Det här med vin

Jag är ingen vinkännare, inte sommelier (och inte somalier heller). Men jag har åsikter när det gäller vin, och här kommer några.

Vin är en ren kulturdryck som ska avnjutas, till mat, tillfället, köpas, kanske för att avnjutas senare, eller när det passar. Vin säljs i flaskor, och det ska vara med kork. Kork är liksom en del av proceduren med vin, att man tar fram en korkskruv och öppnar vinet, rätt tempererat, låter det luftas om så behövs (rödvin), och avnjuter det sedan t.ex. till en god kötträtt.

Första gången jag kom i kontakt med, eller överhuvudtaget såg vin på papplåda var i kafferummet på ett laboratorium på eftermiddagen i Leipzig. Jag funderade på vilken vinkultur man egentligen haft i DDR, när det begav sig, jag tror det var 1992 alltså något år efter att Östtyskland upphört. Av ren artighet drack jag lite men kommer inte ihåg hur det smakade.

I Frankrike säljer man vin på flaska, men det finns även möjligheten att köpa kilovis ibland. Gamla ammunitionsförråd i Maginot-linjen har ibland byggts till vinkällare, och det finns allt från riktigt fina viner till bordsvin. Det sistnämnda köper man genom att ställa sin medhavda dunk på en våg som nollställs. Sedan fyller man på så många kilo kunden önskar, och man betalar per kilo. Jag har inte provat det, men priset per kilo är garanterat lägre än mineralvatten.

Men vin…ska ha kork, precis som bra whisky. Är det billigt, kanske inte för den skull dåligt är det skruvkork. Men det är inte samma känsla att vrida upp en billig skruvkork som att dra upp en kork, och det är för min del en del av vanligtvis måltiden. Ok, en flaska med kork kostar betydligt mer, kanske 20kr, men det betalar jag. Inte för att jag egentligen känner någon skillnad i smaken, utan bara för jag är en kuf som gjort så i många år och anser att bra viner ska ha kork. Glaspropp är ett alternativ som skulle kunna övervägas, t.ex. på Eiswein, men aldrig skruvkork. Viner med skruvkork betraktar jag som ”nödproviant”.

Jag tyckte i Tyskland att det skulle vara kul med en vinkällare, så jag köpte en extra flaska vin varje gång jag handlade. Lite coolt att ha, eller hur? Sedan flyttade vi och jag ångrade mig bittert, Faen vad vin väger, och några hundra flaskor var det. Så vi drack upp vinkällaren, och endast kanske 50 flaskor kom till Sverige. Två dammiga flaskor 13år gammalt Eiswein finns idag kvar.

Sedan var det papplådor (tetrapak) eller papplådor med en plastsäck i. Kommer aldrig i fråga, så enkelt är det.

Men problemet är ju att Systembolaget tar hutlösa priser, och vad medborgarna egentligen är ute efter är alkohol per krona (APK). Hur det smakar och hur vätskan hamnar i magen verkar sekundärt, emedan det gäller att få så mycket alkohol man kan för pengarna. Självklart blir då vinet, som ska stå på bordet, förvandlat till en plastpåse i en papplåda med billighetskran som ställs i närheten för tankning.

Ok, jag kan med Systembolagets prissättning (inkluderande skatter), fatta att det blir så här, men att titta på olika larviga små cirklar som Systembolagets experter anger för hur vinet smakar, ur papp/plastlådan, blir minst sagt larvigt. Du köper skit, och det är vad du får. Kan någon förresten förklara vad det är för skillnad på ”fyllighet” och APK? Det måste ju vara samma sak.

Eller varför inte införa jämförpriser på ”shit-in-box” och tetrapak-viner, APK, så konsumenterna verkligen vet att de får mest alkohol för pengarna. Smaken och kulturen är ju sekundärt, eller hur?

Så idag i DN råkade jag se följande bild.

Jag nedlät mig inte till att rösta…batterisyra, alltså svavelsyra, det var väl vad jag trodde. Man måste givetvis tillsätta extra mycket svavel till "shit-in-box" för att vinerna inte ska oxideras eftersom syre tränger genom plasten och oxiderar vinet. Men vem bryr sig, det är ju APK som gäller. En sådan där låda med plastpåse, översvavlat skitvin, och tappkran köper jag bara inte, så enkelt är det.

Flest ”rattfulla”?

Man blir lite trött på ankdammen Sverige. Ok, jag är svensk, men egentligen vet jag inte om jag vill vara det. Helst skulle jag nog vilja flytta tillbaka till Staufen, här är vad man kan läsa i media och hur man försöker påverka medborgarna utan att ifrågasätta något rent larvigt.

Jag har tidigare dragit en berättelse om en kompis i Tyskland som vi kan kalla för Ernst och hans fru, här kommer den igen (favorit i repris);

Ernst, var på fest i grannbyn, och han hade konsumerat åtskilliga flaskor vin under kvällen och natten. Ernst var alltså duktigt påverkad, och han och hans fru åkte hem på morgonkvisten. Eftersom nu Ernst var påverkad av någon elak bieffekt av druvjuicen han druckit, fann han anledning att inte köra mer än ca 30 km/h trots att vägen hem var skyltad för 100km/h. Nu ville det sig så att han råkade stöta på en polisbil, som stannade honom och hans fru.

Givetvis råkade Ernst ut för en oral tillrättavisning om lagligheten i att framföra fordon med dessa bieffekter påverkande omdömet. Men i logikens namn kunde ju inget ha hänt eftersom han körde så sakta. Men hela incidenten utmynnande i att polisen såg till att bilen blev parkerad vid sidan av vägen, och sedan skjutsade de hem Ernst och hans fru, och Ernst ombads hämta bilen nästa dag då de elakartade bieffekterna ej längre kvarstod.

Ingen eller inget skadat, inget hade hänt....ett fullt logiskt handlande av poliserna. Tänk om det hade hänt i Sverige.

I Tyskland ligger gränsen på 0.5 promille vilket är fullt logiskt, men jag har under 10 år inte råkat ut för en enda kontroll, och polisen agerar bara när de ser att en förare är alkoholpåverkad.

Så nu var det just det här med ”rattfull”. Om man dricker sådär en pilsner är man alltså rattfull. ”Full”? Vem känner sig full efter en öl? Men man kommer ju upp i den magiska och helt ologiska gränsen 0.2 promille och alltså är man full.

Om man nu roar sig med att titta på överrepresentation när det gäller olyckor och alkoholhalt i blodet, visar statistiken att ingen kan påvisa en större olycksfrekvens om alkoholhalten i blodet understiger 0.5 promille. Alltså är 0.2 promille en helt ologisk, ostatistisk och larvig gräns som inte har något berättigande. Men svenska politiker kallar det för lag och personer som har över 0.2 promille är fulla.

Så tillbaka till artikeln; ”Här kör flest förare rattfulla”, med stor rubrik i DN.

Fantastiskt. Ankdammen Sverige. Man löser runt 4% av bostadsinbrotten, drygt 5000 kvinnor våldtas varje år, vi har gängkriminalitet, mord, kravaller, m.m. men det är klart att prioriteringen ska ligga på att förare som tagit en pilsner. Man blir liksom lite imponerad, och ruskar på huvudet. Något kunde ju ha hänt, eller hur? Men gjorde det?

Add: och nu har vi denna uppföljning. 

Visst är Sverige fantastiskt! I dumhet. Vad har egentligen hänt? Hur många har skadats?  Hur många har dött? Eller vad du vill... kunde ha, men hände inte. Bevisligen.

Den vilsna kameleonten

Jag läste på denna länk att liberala ungdomsförbundet (LUF), har fått en ny ordförande, som menar att ”Folkpartiet har svikit våra ideal.”, och ”Känns som Folkpartiet svikit kärnväljarna”.

Jag filosoferade lite runt just vilka frågor som egentligen är folkpartistiska kärnfrågor, för att försöka klura ut vad en folkpartistisk kärnväljare tycker.

För det första har jag ett problem med folkpartiet; de har inga kärnfrågor, utan verkar paddla runt i utkanten av ”borgerliga frågor”, och bedriva någon form av obestämbar politik, något borgerlig, men inte riktigt ändå. Kanske fylla i lite luckor där man tycker att något behöver göras, men någon klar politik och viljeinriktning eller ideologi lyser med sin frånvaro. ”Sociala reformer utan socialism”, vill jag minnas det stod på valaffisch för folkpartiet för en massa år sedan, och den säger lite vad det handlar om. Min gamle lärare på mellanstadiet skulle ha kallat det för en ”tulpanros”, en sak som inte kan finnas, och det är liksom vad det handlar om. Genom att kalla sig för ”liberalt” parti har man givetvis ett stort manöverutrymme, och vad som helst kan ju vara liberalt. "Liberalt" förresten, det låter ju som man månar medborgarnas frihet och är framåtsträvande. Men hur röstade man i riksdagen när det gällde FRA-lagen och datalgringsdirektivet? Det blev tydligen plötsligt "liberalt" att snoka i medborgarnas konversationer.

Så man ställer sig frågan vad folkpartiet egentligen vill. Tja, två saker är ju liksom uppenbara; man har nog inga ”kärnväljare” utan antagligen mest väljare som hamnar i någon form av mellanposition, och inte känner tillhörighet med något av de borgerliga partierna, men ändå inte är socialist. Då återstår ju bara folkpartiet att rösta på vars politik är liksom lite obestämd, men ändå lite borgerlig, kanske.

Det andra svaret på vad folkpartiet vill är ganska enkelt; man vill vandra i maktens korridorer. Med en mycket vag ideologisk grund, kan man givetvis anpassa sig till det eller de partier som behöver stödet från folkpartistiska mandat för att få majoritet.

Men skulle en parlamentarisk situation uppstå, där en rödgrön minoritet behöver folkpartiets mandat för majoritet, är sannolikheten stor att folkpartiet börjar samarbeta med de rödgröna. Givetvis i utbyte mot något, helst ministerposter.

Så om man nu ritar på valet 2014, och en folkpartistisk kärnväljare. Denne ställer sig frågan hur Sverige kommer att styras efter valet. Denne ställer sig åxå frågan vad folkpartiet kommer att stå för efter valet, och vilka de eventuellt kan samarbeta med samt vilka frågor de kommer att driva.

På sådana frågor finns inga svar, tyvärr. Folkpartiet är som en vilsen kameleont, och byter färg efter miljö och omgivning, samt vet den inte var den hör hemma eller är på väg.

Så varför ens gå till valurnan?

Add: jag hittade denna bild på nätet, men kommer inte ihåg vad han heter.
Kan det vara Gilderoy Lockhart?

Inte polisens fel

Man kan i dagens DN läsa att polisen klarar upp sådär 1% av villa/bostadsinbrotten. Jag är inte förvånad. Sannolikt finns det även ett stort mörkertal, eftersom alla vet att det inte är mödan värt att rapportera till polisen. Den enda anledningen är om man kan visa att det stulna och skadorna överstiger hemförsäkringens självrisk, annars finns det ingen som helst anledning att ens göra en polisanmälan.

Mot den bakgrunden kan man alltså förutsätta att det även finns ett stort mörkertal när det gäller denna typ av brottslighet.

