Polisen erkänner mörkning

Denna artikel är en direkt kvittens på det jag skrivit om tidigare.

Det finns inget som helst rasistiskt eller utpekande av grupper eller liknande genom att gå ut med signalement. Gör man det motsatta; d.v.s. skriver att en person inte har en viss hudfärg eller etisk grupp skull det dock vara rasism. Polisens uppgift är att ta fast brottslingar och lagföra dem, inte agera springpojkar åt PK-politiker. Genom att inte lämna ut det man vet d.v.s. korrekta signalement skadas förtroendet för polis och hela rättsväsendet, och vi medborgare tvingas läsa mellan raderna och själva göra antaganden. Vad värre är; i de fall man vill ha fast en brottsling och underlåter att gå ut med korrekta beskrivningar innebär detta att brottslingar kommer att gå fria. Polisen är en av samhällets nyckelfunktioner för medborgarnas trygghet, och i den mån man inte rapporterar korrekt får man inte heller medborgarnas tillit.
Typexempel på den selektiva rapporteringen är de musikfestivaler som ägt rum under sommaren, där man försöker dölja problematiken, och feministmuppar konstaterar att det är ”män”. Baserat på vad som tydligen finns i instruktionerna, pratar man alltså om ”vardagsbrottslighet”. Det vore intressant att få en definition av detta, i synnerhet som våldtäkter rapporteras dagligen i media.

Jag skrev för några dagar sedan om att man inte ens rapporterar de brott som uppenbarligen begås av personer med ”utländsk härkomst” som nyheter på polisens hemsidor. Man rapporterar ett ”urval”, baserat på vad som är politiskt korrekt, inget annat. Man rapporterar alltså inga brott som på något sätt kan relateras till invandring.

Det är ju sedan ett antal år uppenbart att politikerna försöker mörka både kostnader och problem man orsakat med den sanslösa migrationspolitiken. Tvärtom, media har varit fulla med ”success stories” om riktiga flyktingar, familjeåterföreningar i myssoffan och högutbildade personer som fått jobb direkt eller lärt sig svenska på några månader.

Polisen och rättsväsendet är statliga funktioner som är direkt beroende av medborgarnas tillit. Alternativet är medborgargarden och att medborgarna tar lagen i egna händer.
Det vore förbaskat intressant om Varg Gyllander (polisens presschef), samt Eliasson hamnade inför KU, så att man fick veta vem och vilka som beordrat mörkläggningen. Vi pratar om något mycket allvarligt som heter ministerstyre.

Slutligen har jag en fråga till Gyllander; Om personer med en viss bakgrund figurerar i Era rapporter/utredningar mer frekvent än andra och gällande vissa brott, är det väl fakta, och inget man ska eller ens får undanhålla medborgarna?