Konsten att peka på andra

Man skickar ju barn till Auschwitz för att lära om historien och för att varna om rasism och de hemskheter som begicks när det begav sig. Man vill alltså lära sig av historien för att på så sätt förhindra att kommande generationer inte upprepar samma dumheter.

Samtidigt censurerar man gamla saker från allt som kan vara rasistiskt, som julens Kalle Anka, Tin-Tin i Kongo eller Astrid Lindgrens verk, och raderar allt som någon kanske kan uppleva som rasistiskt. I andra fall generaliserande saker om andra kulturer länder eller befolkningsgrupper. Godiset Kina fick ta bort den lilla kinesen på sina produkter för att det kunde upplevas som diskriminerande.

Nysvenskans tankesmedja för politisk korrekthet hittar på saker hela tiden, med skön- och omskrivningar för att påverka medborgarna enligt givna instruktioner. Mest frapperande är att på något sätt beskriva en person. N-ordet är ju belagt med dödskallevite för den som ens tänker det. Detta ord ersattes med mörkhyad, för att sedan bli kolorerad och sedan färgad, för att slutligen inte bli något alls (om jag nu minns ordningen rätt). Det slutade i alla fall med att det inte spelar någon roll vilken hudfärg man har och det är ju helt korrekt i 99.9% procent av fallen. 0.1% som kvarstår är om man vill ha fast en brottsling och ska beskriva denne, då är hudfärg av synnerligen stor vikt. Därmed inte sagt att folk med annan hudfärg är överrepresenterade, men det är förbaskat relevant för polisen att gå ut med korrekt information så att brottslingar kan gripas. Men nu är det viktigare att vara politiskt korrekt än att kunna gripa en brottsling och därför underlåter polisen sig att beskriva personer rent generellt både vad beträffande hudfärg eller andra etniska kännetecken.

Vi lever i paradoxernas tid. Det är så att rasism var fakta och en accepterad vetenskap när det begav sig, i synnerhet i detta land. Det kan man försöka dölja hur mycket man vill, genom att förbjuda gamla publikationer eller skriva om historien. Men den som ids kan ju googla på Herman Lundborg och läsa vad som begav sig i detta land, faktiskt fram till 1975 då man avskaffade steriliseringslagen. Det är historia som vi måste lära av och inte försöka dölja. Sverige var ett rasistiskt land och i synnerhet socialdemokratin med makarna Myrdal var rena rasister.

Att försöka radera ut vår historia så som den var, är alltså ett sätt att skylla den tidsanda som rådde på nazismen, när det i själva verket var så att Sverige hade mer långtgående raslagar än nazisterna. Vi hade inga koncentrationsläger, utan en light-variant som var sterilisering för de som inte skulle föröka sig eller gjorde abort.

Varför gör vi inte om byggnaden som inhyste Rasbiologiska Institutet i Uppsala till ett museum för svenska rasistiska dumheter? Man kan berätta om hur man jobbade på att utrota samerna, och om hur HSB rapporterade personer som man ansåg skulle steriliseras. Kanske skulle man även ta bort hemligstämpeln på Medicinalstyrelsens arkiv så vi får veta sanningen i vår historia. Billigare klassresor än till Auschwitz utlovas.

Men det är väl tabu. Skicka våra barn till Auschwitz går dock bra för att visa tyskarnas historia, samt att skriva om Astrid Lindgrens verk så att de blir helt politiskt korrekta. Vad var det nu Pippis far egentligen var? Vart tog den lilla roliga dockan i Kalle Ankas jul vägen? Vad heter bakverket som är runt brunt och med kokosflingor? Hur kan man generalisera landet med ca 1.4 miljarder människor emedan vi har knappt 10 miljoner? Vad är allt detta för påhittat PK-trams?

Vi ska lära av historien i synnerhet vår egen, inte förneka den och peka på andra.