LO begår seppuku

Det är föga förvånande att sympatierna för SD ökar inom LO-kollektivet. Anledningen är mycket enkel; För det första ser alla hur välfärden är i brant utförsbacke och det finns inte pengar till de saker Löfvén snackade om i jultalet. Han kan snacka om prioriteringar bäst han vill, men om hela statens ekonomi käkas upp av migrationspolitiken finns det inte pengar oavsett hur han vill prioritera. Det fanns en gång en gammal visa som hette ”Om mamma ville ge mig en femöring”, som beskriver ett barn som tror att man kan köpa hur mycket som helst för en liten mängd pengar. Så Löfvén kan ju prioritera vad han vill, utan pengar blir det inget. Men det låter ju vackert att snacka om att man ska prioritera olika saker.

Men den stora vurpan är snacket om att man ska få ut nya svenskar i arbetslivet. Löfvén och socialdemokraterna har uppenbarligen inte fattat att det inte finns hur många jobb som helst och att staten, kommuner och landsting inte skapar ett enda jobb. Det enda man åstadkommer med den politik man för är, större konkurrens på arbetsmarknaden och sänkta löner. Det har uppenbarligen LO-medlemmarna börjat fatta och inser att de kan komma att friställas till förmån för skattesubventionerade ”nya svenskar” som gör arbetet till en bråkdel av kostnaden. Regeringens politik är alltså ett direkt hot mot svenskar anställda inom privat sektor i låglöneyrken och inom industrin.
Alltså sjunker antalet av de som klassiskt röstar på (s), och givetvis går allt fler från LO-kollektivet över till SD. Det är bara att fatta att för varje ”nysvensk” som får jobb och Löfvén klappar sig på bröstet för, blir en svensk arbetare arbetslös, eller får sänkt lön. Anställer man ”nysvensken” inom offentlig sektor, (stat, kommun, landsting), betalas lönen av skattepengar, åxå betalat via arbetarens skattsedel.

SD är alltså det enda arbetarpartiet, inte konstigt alls. LO-borgens bas håller på att krackelera som en direkt följd av den politik ”arbetarpartiet” socialdemokraterna för.