Förortskalifat

 Det här är en ganska tänkvärd artikel av en dam, Maria Rashidi, som framför allt inriktar sig på islams ruttna kvinnosyn. Denna känner vi alla till, och det är inget nytt. Men det intressanta ligger i artikelns rubrik, och ordet förortskalifat.

Om vi nu har ett antal s.k. utanförskapsområden d.v.s. gamla miljonprojektsförorter dit inte polisen eller olika räddningstjänster vill åka. I dessa råder uppenbarligen djungelns lag råder och är kontrollerat av olika gäng, som är beväpnade. Vi hör dagligdags om skottlossningar, skottskador och mord i dessa områden, uppenbarligen som följd av interna stridigheter mellan rivaliserande gäng.

Artikelförfattaren tar upp kvinnors rättigheter och det är ett följdproblem av att man både tillåtit segregation samt sett mellan fingrarna när det gäller islam. De som kommit till detta land har alltså tagit med sig både religion och kulturella/etiska värderingar och bosätter sig genom EBO-lagen bland de med precis samma bakgrund. Tror någon på integration? Det är en ren självklarhet att det inte blir någon integration, snarare segregation där man ser ner på det svenska samhällets värderingar och konflikterna blir en direkt konsekvens. Två exempel är ”We are Sthlm” och alla incidenter på badhus.

Vi svenskar tutas i att vi ska acceptera och att det är ”berikande” samt en hel del floskler på nysvenska. Den som inte instämmer i jubelkören är främlingsfientlig eller rent av rasist. Enorma belopp har under åren betalats ut för att sopa problemen under mattan, antingen för att ”försköna” dessa områden eller som rent socioekonomiskt stöd.

Men helt klart är att man med den politik man bedrivit och bedriver motverkar integration. Det är inte så att man är integrerad bara man har ett arbete och betalar skatt. Detta påtalade Åkesson senast i riksdagen. Det handlar om värderingsgrunder, kultur och etik.

Så man kan ju faktiskt påstå att vi redan idag har små förortskalifat, där kriminella gäng härskar och alla som inte är muslimer inte är accepterade, och sharialagar står över svensk lagstiftning. Är det så illa frågar jag mig retoriskt? Jag vet inte. Men samtidigt är det givetvis en subjektiv gräns. Vidare vet vi ju att politiker, polisen och media i många år mörkat alla problem som är relaterade till invandringen och invandrare. Kanske har en del invandrade brott blivit så vanliga att de inte längre har nyhetsvärde, i synnerhet när de är direkt relaterade till invandrare. Våldtäkter och bilbränder är två exempel. Nu kommer vi snart få höra att det är män som begår sexövergrepp, alltså män generellt, och att den ökade mängden enbart beror på högre anmälningsbenägenhet. Våldtäkter mörkas av domstolar genom friande domar (default), låga straff och skadestånd som är rena skämt.

Jag har ju tidigare på talat att det måste finnas direktiv från ovan till polisen, myndigheter och media avseende vad vi kan kalla för förhållningsorder när det gäller direkt invandringsrelaterad brottslighet.

En mycket skrämmande aspekt på detta fick jag som kommentar nyss på ett inlägg. ”Anonym” påtalade att åsiktskorridoren nu fungerade så att det egentligen inte behövs några direktiv längre, eftersom media vet vad som gäller. Precis som journalister i DDR visst vad de kunde skriva om och vad som var tabu. Det generella mediaklimatet kontrollerades från ovan och alla visste och fattade vad som gällde. Berlinmuren fanns inte, men om man var tvungen att nämna den var det bara ett skydd mot kapitalismen.

Avslutningsvis tänkte jag bara plocka in en bild på en politiker som uppenbarligen kommer från en annan planet och vägrar att acceptera verkligheten. I riksdagen börjar man anföranden med ”Herr Talman…”, men kommer man från en annan verklighet och planet är ju textremsan faktiskt både talande och naturlig.