Som stolt islamofob

Jag har tidigare nämnt ett litet välmående land som inte är med i någon pakt eller EU, och är ett föredöme när det gäller demokrati.
I trakten av Basel är det så att det bor en muslimsk familj, vars far är imam och med två tonåriga söner. Dessa vägrade ta den kvinnliga läraren i handen, och detta vållade först en debatt men nu har en domstol beslutat att man är skyldig att skaka hand, vid vite av uppemot 4500 Euro. (länk)

Man tar alltså här ett stort avstamp mot islam, när det gäller kontakten mellan människor. Det är viktigt för integrationen. Det är ingen som helst ursäkt i Schweiz att när det gäller uppföranderegler, att hänvisa till att man är muslim. Har man kommit till Schweiz är det landets regler som gäller inga andra, och så må man hälsa med handskakning.
En intressant aspekt som nämns, är att man menar att det handlar om kontakten mellan människor, och har inte med religionsfrihet att göra. Man må alltså klä sig som man vill, eller göra vad man vill hemma så länge det inte påverkar andra. Därför den stora debatten om minareter och för sju år sedan röstade Schweiz befolkning för att generellt förbjuda minareter. Innebörden är alltså att det är direkt störande och har inget med schweizisk tradition eller kultur att göra – tvärtom, (länk SvD).

Här i Sverige har politikerna en annan syn; allt som har med någon religion ska accepteras. Antingen för att det finns så många muslimer i landet eller det har med religionsfrihet att göra. Detta helt oavsett hur idiotiskt det är eller om det stör vanliga svenskar som inte är muslimer. Samma princip gäller krav på halalslaktad mat, segregerade sim- och gymnastiklektioner, helgdagar baserade på islam och mycket annat. Min åsikt är; man har alltså ingen som helst rätt att komma till detta land och sedan ställa krav på särbehandlingar baserade på antingen åsikter eller kulturer i andra länder. Definitivt inte vad beträffar särbehandlingar baserade på en s.k. religion.

Det mest flagranta exemplet är tryckfriheten. För det första ska man ha klart för sig är att islam är en s.k. religion och därmed är muslimer ingen folkgrupp. Enligt tryckfriheten har man då givetvis rätt att skriva vad man vill om vilken religion som helst och även ironisera eller göra karikatyrteckningar.
Jag har ett flertal gånger på denna blogg påtalat saker jag ansett vara rena dumheter, i synnerhet vad beträffar islam och därvidlag ifrågasatt dem.

Så kalla mig islamofob om du vill. Jag anser mig snarare vara realist, och tillmälet snarast som smicker. Oförklarbara och oförsvarbara dumheter som inte borde finnas i ett modernt västerland 2016 ska förbjudas – inte accepteras. Detta i synnerhet om de strider mot svensk tradition, kultur eller ställer krav på förändringar av det svenska samhället.