Så här fungerar
det i Sverige idag. Medborgarna har ingen som helst beslutsrätt utan det har de
politiska partierna. Man har uppenbarligen fattat en massa beslut och gjort
överenskommelser mellan partierna. Vad väljarna tycker eller vill är
ointressant, och vi har alltså en demokratiskt vald maktelit som ska besluta i
detta land. Folkomröstningar är livsfarliga av en enkel anledning – medborgarna
kanske inte tycker som de politiska partierna. Även om de bara är rådgivande,
skulle det se illa ut om folket tycker en sak och politikerna en annan. Alltså
är folkomröstningar tabu.
Det finns alltså ett stort gap mellan Sveriges högsta beslutande organ och medborgarna. Detta gäller inte bara på riksplan utan även i kommunerna. Ovanpå detta har vi problemet med valperioder. Det innebär att man egentligen röstar på en inriktning av politiken, och hoppas på att politikerna står fast vi vad de lovar under kommande mandatperiod. En fåfäng förhoppning.
Det finns alltså ett stort gap mellan Sveriges högsta beslutande organ och medborgarna. Detta gäller inte bara på riksplan utan även i kommunerna. Ovanpå detta har vi problemet med valperioder. Det innebär att man egentligen röstar på en inriktning av politiken, och hoppas på att politikerna står fast vi vad de lovar under kommande mandatperiod. En fåfäng förhoppning.
Nu vet vi ju att
så inte är fallet, och vallöften gäller inte dagen efter valet och i synnerhet
som inget enskilt parti har majoritet, och man tvingas kohandla med varandra
för att få vandra i maktens korridorer. Hur många gånger har man hört att; ”…med den nu uppkomna politiska situationen
måste vi göra det bästa för landet och alla måste ta sitt ansvar”.
Slutsatsen blir att man egentligen kommit mycket långt från demokrati i ordets rätta bemärkelse.
Slutsatsen blir att man egentligen kommit mycket långt från demokrati i ordets rätta bemärkelse.
Men nu är saken
ännu värre. Politikerna använder sitt mandat till att avsiktligen påverka
folkopinionen. Man anser sig ha rätt att påverka media och domstolar för att
medborgarna ska påverkas i rät riktning och få korrekta politiska åsikter. Hur
många år har vi sett detta fenomen? Lyckliga familjeåterföreningar av
flyktingar i myssoffan, vitpixlingar av bilder, nysvenska, friande domar eller
straff som är rena skämt. Eller vad sägs om polisens döljande av personers
utseende, även fast man efterlyser gärningsmän?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar