Man funderar ju
lite på ubåtshysterin. I första läget var det en fiskande pensionär som var
medlem i Spetsnaz, sedan var det någon ”upplevelseresa” i miniubåt.
Så man
frågar sig tre saker: Finns det verkligen någon främmande
undervattensverksamhet eller inte? Ok, det ligger väl i sakens natur att man
inte berättar vad man vet, sett, haft kontakt med o.s.v. för att inte berätta
för motståndarlaget vad man vet, gör och är på jakt efter. Om det nu är något
vill säga, men man börjar ju tvivla.
Men samtidigt kan ju motståndarlaget inte
göra så mycket för att förändra situationen, varför man tycker att man kunde få
någon form av relevant och bekräftande information. Marinen paddlar alltså runt
i skärgården, och det enda som återstår mig veterligt är att man uppfångat en
nödsignal från en främmande ubåt. Man ställer sig frågan om det i själva verket
inte kan ha varit så att någon annan och annat än en ubåt skickade signalen för
att se vad som hände. Var signalen krypterad kanske man ville testa vår förmåga
att dekryptera signaltrafiken.
Om så är fallet är det ett klassiskt exempel på
att avslöja dekrypteringsförmåga. Låt oss säga att en person drar igång en
radiosändare vid Karnholmsfjärden och sänder krypterat: ”Från XYZ, position XX,
YY. Avbryter uppdrag ZZ– motorhaveri”. Om då detta uppfångas och kan
dekrypteras, kommer garanterat svenska marinen till platsen XX, YY, och man har
en kvittens på att FRA fixar krypteringssystemet. Man kan sedan byta
krypteringssystem eftersom man har vet att det man har är värdelöst.
För det andra; men
som novis på området ubåtsjakt, och om det finns en ubåt undrar man hur svårt
det ska vara att hitta en stor metallgrunka 5-10m lång. För 40 år sedan kan jag
ha fattat problemet rent tekniskt men det var då. Man borde ha kunnat kartlägga
varenda sten på botten i skärgården.
För det tredje;
eftersom nu svenska marinen är lika anorektisk som hela det s.k. försvaret, är
det ju smart att dra igång en sådan här sak med en radiosändare om man har
något annat fuffens på gång någon annanstans. Då blir ju hela spelfältet öppet
utan risk, och marinens växel är redan nerringd med privatpersoner som sett
ubåtar och trolig undervattensverksamhet. Så även om Svensson ringer in och säger
att ser en atomubåt i Nybroviken och detta är helt sant, skrattar man gott,
lägger ärendet till idiotärenden, och har dessutom inte resurser att undersöka
saken. Ok, det var lite tillspetsat…sorry.
Men sedan har vi
en form av rysk ironi. Denna tyder helt klart på antingen att man är så
övertygad om att svenska marinen kommer att ”kamma noll” och att man vet att
det inte finns något att finna, kanske att en ubåt redan undkommit. Eller att
det hela bara var en luring för att se vad FRA kunde dekryptera.
Hela saken kommer sannolikt rinna ut i sanden, och
marinen kommer ägna sig åt ord som ”sannolik”, ”möjlig”, ”trolig” och andra
ordlekar för att på så sätt berätta att man antingen inte lyckats eller för att
man blivit lurade.
1 kommentar:
:-) Det är förmodligen sannolikt, som Tage Danielsson sa. Eller så är minkarna aktiva igen. Flera scenarier är möjliga. Ingenting är omöjligt, som Gunde Svan säger!/ V
Skicka en kommentar