Men varför är det så här? Jag minns en gammal devis polien hade för minst 20 år sedan; ”Polisen – samhällets skyddsombud”. Kanske var det sant då, men är det inte idag. Förutom det rent strukturella problemet med ”papperspoliser”, d.v.s. att man ägnar sig åt att mata databaser och annat med uppgifter och siffror, vilket säkert tar en stor del arbetstid för poliser, anser jag att polisens prioriteringar är felaktiga.  Rent principiellt kan man dela in brott i tre kategorier:

1.    Avsiktliga brott där någon eller någon har skadats.

2.    Oavsiktliga brott där någon eller någon har skadats samt planering av brott i kategori ett.

3.    Brott där ingen eller inget har skadats.

I första kategorin hamnar alltså, inbrott, våldtäkter, stölder, mord, mordbränder, och annat som är avsiktliga gärningar.

I andra kategorin hamnar de flesta formerna av ren oaktsamhet och klantigheter, som lett till skador, men även förberedelser till brott i avsikt att skada eller stjäla.

Den tredje kategorin baseras på brott där något kanske kunde ha inträffat som skada någon eller något, men så har bevisligen inte skett. I denna kategori hamnar i stort sett alla trafikförseelser, där man stoppar medborgarna och bötfäller dem för hastighets-överträdelser, fylleri, brott mot trafikreglerna o.s.v.

Har en olycka hänt åker klassningen upp till kategori två.

Straffen för brott i de olika kategorierna ska givetvis stå i proportion till den skada som personen/personerna ställt till med.

Men när man nu tittar på polisens verksamhet verkar den vara precis i omvänd ordning mot min lista ovan. Man lägger massor med krut på att övervaka medborgarna, blåskontroller, hastighetskameror, m.m. trots att inget bevisligen hänt. Ingen eller inget har egentligen kommit till skada. Kunde kanske ha gjort, men gjorde det bevisligen inte.

Problemet och anledningen till polisens mycket märkliga prioriteringar är rent ekonomisk. Det handlar om att spara pengar för staten/landsting och kommunerna och mindre att beakta sunt bondförnuft när det gäller allvarligheten i olika brott och driva verksamheten därefter.

Prioriteringen när det gäller trafikbrott är den att om en olycka händer med personskador, kommer det innebära inkomstbortfall för stat/kommuner och landsting. Är det vidare en olycka som medför invaliditet, blir kostnaderna för stat, landsting och kommuner enorma, och därför har man prioriterat just förebyggande trafiklagstiftning, och har hårda straff när det gäller s.k. trafikbrott före bostadsinbrott och annat som inte kostar ”samhället” ett dyft. Kostnader för den sistnämnda brottskategorin får antingen privatpersonen ta eller dennes försäkringsbolag.

Polisen hamnar alltså i en förtroendekris i medborgarnas ögon, eftersom de inser att de inte har något stöd av polisen, emedan man blir bötfälld och kontrollerad för minsta trafikförseelse. Polisen i sin tur är givetvis beordrad att göra just denna prioritering av politikerna, och hamnar i en konstig situation mellan verkligheten och order ovanifrån, men allmänhetens tilltro till deras verksamhet i riskzonen.

Hur många gånger tror ni polisen får höra ”Har du inget bättre för dig – stick och fånga några riktiga bovar, i stället för att bötfälla vanligt folk för småsaker.”

Så man tycker faktiskt synd om den enskilde polisen som försöker göra sitt jobb, givetvis beordrad att stå vid vägkanten, kolla bilbältesanvändning, mönsterdjup, hastigheter och annat. Denne polis får ta skiten, emedan det är politikernas order som orsakat problemet.

Och med de order man har, är det inte alls konstigt att Sverige blivit ett Klondike för turnerande stöldligor som gör bostadsinbrott. Risken att åka fast är minimal, och även om man åker fast är straffen löjligt låga. Fängelserna är ju som bekant överfulla redan, och alltså dömer man till mycket låga straff och släpper ut brottslingarna efter att ha avtjänat 2/3 av strafftiden.

På denna länk kan man se att antalet bostadsinbrott ökat från 15.000/år , 2006, till 22.200, 2011. En ökning på ca 50% på sex år. Tack svenska politiker!

