Bota sjukdomen

I Dagens Industri kan man läsa att regeringen har en grupp för att planera för en ännu mer sanslös invandring till detta land än vad nu är fallet (länk DI). Gruppen kallas tydligen ”Mottagande och etablering” och arbetar för att rusta Sverige för att ta emot 400.000 asylsökande, varav 130.000 barn, de närmaste fem åren. Annie Lööf uttalade för några dagar sedan att man skulle satsa på att få de som kommer hit i arbete så snabbt som möjligt efter ankomst, och vidare att man skulle överväga att bygga billighetsbostäder. Den här gruppen verkar vara inne på samma spår.

Dumheterna, verklighetsfrånvaron och desperationen stiger hela tiden. Det är i alla fall för mig helt oklart varför man bedriver en så totalt ansvarslös migrationspolitik, den skadar hela samhället på olika sätt och kostar enorma belopp. Samtidigt drar man ner på hjälpen till riktiga flyktingar i konfliktområden för att bekosta den sanslösa migrationspolitiken. Man understödjer alltså ren människosmuggling av personer som inte är flyktingar utan betalar till smugglarna för att bli transporterade just till Sverige.

Men åter till problematiken. Vi har redan idag stor bostadsbrist delvis som ett resultat av den migrationspolitik som förts. Alla som finns i detta land behöver mat och boende, inte konstigt alls. Det finns alltså inte boende för de som redan finns i landet, men ovanpå detta vill man alltså släppa in hundratusentals personer ytterligare. Jag vill minnas att Annie Lööf tyckte att man skulle bygga ut de gamla miljonprojektsbyggena med billiga flerfamiljshus. Visst är det genialt? Först bygger man på 60-70 talen områden ingen vill bo i, är fula som stryk och av så usel kvalitet att saneringar och renoveringar under åren kostat enorma summor, sedan vet man nu att problemen i dessa områden är enorma med allt från bilbränder till kravaller och gängkriminalitet. Nu vill man alltså göra samma misstag igen, och på så sätt förvärra ytterligare. Allt i ren desperation, för att inte nämna att alla hus givetvis kostar pengar att bygga oavsett kvalitet.

Sedan var det nästa dumhet; vi ar redan stor arbetslöshet och det finns inte arbeten till alla. Alltså spelar det mindre roll om en person som kommer hit är välutbildad och det inte finns arbete till denne. Men nu är det givetvis så att de s.k. flyktingar som kommer hit vanligtvis inte alls är välutbildade. Det är personer från andra kulturer och givetvis kan de inte ett ord svenska. Så nu finns det inte arbeten till alla som redan finns i detta land och man kan fråga sig vilken arbetsgivare som vill anställa en lågutbildad person som inte kan ett ord svenska?

 

Ovanpå detta kommer alltså kanske 130 tusen vara ”barn”. Förväntar man sig att sätta barn som inte kan svenska i arbete omedelbart? För vissa av de vanligaste flyktinggrupperna ligger man på runt 10 år i medeltal innan personen kommer i förvärvsarbete. Alltså har man med skattemedel bekostat denne persons mat och logi i runt 10 år innan han/hon ens börjar betala skatt. Vad statistiken är för ”anhöriginvandrare” vet nog ingen, och även om man visste den skulle den säkerligen döljas.
Men just s.k. ensamkommande flyktingbarn är av någon anledning extra kostsamma, och vi pratar om minst 1.3 miljoner per ”barn” och år. En summa som räcker till ett hotellrum på Grand Hotel i Stockholm med några hundratusen över till mat och kläder.

Att fortsätta på denna väg kommer leda till enorma kostnader och problem. Redan idag kostar migrationsverket ungefär lika mycket som svenska försvaret. Men de totala kostnaderna är mångdubbelt högre. Hur höga vet givetvis ingen, och politikerna fortsätter hitta på nya förslag men grundproblemet kvarstår; en totalt verklighetsfrämmande migrationspolitik som är till stor skada för landet. Det handlar primärt om att det inte är flyktingar som kommer hit och om mängden personer vi kan ta emot utan att allvarligt skada samhället. Integrationspolitik är helt sekundärt, även om det givetvis är så att personer som kommer från vilt främmande kulturer, har krav baserade på islam, och är lågutbildade är svårare att integrera. Men det är rena självklarheter, men som sagt sekundärt.
Men att nämna att det primära problemet är antalet, är tabu.

Man försöker tappert snacka bort symptomen på en sjukdom, kanske hitta olika kurer för att lindra smärtan och problemen, men ingen törs snacka om att bota sjukdomen. Det är tabu.