Humanitär politik

Det har en längre tid pågått en debatt om vinsterna i välfärden, inkluderande skolor, vård och äldrevård. Vänsterblocket i synnerhet upprörs över att företag tjänar pengar på saker de anser borde tillhandahållas och kontrolleras av organisationer som enligt deras åsikter, borde vara statliga, kommunala eller tillhöra landstingen.

Men så var det flyktingpolitiken. Alla vet att minst 90% av de som kommer till detta land antingen för att söka asyl eller deras anhöriga inte är riktiga flyktingar utan bara ekonomiska lycksökare. Det märkliga är då att helt plötsligt för vänsterblocket helt ok att man inte går in och ifrågasätter att privata företag går in och ifrågasätter att skattepengar hamnar i privata fickor. Jag hittade som ett exempel på detta denna artikel, där den inte helt okände Bert Karlsson täljer guld på skattepengar utan att någon vänsternisse öppnar munnen eller försöker förhindra rullningen av skattepengar till företagsvinster.

Kanske anser man att det är mer behjärtansvärt att ta emot horder av ekonomiska migranter, och därmed beklagande accepterar att skattepengar rullar denna väg, än att se till att de mest fundamentala funktionerna i ett samhälle för de egna medborgarna som vård skola och omsorg fungerar. Som vem som helst normalbegåvad fattar, men inte vänsternissar, finns det inte hur mycket skattepengar som helst att spendera via offentliga sektorn. Slutsatsen kan bara bli att ”berikarna” har ett större människovärde än de egna medborgarna. Tycker man något annat är man givetvis ”rasist”. Någon form av omvänd rasism alltså gäller där de som kommer till detta land och kallar sig flyktingar är av större värde för samhället än den egna befolkningen. Till och med de som befinner sig olagligen i landet (som kallas papperslösa) har alltså rätt till fri sjuk- och tandvård, emedan den egna befolkningen må betala antingen en patientavgift eller den faktiska kostnaden för sin vård.
Igen och jag tjatar; jag är inte rasist men man ska tydligen identifiera sig som rasist om man dristar sig att på minsta sätt kritisera invandringspolitiken. Jag har den senaste tiden sett ett antal minst sagt naiva artiklar i media om rasism och här är ett typiskt exempel.

Snart är man väl rasist om man inte skänker pengar till alla de tiggare som på några år finns i vartenda gathörn, köpcentra eller systembolag. Man är väl rasistisk enligt PK-media och alla rent naiva och vänsterjournalister som inte ser det som både en demokratisk rättighet att ifrågasätta invandringspolitiken och betraktar alla kritik av denna som ett rasistiskt ställningstagande.

Så man frågar sig egentligen vad rasism är? Är det att tycka synd om de 90-95% av de som lyckats smuggla sig till just Sverige och spendera enorma summor och insatser på dem, eller är det rasism att ha usel sjukvård, inget försvar, taskig äldrevård, usla skolor, fattigpensionärer o.s.v. just till förmån för de förstnämnda? Visst, vi kan ta emot flyktingar. Så många som är direkt proportionellt mot vår befolkningsmängd i EU och av FN:s flyktingkvot, vilka är riktiga flytingar – inte personer som kommer hit för en bättre levnadsstandard, ett vidlyftigt socialt skyddsnät, och ovanpå detta alla anhöriga. Det är min åsikt. Jag hittade denna bild med som jag tycker är lika hemsk som talande när man hör vänsternissar tala om att det skulle vara något humant över att ta hand om alla som lyckas smuggla sig hit, och dessutom vill allokera 25% av det riktiga u-landsbiståndet till de ekonomiska migranter som lyckats smuggla sig hit och sedan alla deras anhöriga.

 

Texten under löd: ”Ledsen lille vän. Du hade inga 100 000:- för att betala en flyktingsmugglare. I Sverige prioriterar vi I-pads och lyxboende till skäggiga "ensamkommande flyktingbarn"....Som varken är ensamma, flyktingar eller barn.”

Nu vill jag höra någon vänsternisse försvara att svenska biståndspengar hamnar i Bert Karlssons fickor, emedan gamen på bilden kommer närmare (länk). Tack på förhand!