Du röstar 2014

Men vad ska vi göra nu då (länk DN)? Sverige är knökfullt av invandrare redan, arbetslösheten skyhög, kostnaderna enorma, inga bostäder, problem med invandrartäta områden som Tensta/Rinkeby. Migrationsverket vill ha mer pengar o.s.v., o.s.v.

Det är så illa att man filar på en lag som ska tvinga ut ”flyktingar” till kommuner, alltså emot kommunernas grundlagsskyddade självstyre, och denna lag lär väl komma upp i riksdagen under hösten, samt kommer inte röna något motstånd med hela sjuklövern som välsignar alla vansinniga migrationspåhitt.

Saken är även den att de senaste årens flyktingpolitik/migrationspolitik fört med sig att befolkningen i mellanöstern vet att det lilla landet Sverige ”flyter av mjölk och honung”. 

Följaktligen kommer man söka sig hit från Syrien, och vi kommer få ett antal försvarstal av Billström och Ullenhag. Partipiskan kommer att vina över kommunpolitiker eftersom lagen inte kommer att hinna träda i kraft, och desperationen, kostnaderna och problemen kommer att skjuta i höjden. Ja, kostnaderna för invandringen är väl redan två till fyra gånger högre än hela försvarsbudgeten, så jag vet inte om man kan prata om ”skjuta i höjden” när kostnaderna är astronomiska redan, och problemen med gängkriminalitet, narkotikasmuggling, illegala vapen, våldtäkter, m.m. redan är minst sagt påtagliga, trots att media försöker dölja detta.

Men man pratar om den arabiska våren. Så hur ska man göra nu med vågen av syrianer som kommer? För att inte tala om alla ”anhöriginvandrare” som kommer till de muslimska ankarmän (ensamkommande flyktingbarn), man skickat hit. Även om de vore högutbildade och kunde svenska, finns det helt enkelt inte arbeten. Arbeten uppstår som bekant inte ur intet, men man agerar som att bara man plöjer ner mer pengar till kommuner och arbetsförmedlingen så uppstår nya jobb.  Simpel och enkel logik.

Man har nu tydligen allokerat 300 miljoner för de 27.000 somalier man räknar med de närmaste åren ska komma som anhöriginvandring. Det gör alltså drygt 11.000 kr/person. Hur länge räcker dessa pengar? Om vi räknar på att det tar ca 10 år för en somalier att komma i förvärvsarbete kan vi alltså dela 11.111kr med 36.500 dagar på 10 år. Det gör alltså att staten allokerar drygt 30 öre per dygn för dessa personer att leva på. Men det förutsätter att alla som kommer hit är i ålder för förvärvsarbetande. Alltså oräknat äldre, som är i, eller når pensionsålder inom tio år. Ej heller barn som har längre än tio år innan de kan förvärvsarbeta.

Men i snitt 30 öre....

Kommunerna börjar nu reagera och vågar i alla fall i lokalpressen uttala sin rena kritik mot detta vansinne. Detta är faktiskt lite glädjande.

Ovanpå det var det syrianerna. Det kanske kommer nya krig i MENA-området, med nya flyktingströmmar. Eller varför inte kopterna från Egypten? De är några miljoner, kanske 5-10, och kommer definitivt inte få det lätt nu när ”muslimska brödraskapet” tagit över.

Så som Sverigedemokrat, funderar man på om man egentligen behöver ha en egen politik. Nu har jag det, och idéer om det mesta. Men vad jag menar är att ingen sund svensk kan rösta på eller understödja den politik som sjuklövern bedriver, och Sverigedemokraterna blir då enda alternativet.

Det är egentligen bara att tala om fakta och få fram fakta, så inser vem som helst att Sverigedemokraterna är enda alternativet.

