De blev ej invalda i Svenska Akademien

Nu har alltså Hans Alfredsson avlidit med ålderns rätt, om man får säga så. Jag har under min levnad och i detta land fått nöjet att roas av två stora komiker, den ena var Povel Ramel den andra Hans Alfredsson.
Man funderar på vad man kommer ihåg av Hasses långa karriär, och det är mycket, ända från Hylands Hörna till hans sista framträdanden.
Komiker eller underhållare räknas ju inte som finkultur – de får inga priser, de inväljs inte i Svenska Akademien, till förmån för djuplodande ordbajsare med dikter och djuplodande texter som knappast kan upplevas som nöje att ta del av.
Är kultur avsett för en liten klick i befolkningen som vill verka kulturelit eller för gemene man som vill underhållas?
Mitt svar på denna fråga, är att de som sitter och flummar och anser sig vara experter på kultur eller vad folk ska tycka om eller roas av, är en utdöende kategori som greppar halmstrån. Detta i synnerhet som internet finns.

Personer som Hans Alfredsson och Povel Ramel var de stora giganterna och roade svenska folket (alltså kreti och pleti) under många årtionden. Jätterolig underhållning och massor med förnöjelse kan tillskrivas dessa båda personer. Helt enkelt gudabenådade talanger; Povel med alla sina underfundiga sånger och Hans Alfredsson med sina underbara improvisationer och rollkaraktärer.

Genom huvudet flyger massor med minnen från allt Hans Alfredsson varit med i under åren. Man är liksom bara uppväxt med honom som en del av tiden. Mosebacke Monarki, Saltkråkan, Lindemän….

Som alltid är människor bäst och får massor med beröm när de antingen slutar en anställning eller just har avlidit. Det känns lite så när jag skriver detta, och jag önskar att jag fått träffa Povel eller Hasse för att kunna uttrycka min uppskattning. Men samtidigt skulle det ha varit makabert. ”Jag vill bara visa min uppskattning för din talang och allt du gjort innan du dör.” – typ.

Men i alla fall…de två största komikerna och underhållarna under en period av 50 år har nu gått ur tiden. Bägge med ålderns rätt. Hans Alfredsson och Povel Ramel, underhållare, komiker, artister och mycket annat som inte var eller är finkultur. I runt 50 år har dessa herrar roat svenska folket på olika sätt, och det är med stor saknad men otaliga och bara positiva minnen från hela min uppväxt jag kommer att minnas dessa herrar.

Det har aldrig funnits någon anledning att ropa "Äntligen!". Då deras verk inte var något för de fina rummen. Men ändock; de var och skapade svensk kultur, humor och är de personer som svenska folket älskade mest genom sina begåvningar, spontanitet och genialitet. Under massor med år.