Livet med Microsoft

I tidernas begynnelse var det något uselt skalprogram som gick ovanpå DOS. Alltså efter min HP41-cv och ABC-80 från Luxor.

 

Först var det en usel kopia av Mac och det var idiotiska begränsningar av storlekar på hårddiskar, filnamn och annat. Sedan kom IBM in matchen med olika program, som DisplayWrite, Fourth Dimention, och även ett eget operativ som hette OS2. Sedan kom Windows NT, Windows 95, som sedan skruvades ihop med NT och på den vägen är det med massa Windows.  Under hela resan har man sett mycket, och oförklarligt krångel med kollisioner på interruptadresser, versiontrassel, upplösningar, virus och faen vet allt.
Man har liksom något inbyggt behov av att ändra för ändringarnas skull, och allt blir alltmer komplicerat. Microsoft verkar tro att folk sitter och jobbar med operativsystem, och ju mer man kan hitta på till operativet ju bättre blir det. Ärligt talat – vem faen bekymrar sig om ett operativ? Så länge det kan hålla flera program i luften är operativsystemet helt ointressant. Alltså är idag Windowsoperativet en ren komplicerad gröt med hundratals processer som man inte kan ha minsta pejling på. Kontrollpanelen har fler ikoner och funktioner än barr på en gran. Funktionerna är dessutom översatta från engelska vilket i sin tur betyder att man använt antingen svenglish eller hittat på krystade ord som betyder apskaft.

Sedan var det applikationerna. För många år sedan hade man pejling på varenda funktion i programmen som ingick i normal användning. Sedan blev det mer komplicerat och antalet möjligheter ökade, men man hade rätt bra pejling på de program man jobbade med. Man hade byggt ganska logiska menyer och körde man den engelska versionen av office kunde man lära sig det man behövde utan svenska fikonöversättningar. Men det var kanske 10 år sedan. Visst det fanns buggar, och programmen kraschade ibland men man lärde sig både ”workarounds” för buggarna, och när det var risk för programkrasch.

Men jag har haft två Mac-perioder. Dels när Mac kom, med MacIntosh+, SE,  AppleTalk, hårddiskar, mus, och för runt fem år sedan med  en MacBook Pro. Visst, det tog två dagar att lära sig hur det fungerade, men sedan var det klockrent och allt bara fungerade. Inget förbaskat operativsystem som ställde till trassel och programmen var bara så mycket bättre och användarvänliga. En ren njutning som ren användare.

Men nu är man tillbaka i Windowsvärlden – virus, kollisioner, uppgraderingar, idiotiska kataloger på hårddisken, och sist men inte minst applikationer som tror att man är en ren idiot. Om du startar MSWord har du ett typexempel: hela programmet dräller av idiotiska mallar man förväntas använda och menyerna saknar i princip all logik. Prova gärna att göra en egen och numrerad innehållsförteckning. Det skulle förvåna mig om någon klarar det på en halv arbetsdag. Det är alltså direkt kontraproduktivt att ha program av denna typ som uppenbarligen utvecklats för utvecklingens skull och något påhittat behov av att komma med nya versioner.

MSExcel är inte lika drabbat men nästan. PowerPoint är även drabbat och man förutsätter alltså att användarna är rena idioter och att programmerarna vet precis vad användarna vill ha och behöver – mallar för alla, och rena idiotfunktioner samt menyer.

Den som kan alla funktioner i MS Access och lyckas göra en applikation som inte kraschar borde få någon form av pris av Bill Gates. Jag har rätt bra pejling på databaser (tycker jag själv), men att få till ens de enklaste funktionerna i MSAccess kräver veckor av tester, misslyckanden och problem. Dialogrutor med kryptiska idiotfrågor blir det fler än granar i Norrland, när man försöker göra ens den enklaste applikation.  Vidare fungerar MSAccess så att det automatiskt sparar, vilket innebär att om man klantar till det finns det ingen väg tillbaka om man inte sparat filen under annat namn. Genialt! Har man något som funkar sparar man det. Att jobba med samma fil och namn är ett rent kamikazeprojekt.

Men varför denna frustration frågar jag mig? Men egentligen har jag ju svaret – jag har en ärligt köpt CD med ett dataspel jag gillar och brukar köra från Ubisoft. Av någon helt oförklarlig anledning kan jag inte spela längre, vilket har funkat i 4 år eller så. När jag försöker starta spelet läser det lite på skivan och sedan händer inte ett dyft. OK, jag har omstartat datorn, jag har avinstallerat och ominstallerat spelet, snokat under Task Manager, kollat på versioner och mycket annat. Av någon anledning startar inte spelet. Samma dator, samma mjukvara, vad i h-vete är problemet? Ingen som helst anledning ges på skärmen, det har tagit mig några timmar minst. Vem betalar denna tid?

Min slutsats är att Windows är som ett korthus – ju mer man bygger på ju större risk för trassel och man vet inte vad som kommer att rasa eller varför. Jag vill inte ha en massa flummiga templat, värdelösa funktioner, och framför allt – ett stabilt operativ.