Men nu är det så att det handlar inte bara om ett missnöjesparti, som inte gillar migrations och den totalt frånvarande integrationspolitiken. Det handlar om ett parti med en egen politik och finansiering av allt. Jag gillar just orden ”trygghet och tradition”. Just som gammal moderat, en aning konservativ och misstänksam, men samtidigt innovativ och prövande allt nytt är det precis vad jag står för. Man kan pröva nya saker, fungerar de inte förkastar man dem, för grunden ska vara just trygghet och tradition.

Men nu har alltså allt gått totalt över styr, politikerna stoppar huvudet i sanden som strutsar, svamlar om totalt irrelevanta saker, hittar på nysvenska och försöker dölja alla problem för oss.

Vi har idag en usel sjukvård, sannolikt den sämsta i hela Europa. Världens näst högsta skatter. Inget försvar. Hög arbetslöshet, och svenska ungdomar flyr utomlands för att få arbete och bättre betalt. Usla skolor där lärarna har dåliga löner och behandlas som skit. En äldreomsorg och pensioner att skämmas för, då de personer som sitter där byggde upp den svenska välfärden.

Mot den bakgrunden, kriminalstatistiken, antalet våldtäkter, och en rad andra faktorer inte minst rent kulturella, tror jag inte ett ord på Reinfeldts, Ullenhags och Billströms nysvenska honungsord om det multikulturella samhällets paradis. Dessa är lögn. Det finns inte ett enda multikulturellt samhälle som fungerar i hela världen, det har Merkel, Cameron, och Sarkozy fattat. Vad Hollande fattar vet jag inte än.

Men det är bara att fatta även för dig, som svensk röstberättigad.

I storebrors land

När jag läser vad ordföranden för IOGT/NTO skriver på denna länk i SvD, blir jag liksom lite frustrerad över naiviteten. ”Det finns alkoholfria alternativ” och annat trams. Javisst, det finns, och ur kranen kommer det vatten, det är bara att öppna ventilen hela glaset fullt. Systembolaget har ett liknande och folkuppfostrande resonemang och dessvärre ännu mer paradoxalt.

Jag dricker alkoholhaltiga drycker, tycker om att göra det, så mycket det passar mig och det är min rättighet. Anna Carlstedt kan ställa sig frågan om medborgarna är till för samhället eller om samhället är till för medborgarna.

Hon verkar tro att medborgarna är till för samhället, och det var de i kommunistiska regimer som visste allas bästa och medborgarna var en liten myra i stacken som inte fattar sitt eget bästa.

Det är helt enkelt så att samhället är till för medborgarna, men det har Anna Carlstedt antagligen aldrig tänkt på. Hon har ingen som helst rätt att tala om för någon, något. Men storebrorsfasonerna är generella för organisationer som IOGT/NTO; vi vet vad som är bäst för dig. Vi dricker alkoholfria alternativ, och ger gärna råd om sådana. Tack! Jag vill ha ett alkoholfritt alternativ till Eiswein, och Lagavullin. (Anna ombedes Googla på dessa drycker.)

Men nu var just ämnet alkohol och framförandet av båt. Givetvis heter det ”sjöfyllerilagen”. Nu har vi alltså lite fundamentala saker. För det första har man tagit bort benämningen ”onykterhet” som det hette tidigare i lagstiftningen eftersom ”fylleri” låter allvarligare och mer avskräckande. Vem kan anses ”full” vid 0.2 promille? Letar man på nätet finns det inget som helst samband mellan alkoholhalter i blodet understigande 0.5 promille och trafikolyckor. Däremot stiger kurvan brant därefter, men det vet man när det gäller framförandet av motorfordon. Alltså kan ingen påstå att den som framför ett fordon på väg med en alkoholhalt i blodet understigande 0.5 promille utsätter varken sig eller andra för några ökade risker.

Men det gäller framförandet av motorfordon. Framförandet av båtar vet ingen något om, och det är uppenbart att Anna C., inte kan se skillnaden på en väg eller en farled, en parkeringsplats, eller en fjärd.

