Symptomatisk artikel

Hittade just en artikel som är symptomatisk för debatten i Sverige idag. Det är en moderat dam vid namn Talia Svensson på denna länk. Hon snackar alltså att om att utmana SD. Det är bara att gratulera eftersom SD är det enda parti som har en vettig politik när det gäller just migration. Man kan ju diskutera om samhället skulle stanna utan invandrarna. Denna fråga är inte helt enkel, och räknar man bara bort de som arbetar i Sverige med invandrarbakgrund idag är det givetvis så. Men i sanningens namn ska man då även räkna bort alla invandrare som inte är i förvärvsarbete och då blir ekvationen en annan. Så visst, ”Utan dem som invandrat till Sverige stannar samhället”, d.v.s. om man bara räknar med de invandrare som har förvärvsarbete. Räknar man med alla andra som inte finns i förvärvsarbete blir frågeställningen en helt annan. Med det avser jag alltså inte at Sverige ska kasta ut alla invandrare, men det måste finnas logik i den retorik som används.

Sedan var det problematiken med att invandrare ”stängs ute” från arbetsmarknaden. Personer med utländsk bakgrund stängs inte alls ut från arbetsmarknaden, med de får konkurera med alla i detta land på samma villkor, annars pratar vi om rasism eller andra saker som är åtalbara. Men nu är bara problemet att vi har stor arbetslöshet. Vi har inget som helst behov av lågutbildade invandrare på arbetsmarknaden, vi har redan alldeles för många och dessutom har vi själva integrationsproblemet och språket. Ovanpå detta skapar man regelrätta samhälleliga katastrofområden baserade på de gamla miljonprojektsområdena med lagen om EBO.

Sedan var det ordet ”vi” och hur man definiera det. Jag tror det är varje persons egen definition som gäller här. Kanske är det vi på en arbetsplats (som jobbar mot samma mål). Eller kanske det är något idéellt. Men två faktorer spelar in här; för det första gruppens storlek. Det går inte att skapa någon form av vi-känsla om gruppen är för stor. Jag kan inte säga att jag har någon form av ”vi”-känsla med alla som bor i detta land vare sig de invandrat hit eller ej. Det är bara gammalt folkhemsflum att tro att man kan skapa en vi-känsla i ett land.
Men för det andra är det givetvis en rad andra faktorer som spelar in, och ju mer lika uppfattningar och värderingsgrunder man har ju större blir gapet, och sannolikt risken för missförstånd. Med det kan man inte säga vad som är rätt eller fel. Med svensk kulturell bakgrund anser man vissa saker självklara, ofta tänker man inte ens på dem. Men kommer man t.ex. till Japan eller Kina inser man skillnader. Med detta sagt kan man inte säga vad som är rätt eller fel, men man kan bara konstatera att det finns många olika kulturer och religioner och att försöka skapa någon vi-känsla med personer för att de råkar befinna sig i detta land. Mest korkat är att tro att svensk kultur, lag och värderingsgrunder skulle vara förenliga med islam. Det finns hur många exempel som helst på att denna s.k. religion inte är integrerbar i detta land, och direkt strider mot lagen, t.ex. vad gäller halalslakt och kvinnosyn.
Vi faller alltså tillbaka på vad vi vet idag, våra värderingsgrunder och hur vi vill att Sverige ska fungera.

När man ovanpå detta skapar enklaver i gamla miljonprojektsområden med gäng som anser sig stå över ordningsmakten, ställer jag mig frågan hur jag ska kunna få en vi-känsla. De vill inte integreras i svenska samhäller och kommer med (ostraffbara) tillmälen som ”Jävla svenne” eller ”svennehora”.

Men ånyo en paradox. Det är alltså massor av personer som kommer hit bara för att få en bättre levnadsstandard, de vill inte integreras. Samtidigt ska jag som svensk acceptera detta, betala för det i form av kanske 100 miljarder per år minst, och satsa mer på integrering? Sorry Talia, moderaterna har suttit i regeringsställning 2006-2014. Ni har ställt till en jäkla soppa, och ni erkänner inte ens begångna fel, men försöker sopa igen problemen med svammel om ”vi och dom” snack, att man ska satsa mer på integration och annat. Hade inte dumheterna kostat minst 100 miljarder per år i skattepengar (den oändliga penningpåsen för politiker), hade jag skrattat, men tyvärr är alla problem idag så uppenbara att jag inte fattar hur du och någon annan kan försvara sina misstag och försöka komma med klassiskt svammel till försvar.