Men var ligger egentligen problemet för moderaterna?
Det första som jag ser det är lanseringen av de ”nya moderaterna”. Moderater har alltid i min bok varit konservativa, men man försökte tydligen med en kampanj lansera sig som ”nya”, vilket i sig självt ligger mot partiets grundvalar, varandes just konservativa.
Ovanpå det har vi Reinfeldt. Han har nog skadat landet mer än någon politiker i modern historia, med sin politik om att alla som kommer hit är flyktingar o.s.v.. Löfvén kom sedan till ett dukat bord med helt sanslös invandring av ekonomiska lycksökare från hela MENA. Ovanpå detta har vi decemberöverenskommelsen.
Moderaterna har inga konkreta lösningar på något av de problem de själva orsakat, man har ingen konkret politik utan är ett parti som är att betrakta som socialdemokrater light. Givetvis har de gamla kärnväljarna sedan länge flytt partiet och opinionssiffrorna sjunker som en gråsten.
Det kanske inte är Anna K-B:s fel som bara paddlat vidare på den inslagna vägen, men skillnaderna mellan Alliansens partier idag är som att försöka nyansera olika färger av brunt. DN skriver på denna länk att problemen är av ideologisk art. Visst är det så – förutom det jag nämnt ovan kan man dra sig till minnes hur Reinfeldt hoppade i säng med miljömupparna för att blockera SD, och få sitta vid makten. Man kan ju gissa hur många gamla moderata kärnväljare som gillar miljöpartiet.
Add 26/8: Nu kastar alltså Anna K-B in handduken och man kan läsa att väljarna vill se ett ”samarbete över blockgränserna”. Det hela liknar en grå sörja i mitten där man prostituerar en politik för att få vandra i maktens korridorer.
Jag vet inte hur många gångar jag har hört och sett dagtingande med politiska ideologier, svikna löften, svammel och annat bara för att få del av makten i detta land. Det brukar heta ”I det uppkomna politiska läget”, ”ta ansvar för landet”, ”det bästa för Sverige”, och annat svammel.
Löftena på hur mycket man vill satsa på olika saker i framtiden duggar tätt, gärna med överbud. Finansministern har 40 miljarder helt plötsligt, trots en enorm statsskuld och att man lånar pengar.
Vidare kan man givetvis lova olika saker och satsningar som sträcker sig långt bortom valet 2018. Hur trovärdigt är det? Tror alla de som lovar detta att man ska få absolut majoritet i Riksdagen efter 2018, och man vet vad om kommer att hända i framtiden? Som det politiska läget är idag, är det bara rent tjurbajs.
Som jag ser det nu finns det tre läger: Längst till vänster kommunisterna och miljömupparna, i mitten en stor grå sörja, och till höger SD. Men egentligen är inte SD ett rent högerparti, ett sådant har bara försvunnit. De gamla moderaterna under Gösta Bohman var kanske ett högerparti. SD är mer ett svenskt parti, just för Sverige och landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar