framför allt inom arabländerna.

Inget nytt från talarstolen

Lyssnade idag på riksdagens debatt där regeringens och MP:s beslut att man skulle erbjuda i stort sett hela det sociala paketet till illegala invandrare debatterades. Det kan man läsa om i SvD på denna länk. Det var Jimmie Åkesson som drog igång hela debatten.

Visst är det logiskt? Man plockar alltså in massor med flyktingar i detta land, dels de som verkligen är flyktingar enligt FN:s definition. Sverige tar emot sådär 30% av hela flyktingkvoten för EU. Det är inget att snacka om, men vad man verkligen kan ifrågasätta är om Sveriges befolkning är 30% av hela EU, i synnerhet mot bakgrunden att vi tidigare år gjort samma sak. Sedan har vi de som kallar sig flyktingar, men kommer hit av rent ekonomiska skäl. Av denna kategori är minst 90% inte flyktingar, utan helt enkelt människor som valt att bli smugglade just till Sverige för att få bättre levnadsstandard.

När sedan Migrationsverket avslöjar de mest dumma och påhittade historierna, trots att de har minst sagt luddiga regler att gå efter ska alltså personen utvisas från landet, med betalt flyg, minst 30.000kr på fickan (45.000kr om utvisningen är till Irak), så väljer en stor del att försvinna och uppehålla sig illegalt. Enligt RUT, alltså Riksdagens utredningstjänst, vars siffror knappast kan betvivlas, uppskattar man det till att ca 60.000 personer finns i detta land illegalt. Man kallar dem för ”papperslösa”, vilket låter trevligare, och någon att tycka synd om, än olagliga invandrare. Men de är olagliga invandrare, så enkelt är det, de ska vid påträffandet avlägsnas snarast ur landet enligt lagen, med 30-45 tusen kronor i handen.

Och beslutet att dessa, enligt RUT ca 60.000 personer, ska ges samma rätt till välfärdssystemet som svenska medborgare var anledningen till debatten.

Men nu åter till Riksdagsdebatten. Det var alltså så att Jimmie Åkesson ställde ett antal mycket konkreta frågor till Tobias Billström. Han fick givetvis inga svar, utan bara rent svammel. Ett antal andra partier blandade sig i leken för att få proklamera sin mening, med snyftmilda historier, solidaritet, och Gud vet vilket svammel man ägnade sig åt. Som lyssnande medborgare undrar jag vad man egentligen håller på med i Riksdagsdebatterna. Är det meningen att alla andra partier som inte är inblandade ska få komma med helt irrelevanta inlägg, eller att man ska få driva från ämnet samt till och med göra direkta påhopp på SD som parti? Är det meningen att talmannen bara ska sitta som en nickedocka och allokera tid?

Det fanns ett radioprogram som hette ”På minuten” för en massa år sedan. I detta fick deltagarna inte avvika från ämnet, tveka eller upprepa sig, om de gjorde någon av dessa saker blev de av med ordet omedelbums. 

Något liknande borde definitivt införas i Riksdagen. Detta eftersom det inte blir någon debatt, och inga frågor besvaras, utan bara en massa irrelevant svammel, och generella floskler från respektive partier om deras respektive ståndpunkter och åsikter rent generellt. Nu verkar det vara så att den som har ordet ska slänga ur sig så mycket honnörsord och svammel som möjligt inom tidsramen. De som blandade sig i debatten hade alltså inte för avsikt att svara på de frågor Åkesson ställde, utan rent generellt snacka om hur synd det är om flyktingar, att andra länder inte tar sitt ansvar, kasta skit på SD, med mera. Grundfrågeställningen, d.v.s. att illegala invandrare ges samma tillgång till välfärdssystemet som legala, eller svenska medborgare generellt, besvarades alltså inte trots att alla partier talade och ”debatten” tog nästan två timmar. Det var alltså ingen debatt, utan snarare torgmötesanföranden från respektive parti, varav en del sänkte debattribban till en nivå med helt irrelevant smutskastning som talmannen omedelbart borde satt stopp för. Vi kunde höra hur "Sverige behöver invandringen", "det är hemskt synd om alla som kommer hit", splittrade familjer, att de stackars "papperslösa" skulle dö och föda barn på gatan, om hur osolidariska andra länder inom EU är, och till och med ifrågasatte Billström siffrorna från RUT, som artikeln berättar. Det skriver SvD om, men inte ett ljud om anledningen till debatten, och problemställningen SD tar upp.

Alltså; inget nytt från Riksdagens talarstol.

Vad har du för psonnummer lille medborgare?

Ett av mina hatobjekt är svenska personnummer. Myndigheterna numrerar medborgarna från födseln, för att kunna kontrollera dem i alla databaser som finns och även kunna samköra databaser effektivt för vad man vill. Detta är en klassiker sedan 60-talet och ingen ifrågasätter vad myndigheterna håller på eller vad dessa personnummer är bra för.

Jag bodde i många år i Tyskland, och något sådant eller liknande fanns helt enkelt inte. Så jag pratade med kollegor från i stort sett hela världen, och det fanns inget liknande någonstans. Många kollegor menade att något sådant centralt register aldrig skulle tillåtas.

Kollegor från USA berättade om något social security number, som var kopplat till de försäkringar man hade, men annars fanns det inget som liknade det svenska medborgarnumreringssystemet. I Tyskland fanns inget medborgarnumreringssystem och allt fungerade alldeles utmärkt. Betänk då att det finns i det närmaste 10 gånger fler invånare i detta land som ligger mitt i Europa, än i Sverige. Men nu är det svenska personnummersystemet inrotat i medborgarna sedan 60-talet och det går inte att existera i detta land utan personnummer.

