Desperationen stiger

Men vad är detta för svammel och propaganda? (länk 1, länk 2, länk 3). Det är ett rent faktum att vi har runt 50 no-go zoner i Sverige, att bilbränderna ökat lavinartat, brottsligheten likaså och vi världens näst högsta våldtäktsstatistik per capita. Vi har kravaller, gängbrottslighet, mord, bomber och attacker på blåljuspersonal, i synnerhet polisen. Nu kommer man med påståendet: ”Sverige borde klargöra fakta för USA”, och ”senare förklarade presidenten att han syftade på ett tv-inslag på Fox News som sändes på fredagen. Inslaget, som innehöll en rad felaktigheter, påstod att Sverige hade stora problem efter att ha släppt in många invandrare. Bland annat påstods vapenvåld och våldtäkt ha ökat kraftigt.”

Ok, varuti är det felaktigheter? Det vet vi alla genom alternativmedia och utländsk media att detta är sanningar. Men var finns fakta och statistik? BRÅ har fått order om att inte göra någon statisk, eller i alla fall inte offentliggöra något. Sarnecki tillstår att det finns 24-25 rapporter i ämnet men ingen har publicerats. Ygeman försöker bortförklara det med ”socioekonomiska” faktorer, vilket är en ren lögn (länk 4). Senast idag kan man läsa detta i skvallerblaskan Aftonbladet.

Det är tydligen viktigare att kasta skit på Trump än att lösa problem i detta land, som är en verklighet idag. Utländska media berättar om problematiken, samtidigt som knappt en rad nämns i svenska media om detta. I svenska media eller från sjuklöverns politiker finns inte en stavelse till krav på konkreta åtgärder. Det enda som tydligen är av intresse är att kasta skit på Trump.
Nu är tydligen Löfvén i Davos och där borde han stanna.  Kanske lär han sig något om hur en demokrati med folkomröstningar fungerar i Schweiz, men det är bara en förhoppning.

Men det riktigt intressanta de senaste dagarna är att man börjar uppmärksamma hur svensk propaganda har fungerat, och med kopplingar till FB-gruppen för Peter Springare. Vi hittar t.ex. i propagandamedia (PS) artiklar om problematiken. Det är uppenbarligen så att media slutligen börjat fatta att situationen är helt ohållbar. Vi har de senaste åren sett lyckliga återföreningar i myssoffan eller tårdrypande historier om utvisningar. Eller kanske leende flyktingungdomar som i olika projekt lär sig något. Detta har stått mig upp i halsen i flera år, och exemplen har varit otaliga. I alla de miljardkostande satsningarna som misslyckats påhittad med nysvenska ord, har det kallats för nya satsningar på integration eller ”utmaningar”. Visionsflum har haglat, och stjärndammet i ögonen har blivit allt mer irriterande. Likaledes har jag tröttnat på att PK-media undanhållit problem, och bara i rena nödfall tvingats rapportera om de allvarligaste incidenterna, utan någon som helst analys eller krav på åtgärder.
När nu utländska media rapporterar om problemen, inser alltså svenska media att bubblan håller på att spricka. Man kan knappast tafsa med en amerikansk president eller nyhetsbolag som är tiofalt större och över hela västvärlden. Det kommer nu alltså uppstå en total förvirring i svenska media, och man kommer greppa efter halmstrån.

Politikerna kallar snart allt som inte passar dem för ”fake news”, vilket alltså skulle ge dem rätt att censurera internet på gammalt kommunistiskt vis och man blir ganska illamående av att Anna KB och Beatrice Ask går ut med att hela problematiken är socialdemokraternas fel (länk 5) och bristande åtgärder. Kanske dessa även är "fake news"? (länk 6, länk 7). Jag vill minnas att det är just den moderatledda tidigare regeringen som orsakade hela problematiken, och vidare har vi ju decemberöverenskommelsen. Det duger alltså nu att komma med åtgärder och klaga på regeringen avseende problem man själva orsakat.