söndag 28 november 2010

Om en PK-blaska, UNT

Det finns en dagstidning som heter Upsala Nya Tidning (UNT). Denna tidning är ett underbart exempel på propaganda och PK-korrekthet. Massor artiklar om sport givetvis, och då i synnerhet de lokala lagen. Ibland kan man ägna närmast hälften av sin websida åt bara olika sportevenemang.

Bilisterna i Uppsala är givetvis stora syndare, och i dagens nätversion kan man läsa om partiklar och dubbdäck. En klassiker som vilken logiskt tänkande medborgare som helst fattar att det är ren propaganda och miljöflum.

Artiklar som handlar om händelser utanför regionen selekteras noga för att ge bilden att det är bäst i lilla Uppsala. Allt enligt propagandans rasterteknik som innebär att läsarna ska skapa sig en bild av andra länder och saker bara baserat på den selekterade information man tillhandahåller.

Men mest tillhandahåller man helt larvig och rent fjantig information om en massa saker som egentligen är helt ointressanta.

När man berättar om brott som begåtts, passar man sig noga för att knyta informationen till ”kulturberikare”, eller vissa befolkningsgrupper eller kulturberikande områden. I denna artikel berättas att man plockat in tre personer som ägnat sig att åka landet runt för att stjäla hos pensionärer. Det behövs inte mycket logik för att lista ut dessa personers etniska tillhörighet, men det törs man inte nämna trots att det uppenbarligen är ett systematiskt brottsmönster.

Eftersom alla vet att denna folkgrupp är kända för likartade händelser, är det givetvis tabu i tidningen att ens andas en antydan om detta. Är deras etniska tillhörighet då inte av relevans? Tja, den som anser det kan ju fundera på varför man finner det intressant att publicera de misstänkta brottslingarnas ålder. Är ålder en parameter av intresse för brottslighet? Kanske om brottslingen är under 15 eller över 65, men annars inte, men något måste man ju skriva. Det är ju tabu enligt deras bok att skriva att de hade en viss etnisk tillhörighet, men egentligen är det betydligare intressantare än deras ålder. PK alltså.

Sedan har man i Uppsala ett ”kulturberikarområde” som heter Gottsunda. När man plockar in något i tidningen från detta område, alltså kockrena brott som begåtts, är det som små notiser, eftersom man måste hålla upp fanan som nyhetsförmedlare, emedan man inte vill knyta några systematiska observationer, eller slutsatser till detta område. Att invånarna eldar upp bilar i detta område är numera så vanligt att det inte har något nyhetsvärde. Däremot har man den senaste tiden fått en massa nya poliser för att komma till tals med brottsligheten, men det nämns vid ett besök av justitieministern inget annat. Så om nu någon rånas i detta område är det ju inget scoop. Så alltså hittar man denna lilla notis.

Gärningsmännen tros vara i 20-årsåden, är ju himla upplysande, eller hur? Igen, är det någon som betvivlar att detta inte har en koppling till mängden invandrare i detta område och den kriminalitet som orsakat att man allokerat en massa nya poliser i området? Nix, sådana kopplingar är tabu, och inte PK. Men man är ju på några få rader nödd och tvungen att berätta att ett rån skett eftersom detta är ett mycket allvarligt brott.

Sedan gäller det givetvis för UNT att vara PK när det gäller jämställdhet. Man har därför en "genusgrupp" som kollar att det tidningen publicerar är jämställt, och att kvinnor har lika stort utrymme i tidningen som män.

Detta är en grupp man startat på tidningen för att försäkra sig om att försäkra sig om att materialet man publicerar är PK, d.v.s. jämställt i minsta detalj. Jag såg vid ett tillfälle att man räknat antalet män resp. kvinnor på bilder. Förbaskat viktigt för nyhetsförmedling, eller hur? D.v.s. om man inte har för avsikt att påverka sina läsare i politiskt korrekthet.

Det är givetvis så att man inte tillåter några blogglänkningar i tidningen. Däremot har man möjligheten att kommentera. Men givetvis då bara de artiklar som är helt harmlösa ur PK-aspekt. Man tillåter inga som helst kommentarer i artiklarna om brottslighet eller som är invandringsrelaterade, men om det handlar om sporter eller vad man tycker om små fjantiga lokala frågor är det givetvis tillåtet att kommentera. För att upprätthålla PK-flaggan har man givetvis en lista över de artiklar som kommenteras mest. Men saken är den att man inte tillåter kommentarer på artiklar som det kan komma kommentarer på som inte är PK. Man vill alltså ge skenet av en öppen debatt och yttrandefrihet som inte finns. Det går alltså inte att kommentera de artiklar där det kan komma kommentarer som är ej PK, men det nämner man inte ett ord om.

lördag 27 november 2010

Svensk sjuk vård

Massmedias omskrivningar och rena lögner är ganska beklämmande. Idag hittade jag denna artikel i SvD. Rubriken är direkt missvisande; ”SD vill neka gömda flyktingar vård” står med stora bokstäver.

Vi kan ju börja med rubriken. För det första handlar det inte om flyktingar. Riktiga flyktingar är berättigade till samma vård som alla andra. Detta är personer som varken uppfyller FN:s definition på flykting eller de svenska mycket generösare reglerna. Alltså är det inga flyktingar. Vi pratar alltså om antingen människor som smugglats in till landet och finns här utan myndigheternas kännedom, eller människor som fått avslag på sin flyktingansökan, men i stället för att åka tillbaka till det land de kommit ifrån, väljer att gömma sig undan myndigheterna och ett avvisningsbeslut. Bägge dessa kategorier bryter mot svensk lag genom att finnas i detta land.

Sedan om man vet SD:s program och även läser artikeln, framgår det tydligt att det inte handlar om att neka någon akut vård vid t.ex. olycksfall eller livshotande situationer. Det handlar om att ej akuta saker inte ska behandlas. Det är en mycket stor skillnad, och detta praktiseras redan idag för svenska medborgare. Om någon t.ex. hemmahörande i Stockholms län, behöver vård som ej är akut i Uppsala län, vägrar man patienten vård, och hänvisar till sjukvården i länet personen är hemmahörande i. De utlänningar som gömmer sig undan lagen och rättvisan i detta land skulle alltså ha bättre tillgång till vård än landets egna medborgare när de t.ex. är på semester i en annan del av landet. Dessutom ska den vara gratis, vilket den inte är för svenska medborgare.

Sedan står det en massa andra saker i artikeln, och givetvis på bästa PK-manér, ondgör man sig över att SD fått politiskt inflytande. Björn Söder (SD) citeras, och har några punkter som för mig är rena självklarheter. Det är bara att instämma.

Och i slutet på artikeln citeras Karin Engdahl (s), som säger ” – Vi har en utarbetad värdegrund att stå på inom vården och vi har riktlinjer för hur gömda flyktingar ska tas om hand, exempelvis att polisen inte ska tillkallas och att man inte ska kräva några avgifter. Att gå ifrån det vore otänkbart.”

Det är alltså en värdegrund som strider mot lagen, och ger utlänningar som olagligen vistas i detta land gratis och bättre vård än svenska medborgare. Enligt den värdegrunden är alltså dessa personer mer ”värda” än landets egna medborgare.

Vi har idag sannolikt den sämsta sjukvården i hela Europa, nedskuren under årtionden. Jag har inte hört om, eller varit i kontakt med något land i Europa som har en sämre sjukvård än just Sverige. Nu vill man alltså belasta sjukvården ännu mer, både genom att ge fribiljett till de som olagligen befinner sig i landet, samt öppna upp för att de som önskar sjukvård och befinner sig olagligen i andra länder, så de kan resa hit för att få gratis vård. Allt på svenska skattebetalares bekostnad givetvis, samtidigt som dessa kan räkna med sämre sjukvård själva eftersom vårdapparaten blir allt mer ansträngd.

fredag 26 november 2010

Decimera - eller multiplicera

En riksdagsledamot från moderaterna vid namn Amir Adan har uppmärksammat att det finns ett hot med den radikala islamismen, det kan man läsa i denna artikel. Han har tydligen sett någon islamistisk propagandafilm med en ung kulturberikare som tycker att alla ska göra som han, och komma till Somalia och ”göra jihad”.

Men nu är det så att sjuklövern och i synnerhet moderaterna har haft regeringsmakten den sista tiden i detta land, och predikat acceptans, kulturberikning och förståelse för olika religioner, och då i synnerhet islam. Sedan vaknar hr. Adan upp ur sin flumdvala och märker att det finns radikala islamister, ja rentav terrorister, som använder alla medel de kan för att uppnå sina syften och även använder Sverige som bas.

Varför är han oroad och överraskad? Det är ju precis detta man strävat efter att uppnå med den politik man fört. Han skriver; ” Vi kan inte acceptera att religiösa fanatiker lurar barn i svenska förorter att bege sig till Afrika eller annorstädes och utnyttjas på grövsta tänkbara sätt.”, och han snackar om dessa krafttag; ”För detta krävs ansvarstagande från alla delar i samhället; skolor, kommuner, föreningar, journalister, bloggare, föräldrar och alla andra vuxna som har kontakt med barn och ungdomar. Vi måste alla stå upp för demokrati, yttrandefrihet, tolerans och sunda värderingar.”

Nu är det något som inte stämmer. Det blev liksom kortslutning någonstans i de moderata partileden. Å ena sidan snackar man om multikulti, acceptans av alla religioner, jämställdhet och jämlikhet m.m. Sedan ska alla delar av samhället fördöma en stor del av de saker som islam är baserade på, t.ex. förtryck av kvinnor, tolerans (t.ex. mot sexuella minoriteter), och nedvärdering av de som inte är muslimer.

Yttrandefrihet är även kul att han tar upp som en sak vi ska ”stå upp” för. Eftersom jag under det senaste året sett hur styrda massmedia är, fått massor med kommentarer i tidningar raderade, och blogglänkar likaså (senast igår), verkar det som hr. Adan inte har en susning om hur man i detta land begränsar yttrandefriheten, kontrollerar media och ägnar sig åt ren propaganda.

Men vad beträffande hela problematiken, behövs det inte mycket logik för att inse att det finns olika tolkningar av koranen precis som det finns olika tolkningar av bibeln. Det finns extremister inom alla partier i stort sett, och i synnerhet när det gäller religioner. Men enligt flummeriet här i Sverige som man har indoktrinerat medborgarna med sedan 70-talet är alla former av religion ok. Allt annat är ju någon form av diskriminering, och till och med artikelförfattaren har en islamist bland sina moderata riksdagskamrater.

Så vem bestämmer vad som är accepterat, vad som är religion, vad gränserna går, vad som är radikal islamism eller bara ren harmlös religionsutövning? Svaret är, att det kan man inte göra, om man målat in sig i det hörn dagens svenska politiker gjort. Det kommer aldrig finnas någon gräns och de svenska politikerna har i ren naivitet försatt sig i denna situation. Har man accepterat islam som en del av detta land, under multikultins, flummeriets och acceptansens fana, måste man acceptera alla, även de som vill åka till Somalia och bli självmordbombare. Man kan då tycka att dessa ungdomar har blivit vilseledda, men vad menar man med det? Att politikernas tolkning av koranen är den korrekta, eller att man bara kan acceptera de delar av koranen som råkar stämma överens med svensk lagstiftning?

Av att läsa artiklar som artikelförfattarens, ser jag bara som en kvittens på att svenska politiker inte har en susning vad de håller på med. Man vet att man tar in massor av människor i detta land som kallar sig flyktingar, vilka drar diverse helt larviga rövarhistorier, har förfalskade identitetshandlingar, eller inga alls, samt avsiktligt förstörda fingeravtryck för att förhindra identifikation. Hur kan man mot denna bakgrund tro att man inte skapar en bas för, och tillflyktsort för radikala muslimer som kommer antingen bli självmordbombare eller rena terrorister?

Jag rekommenderar alla att läsa Politiskt Inkorrekt, om inte annat som en motpol och komplement till alla PK-media som förtiger verkligheten. Här är just en artikel i PI som belyser problematiken.

måndag 22 november 2010

Kommentar från en neger

”Makt är icke blott makt, utan också ansvar. En segrande demokrati får icke förgäta att verklig demokrati är hänsyn till alla, även till minoriteten. Makt får icke missbrukas ens av en majoritet. Övermodet är icke demokratiskt.”

Det var Per-Albin Hansson som sade detta i ett tal 1930.

Man kan tycka att det är en självklarhet. Det finns ett ansvar i att styra ett land. De styrande måste se till att ett land är till för alla medborgare, inte bara för en majoritet.
Detta gör man i stora delar, och olika minoriteter tar man stor hänsyn till, och daltar med. Exempel på sådana minoriteter är muslimer, homosexuella och invandrare generellt. Där tar politikerna minst sagt ett stort ansvar, och i många stycken för stort ansvar och daltar med skattemiljarder i byxorna. Det heter ”lite integrationsproblem” när invandrare skapar kriminella gäng. Det heter acceptans och multikulti när muslimer vill ha speciell mat, burka, niqab (spökplump) och egna rättigheter i samhället. Politiker springer med i Prideparader och håller tal för att fiska efter röster i HBT-led. Om någon ens tänker att zigenare kända för butiksstölder kommer DO med ersättningskrav till dessa på minst 50KSEK.

Men nu har vi idag ren diskriminering och agg mot folkgrupp; de förhatliga rökarna. Ni vet de som förpestar luften, utsätter andra för dödligt farlig tobaksrök, samt ligger statskassan till last eftersom de kostar mer i sjukvård än andra. Det sista påståendet är helt felaktigt, men det bekymrar ingen. Och de två första rent larviga.

Samhällets negrer alltså, som Folkhälsoinstitutet vill dra år tumskruvarna på, sannolikt med högre tobakspriser, och skrämmande bilder på lungcancer på cigarettpaketen.

Du, lille medborgare ska inte röka det har vi bestämt. Därför ska vi straffa dig på olika sätt och köra med piska till dess du förstår ditt eget bästa. I dessa tre artiklar (1 , 2 och 3) kan man sedan läsa hur Folkhälsoinstitutet, chefredaktörer (?), och andra med flera vill hänga på elaka varningsbilder, och höja skatten på tobak, samt hitta på olika saker. De elaka multinationella tobaksbolagen verkar ju kontrollera det mesta, och är djävulen personifierad i penninghungriga direktörer. Men, men, men…hur ska man efter ett sådant införande veta vilka cigaretter man köper? Mer än hälften av alla cigarettpaket täcks redan idag av fjantiga EU-texter om att man inte ska röka. Med ytterligare bilder blir det ingen plats kvar. Ska man i mikroskopisk text få leta efter vilket märke och modell på cigaretterna det är..?

Som varandes neger sedan snart 40år, inte en sjukdag, blir jag minst sagt frustrerad över att jag inte får leva det liv jag vill. Jag vill röka och fortsätta med det. Jag röker inte så det stör någon. Politikerna må läsa Per-Albins ord och fatta ett enkelt faktum: Samhället är till för medborgarna – alla medborgare. Medborgarna är INTE till för samhället.

Vill jag röka är det min fulla rättighet, och det ska politikerna inte blanda sig i.

Skrämmande proposition

Det finns en proposition som en gång godkänts av Riksdagen, gällande ändringar i Sveriges grundlag. Denna proposition har godkänts en gång tidigare är det bråttom att få den godkänd igen för att den nya lagen ska kunna träda i kraft.

Detta är den mest skrämmande proposition jag någonsin sett. Den tar i princip bort hela det kommunala självbestämmande, och i frågor som Riksdagen beslutar ska lagen kunna tvinga kommunerna efter vad de anser vara lämpligt. I praktiken kommer alltså myndigheter och Riksdagen kunna bestämma allt de vill blanda sig i och kontrollera.

Dessa citat kommer från Kapitel 14.

"2 § Kommunerna sköter lokala och regionala angelägenheter av allmänt intresse på den kommunala självstyrelsens grund. Närmare bestämmelser om detta finns i lag. På samma grund sköter kommunerna även de övriga angelägenheter som bestäms i lag."

Det kluriga är att definiera ”lokala och regionala angelägenheter”. Det finns ju en hel mängd angelägenheter som både är regionala/lokala men samtidigt statliga. Invandringspolitiken är ett utmärkt och aktuellt exempel. Om regeringen beslutat att Sverige ska ta emot ett visst antal utlänningar till detta land måste ju de placeras någonstans. På så sätt blir en statlig angelägenhet kommunal, och kommunerna kan alltså berövas hela rätten att besluta i dessa frågor. Statliga myndigheter, som i detta fall Migrationsverket fördelar sedan de som kommer till detta land efter eget godtycke. Det kommunala självbestämmandet är på så sätt upphävt.

Vidare "5 § Kommunerna får i lag åläggas att bidra till kostnaden för andra kommuners angelägenheter, om det krävs för att uppnå likvärdiga ekonomiska förutsättningar."

Vi har i detta land haft en ”Robin Hood”-skatt som tar från rika kommuner och ger till fattiga. Som jag ser det har detta varit ett brott mott kommunallagen, och nu i den nya skrivningen kommer man alltså kunna kräva in pengar för att uppnå ”likvärdiga ekonomiska förutsättningar”.
Varför har vi då över huvud taget kommunalskatter? Det finns ingen som helst anledning om kommuner som sköter sin ekonomi och har en låg kommunalskatt när de brandskattas till förmån för, och måste bidra till kommuner som missköter sin ekonomi och förslösar pengar å det grövsta. De som sköter sig måste ju betala pengar till de som har ”spenderbyxorna” på sig. Detta kommer givetvis leda till att kommunerna inte har något som helst incitament eller anledning att spara pengar. Ej heller kan man satsa långsiktigt, det gäller att omsätta alla de pengar man kan komma över och sedan ropa efter mer pengar, via staten, från de kommuner som inte varit lika snabba att sätta sprätt på pengarna på bästa möjliga sätt.

lördag 20 november 2010

Lite lördagsfunderingar

Ok, nu är det en typiskt svensk lördag. Det finns en del att göra och man fixar en del, resten får vänta tillsöndagen. Eftersom man får lite raster i hemarbetet kan man ju ”skriva av sig” lite. Vad ska man blogga om idag då? Tja…eftersom man börjar ruttna ur på svenska nyhetsmedia. Man filosoferar över vad som är en nyhet och vad som är acceptanskriteria för att den ska publiceras. När man läser en nättidning, scannar man ju snabbt över alla nyheter för att läsa de som man finner intressanta, och de artiklar som är intressantast öppnar man och läser. Men hur gör tidningarna en selektion över vad som ska publiceras i första läget? De får ju en massa information och vad som skulle kunna vara nyheter, och sedan selekterar de ut vad de bedömer skulle vara intressant för de potentiella läsare man har.

Men det är rätt uppenbart att det finns ett filter när det gäller vissa nyheter, som säkert skulle vara ett riktigt scoop, men det finns instruktioner om vad som är lämpligt och olämpligt. Dessa instruktioner håller man sig till och har alltid gjort så.

Ok, om vi tar det tillbaka i tiden, en 20-30 år eller så, var det givetvis så att förfinat propagandaapparaten. Det fanns inga satellitkanaler, det fanns inget internet, det fanns inga andra kanaler än de som politikerna kontrollerade. Lite variationer var det givetvis, på en moderat tidning respektive en kommunistisk men det generella var att de var kontrollerade av sina respektive partier.
Public Service är en tragikomisk historia i sammanhanget. När det begav sig var det i stora stycken de som bestämde allt. Medborgarna satt vi TV-apparaterna och tittade på den statliga propagandan, och under den falska förespeglingen att det var objektiva fakta som levererades, invaggades medborgarna i tron att de kunde skapa sig egna åsikter baserade på just Public Service. Jag kan rekommendera några gamla ”Anslagstavlan” från denna tid, vilket när det begav sig var ”information” för din egen skull lille medborgare. Propaganda var det inte.
Men vad man samtidigt kan konstatera är, att inte ens idag finns det ett enda nyhetsmedia i hela värden som tillstår att de avser påverka sina läsare eller tittare med propaganda eller vinklad information. Alla tillhandahåller just fakta, information och nyheter. Om vi nu ställer Public Service inför detta faktum, skulle alltså enbart de svenska medborgarna i hela världen vara de enda som just får opolitisk information och fakta via Public Service. Låter man sig luras av detta, vilket i sig självt är propaganda, är man skrämmande naiv. Märkligt nog även idag hävdar man detta och tror att dagens medborgare med tillgång till satellitkanaler och internet ska tro på. Tror ni mig inte är det bara att kolla på Youtube efter ”Tackfilm”. Är man en idiot och tror på denna propaganda förtjänar man att få betala ”licensavgift” som straff.

Man skulle utan vidare kunna skriva en bok om hur Public Service i synnerhet och media bedriver propaganda. Men det intressanta idag är att de håller fast vid de gamla etablerade sätten att föra propaganda som en snuttefilt. Så konstigt nog även idag, och man gör vad man kan för att förtrycka information som man inte ingår i, eller är förbjudet av vad vi kan kalla för ”högre ort”. Man måste givetvis försöka upprätthålla flaggan om att man tillhandahåller nyheter och information, men för den som kan läsa mellan raderna och se vad som utelämnas framstår en klar bild.

Låt oss ta några exempel. Det lilla skruttpartiet som ingen bekymrade sig för, som heter Sverigedemokraterna, rapporterades inte ett dyft om under valrörelsen 2006, ända fram till 2009 på sommaren då Mona Sahlin gick på en riktig mina i en debatt med Jimmie Åkesson, sedan och för precis ett år sedan i November 2009, blev det klart för alla hur partipiskan och propaganda fungerar i och med Vellingeincidenten. I samma veva trodde Maud Olofsson, att hon skulle kunna skåpa ut Jimmie Åkesson i en TV-debatt. Nu fick den samma resultat som för Mona Sahlin, och desperationen inom de etablerade politiska lägren steg. Man beslutade sig då för en strategi, som bestod i att man inte skulle debattera med SD, och dölja allt som ifrågasatte invandringspolitiken. Det var några små problem med integration bara. Sedan började förorter brinna med rena kravaller, gängkriminalitet och mord. Allt nämndes som små notiser och konstateranden, emedan det var helsidesuppslag i vissa tidningar med planer på hur det skulle bli trevligare i de gamla förslummade miljonprojektsområdena skulle bli förskönade. Detta kombinerade man gärna med intervjuer av Lisa Svensson i Rinkeby som tyckte allt var jättetrevligt i detta bostadsområde. Desperationen steg under våren 2010 och man gick ut med dekret till tidningarna om att alla inlägg eller bloggar som på något sätt kunde tolkas invandringskritiskt, helt enkelt skulle raderas. När man publicerade direkt propaganda tillåts inga blogglänkningar eller kommentarer. Det man publicerade måste då stå oemotsagt helt enkelt. Så mycket för tryck och yttrandefrihet.
Man hade även tagit ett generellt beslut att inte ta några debatter med SD, eller kommentera något de gjorde, skrev eller sa. Desperationen var stor eftersom opinionsundersökningarna visade att de skulle få platser i Riksdagen. Vänsterpartiet mobiliserade då sina mest militanta idioter, och det blev organiserade aktioner bara för att hindra SD-möten i valrörelsen i form av visselkonserter m.m. En del gick så långt att de gjorde direkta personangrepp på SD-medlemmar. Det mest flagranta var när någon angrep en SD-medlem och ristade in ett hakkors i pannan. Detta flagranta angrepp både på personen och demokrati rent generellt marginaliserades, och man lyckades hitta någon som sade att han kan ju ha ristat in det själv. Detta blev givetvis stora rubriker i media, och slutsatsen var att han ristat in ett hakkors i sin egen panna., och hittat på hela överfallet. Ärligt talat – låter detta som en trovärdig historia mot bakgrunden av att diverse militanta vänsterfalanger sannolikt beordrats att angripa SD-medlemmar efter eget godtycke?