När jag ringde till Sverige och svenska myndigheter från Tyskland, uppgav jag aldrig något personnummer som en ren princip och protest.

Det brukade sluta med att jag proklamerade för någon liten tjänsteman att; ”Vill du roa dig med att numrera folk är det din sak, men då får du hålla reda på numren själv.” Antagligen var det nära hjärtsnörp för att antal svenska byråkrater, som likt papegojor börjar alla samtal med medborgarna med: ”- Vad har du för psonnummer?”.

Så kära läsare av denna blogg, berätta nu vad du som medborgare har för nytta av personnummer? Alltså inte vad myndigheterna har för nytta, utan du.

Smart av IKEA

Det här är en lite kul artikel i DN, och handlar om att IKEA välkomnar alla typer av familjer, inkluderande homosexuella, och man illustrera det med en bild av två killar som håller varann i handen.

Men nu är det ju så att man i detta land propagerar för att alla ska accepteras och respekteras, både sexuella avvikelser samt andra religioner. Nu har vi alltså en paradox; å ena sidan ska man acceptera homosexuella, och folks åsikter och religion, å andra sidan har vi 58 miljoner italienare som är till absolut största delen katoliker, och deras religion och åsikt är att två homosexuella inte är en familj. Alltså säger det ena mot det andra, man respekterar inte italienarnas religion och åsikter, om man anser homosexuella vara en familj och kör med IKEA-reklamen. Men det inte PK här i Sverige att anse detta, eftersom det lilla landet sedan Palmes tid ska kunna allt, veta allt, vara bäst på allt och ett riktigt föredöme som alla i hela världen borde följa. Och den senaste tidens propaganda har indoktrinerat medborgarna till att homosexuella visst är en familj.

Nu tror jag inte det är så att IKEA försöker vara PK, eller påverka italienarna åt något håll, utan det är nog snarare så att man var fullt medvetna om vilken debatt det skulle bli och att man skulle få publicitet. Alltså får man massor med gratisreklam, och bloggar som denna och tidningar skriver massor om detta, vilket i sig är en skitsak. Smart marknadsföring helt enkelt, och gratis reklam.

Det är dock inget nytt för IKEA generellt. Jag tittade på tysk TV för sådär 8 år sedan, och då hade man en serie reklamfilmer om hur svenskarna firar midsommar. Dessa filmer tyckte mina tyska arbetskollegor var skitbra och kul, inget annat. Men de var så fulla av både fördomar och spritförtäring att de snabbt blev bannade av IKEA centralt (i Sverige?)

För de av Er som inte sett dessa bannade tyska reklamsnuttar, kan jag starkt rekommendera denna länk. 

…så nu vet Ni var alla tyska fördomar mot svenskar kommer ifrån….IKEA!

Lektion två i propaganda

Igår körde SvD en riktigt bra lektion i propaganda och användande av rastertekniken. Idag kan vi läsa lektion två på samma tema, på denna länk. Det är ju så att det är uteslutande män/pojkar som är ”ensamkommande flyktingbarn”, men den bilden är inte bra eftersom man vill ge bilden av att det är barn som flytt, och då kan det ju inte bara vara män/pojkar. Alltså har man med ljus och lykta hittat tre tjejer som dagens artikel handlar om.

Anisha, Filsan och Ayanna handlar dagens artikel om, och vad denna artikel ska få riktiga propagandapoäng för är bilderna. Patrick Sörquist har verkligen lyckats. Det bilderna förmedlar är värt mer än 1000 ord. På bild 1 och 2 spelar Filsan bowling leende, med gnistrande vita tänder, så svenskt, så multikulturellt, så trevligt. På bild tre sitter Anisha och Filsan på sina sängar, lite leende och smålyckliga, bilderna är så arrangerade de kan bli. På bild 4 har vi damen som är jättelycklig över att få vara ”God man”, och den andra delen av denna bild har en underbar symbolik; några keramikfigurer som heter ”världens barn”. Man frågar sig vad de egentligen har med historien att göra. Bild 4 är en detalj på en tavla, och ett tack för hjälpen ett barn fått tidigare. Det är väl bra, så att alla svenskar borde ställa upp för dessa stackars barn.

Den femte bilden ska tydligen vara konstnärlig, ett kvarts ansikte och ett par händer. Kanske konstnärligt men helt irrelevant.

Men bilderna är ett utsökt och fint stycke i ren propaganda Patrick Sörquist har verkligen lyckats.

Historien är en riktig gröt av vedermödor, stöd, bidrag och annat. Snårig så det räcker utan röd tråd. Man passar på att slänga lite skräp på Migrationsverket, och menar att man måste kolla upp s.k. Eget Boende (EBO), bättre så inte ”barnen” far illa av att bli misshandlade av någon. Det sista är en koppling till rubriken ”Ingen ska behöva ha det som jag hade det.”

Sedan har vi det enkla faktum att Migrationsverket betalar drygt 1.2 miljoner per år och s.k. ensamkommande flyktingbarn till kommunerna. Det nämner man inte ett ljud, om utan bara om hur lite de stackars tjejerna tvingas leva på per månad och att de räknat ut allt på öret, och spenderar sina sista slantar på att ringa till släktingar i Somalia.

Denna artikel får en sjua på den tiogradiga PK-skalan. Det hade blivit en femma om det om det inte varit för de fina bilderna som jag avhandlat tidigare. Dock må författaren få cred för att ha lyckats hitta tre tjejer som klassats som ”ensamkommande flyktingbarn”. De är väl nästa lika sällsynta som en oskuld på BB bland de "ensamkommande flyktingbarnen".