Hur hjälper man bäst flyktingbarn?

Rasmusson/Danielsson skriver en artikel under Brännpunkt i SvD med titeln ”Hur hjälper vi barnen bäst?”

Artikeln är minst sagt förvirrande, den börjar fullt logiskt med en del riktiga påståenden. Men sedan verkar författarna ha insett att det inte gick att fortsätta på den inslagna vägen, med mindre än att de hade (som regeln är), blivit kallade för främlingsfientliga och rasister. Alltså avslutar man utan någon som helst substans eller med konkreta förslag, med att resan och uppbrottet från familjen skulle varit hemskt traumatisk, vilket på något konstigt sätt skulle knytas ihop med frågan som är titeln på artikeln.

Det verkar som det två representanterna är utskickade att ”proba” lite för att se vad som händer. Både centern och kristdemokraterna har ju 4%-snaran runt halsen och man måste hitta något sätt att få egna frågor och profilera sig för att inte hamna utanför riksdagen.

Men låt mig bemöta artikeln. Vi börjar med att definiera flykting. Det är som jag ser det en person som flyr från något vanligtvis med risk för livet och till ett annat land eller ett flyktingläger. Hela familjer flyr och det finns miljontals flyktingar i världen givetvis. Vanligtvis runt olika väpnade konflikthärdar i världen. Det är flyktingar. FN tar hand om sådana efter bästa förmåga och plånbok, och dessa kallas i detta land för kvotflyktingar. Jag vill minnas att Sverige tar emot cirka en tredjedel av hela EU:s kvot av dessa kvotflyktingar.

Sedan var det hur dessa ”flyktingbarn” kommit hit. De har alltså som artikeln tillstår smugglats hit, för belopp över 100KSEK. De har smugglats från en annan världsdel, med falska id-handlingar och hundratals mil. Och som artikelförfattarna citerar och sannolikt är sant; ”den snabbast växande kriminella marknaden i världen.”, avseende denna smugglingsverksamhet. Smugglarna tjänar givetvis enorma belopp på denna verksamhet, det är bara att inse. Om några stryker med i processen är det lite spill man får ta. Givetvis smugglar man inte enskilda personer, utan grupper varför ingen som kommer till detta land är ”ensamkommande”. Gruppsmugglad är en mer korrekt benämning.

Nästa problem är om de är barn. Av någon dum anledning anses alla under 18 år vara barn. Ställ dig nu frågan om du skulle kalla en 17-åring för barn? Jag skulle inte göra det, och härvidlag ligger ett direkt fel i terminologin. Barn? Kanske till tolv-tretton år, sedan ungdom och tonåring. Ovanpå detta har vi att det uppenbarligen är så, och som artikeln antyder, att en majoritet av de som kommer till detta land ljuger om sin ålder för att bli klassade som ”barn”. Undersökningar (och i artikeln antyds), bl.a. från Norge visar att majoriteten av dessa s.k. barn är äldre än 18 år. Vi kan vidare koppla ihop det med de mycket märkliga fenomenen att man dyket upp någonstans i Sverige och utan identitetshandlingar samt att man märkligt nog råkar hitta en massa familjemedlemmar och släktingar några veckor efter att man beviljats permanent uppehållstillstånd (PUT).

Men historien är än mer horribel, om det var så att det handlade om flyktingar borde väl rimligtvis runt hälften av dessa vara flickor? Men så är det inte, det är nästan uteslutande pojkar (eller män), vilket ytterligare understryker problematiken. Men eftersom kostnaderna för den förda immigrationspolitiken rasat i höjden, och minst 100 miljarder per år inte lär vara något överbud, har man beslutat att ta pengar från den riktiga flyktinghjälpen och allokera dessa pengar till att finansiera de ekonomiska lycksökarna som lyckats smuggla sig hit. Vidare har man öppnat upp för ”anhöriginvandring”, samt ger illegala immigranter som man på nysvenska kallar ”papperslösa” samma rättigheter (och i vissa fall bättre) socialt skyddsnät än svenska medborgare.

Så i de nysvenska vokabulären finns det nog ingen mer missvisande fras än ”ensamkommande flyktingbarn”. De är alltså varken barn eller flyktingar. De är lycksökare som vill ha en bättre levnadsstandard, inget konstigt alls.

Men det mycket märkliga är att sjuklöverns politiker vägrar inse fakta, och fortsätter samma politik allt emedan kostnaderna stiger lavinartat och skadorna på samhället blir allt mer uppenbara. Det hjälper föga att man kliar sig i huvudet och skyller på "utanförskap", låter överraskad när man har kravaller och gängkriminalitet. Ej heller hjälper det att skriva propagandaartiklar som denna för islam (läs och njut). Att man med förd politik även understödjer luckrativ och olaglig människosmuggling bekymrar ingen.

Men för att svara på artikelförfattarnas fråga, hur man bäst hjälper flyktingbarn, d.v.s. inte de lycksökare som haft råd, och betalat för att bli smugglade till Sverige, har jag lite rekommendationer. Som jag nämnt ovan kan man förutsätta att de finns i närheten av konfliktområden, och då kan man ju tänka sig att man allokerar pengar till diverse hjälporganisationer som hjälper riktiga flyktingar och deras barn. Som jag skrivit tidigare; kostnaden för svenska skattebetalare för varje s.k. ensamkommande flyktingbarn och år är drygt 1.2 miljoner. Så om det rör sig om en humanitär insats; kan du ju fundera på hur många riktiga flyktingar och deras barn man kan hjälpa för 1.2 miljoner?

Hur någon kan försvara den förda invandringspolitiken och obefintliga integrationspolitiken, är och förblir en gåta.