Ok, hur kommer det då sig att SD kom in i riksdagen, och att flera hundratusen röstade på dem? Alltså trots den intensiva propagandakampanj man lanserat för att både marginalisera och smutskasta SD. Rena lögner var och är legio, bara målet kunde uppnås, vilket var att hålla SD borta från politiskt inflytande.

Svaret är enkelt – internet. Medborgarna kunde utväxla åsikter både om media och få information som inte var eller är kontrollerad av media. Ett typexempel på ett informationsmedia på internet i vilket man kan hitta det media inte meddelar eller skriver är Politiskt Inkorrekt.

Nu är alltså skadan skedd i politikernas ögon. SD har kommit in i Riksdagen trots propagandakampanjen, man måste inse att medborgarna inte längre litar på de officiella media som alltid används för att få ut sin propaganda. Så vad händer nu? Kommer man att skapa en myndighet som sorterar bort den information som medborgarna inte bör se och komma åt? Tanken är direkt skrämmande, men inte alltför avlägsen, eller orealistisk. Man har fortfarande en majoritet i Riksdagen och bakslaget måste vara tungt. Kan man kontrollera informationen på internet är vi tillbaka i den gamla propagandaapparaten igen, med styrda och kontrollerade medborgare, vilket är det som de etablerade politikerna ser som en garant för att kunna kontrollera landet. Vi har ju sett FRA-lagen röstas igenom, och datalagringsdirektivet, så vad näst? Informationskontrollagen?

fredag 19 november 2010

Ren censur

Det är helt uppenbart att massmedia censurerar vad de skriver, enligt dekret från myndigheterna. Att t.ex. skriva att tandläkarna ska fråga ut barn, och på så sätt används för att snoka i familjers privatliv tillåts inte. Det ska bara att acceptera, och ingen information om detta må publiceras. När det senare är ett faktum ifrågasätts det inte heller, och i synnerhet barntandläkare åläggs att rapportera till myndigheterna. Inte ett ljud om detta i pressen.

När sedan systemet som är i drift uppmärksammarman att det finns olika rapporteringsgrader från olika tandläkare och landsändar, och detta kommenteras av barnombudsmannen, eftersom täckmanteln till denna integritetskränkande verksamhet är att försöka detektera ”barn som far illa”. Detta skriver dagens DN om, men det går då inte vare sig att kommentera eller länka till den aktuella artikeln. (Läs mitt tidigare blogginlägg, detta är länken till artikeln).

Det går givetvis att både kommentera och länka till artikeln ”Vinterväder i helgen”, vilket är mycket viktigt att kunna. Man har till och med en fjantig omröstning där man kan rösta vad man tycker om snö och vinter. Men att lämna åsikter i form av kommentarer eller blogglänkningar, om ett integritetskränkande övervakningssystem som är i drift, går inte.

Detta är ren och skär censur, och dessutom begränsande av yttrandefriheten. Man bestämmer först vilka saker som får publiceras, och därefter om kommentarer ska tillåtas, och sist men inte minst om blogglänkningar tillåts. Det sista är nästan allvarligast, eftersom tidningen inte har det publicistiska ansvaret för det som skrivs i bloggarna.
Att selektera nyheter för att hålla medborgarna i okunskap, emedan man bara skriver om det man vill medborgarna ska informeras om kallas för rasterteknik i propagandavärlden. Medborgarna skapar sig på så sätt en felaktig bild av verkligheten baserat på den information de har. Ren påverkan på demokratin alltså. Att radera kommentarer, vilket man gjort i flera tusen fall, i synnerhet före valet, trots att dessa kommentarer varken stridit mot lagen eller de regler tidningarna stipulerat är ren propaganda. Bara PK-åsikter släpps igenom rastret. Detta ger en skenbild för läsarna av en yttrandefrihet som inte finns. Nu är man alltså i farten igen, nyheten är alltså inte att barntandläkare utfrågar våra barn och rapporterar till myndigheterna, utan att det är olikheter mellan de olika rapporterna. Kommentar och blogglänkningar tillåts givetvis ej.