lördag 3 januari 2015

Om ett badkar

Detta är en liknelse som jag kört tidigare och beskriver hur den svenska migrationspolitiken fungerar:
 
Man har ett badkar med proppen i botten, och vattnet står på och rinner ner i karet. Det är alltså bara en fråga innan vattnet rinner över badkarets kanter.
När så sker uppstår det ett käbbel om problemet. Man har för få trasor att torka upp vattnet med, och desperationen bara stiger. Några föreslår att man ska göra badkaret större. Man skyller på varandra att det inte torkas tillräckligt fort och man ropar på grannarna att komma och solidariskt hjälpa till. Grannarna är ju med i samma bostadsrättsförening och måste ”ta sitt ansvar”. Några vill till och med öppna kranen ytterligare med argumentet att vatten är ett måste i livet och det blir säkert mindre torkjobb i framtiden. Man drar upp historiska fakta om folk som torkat ihjäl i öknar och sjunger vattnets lovsånger.

När sedan någon föreslår att man ska stänga kranen, tittar alla oförstående på denne hatiskt och tillmälen som aquafob, vattenfientlig, badhatare, ökenkramare, torris, m.fl. börjar hagla.
Alla måste på olika sätt hjälpa till att få upp vattnet från golvet. Det går så långt att de som tidigare käbblat om torkhastighet och olika trasor går samman och alla förlöjligar den förhatliga kranstängaren, och vill inte heller lyssna på några som argument denne kommer med.

Vattenmängden på golvet ökar hela tiden och en allt större del av hushållsbudgeten går åt för att köpa trasor, hinkar och vattenskrapor i desperation och med kort varsel. Det råder ju inget som helst tvivel om behovet av dessa produkter. Det enda man törs diskutera är effektiviteten i olika produkter för att få upp vatten från golvet. Att hela familjen måste ”ställa upp” är en ren självklarhet. Man fördelar om ansvaret för olika torkprodukter inom familjen för att lösa problemet, och fortsätter skylla på de som inte torkar tillräckligt fort.

Ty att stänga kranen till att börja med är strängeligen förbjudet och detta må inte ens diskuteras. Ingen vill ha något att göra med ”kranstängaren” - familjens svarta får.
Sverige 2015 i ett nötskal.

Inga kommentarer: