Nytt Nordkorea

Nu börjar det likna Nordkorea, med en totalcensur på vad medborgarna ska få veta. Information och åsikter som inte passar ska raderas, förbjudas och de som kommer med åsikter som inte passar ska straffas. Man uppblåser detta under titeln ”fake news”, men problemställningen är mycket allvarligare. Man menar att det behövs ett ”råd” av experter för att förhindra desinformation och ”fake news” i Aftonbladet. Artikelförfattarna skriver: ”I grunden handlar detta om att värna ett demokratiskt samhälle, där nyhetsförmedling, debatt och politiska beslut grundas i fakta som vi är överens om.”, skriver man som motivering (länk).
Detta har man ju rätt i, men slutsatsen är rent vansinnig, och vilka är "vi" eller "fakta"? Ett sådant råd skulle alltså få precis samma funktion som de funktioner i socialistiska stater som censurerar information baserat på vad man anser vara bra för dem, och alltså utöva regelrätt censur avseende vad man anser vara fakta och information och givetvis politiskt korrekt. Och som jag så ofta påpekat; propaganda är lika mycket vad man berättar som vad man INTE berättar.
Låt mig ta ett exempel; för många år sedan diskuterades om det är så att zigenare är överrepresenterade i stöldstatistiken. Debatten tog sedan vändningen att man uppgav åt BRÅ att utreda detta. Givetvis för att kunna presentera att så inte var fallet. Nu blev det precis tvärtom, och man fann då anledning att hemligstämpla rapporten.
Man hade alltså tagit fram rena fakta betalade med skattepengar men ansåg att informationen inte skulle få komma ut. Om man ansett att en sådan utredning var agg mot folkgrupp, hade man givetvis inte gjort någon utredning i första läget.
Man dolde alltså avsiktligen fakta för att medborgarna inte skulle få veta.
Det är ett gammalt exempel men beskriver ändock problematiken.

Idag har vi ställts inför exakt samma problematik, i och med att Peter Springare påvisat att personer med invandrarbakgrund är kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken. Sarnecki och Ygeman, tvingades kovända när problematiken inte längre gick att dölja. Ygeman försöker tappert tona ner regelrätta kravaller som ”lite stök”, och menar att skillnaden försvinner om man rensar från ”socioekonomiska faktorer”. Sarnecki menar att man känt till detta från 70-talet, men efterfrågar utredningar om anledningar.
Sedan fanns det en lista som hette Ikaros, i vilken man publicerade de mest eftersökta brottslingarna. Denna lista har bara försvunnit, och det stämmer u ganska väl överens med bilden Peter Springare ger och att det inte är PK att ha en sådan lista.

Precis som i fallet med zigenarna, har man alltså avsiktligt undanhållit information som medborgarna har rätt till. Man kan inte undgå att fråga sig om allmänheten accepterat de senaste årens sanslösa invandring om man känt till denna information, eller kanske om det hade blivit samma resultat i valet 2014? 

Detsamma gäller kostnaderna för invandringen. 2009 gjordes en kalkyl på vad kostnaderna är av professor Jan Ekberg för Finansdepartementet (länk), sedan dess har mig veterligt ingen sådan kalkyl gjorts, och f.d. finansministern Anders Borg svarade i riksdagen att ”de är svåra att beräkna”. Mycket märkligt att man lyckades göra en rapport 2009 men någon ny går inte att göra idag, i synnerhet som rapporten avser 2006, alltså mer än tio år sedan.

Slutsatsen är att vi alltid har varit och är utsatta för propaganda, samt vidare att ingen kan säga vad som är fakta, information eller utbildning. Exemplen ovan belyser alltså att vi som medborgare utsatts för just selektiv propaganda i många år och att man inte kan ens lita på politiker och myndigheter.

Att mot denna bakgrund föreslå ett råd som ska selektera ut den information som vi medborgare ska få är inget annat en rena diktaturfasoner och återfinns t.ex. i Nordkorea.