Javisst, det finns olyckor som orsakats av att den som rattat en båt varit full. Men de kan man räkna på ena handen. Hur många har orsakat personskador? Ok, några drunknar varje år för att ramlat i sjön och varit fulla, men det handlar inte lagen om. Den handlar om rena och idiotiska storebrorsfasoner som inte har i ett fritt samhälle att göra. Runt 5000 kvinnor våldtas i detta land varje år, 1500 – 2000 tusen begår självmord, kanske 500 personer dör i trafikolyckor. Hur många avlider på sjukhusen av felaktig eller bristfällig vård? Ett färre antal personer än handens fingrar dör varje år för att den som framförde en båt varit berusad.

Men det är klart, enligt Anna C:s sätt att se det, en pilsner och man är stupfull. En öppen fjärd är samma sak som en snorhal vinterväg.

Och förresten – kräftor kräva dessa drycker, i dessa tider. Min rättighet som medborgare. Inte din rätt att tala om för mig att avstå från, med ”alkoholfria alternativ”. Du dricker inte, det är din sak men du ska inte tala om för mig vad jag ska dricka. Det är min sak.

Sköt ditt - vill du inte dricka vin så låt bli, din sak. Vill jag dricka vin ska du strunta i det, men jag betackar mig för "alkoholfria alternativ".

Missa förresten inte damen på bilden ovan. Vad ska vi kalla henne som bjuder på vin, utan att kolla ålder, på gatan, kanske gratis...? Vad säger du Anna, tror du fängelse i två år räcker?

Halal-slakt

Jag lovade ju publicera svaret från Willys på mailet jag skickade om halal. Detta blev svaret:

">I Willys butiker säljs det inte kött från djur som slaktats utan bedövning
>vare sig det är svenskt eller importerat kött. Vi ställer krav på att
>leverantören inte tillämpar obedövad slakt även om det är tillåtet med
>obedövad slakt i producentlandet. Kraven på leverantörerna regleras genom
>avtal. För att ytterligare säkerställa att obedövad slakt inte tillämpas
>gör vi kontroller av slakterierna på plats. I Irland har vi en person som
>arbetar med att kontrollera våra leverantörer och på andra marknader har
>vi nära samarbete med importörer som gör motsvarande kontroller. Om vi får
>information som ger oss misstankar om att någon leverantör inte gör som
>den påstår kommer vi att kontrollera detta. Visar det sig att någon
>leverantör slaktar utan bedövning kommer vi att byta leverantör.
>
>När det gäller det halal-kött vi säljer i våra butiker så är slakten inte
>sämre ur djurskyddssynpunkt än konventionell slakt. Det gäller även det
>importerade köttet. Skillnaderna mellan konventionell slakt och
>halal-slakt hos de leverantörer vi använder oss av handlar om ett
>regelverk där det ingår exempelvis riktningen mot Mecka och att det ska
>finnas tillgång till religiös personal. Ingen annan skillnad.
>
>Angående sortimentet. Willys är en central kedja vilket gör att vi kan
>köpa in stora mängder volymer för att på så vis kunna pressa priserna för
>våra kunder. Detta innebär att vi har ett standardsortiment som varje
>butik ska ha inne. Sedan kan man alltid som kund lämna in önskemål om
>produkter till sin butik. Vissa varor utöver det ordinarie sortimentet kan
>butiken själva beställa hem, andra varor måste vi ta beslut om centralt.
>
>Vänliga hälsningar, XXXXX"

Eftersom jag inte har godkännande av XXXX, publicerar jag inte personens namn. Utan godkännande tycker jag inte det är artigt när det initialt är en mailkonversation.

Jag har informationen att ett djur måste "vara vid medvetande när det möter Allah". Detta emotsäger hela texten ovan. Kommentarer? Någon som vet exakt vad som gäller?