Maktkåta?

Man undrar lite hur Lööf och Björklund egentligen tänker. Man hyllar demokrati och liberalism rent generellt, och vi har representativ demokrati. SD:s personer i riksdagen är alltså representanter för ca 1.1 miljon svenska väljare. Att sedan riksdagspartierna ska ha inflytande baserat på sin storlek är även det en självklarhet.

Vi har under de drygt två månader som gått sedan valet hört att hela sjuklövern tvärvägrar att ens diskutera med SD och Lööf och Björklund har alltså röstat ner Kristersson bara för att risken fanns att han skulle bli ”beroende” av SD. Ett synnerligen odemokratiskt agerade samt svikande av egna väljare.

Men låt oss nu ponera att Kristersson hade blivit statsminister, och Lööf och Björklund hade fått ministerposter. Om då C eller L hade lagt fram propositioner som SD hade gillat hade man då dragit tillbaka dem för man inte vill ha SD:s stöd, eller hur tänker man? Eller om SD hade lagt motioner som C och L gillat, hade man då röstat ner dem bara av ren princip?
Det finns liksom inget logiskt tänk, eller logiskt handlande när det gäller Lööf och Björklund.

Det finns bara ett svar på denna problemställning. Man är maktkåta och prostituerar sig för att få makt. Man gör allt man kan för att få vandra i maktens korridorer. Vad man lovat väljarna före valet eller egna principer spelar ingen som helst roll, dessa saker kan man snacka bort, eller förringa. Lööfs senaste (och jag hoppas sista) sondering är ett rent kvitto på detta; hon hoppades på att bli statsminister och få sitta på tronen. Löfvén kommer nu att försöka fiska över Lööf och Björklund under de återstående dagarna. Han måste ju på något sätt få acceptans (att inte en majoritet av riksdagsledamöterna röstar mot honom), och i nästa läge en majoritet, t.ex. när budgeten ska röstas om.

Alltså svenska folk, och för att summera. Detta är nog så långt från demokrati man kan hamna men under denna flagga. Det handlar om maktspel, strategi och taktik.
Min gissning är att sossarna mutar C och L med ministerposter, och sedan blir Löfvén statsminister igen.

Ni som röstade på C eller L; har ni ingen erfarenhet av historien? Dessa båda partier är politiska amöbor som alltid hoppat i säng med vilken konstellation som helst om man bara fått vara med vid makten. Så varför har vi val vart fjärde år om det man lovar inte ens gäller någon månad efter valet? ”Makt till vilket pris som helst” (länk), läste jag som rubrik i en tidning, och med referens till Lööf och Björklund.

Men det allvarligaste är att man har så bristande respekt för det demokratiska systemet. I de senaste opinionsmätningarna visar det sig att SD ökar och är näst största parti. Kameleontpartierna riskerar att åka ur riksdagen, i synnerhet miljömupparna och liberalerna.
Mot denna bakgrund darras det i knäna och ett extraval vore förödande för de partier som har 4%-snaran runt halsen. Det blir alltså viktigare att kohandla med sin egen politik med sossarna än riskera extraval. Man hoppas helt enkelt på att kunna köra amöbapolitik och kanske få en liten del av makten fram till nästa val. Det finns bara två stora problem; man anser sig veta bättre än väljarna, har ingen respekt för ordet demokrati och man är maktkåta.


Nej Björklund! Detta är inte ett hatinlägg och inte agg mot någon. Det är inget annat än en analys av ditt och Lööfs agerande efter valet.