Kostnaden för invandringen ligger mycket lågt räknat på 40 miljarder per år. Den verkliga kostnaden är säkert mycket högre och för 6 år sedan räknade professor Jan Ekberg ut att kostnaden för invandringen låg på minst 50 miljarder per år. Men denna avancerade matematik glömde man bort av någon märklig anledning, och Anders borg svarade i riksdagen bara att ”kostnaderna är svåra att beräkna”.
Men låt oss räkna på 40 miljarder. Vi har alltså ca 5 miljoner förvärvsarbetande i landet. Det innebär att invandringen kostar 8.000 kr per år för varje löntagare. Ovanpå detta ska man ju veta att budgeten inte är baserad på den senaste uppräkningen av antalet ekonomiska lycksökare som migrationsverket gjort. Alltså är det rent av en felaktig kalkyl att påstå att kostnaderna för migration och integrering lär stanna vid 40 miljarder.
Jag har inget emot att ta emot riktiga flyktingar som UNHCR allokerar till EU. Men hela problemställningen handlar om något helt annat. Det finns ingen möjlighet att det helt plötsligt skulle ha skapats miljontals flyktingar de senaste åren som plötsligt dyker upp i Europa vid gränserna, och en del av dessa helt plötsligt dyker upp i Sverige. Dublinöverenskommelsen kan man uppenbarligen använda som toalettpapper. Låt oss hoppas att pappret är mjukt. En flykting ska alltså söka asyl i första EU-landet, och man frågar sig hur i h-vete någon kan komma från Syrien utan att ha passerat ett enda EU-land.
Men man har nu drabbats av en rent kommunistisk budget. Lämna alla dina pengar du tjänar till staten, sedan ska staten fördela ut pengarna till medborgarna. Alla produktionsmedel tillhör staten och en enorm offentlig sektor.
En stor del av statens utgifter går tvivelsutan till att finansiera den sanslösa migrations och integrationspolitiken, och politikerna har inte fattat (och som jag skrev i förra blogginlägget), att budkavlen går i hela MENA-området att Sverige är paradiset, som flyter av mjölk och honung, och man inte behöver arbeta för att bli försörjd.
Jag hörde idag på tysk radio en tysk politiker från CDU som ansåg att Tyskland blivit ett Schlaraffenland, och en ren magnet för alla som ville ha en bättre levnadsstandard och han hade så rätt. Nu är det bara så att svenska politiker är ännu mer naiva än sina tyska kollegor och vidare är de svenska migrationsreglerna generösare än de tyska. Sveraffenland helt enkelt. Skillnaden är alltså att i stället för att landet flyter av mjölk och honung och ingen behöver arbeta, är den att svenska skattebetalare som betalar för de som inte vill arbeta. Eller eventuellt ska bekosta utbildningar, arbetsmarknadsåtgärder, bostäder, mat, kläder och massor mer i många år för att någon gång i framtiden, ganska obestämt när, kanske personerna börjar bidra till skattekakan. När det går ihop vet ingen. Sveraffenland.
Som sagt, vem i hela världen vill inte ha en bättre levnadsstandard? Bill Gates kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar